Ämnet för söndagens Agenda var ganska givet: Sverigedemokraterna.
Programledaren Anna Hedenmos utfrågning av partiledaren Jimmie Åkesson var bra, låt vara att Hedenmo, som nästan alltid måste säga, har en tråkigt tendens att avbryta sina svarande så att de lätt framstår som misshandlade och får oförtjänta sympatier, Åkesson var inget undantag.
Hedenmo, som kan politik så bra, borde lyssna på Tomas Ramberg i Lördagsintervjun, där får de svarande alltid tala till punkt - och sedan sätts den uppföljande stöten in på svarandens svagaste punkt och minst bärkraftiga argumentet eller självmotsägelsen.
Nu klarade sig Åkesson väl genom att Hedenmo inte förmådde vänta ut de problem som Åkesson skapade åt sig själv genom att undvika svara på konsekvenserna av sin egendeklararerade nolltolerans. Det är ju uppenbart att partiledaren söker efter dubbla måttstockar när det gälelr att hantera justitieutskottetsledamoten Kent Ekeroth - det kan för övrigt noteras att så sent som i slutet av förra veckan hade Ekeroth ställt en invandrarkritisk interpellation till statsrådet Tobias Billström med varken Ekeroth eller någon annan sd-ledamot brydde sig om att vara närvarande när statsrådet läste upp regeringens svar i riksdagen.
Ursvagt! Nonchalant. Men dessvärre typiskt.
Åter till Agenda:
Som helhet får söndagens program dock mer än godkänt, det var informativt, relevant och intressant.
måndag 19 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar