25 dec: Alltid tillgänglig - men närvarande?

En sådan här dag kan man fundera och filosofera:
  Genom e-posten, sms, e-mail på flera adresser (men använd gunnar.andren@folkpartiet.se så ser jag det lättast, riksdags-e-postadressen lusas ner av tusentals meddelanden  av obskyrt slag), mobiltelefon, skype, ipad (den populära paddan som jag ännu inte har men kommer att få under 2013 eftersom riksdagsledamöter anses behöva detta för sin kommunikation med väljarna) är jag numera alltid tillgänglig. Det ringer och kommer e-post och e-meddelanden (svensk översättning) så att man ibland inte vet var man befinner sig och bör göra.
  Alltid tillgänglig, alltså.
  Men närvarande?
  Det är en helt annan sak: Närvaro betyder att man engagerar sig medvetet i att man tar emot, bearbetar eller på annat sätt hanterar den information man får, det må gälla politiska frågor, vad vi skall äta till middag, var jag befinner mig i förhållande till den kontakande, om jag känner vederbörande, ja, närvaro betyder att man använder flera sinnen och kan ta emot informationen och bearbeta den.
  Vi är på väg in i ett samhälle, ofta av det anonyma slaget, där meddelanden sprids men ingen - trots alla vi alla är tillgängliga - tar emot budskap.
  Jag brukar säga: Om ett träd faller i skogen och ingen hör det, ingen ser det, ingen märker det, ingen meddelar hella vidare att det inträffat - har det då hänt?
  O.s.a.
  Tillgänglig alltid.
  Men närvarande?