23 juli: Ur Sydsvenskan 22 okt 1974 - om tidninghoch Nixon

Hade denna historiska skrivelse från 1974, från president Richard Nixon till utrikesministern Henry Kissinger, blivit verklighet om inte pressfriheten vårdats, om Washington Post hade varit det minsta beroende av statsmakten? Detta tål att funderas på, också i Sverige, också 2012

Jag skrev tidigare (20 juli) om tryckfrihetslagstiftningen inför den utredning som kommer senast den 31 augusti 2012. Hoten är många mot mångfald och informationsfrihet - och tiden läker få sår.
  Här ett inlägg som jag gjorde på ledarsidan i Sydsvenskan (ob lib) - där jag då ledarskribent 1971-76 år 1974.

I Brännpunkten i SDS den 22 oktober 1974

Tidningshoten

BOKTRYCKARKONSTEN uppfanns av Johann Gutenberg år 1454. Många anser att censurens förträfflighet upptäcktes på tredje dagen av boktryckarkonstens födelse. Man kan ha skilda meningar om exakt datum men ostridigt är att det fria, tryckta ordet sedan dess alltid har hotats, inte sällan helt förkvävts.

   SVERIGE tillhör de få länder som har en pressfrihet värd namnet. Men också denna är hotad, hotad från många håll. Låt oss se på några hot, dagsaktuella såväl som långsiktiga.

KOSTNADERNA. Inte bara s.k. andratidningar har ekonomiska svårigheter. Också många förstatidningar har drabbats. Tidningar är personalkrävande, varje dag en ny produkt, ingen sida är den andra lik, papperspriserna går i höjden, distributionskostnaderna ökar enormt, man tvingas gå över till nya framställningsmetoder som kräver stora investeringar. Hur skall man klara detta utan stöd från samhället, d.v.s. från staten?

STATSSTÖDET. Men statsstödet produktionsbidrag, kanske subventionerat papper för att hålla prenumerations- och lösnummerpriser på rimlig nivå, lån, distributionsstöd, innebär att många tidningar kan - observera kan, inte nödvändigtvis kommer att - råka i beroendeförhållande till statsmakten som ter sig minst sagt olyckligt. Risken skall inte undervärderas. Samtidigt är det uppenbart att stödet till tidningarna måste byggas ut om inte tidningsdöden skall börja grassera igen.

  Presstödet har kommit för att stanna.

PARTIERNA. Många organisationer, främst partierna, är irriterade på tidningarna för att man inte får sina åsikter framförda på det sätt man vill. - Det vinklas, som bekant. Det är uppenbart att partierna och de stora organisationernas talesmän, ja, det som ofta benämns etablissemanget, är missnöjda med tidningarnas sätt att skildra vad de har för sig.

  Lockelsen att se allt fler tidningar som egna språkrör är uppenbarligen stor på flera håll just nu.

DET PARADOXALA är just därför att tidningarnas inträngande skildringar av vad makthavarna har för sig i sig är ett hot mot pressfriheten. Det gäller oavsett om tidningarna är privat- eller organisationsägda. Båda sorterna behövs. Undras just man inser det på alla håll?

  DE AKTUELLA  pressutredningarnas direktiv är dunkla på denna centrala punkt. Särskild den i somras tillsatta Lidbomska utredningen är mångtydig. Är det regeringesn avsikt att söka motverka vidare tidningsnedläggningar genom att ta från de rika tidningarna - dvs de som verkligen hotar makthavarna - och ge till de fattiga - dvs de som allt har att vinna? Eller avser man endast att söka förhindra s.k. multimediabildningar, dvs företag som engagerar sig i fler massmedia än tidningsbranschen?

DET ÄR VIKTIGT ur informationssynpunkt att tidningarna är starka, att det åtminstone finns ett antal stora tidningar som inte är beroende av staten, av annonsörer, av läsare eller av någon annan grupp. Sådana tidningar kan fylla sin funktion som granskare av vad makthavarna har för sig i allmänhetens tjänst.

HUR BESPOTTAT USA än blivit de senaste åren, kan ingen frånkänna dess press - särskilt Washington Post - äran av att ha bringat ljus i en skumraskaffär som många trodde var en fullkomlig orimlighet. Tänk om tidningarna hade varit det minsta beroende av statsmakten? Det är inte svårt att tänka sig vem som alltjämt skulle ha varit president i USA nu.

ÄR DET RIMLIGT  att tidningarna talar i egen sak? Ja, därför att ingen annan gör det, läsarna gör det inte, makthavaarna gör det inte. Men tidningarna måste slå vakt om sin självständighet - i läsarnas intresse.

LÅT OSS HOPPAS  att partirepresentanterna i 1972 års pressutredning inser att det ligger i läsarnas intresse att vi inte får en utslätad press, mångfaldig men i realiteten både enögd och enfaldig.

Malmö i oktober 1974

GUNNAR ANDRÉN