Jag undrar: Tänker sig opponenterna tillbaka till hur allt var när de själva gick i skolan eller hur det var före 2006?
Nostalgi är roligt - men denna nostalgitripp har Sverige inte råd med!
Björklund är snäll för dagen. Ursmäll!
Och frågar bara om alternav. Inga svar - förstås.
Sedan kommer en debatt om minskat antal sökande till Högskolan i Dalarna. Opponent är riksdagsledamoten Carin Runesson (s).
Björklund är inte längre lika snäll. Han formligen massakrerar verbalt - med söksiffror - Runesson. Av alla platser vid Högsjkolan i Dalarna är det bara 19 procent som går till invånare i Dalmarna, men natalet disansstuderande är störst i Sverige.
Dalarna är värt ett bättre öde, än detta.
Jag tar mig friheten att göra ett inlägg:
Fru talman!
Jag har under denna vår haft möjlighet att lyssna till en lång rad debatter om högskolan där statsrådet har deltagit. I kritiken finns det två grunder.
Det har förekommit kritik mot högskolorna i Jönköping, Sandviken och Halmstad där många nämner resursbrist.
Sedan finns det en annan socialdemokratisk linje, nämligen att det satsas för lite på de stora lärosätena. Till exempel var det nyligen uppe att resurserna till Uppsala urholkades.
Båda dessa saker går säkert bra att framföra regionalt.
Men totalt sett är det - enligt mitt sätt att se - en helt omöjlig linje.
De glömmer bort en sak som är väldigt viktig: Varför väljer elever med det fria högskoleval som vi har att i så väldigt hög grad söka till de stora lärosätena Stockholm, Göteborg, Lund, Malmö, Umeå och Luleå?
Det har med kvaliteten att göra, och de miljöer som finns.
Fru talman!
För ett antal år sedan – jag tror att det var 2002 – deltog jag inför Almedalsveckan i en diskussion med ledningen för Gotlands kommun eller Region Gotland.
Jag hade en rekommendation, nämligen att Högskolan på Gotland skulle gå samman med ett annat stort lärosäte. Jag såg att kvaliteten i utbildningen var av sådan art att högskolan inte skulle kunna vara självständig i längden och attrahera tillräckligt många elever.
Det möttes med regionalpolitiska argument och tummen ned.
Jag är glad för att Högskolan på Gotland i dag, tio år senare, för att säkra kvaliteten och säkra en liten högskolas fortsatta existens går samman med universitetet i Uppsala.
När jag var redaktör i Sundsvall – minsann, fru talman – var det fråga om huruvida Mitthögskolan skulle bli universitet eller inte.
Den prövningsnämnd som prövade detta gjorde tummen ned.
Det var inte populärt, kan jag säga, när jag i den tidning som jag då verkade i skrev att detta var ett klokt beslut eftersom kvalitetsfrågan är avgörande även i detta fall för att man i längden ska få tillräckliga kvaliteter i undervisningen och få elever att söka till lärosätet.
Man vill inte råka ut för det som många tyvärr nu har råkat ut för, nämligen indragna examensrättigheter. Om det finns någonting som är allvarligt för en regional högskola så är det indragna examensrättigheter. Det är en signal till andra sökande som är allvarlig eftersom den innebär att högskolan inte har tillräckliga kvaliteter.
Min fråga till statsrådet är därför egentligen en annan:
- Hur klarar vi kvaliteten på lärarsidan till de mindre, regionala högskolorna för att vi ska få kvalificerade människor att söka till dem?
Jag tror att det är själva nyckelfrågan.
Antalet platser kan man alltid klara ut.
Men hur får vi goda lärare till de platser som inte har den attraktivitet som av tradition tillkommer de riktigt stora lärosätena?
- - -
Hela debatten här - mitt inlägg struket:
Svar på interpellation 2012/13:466 om nedskärningarna på Högskolan DalarnaUtbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Carin Runeson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att antalet studieplatser vid Högskolan Dalarna minskar.
Fru talman!
Högskolan Dalarna har likt landet i övrigt haft fler högskoleplatser än någonsin under den pågående lågkonjunkturen, och antalet platser fortsätter ligga på historiskt höga nivåer.
Mellan 2006 och 2012 ökade antalet helårsstudenter vid Högskolan Dalarna med drygt 1.200 från omkring 5.100 år 2006 till 6.400 år 2012.
Det bör ur ett regionalt arbetslöshetsperspektiv också framhållas att Högskolan Dalarnas studenter i dag är bland dem med minst regional anknytning av studenterna vid alla högskolor. Av studenterna som registrerades för första gången vid Högskolan Dalarna för höstterminen 2012 var bara 19 procent från Dalarnas län. Högskolan skulle alltså inom befintliga ramar kunna erbjuda mycket mer utbildning riktad mot regionala behov om man så önskade. Vad som också kan ha stor påverkan på lärosätenas framtida utbildningsutbud är Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar.
Tyvärr har utvärderingen av Högskolan Dalarna visat på kvalitetsproblem med ett flertal utbildningar som fått betyget ”bristande kvalitet”.
Hur Högskolan Dalarna hanterar kvalitetsarbetet är dock en fråga som i första hand måste hanteras av högskolan själv.
Regeringens bedömning är att Högskolan Dalarna av staten har givits väl avvägda ramar för sin verksamhet.
Men varje universitet och högskola ansvarar för att utbildning och forskning bedrivs med hög kvalitet och att de tillgängliga resurserna används effektivt.
Det är även respektive universitets och högskolas sak att avgöra vilka utbildningar som ska erbjudas för att möta studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Tack för svaret, utbildningsministern, trots att jag egentligen inte fick vare sig ett ja eller ett nej som svar på min fråga om ministern avser att vidta några åtgärder för att förhindra att antalet studieplatser minskar vid Högskolan Dalarna.
Däremot gavs det en korrekt information om att högskolan i vårt län precis som andra högskolor i landet haft fler platser än tidigare under den pågående lågkonjunkturen.
Det är oerhört bra. Är det lågkonjunktur och brist på jobb är det ett ypperligt tillfälle att vidareutbilda människor.
Det är också korrekt att antalet helårsstudenter vid vår högskola ökade med drygt 1 200 från 2006 och några år framåt. Den analys som Universitetskanslersämbetet gjorde i våras visar att när regeringen i fjol drog ned på resurserna till våra högskolor minskade antalet anslagsfinansierade helårsstudenter i riket med 11.700, eller om man så vill med 4 procent, jämfört med året innan.
Antalsmässigt var minskningen allra störst vid Högskolan Dalarna där man, om uttrycket tillåts, tappade hela 930 helårsstudenter, eller totalt 13 procent av platserna. Om vi räknar in minskningen av platser som tyvärr förväntas i år handlar det om en minskning av platser 2011–2013 på nästan 15 procent eller i reda siffror 1.046 platser.
Denna utveckling är en tämligen rejäl kursändring inom politiken som absolut inte är bra. Det skulle inte ha varit bra i en rejäl högkonjunktur. Det är naturligtvis ännu mer oroande under en lågkonjunktur eller i en period med stor arbetslöshet.
Ser man till det faktum att Dalarna är ett industritungt län, och dessutom med en förhållandevis lågutbildad befolkning där alternativet till studier tyvärr ofta kan vara arbetslöshet, blir det inte bättre av att utbildningsmöjligheter försvinner. Det gäller inte bara högskolor. Det handlar också om annan typ av vuxenutbildning och gymnasieplatser.
Fru talman!
Utbildningsministern har i sitt svar pekat på att vi inte har många studenter vid Högskolan Dalarna som har regional anknytning. Visst är det så att vi har många som inte är från länet eller bor i länet. Det är också positivt.
Det visar sig många gånger att många av dessa studenter oavsett om de läser på distans eller finns på Campus i Dalarna efter avslutade studier hittar jobb i vårt län, vilket förstås är välkommet.
Jag kommer än en gång till min fråga mer konkret. Kommer ministern att vidta några åtgärder, ekonomiska eller andra, så att inte antalet studieplatser minskar ytterligare vid Högskolan Dalarna?
Ekonomiskt försvinner det 50, kanske uppemot 60, miljoner kronor.
Det är en negativ utveckling som också gör det svårt att kunna planera på ett klokt och bra sätt för högskolan.
- Mitt inlägg, se ovan ---
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Jag börjar med interpellantens frågeställningar.
Utgångspunkten för interpellationen är att arbetsmarknadsläget i Dalarna är kärvt.
Det finns en industritradition i Dalarna som gör att utbildningsnivån historiskt har varit lägre än på andra håll i Sverige.
Jag tycker att det är rimliga utgångspunkter för en sådan här diskussion: Hur kan vi gemensamt lyfta utbildningsnivån i Dalarna?
Däremot tycker jag inte att riksdagsledamöterna ska göra sig till fackliga företrädare för de anställda på lärosätena. Det är en annan diskussion.
Det är klart att lärosäten går upp och ned, och plötsligt står någon inför en omstrukturering. Så kan det vara, och så är det i alla verksamheter.
Som interpellanten pekar på kan det låta så här: Nu skall man omstrukturera, och det är jobbigt för personalen. Ja, det är möjligt att det är. Men det får personal i högskolan liksom i alla andra sektorer finna sig i – ibland sker det anpassningar.
Utbildningsnivån i Dalarna är däremot en relevant diskussion att föra.
Jag delar den uppfattning som interpellanten har.
Jag tycker att interpellanten skall ta med sig denna fråga till Högskolan Dalarna: Varför lägger man upp utbildningen på det sätt att de platser man har på Högskolan Dalarna till 81 procent går till studenter från andra delar av landet?
Det beror på att man väljer att ha en hög andel distansutbildningar. Högskolan Dalarna är unik i detta sammanhang, möjligen ihop med något lärosäte till.
Av våra nästan 40 lärosäten är det nästan ingen annan högskola som har så hög andel distansutbildningar.
Bakgrunden till detta är att man har ett svagt söktryck från Dalarna och sedan fyller ut det hela med distansutbildningar. Men om man valde att dra ned något på distansutbildningarna och öka campusstudierna skulle det finnas många fler platser för ungdomar i Dalarna.
