William Petzäll (1988-2012) |
Riksdagen har denna sommar drabbats hårt av att ledamöter avlidit, först Johnny Munkhammar (m), 37 år gammal (1974-2012), därpå Carina Moberg (s), 46 år (1966-2012) - båda i sviterna av cancer som de stått emot i det längsta men till slut blivit dem övermäktiga - och i dag William Petzäll (-), blott 24 år gammal (1988-2012).
Dödsorsaken är inte kungjord men det är ju välbekant - genom William Petzäll själv - att han har kämpat med svåra missbruksproblem.
Tankarna går förstås till William Petzälls anhöriga. Att förlora ett barn - rubriken minner om Stig Dagerman - är en katastrof som inte kan mätas på annat sätt än i känslor..
Oavsett vad man anser i politiska frågor, ideologiskt eller i sak, är döden en sådan slutpunkt för vart liv, för varje människa, för alla efterlevande, att de meningsskiljaktigheter som en gång kan ha tett sig viktiga förbleknar; det är lätt att säga för den som likt mig varit nära livets slutpunkt i närtid.
Vad gäller Johnny och Carina kände jag dem personligen väl sedan flera år, goda människor, ideologiskt övertygade människor, goda företrädare för sina partier.
Båda var fram till slutet ledamöter i det utskott där jag haft säte sedan 2002, skatteutskottet.
Vi kommer på initiativ av utskottsordföranden Henrik von Sydow att ha ett särskilt minnessammanträde, efter det att riksmötet 2012/13 öppnat den 17 september innan de vanliga sakfrågorna tar över.
På samma sätt förfor dåvarande utskottsordföranden Arne Kjörnsberg (s) när han anordnade en gripande minnesceremoni vid utrikesminister Anna Lindhs (s) bortgång 2003 - skatteutskottet var hennes hemvist under åren i riksdagen - och Lennart Hedquist (m) gjorde sammalunda då vännen, jag satt bredvid honom i skatteutskottet, Jörgen Johansson i Arboga (c) så tragiskt gick bort, också det i cancer, före valet 2010.
Tjänstgörande talammen Ulf Holm (mp) och kammarsekreteraren i riksdagen vid interpellationsdebatten 23 aug 2012 |
William Petzäll kan jag inte säga att jag kände personligen, trots att vi hade en uppmärksammad debatt i riksdagen 2010 om den fråga han före hans drogmissbruk blev offentligt ägnade all kraft åt, svensk invandringspolitik.
Men lika lite som han i den frågan hade några förslag som skulle ändra politiken i mer humanitär riktning - i stället har ju (sd) gjort invandringsfrågan till en i allt väsentligt kostnadsekonomisk fråga, ett mycket snävt betraktelsesätt som ingalunda betyder att motståndare till deras torftiga humanitära inställning förnekar att invandring utöver möjligheter också kan medföra problem för ett litet språkområde som Sverige - lyckades han efter avhoppet (eller uteslutningen) från sd åstadkomma något väsentligt på missbruksområdet.
Ensam är inte stark i riksdagen. Om man skall lyckas måste man börja med att övertyga sin egen partigrupp, soloartister i riksdagen - som visserligen ofta ges stor publicitet - göre sig icke besvär.
Emellertid debatterade riksdagen så sent som den 8 augusti 2012 den svenska missbrukspolitiken i anledning av en interpellation.
Jag deltog i denna och vill i denna stund av sorg övr en människas bortgång, och trots att det kan kännas övermaga, rekommendera det inlägg som jag gjorde i den debatten eftersom det siktade in sig på ett av de viktigaste problemen i sammanhanget, att komma åt de ekonomiska drivkrafter som skapar mänskliga tragedier, social misär och föröder liv.
Debatten finns att höra här och mitt inlägg kan läsas nedan.
Riksdagsprorotokollet den 23 augusti, anf. 17
Gunnar Andrén (FP):
"Herr talman!
Jag tackar Anna Wallén för en viktig interpellation och statsrådet för ett bra svar.
Jag ska gärna säga att jag inte är någon expert på just drogen MDPV, men den är en del av det samhälle vi har där man ofta får en idealiserad bild av narkotika.
Herr talman!
Kenta och Stoffe finns inte mer.
De var idoler på 70-talet, men de dukade under för det samhälle som idealiserade bruket av narkotika.
Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att vi här i Sveriges riksdag med jämna mellanrum diskuterar och bildar opinion mot detta.
Jag vill tacka också Lars Lilja från Socialdemokraterna i Umeå som har varit väldigt aktiv i dessa sammanhang men som dess värre, på grund av väljarna, inte finns i kammaren just nu.
Det missbruk olika narkotikapreparat för med sig blir förr eller senare en personlig katastrof för användaren.
Det är också alltid en social katastrof för de familjer som drabbas av det, och det får väldigt många konsekvenser för många andra i samhället. Det för med sig häleri, stölder och många andra saker utöver det vi ser i sjukvården, där vi måste ta hand om dem.
Jag skulle i detta inlägg vilja fokusera på en sak vi diskuterar alldeles för lite i samband med narkotikabruket, och det är de ekonomiska krafter som finns bakom och som driver fram olika preparat.
Vi har till exempel sett att det även på högsta internationella nivå, i de olympiska spelen, förekommer olika former av preparat där man försöker dölja att det är konstlade människor som deltar.
Det finns ekonomiska och andra krafter bakom. Om det är en sak vi behöver öka insatserna kraftfullt för att göra är det att störa och angripa de ekonomiska krafter som finns bakom narkotikaförsäljningen till ungdomar och andra.
Jag skulle gärna vilja höra vad statsrådet säger och har för förslag och tankar på detta område.
Vi har nämligen sett att den organiserade brottsligheten här i landet har störts väldigt bra av en samverkan mellan polisen, tullen, Skatteverket och så vidare.
Jag tror att det är samma sak här: Man måste ha kraftfulla insatser för att få ned narkotikaförbrukningen och narkotikaförsäljningen.
Då måste man störa de ekonomiska krafterna som finns bakom."
(Williams Petzälls ersättare i riksdagen på Dalabänken blir överstelöjtnant Stellan Bojerud, Sundbyberg, under många år kommunalpolitiskt aktiv moderat i Sundbybergs stadsfullmäktige - jo, Sundbyberg är en stad. Bojerud känner riksdagsarbetets villkor väl sedan han tidigare - utöver att ha tjänstgjort 2011 som ersättare - varit gift med en riksdagsledamot (c) från Skåne.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar