19 mars 2013: Anonymitetens täckmantel

I snabb följd under  tre dagar har jag, sittande vid min telefon i riksdagshuset, blivit uppringd av olika undersäkningsföretag som velat ha mina synpunkter på vad Vin- och Spritleverantörernas förening vill fråga om, vad något företag som jag redan har glömt ville vet och nu Fortum.
  Bara riksagsledamöter tillfrågas upplyses det, det är viktigt för beställarna att veta vad just denna folkspillra, 349 personer av landets ungefär 9.500.000 invånare tycker.
  Jaha.
- Får vi ställa några frågor? är alltid den inledande frågan från damen i andra ändan - för det är alltid, det hör jag på rösten, en kvinna som tvingas göra dessa intervjuer, åtminstone har det råkat bli så med mig..
  - Bra, och du skall veta att alla svar är anonyma.
  - Nä, då svarar jag inte. Anonymitetens täckmantel är inget för mig, det spelar ingen roll vem som frågar. Jag står för mina åsikter och kunskaper och går inte med på att uttala mig anonymt.
  - Så är det anonymt, får ni fråga någon annan.
  - Men många vill vara anonyna.
  - Ja, men inte jag. Jag svarar som riksagsman vald för folkpartiet inte anoynmt. Hur andra gör, är deras sak. men mina åsikter är inte anoyma.
  - Men beställaren vill att svaren skall vara anonyma.
  - Då får man fråga dem som vill svara anonymt, jag gör det inte. Publicera gärna mina svar på någon hemsida, det är inte svårt, annars får det vara.
  - Det kan jag inte lova.
  - Då kan jag inte heller svara.