Så kan man göra om man vill, men detta är ett val man har gjort.
Det går inte att säga: Nu ska vi bygga ut fler platser i Dalarna, för då kan fler i Dalarna studera.
Så blir det inte, utan det blir fler distansstudenter från andra håll i landet.
Ärligt talat: Utbildningen för dem som studerar på distans kan ligga var som helst. Den måste inte ligga i Falun. Den kan ligga i Stockholm eller i Falun eller i Luleå; det finns inget behov av en regional högskola som i så hög grad fokuserar på distansutbildning.
Vitsen med distansutbildning är att studenten kan studera hemifrån. Det är inte avgörande var den mottagande datorn finns.
Den kan stå var som helst.
Ett regionalt lärosäte kan i längden inte motiveras av att det har en hög andel distansstuderande. Idén med regionala lärosäten är precis den som interpellanten tar upp, nämligen att medverka till att lyfta utbildningsnivån i den egna regionen. Det är därför vi har regionala lärosäten.
Detta gör att det finns en diskussion som bör föras om Högskolan Dalarna: Kan man öka andelen campusstudenter inom ramen för de platser man har?
Det är ju det som skulle öka möjligheterna för ungdomar i Dalarna att studera. Utan att omedelbart veta tror jag att det är så att Högskolan Dalarna i första hand tar in alla som söker och som är behöriga från Dalarna.
Det är för få sökande, och det är därför man fyller på med distansstudenter. Det är bakgrunden till balansgången.
Högskolan Dalarna har också haft en mycket stor andel så kallade inaktiva studenter. Därför har vi sagt att vi drar in det här. Inaktiva studenter är ett begrepp som betyder att någon – en 20-åring eller 30-åring – anmäler sig till studier men sedan inte studerar.
Man struntar i ett komma dit, och man pluggar inte.
Man är anmäld, och lärosätet har hittills fått betalt för detta. Lärosätet har fått betalt för att en person är inskriven som inte pluggar.
Det är inte ett rimligt användande av samhällets resurser. Det ska vara aktiva studenter som studerar som man får betalt för som lärosäte.
Detta är synpunkter som i synnerhet har gällt Högskolan Dalarna när det gäller den ekonomiska resurstilldelningen.
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Jag tror att oavsett var man finns någonstans i landet tycker man att lärosäten, i det här fallet högskolor, är viktiga i samhällsbilden. Så tycker vi förstås också i Dalarna. Högskolan Dalarna är en drivmotor för utveckling och tillväxt. Så är det förstås också på andra platser.
Det är viktigt med samverkan mellan regional högskola, industri och servicenäringar. Jag tror att man utvecklar detta ännu bättre om man inte tappar ekonomiska resurser.
Mycket av den utbildning och olika program som tas fram vid Högskolan Dalarna tas fram i samverkan med näringslivet och andra aktörer i regionen. Resultatet av denna samverkan är att studenter från Högskolan Dalarna i större utsträckning har fått arbete än studenter vid de flesta andra högskolor och universitet. Det tycker jag är oerhört positivt.
När det gäller de effekter som blir av nedskärningarna i Dalarna har man vid Högskolan Dalarna ändå kunnat skona de stora yrkesutbildningarna. Jag tänker på sjuksköterskeutbildningen och utbildningen till socionom, ekonom, ingenjör och så vidare.
Detta har man gjort genom att flytta över pengar från fristående kurser av kompetensutvecklingstyp.
Men det finns också andra behov i Dalarna.
Bland annat vet vi att det kommer att saknas ca 1.000 chefer på mellannivå inom landsting och kommuner inom de närmaste tre åren. Det ser ut som om man måste lägga de planer som man har haft och fortfarande kanske har på att vidareutbilda personal i ledarskap på hyllan. Samma sak gäller utbildningsinsatser för personliga assistenter. Detta gäller alltså ett av samhällets mest utsatta och krävande jobb, så det är inte bra.
När det gäller de lokala högskolorna finns det en möjlighet för människor att dels utbilda sig från början, så att säga, dels vidareutbilda sig. De kan då bo kvar på sin hemort och ändå studera och kompetensutvecklas. Detta är oerhört positivt.
Vid sidan av att vi har en ganska hög arbetslöshet kan det i många sammanhang vara svårt att rekrytera behörig personal. Det är många olika faktorer som avgör var man väljer att bo någonstans. Det handlar också väldigt ofta om jobb till medföljande.
Det är oerhört positivt för den fortsatta utvecklingen i länet om man kan ha en hög utbildningsnivå som gör att människor har möjlighet att bo kvar hemma, om jag uttrycker mig så, och studera.
Det finns en fundering som man kan ha när det gäller de traditionella kunskapssätena som har funnits länge.
Ibland känns det lite grann som om man medvetet styr resurserna till storstäderna och de traditionella lärosätena. En gång i tiden fanns det ett visst motstånd mot att det skulle tillskapas lokala högskolor. Jag hoppas att det inte är sådana tankar som gör sig gällande i regeringen i dag.
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Både Gunnar Andrén och interpellanten ställer frågor av mer principiell karaktär som berör förhållandet mellan mindre och större lärosäten.
Jag tror att vi ska inse att de regionala högskolorna och de nationella universiteten har olika uppgifter och är av olika karaktär.
De stora nationella forskningsuniversiteten utmärks av att de har mycket forskning. De utmärks av att de är framstående i internationell forskning. Oftast har de mycket högre studentantal.
De största universiteten har tio gånger så många studenter som till exempel Högskolan Dalarna, och då talar jag huvudsakligen om campusstudenter som finns på plats och inte om dem som finns på nätet.
De stora universiteten bär upp hela den svenska akademiska världen.
De regionala högskolorna har ett annat uppdrag.
Jag tycker att deras uppdrag i huvudsak skulle kunna formuleras som det som är utgångspunkten i interpellationen, nämligen att de ska hjälpa till att höja utbildningsnivån i en viss region.
Och då har de naturligtvis en viktig roll i att försörja den regionen med yrkeskategorier som behövs, till exempel lärare, sjuksköterskor, högskoleingenjörer, socionomer och ekonomer. Det är väl de stora yrkesutbildningarna som jag räknade upp nu. I princip finns dessa på alla regionala högskolor i större eller mindre omfattning.
Man ska ha klart för sig att de mindre högskolorna har stora utmaningar framför sig.
Gunnar Andrén pekade på lärarförsörjningen. Det är en del.
Jag skulle vilja peka på studentvolymerna framöver. Ungdomskullarna sjunker drastiskt i storlek under kommande år.
Den som följer medierapporteringen om skolväsendet har noterat att ett antal gymnasieskolor läggs ned nu.
Det blir ett väldigt liv när det gäller fristående skolor men inte så mycket när det gäller kommunala skolor.
Rätt många gymnasieskolor i Sverige är på väg att avvecklas just nu. Det beror på att ungdomskullarnas storlek sjunker kraftigt. Inom några få år kommer detta också att drabba högskolan.
Ungdomskullarnas storlek sjunker mycket kraftigt, och då kan ett antal regionala lärosäten med ganska svagt söktryck få det rätt jobbigt. Dit hör Högskolan Dalarna, och huruvida man får det jobbigt eller inte avgörs mycket av hur högskolan själv agerar.
Eftersom man ligger lågt när det gäller antalet förstahandssökande i dag och fyller på med andrahandssökande och väldigt många distansstudenter från resten av landet kan man få det besvärligt under kommande år.
Jag tror att ledningen för Högskolan Dalarna är mycket medveten om detta.
Man jobbar mycket strategiskt och funderar över vad man ska prioritera och säkra.
Man skall satsa och utveckla där man har hög kvalitet. Jag har stor respekt för ledningen för Högskolan Dalarna.
Utmaningen kommer att vara mycket svår under kommande år, men det kommer inte att handla om att det behövs mer resurser. Det kommer att handla om att fylla de platser man har eftersom studentvolymerna kommer att gå ned mycket kraftigt inom några få år. Det är en utmaning.
Den andra utmaningen man har är att man har fått underkänt i så många kvalitetsutvärderingar.
Det betyder att studenter kommer att tveka att söka till utbildningar som har fått låga betyg i kvalitetsutvärderingarna.
Precis som Gunnar Andrén sade söker ungdomar dit där kvaliteten är hög.
Detta är en utmaning som man måste jobba med.
Jag tror inte att den diskussion som finns i interpellationen om mer resurser kommer att vara så relevant.
Redan inom ett par år kommer man att fundera på hur man ska möta detta att man har många tomma platser på högskolan. Hur ska man göra sig attraktiv och höja kvaliteten?
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Jag håller med utbildningsministern om att det kan vara problem med kvaliteten på de mindre högskolorna.
Men den förbättras ju inte genom att man drar ned på resurserna och minskar statsbidragen. Om man ska kunna ha en hög kvalitet måste man också kunna ha en stabil planering inte bara i ett kort perspektiv utan också på längre sikt.
Det blir lite grann av en negativ spiral.
Om man inte kan leva upp till de kvalitetskrav som finns blir det också med all sannolikhet ett lägre söktryck. Det blir lite av ett moment 22.
Det är viktigt att man höjer kvaliteten på utbildningen för att kunna få fler intresserade som söker och vill utbilda sig.
För Dalarnas del är det mycket viktigt att vi kan fortsätta att ha en god utbildning på högskolan. Precis som ministern säger är det viktigt för hela Sverige, för oss i Dalarna och för andra regioner att vi fortsättningsvis kan försörja arbetsmarknaden med välutbildad personal.
Något som vi inte vill se är en medveten förskjutning av resurstilldelningen till storstadsområdena.
Det finns så mycket som kan utvecklas ute i regionerna i landet.
Det finns många exportnäringar och andra, till exempel kommuner och landsting, som behöver personal för att vi ska kunna ha en god verksamhet och för att människor ska kunna leva, bo och trivas ute i de olika regionerna.
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
De regionala högskolorna har en viktig roll i de avseenden jag nämnde, nämligen att förse regionen med kompetent arbetskraft och ge människor möjlighet att bo kvar i sin region även när de ska utbilda sig vidare.
