Dagens sportintresserade minns förmodligen inte Hasse Jeppson. Men sanningen är att Hasse Guldfot på sin tid - 1946-56 - var en av den tidens allra främste målskyttar. I landslaget gjorde han på tolv landskamper hela nio mål och tillhörde den berömda innertrion Paljepsko - Karl-Erik Palmér, Malmö FF (och sedermera journalist på Sydsvenskan, vi var kollegor där 1970-76, Calle lever ännu i Malmö), Hasse Jeppson och Lennart Nacka Skoglund - som tog VM-brons i Brasilien 1950; Hasse Guldfot gjorde själv två mål när Sverige slog ut de då regerande världsmästarna Italien från 1938 (då hade Sverige förlorat bronsmatchen mot just Brasilien med 4-2) med 3-2.
Ojojoj ....
Hasse Jepson spelade först i Örgryte men värvades till Djurgåden 1948 är han på 51 allsvenska matcher gjorde 58 mål! Han kom därefter till England, Charlton, men gjorde bara nio mål på elva matcher - och hamnade därefter i just i Italien, först i Bergmo där han gör Atalanta gjorde 22 mål på 27 ligamatcher, och sedan - efter en rekordtransfer på 900.000 kr, rekord för den tiden i världen! - värvades 1952 till Napoli där han kom att spela 112 matcher då han gjorde 52 mål. Karriären avslutades sedan 1956-57 i Torino, sju mål på 19 matcher.
När man ser den här målkavalkaden förstår man bättre epitetet Guldfot.
Hasse Jeppson, som sedan 1956 var gift med italienskan Emma di Martino, var också duktig tennisspelare och tillskrivs denna historia, när han hade med sig en i poängberäkningen mindre insatt fotbollsvän i Kungl. Hallen någon gång på 50-talet.
Tillfrågad om hur det var svarade Hasses kompis:
- Nä, det var inget spännande. Redan när vi kom stod det 15-0 till den ene spelaren. Då är ju matchen avgjord, inget att se, så ojämnt är det aldrig i fotboll.
lördag 9 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gunnar Andréns politiska blogg:
SvaraRaderaKul om du skrev om politik någon gång.
Dagens fråga, ska polisen kolla upp alla personer som ser exotiska ut.
Borde afganska tolkar skyddas i Sverige.
Mvh