9 juni 2013: Agenda - säsongens sista

Vem blev klokare av deras diskussion? Carin Jämtin (s),
programledaren Kamilla Kvartift och Kent Persson (m)

Om någon blev klokare av kvällens Agenda-debatt mellan Carin Jämtin (s) och Kent Persson (m) om partiernas strategier - eller avsaknad av sådan - och kvinnornas partival, vill jag gratulera.
  Att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors val, det vet alla. Men vad är det som betingar ett visst partival?
  Kan man göra statistik av detta på ett trovärdigt sätt?
  Det är nästan som att göra statistik av slumpen - eftersom det handlar om individuella bevekelsegrunder: ett argument kan vara motivet för ett visst partival, samma argument kan vara motivet för en annan att göra ett annat partival.
   Och det märkliga är att detta inte bara gäller kvinnliga väljare utan också män.
  Sedan ser ju alla att sverigedemokratera avviker: det är ett parti av män för män.
   Den fråga som bort diskuteras i långt högre grad är vad partierna vill göra, för män och kvinnor. För det finns stora skillnader: Maria Arnholms (fp) numera nästan alltid citerade siffra att en vanlig man med vanliga inkomster tjänar 3,6 miljoner kr mer under sin yrkestid mer än motsvarande kvinna, är ju det som måste angripas - och det på olika sätt.
  Har socialdemokraterna receptet för att motverka detta? Nej. Moderaterna? Nej. Folkpartiet? Nej.
  Men däremot måste man vara medveten om vad som måste, kan och bör göras.
  Denna kväll uteblev svaren - nästa gång måste Maria Arnholm få deltaga i debatten.
  Så var det den ryska penninginvasionen i Lettland. Intressant - men det grundläggande svaret, att det i Ryssland har blivit en form av rövarkapitalism där fåtalet berikar sig (vilket accepteras av KGB-ledningens politiker som har makten i dagens Ryssland), kom inte fram.
  Jämlikhet och sammanhållning är inget som präglar de forna kommunistländerna - därför är problemen i form av skillnader i levnadsstandard nästan än värre än före 1991. Nu kan allt köpas för (andras) pengar, förr var det bara den politiska korruptionen som gjorde det möjligt, nu finns korruptionen kvar och rövarskapitalismen har blivit dess bundsförvant, nu som då med staten som någon slags överkorrumperad skyddsängel. Ryssland har många problem, men förnekar dem, nu som då.
  Bostadsminister Stefan Attefall (kd) har rätt i att det inte är en utväg att börja subventionera - dvs använda alla skattebetalares pengar - miljonprogrammen. Men däremot är det uppenbart att mycket hårdare krav måste ställas på ägarna att de tar sitt ansvar för att renovera och upprätthålla standarden: hyran som de får ta ut och har tagit ut under decennier skall räcka till detta, att inte staten subventionerar villaägare är ju helt rätt, man måste som ägare ta ansvar för sitt boende.
  Och hyresvärdarna kan inte lasta över kostnader som man redan fått täckning för via hyran på sina boende.
  Jag tycker Stefan Attefall är alldeles för eftergiven mot kommunala och andra hyresvärdar.
  Veronica Palm (s) gjorde så gott hon kunde. Men sanningen är den att socialdemokratena inte har något enda förslag som innebär annat än att de hyresvärdar som misskött sina fastigheter, skall få andra skattebetalares stöd nu.
  Det håller inte. Och det vet socialdemokraterna. Länge vill man ha kvar räntesubventionerna, väckte till och med förslag om att återinföra dem när de avskaffades av dåvarande finansministern Anne Wibble (fp). Men det hade då samma trovärdighet som löftet att gå på vatten. Och det kommer att ske samma sak med socialdemokraternas löften till miljonprogrammets hyresgäster nu: Förslagen kommer vid eventuell kontakt med verkligheten sjunka som en sten.
  Betyg på kvällens Agenda: Tre stjärnor av fem - men borde varit spetsigare. Kanske har programledaren Kamilla Kvartoft alltför brått i vissa lägen? Man tycker sig ana tidspress efter tidspress.