En fråga som jag tycker måste ställas är: Är en regional högskola som ägnar 81 procent av sina platser till studenter från andra delar av landet verkligen en regional högskola, eller är det någonting annat?
Jag tror att Högskolan Dalarna behöver fundera på sitt regionala uppdrag.
Tar man uppdraget att hjälpa Dalarna på allvar när bara 19 procent av platserna går till personer som bor i Dalarna?
Eller ska man höja den andelen?
Jag tror att den diskussionen är viktig att föra utifrån den diskussion som interpellanten för.
Regionala högskolor behövs just av de här skälen.
Men flera, inte alla, av de regionala högskolorna som har svagt söktryck och många anmärkningar om underkännanden från Universitetskanslersämbetet kommer att ha ett rätt tufft jobb framför sig, och dit hör nog Högskolan Dalarna.
Man har många underkända resultat i utvärderingarna.
I huvuddelen av de kvalitetsgranskningar som har gjorts av Högskolan Dalarna har man fått underkänt.
Det är en allvarlig utmaning.
En annan allvarlig utmaning är att eftersom ungdomskullarna blir mindre kommer studentantalet att sjunka de kommande åren. De högskolor som då har svagt söktryck kommer att få bekymmer.
Jag tycker att man tar i detta på Högskolan Dalarna med stort allvar, med stor medvetenhet och hög professionalitet. Ledningen gör det, men det är en stor utmaning man står inför.
Exakta resursfrågor avgörs i budgeten varje år. Vi får väl återkomma till dem i höst.
Men oron för framtiden handlar nog snarare om att man får för få sökande än om att det fattas platser. Man kommer att ha tomma platser om några år.
Det tror jag att både interpellanten och andra som månar om denna högskola bör ha med sig när man går in i diskussioner om framtiden.
- - -
Hela debatten här - mitt inlägg struket:
Svar på interpellation 2012/13:466 om nedskärningarna på Högskolan DalarnaUtbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Carin Runeson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att antalet studieplatser vid Högskolan Dalarna minskar.
Fru talman!
Högskolan Dalarna har likt landet i övrigt haft fler högskoleplatser än någonsin under den pågående lågkonjunkturen, och antalet platser fortsätter ligga på historiskt höga nivåer.
Mellan 2006 och 2012 ökade antalet helårsstudenter vid Högskolan Dalarna med drygt 1.200 från omkring 5.100 år 2006 till 6.400 år 2012.
Det bör ur ett regionalt arbetslöshetsperspektiv också framhållas att Högskolan Dalarnas studenter i dag är bland dem med minst regional anknytning av studenterna vid alla högskolor. Av studenterna som registrerades för första gången vid Högskolan Dalarna för höstterminen 2012 var bara 19 procent från Dalarnas län. Högskolan skulle alltså inom befintliga ramar kunna erbjuda mycket mer utbildning riktad mot regionala behov om man så önskade. Vad som också kan ha stor påverkan på lärosätenas framtida utbildningsutbud är Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar.
Tyvärr har utvärderingen av Högskolan Dalarna visat på kvalitetsproblem med ett flertal utbildningar som fått betyget ”bristande kvalitet”.
Hur Högskolan Dalarna hanterar kvalitetsarbetet är dock en fråga som i första hand måste hanteras av högskolan själv.
Regeringens bedömning är att Högskolan Dalarna av staten har givits väl avvägda ramar för sin verksamhet.
Men varje universitet och högskola ansvarar för att utbildning och forskning bedrivs med hög kvalitet och att de tillgängliga resurserna används effektivt.
Det är även respektive universitets och högskolas sak att avgöra vilka utbildningar som ska erbjudas för att möta studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov.
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Tack för svaret, utbildningsministern, trots att jag egentligen inte fick vare sig ett ja eller ett nej som svar på min fråga om ministern avser att vidta några åtgärder för att förhindra att antalet studieplatser minskar vid Högskolan Dalarna.
Däremot gavs det en korrekt information om att högskolan i vårt län precis som andra högskolor i landet haft fler platser än tidigare under den pågående lågkonjunkturen.
Det är oerhört bra. Är det lågkonjunktur och brist på jobb är det ett ypperligt tillfälle att vidareutbilda människor.
Det är också korrekt att antalet helårsstudenter vid vår högskola ökade med drygt 1 200 från 2006 och några år framåt. Den analys som Universitetskanslersämbetet gjorde i våras visar att när regeringen i fjol drog ned på resurserna till våra högskolor minskade antalet anslagsfinansierade helårsstudenter i riket med 11.700, eller om man så vill med 4 procent, jämfört med året innan.
Antalsmässigt var minskningen allra störst vid Högskolan Dalarna där man, om uttrycket tillåts, tappade hela 930 helårsstudenter, eller totalt 13 procent av platserna. Om vi räknar in minskningen av platser som tyvärr förväntas i år handlar det om en minskning av platser 2011–2013 på nästan 15 procent eller i reda siffror 1.046 platser.
Denna utveckling är en tämligen rejäl kursändring inom politiken som absolut inte är bra. Det skulle inte ha varit bra i en rejäl högkonjunktur. Det är naturligtvis ännu mer oroande under en lågkonjunktur eller i en period med stor arbetslöshet.
Ser man till det faktum att Dalarna är ett industritungt län, och dessutom med en förhållandevis lågutbildad befolkning där alternativet till studier tyvärr ofta kan vara arbetslöshet, blir det inte bättre av att utbildningsmöjligheter försvinner. Det gäller inte bara högskolor. Det handlar också om annan typ av vuxenutbildning och gymnasieplatser.
Fru talman!
Utbildningsministern har i sitt svar pekat på att vi inte har många studenter vid Högskolan Dalarna som har regional anknytning. Visst är det så att vi har många som inte är från länet eller bor i länet. Det är också positivt.
Det visar sig många gånger att många av dessa studenter oavsett om de läser på distans eller finns på Campus i Dalarna efter avslutade studier hittar jobb i vårt län, vilket förstås är välkommet.
Jag kommer än en gång till min fråga mer konkret. Kommer ministern att vidta några åtgärder, ekonomiska eller andra, så att inte antalet studieplatser minskar ytterligare vid Högskolan Dalarna?
Ekonomiskt försvinner det 50, kanske uppemot 60, miljoner kronor.
Det är en negativ utveckling som också gör det svårt att kunna planera på ett klokt och bra sätt för högskolan.
- Mitt inlägg, se ovan ---
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Jag börjar med interpellantens frågeställningar.
Utgångspunkten för interpellationen är att arbetsmarknadsläget i Dalarna är kärvt.
Det finns en industritradition i Dalarna som gör att utbildningsnivån historiskt har varit lägre än på andra håll i Sverige.
Jag tycker att det är rimliga utgångspunkter för en sådan här diskussion: Hur kan vi gemensamt lyfta utbildningsnivån i Dalarna?
Däremot tycker jag inte att riksdagsledamöterna ska göra sig till fackliga företrädare för de anställda på lärosätena. Det är en annan diskussion.
Det är klart att lärosäten går upp och ned, och plötsligt står någon inför en omstrukturering. Så kan det vara, och så är det i alla verksamheter.
Som interpellanten pekar på kan det låta så här: Nu skall man omstrukturera, och det är jobbigt för personalen. Ja, det är möjligt att det är. Men det får personal i högskolan liksom i alla andra sektorer finna sig i – ibland sker det anpassningar.
Utbildningsnivån i Dalarna är däremot en relevant diskussion att föra.
Jag delar den uppfattning som interpellanten har.
Jag tycker att interpellanten skall ta med sig denna fråga till Högskolan Dalarna: Varför lägger man upp utbildningen på det sätt att de platser man har på Högskolan Dalarna till 81 procent går till studenter från andra delar av landet?
Det beror på att man väljer att ha en hög andel distansutbildningar. Högskolan Dalarna är unik i detta sammanhang, möjligen ihop med något lärosäte till.
Av våra nästan 40 lärosäten är det nästan ingen annan högskola som har så hög andel distansutbildningar.
Bakgrunden till detta är att man har ett svagt söktryck från Dalarna och sedan fyller ut det hela med distansutbildningar. Men om man valde att dra ned något på distansutbildningarna och öka campusstudierna skulle det finnas många fler platser för ungdomar i Dalarna.
Så kan man göra om man vill, men detta är ett val man har gjort.
Det går inte att säga: Nu ska vi bygga ut fler platser i Dalarna, för då kan fler i Dalarna studera.
Så blir det inte, utan det blir fler distansstudenter från andra håll i landet.
Ärligt talat: Utbildningen för dem som studerar på distans kan ligga var som helst. Den måste inte ligga i Falun. Den kan ligga i Stockholm eller i Falun eller i Luleå; det finns inget behov av en regional högskola som i så hög grad fokuserar på distansutbildning.
Vitsen med distansutbildning är att studenten kan studera hemifrån. Det är inte avgörande var den mottagande datorn finns.
Den kan stå var som helst.
Ett regionalt lärosäte kan i längden inte motiveras av att det har en hög andel distansstuderande. Idén med regionala lärosäten är precis den som interpellanten tar upp, nämligen att medverka till att lyfta utbildningsnivån i den egna regionen. Det är därför vi har regionala lärosäten.
Detta gör att det finns en diskussion som bör föras om Högskolan Dalarna: Kan man öka andelen campusstudenter inom ramen för de platser man har?
Det är ju det som skulle öka möjligheterna för ungdomar i Dalarna att studera. Utan att omedelbart veta tror jag att det är så att Högskolan Dalarna i första hand tar in alla som söker och som är behöriga från Dalarna.
Det är för få sökande, och det är därför man fyller på med distansstudenter. Det är bakgrunden till balansgången.
Högskolan Dalarna har också haft en mycket stor andel så kallade inaktiva studenter. Därför har vi sagt att vi drar in det här. Inaktiva studenter är ett begrepp som betyder att någon – en 20-åring eller 30-åring – anmäler sig till studier men sedan inte studerar.
Man struntar i ett komma dit, och man pluggar inte.
Man är anmäld, och lärosätet har hittills fått betalt för detta. Lärosätet har fått betalt för att en person är inskriven som inte pluggar.
