Många debatter - men frågeställningen från Peter Persson (s) till statsministern var nog den märkligaste, om regeringssamverkan med
Sverigedemokraterna.
Finansminister Anders Borg svarade:
"Herr talman!
Peter Persson har frågat statsministern dels om
han är beredd att avge samma löfte som Mona Sahlin, dels om han avser att
genomföra ett femte jobbskatteavdrag med stöd av Sverigedemokraterna i ett
försök att lösa problemet med massarbetslösheten i Sverige.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Jobbskatteavdraget är ett verkningsfullt medel i regeringens
arbete för att minska utanförskapet och för att varaktigt öka sysselsättningen.
Regeringen har därför som reformambition att föreslå riksdagen en ytterligare
förstärkning av jobbskatteavdraget när de offentliga finanserna och ekonomin så
tillåter. När en sådan förstärkning av jobbskatteavdraget kan vara aktuell är
något som regeringen prövar inom ramen för budgetarbetet. Riksdagen får då ta
ställning till budgetförslaget på sedvanligt sätt.
Peter Perssons inlägg:
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Som
nämndes var interpellationen ställd till statsministern. Det var det tredje
försöket.
Första gången handlade den om ifall statsministern hade
förtroende för Billström, eftersom Billström uttryckte att han knappt hade
förtroende för sig själv. Den överlämnades till Billström. Jag tyckte då att det
var tveksamt att ta debatten.
Den andra handlade om den misslyckade jobbpolitiken. Den
överlämnades till arbetsmarknadsminister Engström, och det har jag respekt för.
Hon är ju en del i det stora misslyckandet.
Nu handlar det om regeringens förhållande till
Sverigedemokraterna och om man är beredd att göra samma deklaration som Mona
Sahlin gjorde, att aldrig göra sig beroende av Sverigedemokraterna – aldrig
någonsin. Det handlar nu om det femte jobbskatteavdraget.
Jag tycker att finansministern i statsministerns frånvaro ger
ett minst sagt svävande svar eller inget svar alls. Jag tolkar det faktiskt som
att ni vill bedriva en ekonomisk politik i samverkan med Sverigedemokraterna.
Niten att driva skattesänkningspolitik går utanpå allting annat, för ni vet att
den strategin leder till två långsiktiga systemskiften. Den minskar inkomsterna
till det gemensamma. Det sparas och sparas på förskolor, skolor och äldreboenden
i vårt land i dag. Det är ett skifte från det gemensamma till det privata under
trycket av 120 miljarder i skattesänkningar.
Er politik medverkar också till att löneandelen minskar i
svensk ekonomi. Ni flyr när ni möter den debatten, men det är vedertaget att
argumentet är: Ni får ju skattesänkningar. Reallönen säkras genom
skattesänkningar. Det gör att relationen vinst–lön ändras i ekonomin. - - -
Sedan mitt inlägg:
Herr talman! Det är bredd i riksdagens debatter, från
söktrycket till Malmö högskola via kärnvapnen i världen till ROT-avdragen, och
nu handlar det om regeringssamverkan med olika partier.
Herr talman!
Senast den här frågan var aktuell i
skatteutskottet, där jag och en del andra ledamöter huserar, var på våren
2011.
Vid det tillfället stod det i vårpropositionen från regeringen att man
övervägde att införa ett ytterligare jobbskatteavdrag.
Svaret på detta blev
reservationer, ordentliga som de ska vara, från Socialdemokraterna och
Sverigedemokraterna.
Med ett mycket kraftfullt språk sade man att det fanns en
majoritet mot ett nytt jobbskatteavdrag.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet reserverade sig gemensamt och
Sverigedemokraterna var ensamt.
Eftersom dessa fyra partier har fler röster i riksdagen än de
fyra regeringspartierna tillsammans, föll detta förslag definitivt.
Det kom aldrig något
förslag 2011, och det blev inte heller något nytt jobbskatteavdrag 2012.
Min fråga till herr Persson i Jönköping är:
- Är
Socialdemokraterna beredda att tillsammans med Sverigedemokraterna återigen
stoppa ett nytt jobbskatteavdrag?
Det är en verkligt intressant fråga, för den
kommer ur den frågeställning som herr Persson i Jönköping ställer.
- Är ni beredda
att återigen gå samman med Sverigedemokraterna för att stoppa ett sådant här
förslag?
Det kräver faktiskt den här interpellationsdebatten ett svar på.
Då hade Socialdemokraterna visserligen en annan partiledare,
herr Juholt, men herr Löfven, som numera är partiledare, har förklarat att de
första, andra, tredje och fjärde jobbskatteavdragen kommer man inte att röra. De
omfattar ungefär 80–90 miljarder kronor varje år.
Man kunde i Dagens Nyheter i dag läsa en stor
konjunkturpolitisk artikel av det nuvarande socialdemokratiska språkröret i
ekonomifrågor, Magdalena Andersson. Hon ifrågasätter absolut inte de fyra första
jobbskatteavdragen och berör inte ens det femte – om det nu skulle komma något
sådant; det vi ingenting om.
En intressant underliggande fråga är om det finns ekonomiskt
utrymme för och behov av att ytterligare sänka skatten på arbete.
Jag har aldrig
förstått varför Socialdemokraterna alltid motsätter sig skattesänkningar på
arbete.
Det måste finnas en djup ideologisk grund till att man vill beskatta
arbete så hårt som möjligt över huvud taget.
Det är obegripligt att ett
arbetarparti vill göra detta.
Skatten på arbete behöver ju sänkas i det här
landet.
Jag erinrar mig att två socialdemokratiska finansministrar,
herr Sträng och herr Feldt, också insåg detta att det ibland kan gå på tok när
skatterna på arbete blir för höga och att man då måste sänka dem.
Talmannen:
Jag vill påpeka att interpellationen handlar om
regeringssamverkan med Sverigedemokraterna.
Försök hålla er lite närmare detta
ämne.
fredag 28 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar