30 juni: Talmannen intervjuad - och synpunkter på talmansval

Jag läser en intervju med talmannen i en lokaltidning med störst spridning i Eskilsutna med omnejd. Där får talmannen bland annat frågan vad han gör på sin fritid (har han sådan?).
   - Nu senast bytte jag två stockar till en stenkista. Jag har också tagit hand om rotvältor. Att vara ensam i skogen är ett bra sätt att få distans till jobbet.
  När jag läser detta tänker jag att Sverige är fantastiskt - inte bara det att jag ofta sett talmännen, de må ha hetat Henry Allard, Ingemund Bengtsson, Thage G Petersson (nåja...), Ingegerd Troedsson, Birgitta Dahl, Björn von Sydow eller Per Westerberg, stå bland alla andra i riksdagens matkö, på lika villkor som alla andra ledamöter, anställda eller besökare.
  I hur många andra parlament kan man se samma sak? Nä, det tror jag är en del av det unika i Sverige, vi har ett sätt att umgås i politiken som saknar motsvarighet i nästan alla andra länder, danska folketinget, riksdagen i Helsingfors, stortinget i Oslo eller alltinget på Island möjligen undantagna.
   Sedan har jag synpunkter på vem som väljs till talman. Man borde noggrannare genom åren ha följt Thorbjörn Fälldins deklaration 1976 när Henry Allard (s) utsågs till talman - förnyat förtroende - beroende på, om jag minns Fälldins ord rätt, Allards "exceptionella egenskaper". Tyvärr -  och det måste också sägas - var dåvarande partiordföranden (s) Olof Palme inte beredd att göra sammalunda 1979 när ny talman skulle utses utan då var det från socialdemokratisk sida fråga om att största partiet skulle utse talman. Och så har det blivit sedan dess, största partiet eller konstellationen av partier utser talman.
  Det är en dum princip, vedervärdig.
  Till talman bör utses, oavsett parti eller kön eller bostadsort, den ledamot av riksdagen som partierna alldeles oavsett hur stora de är, anser är den som kan företräda riksdagen på bästa sätt.
  Som det nu är kan bara socialdemokrater eller moderater komma ifråga, inget ont om dem, men om lämpligaste kandidaten är en miljöpartist frå Ystad eller en centerpartist från Haparanda, varför skall det vara omöjligt att välja vederbörande.
  Björn von Sydow - som var så allmänt respekterad 2002-2006 - gjorde rätt 2010 som avstod från att kandidera om det inte förelåg enighet om hans person.
  Nästa gång det väljs talman bör nuvarande principer slängas i skogen, under en rotvälta i Nyköpingstrakten.
  När detta är sagt vill jag gärna tillägga: Per Westerberg sköter sin talmanssyssla väl och är väl värd sitt sommarlov. Att behöva lyssna så mycket till vad som sägs från talarstolen - även om det också sägs många kloka saker - kräver årlig rekreation, det är jag övertygad om.