22 juli: Ett år efteråt vansinnesdåden

Det är i dag  (22 juli) ett år efter de dubbla vansinnesdåden i Oslo.
  Spaltmil har skrivits om förövraren, han har jämfört med vanliga människor givits tillfälle att framträda i medierna med sina bisarra åsikter - och en självuppfattning som är minst sagt hög - på ett sätt som åtminstone jag finner stötande.
  Hur mycket medieutrymme denne galning fått - över alla rimliga proportioner - borde, trots de 77 morden och ett lidande som inte ens är mätbart, föranleda medial begrundan och självgranskning i Norge, Sverige och på andra håll.
   Förövaren har misslyckats - men medierna har blivit hans medlöpare.
   Därtill kommer att förövarens politiska åsikter och ideologiska förvirring, men inte hans personlighet märkligt nog, av diverse elittyckare inte minst i vårt land söker påklistras andra, främst just ideologiskt.
  Det finns något över dessa debattörer av den självtillräckligt goda fundamentalistens säkerhet.
  Mycket har dessa säkert läst, en del kanske också något förstått, men kanske har de aldrig läst ens valda delar av Den heliga skrift och Bergspredikan (låt vara att handlade om en äktenskapsbryterska):
  "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" (Joh. 8:3-5).
   I flera svenska medier, bland annat en stor i Stockholm utkommande tidning, har ideoligska uttolkare fått breda ut sig på ett sätt som endast kan gynna förövaren. Är han en så stor ideologisk tänkare som han nu förutsätts vara? Är hans så kallade manifest ett dokument vars innehåll delas av andra?
   Jag kanske är enfaldig och naiv men jag tror att sanningen om förövaren av vansinnesdåden i Oslo och på Utöya är mycket enkel:
  Han har en perverterad samhällssyn och inst minst totalt förvriden uppfattning om sin egen storhet och sin roll i historien.
  Om detta är högerideologiskt eller vänsterideologiskt är svårt för mig som liberal att veta.
  (Andra vet desto bättre och är säkrare, ja, säkert. Visst är det lättare att vara fundamentalist än att vara liberal? Kluven är man alltid, nästan allt har två sidor, endast fundamentalister besitter den eviga sanningen ...
  Min tröst anknyter till en aforsim som tillskrivs förre SSU-ordföranden och senare försvars- och utrikesministern Torsten Nilsson:
   "Lössen i den röda fanans veck, känner man igen på gången.")
  För mig är morden i Oslo bara ett omänskligt beteende.
  Nesligt. Vulgärt. Humanistiskt främmande. Historielöst.
  Vansinnigt. 
  Över andra människors liv bestämmer ingen annan än du själv, inte heller över mina eller dina eller andras tankar..
  Det är, det medger jag, en liberal fundamentalistisk åsikt.