25 juli: Utjämningskommittén: bra utredning som ej bör genomföras

Foto: Gunnar Andrén

Utjämningskommittén - som jag tillhörde - kom fram till ett resultat som liknar det här vägmärket: Allt är på sned, den stora huvudfåran är samma som 1991-94 och tillkommande förändringar bryr sig de 80 procent som bor utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lund-regionen inte om eftersom de inte befinner sig i situationen att tillväxt ifråga om bostader, jobb, kommuniaktioner, barnomsorg, studieplatser etcetera är ett bekymmer för deras innevånare - och lever lyckliga i tron att om man pungslår tillväxtområden lite mer blir det bättre i resten av landet.

På SvD Brännpunkt publicerar i dag två företrädare för Stockholms handelskammare, Sofia Linder, analytiker, och Fredrik Johansson, analys- och policychef (vad det nu är), en ordentlig vidräkning med Utjämningskommitténs förslag. De har i många avseenden rätt.
  Intressanta siffror som de har lyckats analysera fram är att Stockholms stad och övriga 25 kommuner tillsammans har ungefär 22 procent av Sveriges befolkning men betalar ungefär 50 procent av all statsskatt (därmed måste avses från inkomstbeskattningen; om man tar med alla statliga skatter, som moms, bensin- och energiskatt blir det ju en annan siffra).
  Debattörerna har rätt i nästan allt.
  Utom de två centrala punkterna:
  Att riksdagen till 80 procent består av företrädare som inte bor i regionen. De bor på kosntiga platser som Ystad och Haparanda, Strömstad och Västervik.
  Att direktiven till utredningen omöjliggjorde radikala förändringar - eftersom varje förslag som kunde framställas måste åtföljas av ett annat som gjorde att systemet balansar, dvs 0-kostnadsprincip (från statens utgångspunkt gällde).
  "Grundproblemet med dagens skatteutjämningssystem, vilket utjämningskommittén tyvärr valde att förbise, är att delsystemet för inkomstutjämning är så långtgående att det undergräver kommunernas drivkraft att utvecklas." Så skriver dessa debattörer.
  Det visar bara att de inte förstått någonting, vet någonting och framför allt inte tar minsta politiska hänsyn. Om inte vi som ville annat - jag, kommunalrådet Erik Langby (m) i Nacka och delvis borgarrådet Samuelsson (kd) - drivit våra ståundpunkter som vi gjorde, skulle Stockholmsregionen kommit än mer illa ut som nu blir fallet.
  De 80 procent som bor utanför Stockholm tycker inte alls som Stockholms handelskammare, kan jag berätta. De vill tvärtom att stockholmarna skall betala mer.
  Utifrån direktiven - som drevs fram av kd och moderaterna i finansdepartementet (Borg och Odell) - står jag bakom utredningen, varje annat alterativ hade varit sämre.
  Men jag stämmer inte in i direktiven, inte i slutsatserna om att inte hela Sverige gynnas av att det går bra för Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lund-regionerna. I dessa avseenden anser jag att utredningen behöver överarbetas.
  Stockholms handelskammare har alldeles rätt i sak.
  Politiskt är de helt bakom flötet.
  Tänk er SvD-artikeln i Norrländska Socialdemokraten, Östersunds-Posten eller 100-tals andra tidningar med ringa spridning kring Sergels Torg och Stureplan!
  Vi som värnar tillväxt och framtid i Stockholm och hela Sverige måste få med oss resten av landet. Stockholms handelskammares artikel underlättar inte, kan jag säga.
  Slutligen: "Ytterligare ett problem är att systemet är så komplext att endast ett fåtal personer begriper sig på det. Denna bild bekräftas av att 95 procent av kommunstyrelse-ordförandena svarar att systemet är komplext och svårbegripligt. Man kan ju då fråga sig hur kommunmedborgarna upplever det."
  Jag har debatterar denna fråga i 20-25 år nu - och alltid protesterat mot denna vulgärargumentation, även i Danderyds fullmäktige. Systemet är lätt att förstå, det är krångligt bara om man inte vill förstå.
   Problemet är ett helt annat: Godtyckligheten. Principerna fastlades av kommundirektören i Östersund 1991-94 och sedan har inget väsentligt gått att ändra.
  T.ex. att index för särskilda socialhjälpskostnader får fram genom att man tar roten ur invånarantalet i varje kommun. Det visar godtyckligheten, det finns ju inte ett spår av vetenskaplighet eller verkliga kostnader i sådant hokus pokus.
   Utredningen blev som direktiven föreskrev.
   Nu ropas det på att den skall genomföras rakt av. Jaså, hur skall man då förklara att Västerbottens läns landsting förlorar 320 miljoner kr? Eller att Hyltebrui i Halland vinner mycket medan expanderande Halmstad förlorar? Att grunden för alla sjukvårdskostnader i hela landet utgörs av hur det ser ut i Skåne plus en del sjukdomar i Östergötland - en nyhet det sistnämnda för denna utredning jämfört med de fem tidigare. Eller att barnsorgsersättningen ser likadan ut som före maxtaxans införande, den är inte ens indexreglerad. Vem missgynnar det? Statiskt kommuner som byggt ut barnsorgen - skall de straffas för detta? Osv.
  Utredningen behöver omarbetas.
  Hela Sverige skall leva. Även Stockholmsregionen fast de bara har 22 procent av landets befolkning.