Det är inte ett rimligt användande av samhällets resurser. Det ska vara aktiva studenter som studerar som man får betalt för som lärosäte.
Detta är synpunkter som i synnerhet har gällt Högskolan Dalarna när det gäller den ekonomiska resurstilldelningen.
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Jag tror att oavsett var man finns någonstans i landet tycker man att lärosäten, i det här fallet högskolor, är viktiga i samhällsbilden. Så tycker vi förstås också i Dalarna. Högskolan Dalarna är en drivmotor för utveckling och tillväxt. Så är det förstås också på andra platser.
Det är viktigt med samverkan mellan regional högskola, industri och servicenäringar. Jag tror att man utvecklar detta ännu bättre om man inte tappar ekonomiska resurser.
Mycket av den utbildning och olika program som tas fram vid Högskolan Dalarna tas fram i samverkan med näringslivet och andra aktörer i regionen. Resultatet av denna samverkan är att studenter från Högskolan Dalarna i större utsträckning har fått arbete än studenter vid de flesta andra högskolor och universitet. Det tycker jag är oerhört positivt.
När det gäller de effekter som blir av nedskärningarna i Dalarna har man vid Högskolan Dalarna ändå kunnat skona de stora yrkesutbildningarna. Jag tänker på sjuksköterskeutbildningen och utbildningen till socionom, ekonom, ingenjör och så vidare.
Detta har man gjort genom att flytta över pengar från fristående kurser av kompetensutvecklingstyp.
Men det finns också andra behov i Dalarna.
Bland annat vet vi att det kommer att saknas ca 1.000 chefer på mellannivå inom landsting och kommuner inom de närmaste tre åren. Det ser ut som om man måste lägga de planer som man har haft och fortfarande kanske har på att vidareutbilda personal i ledarskap på hyllan. Samma sak gäller utbildningsinsatser för personliga assistenter. Detta gäller alltså ett av samhällets mest utsatta och krävande jobb, så det är inte bra.
När det gäller de lokala högskolorna finns det en möjlighet för människor att dels utbilda sig från början, så att säga, dels vidareutbilda sig. De kan då bo kvar på sin hemort och ändå studera och kompetensutvecklas. Detta är oerhört positivt.
Vid sidan av att vi har en ganska hög arbetslöshet kan det i många sammanhang vara svårt att rekrytera behörig personal. Det är många olika faktorer som avgör var man väljer att bo någonstans. Det handlar också väldigt ofta om jobb till medföljande.
Det är oerhört positivt för den fortsatta utvecklingen i länet om man kan ha en hög utbildningsnivå som gör att människor har möjlighet att bo kvar hemma, om jag uttrycker mig så, och studera.
Det finns en fundering som man kan ha när det gäller de traditionella kunskapssätena som har funnits länge.
Ibland känns det lite grann som om man medvetet styr resurserna till storstäderna och de traditionella lärosätena. En gång i tiden fanns det ett visst motstånd mot att det skulle tillskapas lokala högskolor. Jag hoppas att det inte är sådana tankar som gör sig gällande i regeringen i dag.
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
Både Gunnar Andrén och interpellanten ställer frågor av mer principiell karaktär som berör förhållandet mellan mindre och större lärosäten.
Jag tror att vi ska inse att de regionala högskolorna och de nationella universiteten har olika uppgifter och är av olika karaktär.
De stora nationella forskningsuniversiteten utmärks av att de har mycket forskning. De utmärks av att de är framstående i internationell forskning. Oftast har de mycket högre studentantal.
De största universiteten har tio gånger så många studenter som till exempel Högskolan Dalarna, och då talar jag huvudsakligen om campusstudenter som finns på plats och inte om dem som finns på nätet.
De stora universiteten bär upp hela den svenska akademiska världen.
De regionala högskolorna har ett annat uppdrag.
Jag tycker att deras uppdrag i huvudsak skulle kunna formuleras som det som är utgångspunkten i interpellationen, nämligen att de ska hjälpa till att höja utbildningsnivån i en viss region.
Och då har de naturligtvis en viktig roll i att försörja den regionen med yrkeskategorier som behövs, till exempel lärare, sjuksköterskor, högskoleingenjörer, socionomer och ekonomer. Det är väl de stora yrkesutbildningarna som jag räknade upp nu. I princip finns dessa på alla regionala högskolor i större eller mindre omfattning.
Man ska ha klart för sig att de mindre högskolorna har stora utmaningar framför sig.
Gunnar Andrén pekade på lärarförsörjningen. Det är en del.
Jag skulle vilja peka på studentvolymerna framöver. Ungdomskullarna sjunker drastiskt i storlek under kommande år.
Den som följer medierapporteringen om skolväsendet har noterat att ett antal gymnasieskolor läggs ned nu.
Det blir ett väldigt liv när det gäller fristående skolor men inte så mycket när det gäller kommunala skolor.
Rätt många gymnasieskolor i Sverige är på väg att avvecklas just nu. Det beror på att ungdomskullarnas storlek sjunker kraftigt. Inom några få år kommer detta också att drabba högskolan.
Ungdomskullarnas storlek sjunker mycket kraftigt, och då kan ett antal regionala lärosäten med ganska svagt söktryck få det rätt jobbigt. Dit hör Högskolan Dalarna, och huruvida man får det jobbigt eller inte avgörs mycket av hur högskolan själv agerar.
Eftersom man ligger lågt när det gäller antalet förstahandssökande i dag och fyller på med andrahandssökande och väldigt många distansstudenter från resten av landet kan man få det besvärligt under kommande år.
Jag tror att ledningen för Högskolan Dalarna är mycket medveten om detta.
Man jobbar mycket strategiskt och funderar över vad man ska prioritera och säkra.
Man skall satsa och utveckla där man har hög kvalitet. Jag har stor respekt för ledningen för Högskolan Dalarna.
Utmaningen kommer att vara mycket svår under kommande år, men det kommer inte att handla om att det behövs mer resurser. Det kommer att handla om att fylla de platser man har eftersom studentvolymerna kommer att gå ned mycket kraftigt inom några få år. Det är en utmaning.
Den andra utmaningen man har är att man har fått underkänt i så många kvalitetsutvärderingar.
Det betyder att studenter kommer att tveka att söka till utbildningar som har fått låga betyg i kvalitetsutvärderingarna.
Precis som Gunnar Andrén sade söker ungdomar dit där kvaliteten är hög.
Detta är en utmaning som man måste jobba med.
Jag tror inte att den diskussion som finns i interpellationen om mer resurser kommer att vara så relevant.
Redan inom ett par år kommer man att fundera på hur man ska möta detta att man har många tomma platser på högskolan. Hur ska man göra sig attraktiv och höja kvaliteten?
CARIN RUNESON (s):Fru talman!
Jag håller med utbildningsministern om att det kan vara problem med kvaliteten på de mindre högskolorna.
Men den förbättras ju inte genom att man drar ned på resurserna och minskar statsbidragen. Om man ska kunna ha en hög kvalitet måste man också kunna ha en stabil planering inte bara i ett kort perspektiv utan också på längre sikt.
Det blir lite grann av en negativ spiral.
Om man inte kan leva upp till de kvalitetskrav som finns blir det också med all sannolikhet ett lägre söktryck. Det blir lite av ett moment 22.
Det är viktigt att man höjer kvaliteten på utbildningen för att kunna få fler intresserade som söker och vill utbilda sig.
För Dalarnas del är det mycket viktigt att vi kan fortsätta att ha en god utbildning på högskolan. Precis som ministern säger är det viktigt för hela Sverige, för oss i Dalarna och för andra regioner att vi fortsättningsvis kan försörja arbetsmarknaden med välutbildad personal.
Något som vi inte vill se är en medveten förskjutning av resurstilldelningen till storstadsområdena.
Det finns så mycket som kan utvecklas ute i regionerna i landet.
Det finns många exportnäringar och andra, till exempel kommuner och landsting, som behöver personal för att vi ska kunna ha en god verksamhet och för att människor ska kunna leva, bo och trivas ute i de olika regionerna.
Utbildningsminister JAN BJÖRKLUND (fp):Fru talman!
De regionala högskolorna har en viktig roll i de avseenden jag nämnde, nämligen att förse regionen med kompetent arbetskraft och ge människor möjlighet att bo kvar i sin region även när de ska utbilda sig vidare.
En fråga som jag tycker måste ställas är: Är en regional högskola som ägnar 81 procent av sina platser till studenter från andra delar av landet verkligen en regional högskola, eller är det någonting annat?
Jag tror att Högskolan Dalarna behöver fundera på sitt regionala uppdrag.
Tar man uppdraget att hjälpa Dalarna på allvar när bara 19 procent av platserna går till personer som bor i Dalarna?
Eller ska man höja den andelen?
Jag tror att den diskussionen är viktig att föra utifrån den diskussion som interpellanten för.
Regionala högskolor behövs just av de här skälen.
Men flera, inte alla, av de regionala högskolorna som har svagt söktryck och många anmärkningar om underkännanden från Universitetskanslersämbetet kommer att ha ett rätt tufft jobb framför sig, och dit hör nog Högskolan Dalarna.
Man har många underkända resultat i utvärderingarna.
I huvuddelen av de kvalitetsgranskningar som har gjorts av Högskolan Dalarna har man fått underkänt.
Det är en allvarlig utmaning.
En annan allvarlig utmaning är att eftersom ungdomskullarna blir mindre kommer studentantalet att sjunka de kommande åren. De högskolor som då har svagt söktryck kommer att få bekymmer.
Jag tycker att man tar i detta på Högskolan Dalarna med stort allvar, med stor medvetenhet och hög professionalitet. Ledningen gör det, men det är en stor utmaning man står inför.
Exakta resursfrågor avgörs i budgeten varje år. Vi får väl återkomma till dem i höst.
Men oron för framtiden handlar nog snarare om att man får för få sökande än om att det fattas platser. Man kommer att ha tomma platser om några år.
Det tror jag att både interpellanten och andra som månar om denna högskola bör ha med sig när man går in i diskussioner om framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar