14 dec:Färdplan 2050 från Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har lämnat sin utredning Färdplan 2050 - som handlar om hur Sverige skall ha 0-utsläpp netto av växthusgaser 2050 - till regeringen (12 december).
  Här Naturverkets sammanfattning:
  Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tagit fram ett underlag till en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050. I rapporten analyseras hur Sverige ska kunna nå målvisionen att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050.

  Kraftigt minskade utsläpp är den viktigaste förutsättningen för att nå målet. Men vi behöver också komplettera med ett ökat upptag av koldioxid i skog och mark. Bland annat skulle avsättning av mer mark för naturskydd – kanske i form av naturreservat - öka koldioxidupptaget. Möjligheten att köpa utsläppsrätter i andra länder kan också behövas för att öka flexibiliteten.
  I rapporten föreslås ökad satsning på forskning och innovation. Det är centralt i en långsiktig färdplan.
  Att minska basindustrins utsläpp till nära noll är en stor utmaning. För att åstadkomma det kommer ny teknologi att behövas, framför allt i olika industribranscher som t ex gruvor, järn- och stål, cement, baskemi och pappers- och massaindustrin.
  Det behövs också kraftfulla satsningar på forskning, innovation och introduktion av klimatstrategisk teknik utveckling, för att klara en omställning till 2050. Naturvårdsverket föreslår därför ett samarbete mellan näringsliv och stat kring sektorsvisa färdplaner för de strategiskt viktigaste industribranscherna.
  Inom transportsektorn behövs också forskning och marknadsintroduktion av ny teknik, särskilt för att få fram fossilfria och energieffektiva fordon och förnybara drivmedel.
  För att nå dit måste bland annat EU:s utsläppskrav på nya bilar skärpas och utvidgas.
  Områden där Sverige kan stärka sin konkurrenskraft bör prioriteras.
  Parallellt med tekniska åtgärder för fordon och drivmedel behöver också samhällsplaneringen inriktas på att nå målet 2050. Det handlar om en klimatinriktning på infrastruktursatsningar och förändringar av nationell, regional och lokal planering för att samhället ska bli mer transportsnålt. Ett transportsnålt samhälle har också många andra fördelar, det bidrar till minskade luftföroreningar, buller etc. och detta minskar kostnaderna genom lägre kostnader för bränslen.
  De stora utmaningarna är att ställa om transporterna och industrins processer, men vi behöver också hushålla med energi och resurser och ställa om våra konsumtionsmönster.
  Uppdraget har utförts i samråd med Energimyndigheten och efter samråd med Boverket, Konjunkturinstitutet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Trafikverket, Transportstyrelsen, Verket för innovationssystem (Vinnova) och andra berörda myndigheter i relevanta delar och med länsstyrelserna.
  Man kan här se tre framtidsutmaningar:
  1) Utsläppen från lantbruket måste hanteras, det gäller metangas och lustgas. Att bli av med dem förutsätter att vi också upphör med djurhållning. Det är naturligtvis omöjligt.
  2) Den tunga industrin - metallindustrin, stålverk, gruvor och tillverkningsindustrin - måste ställa om till modern teknik och bränslen, men vi måste också se till att lagra koldioxid i marken utöver vad skogarna kan ta hand om.
  3) Trasportsektorn måste sluta att använda bensin och fossilt producerad diesel och naturgas för att övergå till eldrift, endera spårbunden eller lagrad i batterier eller på annat sätt. Bilarna blir kvar, bränslena förändras.

Hur skall detta gå till?
  Då kommer vi över på energisidan, där vattenrkaft och kärnkraft kommer att förbli de stora kraftproducenterna. Men vindkraften kommer också att byggas ut och vi måste se till att nyttja jordens kraften i vatten, vågor och strömmar.
  En speciell omständighet som tillkommer är med säkerhet att andra länder, inte minst Tyskland, kommer att vilja köpa svenskproducerad elektricitet.
  Sillvärme från alla håll, inklusive gamla och ev. nya kärnkraftsreaktorer måste tas om hand och inte bara släppas ut i Östersjön eller andra vatten.
  Solen? Måste vi absolut utveckla kraften från, även i Sverige. Här behövs stora satsningar.
  Men till slut: Om vi skall kunna minska utsläppen från kol, gas och olja - men behålla jordbruket - måste vi bli mycket tekniskt duktigare, bäst i klassen. Teknik och forskning på hög nivå inom vatten, kärnkraft, sol, vind, strömmar, vågor, ja, ingen sten får lämnas orörd.