24 mars 2013: Arlanda som järnvägsknutpunkt

I dag - söndagen den 24 mars - hade Gröna liberaler ett möte på Arlanda, för att informera, diskutera och debattera Arlandas möjligheter att minska emissionerna från flygverksamheten samt inte minst all trafik på marken.
  Det var Lars Wedén, Sigtuna, som ledde mötet.
  Först var det Fredrik Jaresved, Swedavias hållbarheets- och kvalitetschef, som beskrev situationen och utvecklingen på Arlanda, inte minst mot bakgrund av ökat antal flygrörelser, fler passagerare (19,6 miljoner under 2012) samt fler arbetsplatser på Arlanda.
  Man kan notera att antalet flygresenärer nu uppgår till cirka 50.000/dag till vilket skall läggas 16-20.000 anställda som reser till och från jobbet varje dag, dvs antalet resor till och från Arlanda uppgår nu till 90-100.000 resor/dag.
  Därpå erättades Magnus  Hunhammar från IST, Institut for Sustainable Transportation, om nya system för landtransporter, ett förarlöst tåg/bil-system som dock kräver dels nya anläggningar, dels ett stort underlag.
   Min kritik är inte teknisk eller estetisk mot den här föreslagna spårtaxin eller vad man vill kalla den, utan att systemets konstruktörer inte beaktat omstigningsaspeketerna; dessa - komforten och väntetiden - omöjliggör hela systemet. Det saknar cykelns och bilens suveräna fördel: ingen omstigning, ingen väntetid, direktlinje, påstigning vid hemmet, avstigning vid arbetsplatsen/p-platsen. En teoretiskt tekniskt elegant lösning som aldrig kommer att förverkligas.
  Därefter redogjorde Malin Gibrand för de överväganden som SL via Trivestor gjort vad gäller Roslagsbanans förlängning till Arlanda, den nya järnväg som SL uppenbart inte vill ha men skulle bli en enorm succé - vilket jag också påtalat i min riksdagsmotion om Arlanda som järnvägsknutpunkt. Denna nya linje Arlanda-Molnby-Valltuna-Östra Station skulle framför allt göra det möjligt för Arlanda att vidarefordra flygpassagerare till hela Östra Stockholm plus Roslagen utan att åka in till Stockholms central. De beräkningar av underlaget som SL tagit fram underskattar grovt viljan hos flygresenärer att komma hem fort.
  Därpå redogjorde jag själv för grunderna varför jag under en följd år lämnat motioner om spårbunden trafik, dels Stockholms tunnelbana, dels kring Arlanda. Det är för att få igång en process som syftar till att minska flygets miljöförstöring på marken via alla dessa bil- och busstransporter till Arlanda som gör att det behövs mer än 22.000 permanenta parkeringsplatser.



Så ser flytledanra dagligen Arlanda, flygplanen är små, små
Foto: Gunnar Andrén

   Men än viktigare att förstå är att den flygplats, som bortsett från byggjobbare, aldrig haft en enda resa till sig före den 26 juni 1960 då första kommersiella flygningen ägde rum, i dag hanterar bortåt 100.000 till- och frånresande varje dag, det blir 30-40 miljoner resor per år, en siffra som 2025-2030 kan vara 60-70 miljoner resenärer per år.

  Det klarar man inte utan spårbunden trafik på helt annat sätt än i dag.

  Allra sist var Stella Fare (fp), numera vice ordförande i trafiknämnden, som på ett utmärkt sätt beskrev de problem och möjigheter som finns.

  Samtidigt påtalade fp-gruppens ordförande i Sigtuna kommun Dan Rosenholm att det inte duger att ständigt försämra trafiken för Märsta- och Sigtunabor; det kommer att resultera i protester mot Arlanda, en utveckling som absolut inte är önskvärd.

  Och så åkte vi alla upp i flygtornet: Där är det blåsigt men med strålande utsikt.