19 dec: Leif Gustafson (s) död

En av många journalister och därtill ännu fler vänner, den tidigare informationschefen i socialdemokraterna, Leif Gustafson, har avlidit. Han var född den 4 juli 1946, avled 19 dec 2012. Han sörjs närmast av Inger Båvner samt två barn och flera barnbarn.
  Leif var, trots att han ansåg sig vara experten framför andra på partibegravningar (s), en mycket munter och glädjefylld person. När man som journalist ringde till socialdemokraterna och fick tala med Leif visste man att man skulle få den hjälp som var möjlig att ge och att det skedde på ett positivt sätt. "Vi är till för er, och ni får oss", tror jag var hans tema.
  Men jag skall i denna stund - och kan också meddela att Leif begravs den 18 januari 2013 i Maria Magdalena kyrka kl. 11.00 - förtälja en annan sak som få tog notis om på den tiden det begav sig.
  Leif var nämligen utsedd förtroendevald revisor i dåvarande PK-banken, kring 1990. Han gick till verket med öppenhet och omdöme - och kom snart till insikt om att långivningen till fastigheter var det något fel på: krediter lämnades utan rimliga säkerheter.
  Leif skickade därför ett brev till, tror jag, endera bankens styrelse eller kanske finansinspektionen. Det togs inte väl upp - det var på den tiden Gotabanken fanns och reklamen "Låna hos oss" gick där det var tillåtet att göra reklam (TV-monopolet var ju ännu en välbevarad socialdemokratisk  tingest - och parabolen bekämpades av socialdemokraterna ända upp i riksdagen).
  Skrivelsen föranledde ingen åtgärd, utlåningen fortsatte, Leif var besviken. Han såg fastighetskrisen komma - och den kom med förödande verkningar för hela Sverige. Den hade grundlagts - Leif skrädde vid personliga samtal inte orden - av den socialdemokratiska regeringen 1988-91, med avbrottet för ministären Carlsson I:s avgång och finansminister Kjell-Olof Feldts sorti - i januari 1990, och eskalerade fram till valet 1991 och fick sedan tas om hand av ministären Bildt och nye finansministern Anne Wibble, allt medan socialdemokrater som Thage G Petersson och andra eldade på kritiken mot åststramningarna som blev nödvändiga till följd av de låneexcesser som Leif varnat för och som kom att resultera inte bara i kronans fall 1992 utan framför allt den mest omfattande arbetslösheten i Sverige sedan 1930-talets början.
  Leif var mycket kritisk till hanteringen av de varningstecken han sett.
  Jag kan bara instämma.
  Då rådde enighet om en felaktig ekonomisk politik. Alltså: Varning för enighet. Det var skönt att åka första klass i flera år men när man har en.som Leif, som ser stupet, bör man göra något innan det är för sent.
  Det gjorde inte Sverige den gången.
  Leif Gustafson - en whistleblower som ingen lyssnade på.