19 dec: Åttioåtta miljarder till kommunerna

Denna förmiddag lättar riksdagen på penningpungen igen - och anslår 88 miljarder kronor i allmänna anslag till kommunerna 2013.
  Här mitt inlägg i debatten som fp-talesman:
Anf. 19 GUNNAR ANDRÉN (FP):

"Herr talman!
  Jag har för säkerhets skull tagit med detta gedigna utredningsarbete, nämligen betänkandet från Utjämningskommittén.08 om de likvärdiga förutsättningarna för den kommunala utjämningen.
  Jag satt med i den kommittén, och det var ett sifferrikt arbete.
  Jag måste ställa följande fråga:
  - Hur ser affärsplanen från oppositionen ut när det gäller välfärd och trygghet i kommunerna?
  Det är den viktigaste frågan över huvud taget.

Man ska komma ihåg att kommunerna till 82 procent är finansierade av skattebetalarnas kommunalskatter. Statsbidragen står för 18 procent. Därför är arbetsmarknaden och sysselsättningen i den privata sektorn grunden för att vi ska ha en bra kommunal omsorg.
  Arbetslöshetspartiet Vänsterpartiet har ingenting förstått av detta.

Låt oss titta på varselsiffrorna för november för att få en bild av hur krisen ser ut just nu.
  Det var 393 varsel i den kommunala sektorn under november enligt Arbetsförmedlingen. Det är de senaste siffrorna som jag har tillgång till. Det är möjligt att det har kommit siffror senare.
  Hur många varsel har det varit i den privata sektorn?
  Det är fruktansvärda siffror. Det var över 10 000. Det är illa med 393 också. Under krisen 2009 var det lite mer, då var det 1 400–1 700. Det är inte så bra det heller.
  Ser man till antalet lediga platser inom den kommunala sektorn – det är också en mycket intressant indikation – var det i november månad enligt Arbetsförmedlingen 15 477 lediga platser.
  Detta kan jämföras med 13 495 förra året och ungefär 7 900 under det stora krisåret 2009.
  Detta är den verklighet som vi lever i.

År 2006 uppgick de kommunala intäkterna till ungefär 656 miljarder kronor. I år, 2012, uppgår de till ungefär 841 miljarder kronor. Det är en ganska stor skillnad – ungefär 200 miljarder kronor. För nästa år är det ungefär ytterligare drygt 20 miljarder.
  Det är riktigt att kostnadsutvecklingen för den kommunala sektorn inger bekymmer därför att den ökar med ytterligare ungefär 26 miljarder kronor, inte bara med 20 miljarder kronor.
  Precis som oppositionen talar om är det en hel del sociala kostnader för ökad arbetslöshet. Det är riktigt att det är på det sättet.
  Men vi får aldrig glömma bort vad det är som är basen.
  Vad är hönan, och vad är ägget?
  Jo, det är sysselsättningen i den privata sektorn som gör att vi har en ordentlig skattebas. Därför är det så förvånande att stora delar av oppositionen vill öka arbetslösheten i den privata sektorn. Detta är otroligt kontraproduktivt.
  Socialdemokraterna vill till exempel höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar med i runda slängar 16 miljarder kronor, varav 2 ½ miljard i den kommunala sektorn.
  Men det föreslår man att kommunerna ska kompenseras för. Men om det är 12, 13 eller 14 miljarder kronor i den privata sektorn som man inte ska kompenseras för, hur många nya jobb ger det?
  Det är klart att vi får ett sämre skatteunderlag. Det begriper vem som helst. Det behöver man inte vara Nobelpristagare i ekonomi för att förstå. Det räcker att man är vanlig kommunalkamrer, eller ekonomidirektör som jag tror att det heter numera.

Det är riktigt att det kommunala utjämningssystemet spelar en mycket stor roll för många kommuner för att de ska kunna ha både inkomstutjämning och kostnadsutjämning. Under dagen kommer det ett nytt förslag som regeringen offentliggör kl. 10.30. Det vet vi naturligtvis ingenting om än.
  Likväl måste jag ta upp en fråga i detta betänkande som har diskuterats mycket och som gäller något som är mycket viktigt för oss alla – det är ingen skillnad mellan partierna – nämligen hur stora grupperna ska vara i förskolan.
  Sedan 2001–2002 har antalet elever per grupp ökat.
  Det är pedagogiskt inte bra.
  Jag tillhörde kommittén, och vi diskuterade väldigt utförligt vad orsakerna är.
  Man kommer inte ifrån att en viktig orsak till att det har blivit så – man kan gå till kommunalkamrererna eller kommunstyrelseordförandena – är att det har införts en maxtaxa som inte fanns när systemet kom till 1993–1996.

Vad har maxtaxan fått för följd?
  Jo, vi har fått fler inskrivna i barnomsorgen.
  Det är pedagogiskt sett jättebra, men det har också fått följden att kommunen har fått ökade nettokostnader. Man har inte kunnat försvara sig på annat sätt än att grupperna har blivit större.
  Detta är inte bra. Det kan ingen tycka.
  En väldigt viktig strukturell fråga att ställa sig är därför hur vi ska se till att bevara god pedagogik i barnomsorgen och samtidigt se till att kommunerna får kompensation för detta.
   Jag satt som sagt i denna kommitté, och enligt mitt sätt att se var det en sak vi inte kunde diskutera av politiska skäl före valet 2010, nämligen om vi skulle ha en indexuppräkning av maxtaxan hela tiden.
  Jag menar att det är en av de viktigaste frågorna. Den berörs inte i kommittébetänkandet, men det är en av de viktigaste frågorna vi måste diskutera:
   - Hur ska kommunerna kunna försvara att man har bättre kostnadstäckning för en bättre barnomsorg i framtiden?
  Jag menar att man måste se till att kostnadstäckningen blir bättre, och det finns säkert olika möjligheter att göra detta.

Allra sist vill jag ta upp kostnadsutjämningen, eftersom det förslaget kommer alldeles strax. Detta är väldigt viktigt, eftersom en hel del kommuner får det bättre – det gäller till exempel uppe i Norrbotten; jag ser Sven-Erik Bucht här, och hans hemkommun Haparanda får det bättre – medan andra kommuner får det väldigt mycket sämre.
  För de kommuner som får det väldigt mycket sämre är det viktigt att veta att det nya förslaget, herr talman, innebär att ingen kommun får det sämre jämfört med utredningsförslaget.
  Det är det man kan säga vid det här laget.