28 nov Svensk-ukrainska parlamentarikerföreningen

Det finns i riksdagen många illustra föreningar, en av dem är Svensk-Ukrainska Parlamentarikerföreningen i Riksdagen (SUPIR). I den är jag medlem sedan den bildades nästan, ett tiotal år - orsaken är att mina förfäder, som visserligen var polacker, var med i slaget vid Poltava 1709 och därför har jag direkt anknytning till nuvarande Ukraina, ja, mina förfäder var också med i Bender i nuvarande Moldavien när Karl XII uppehöll sig där, det var som bekant före mobiltelefonernas tid.
  Men åter till Supir - häromdagen hade vi styrelsemöte, lett av Kerstin Engle (s), ordförande, och Krister Hammarbergh (m), vice ordförande. I styrelsen finns utöver jag själv även Otto von Arnold (kd), Valter Mutt (mp), Fredrick Federley (c), Sven-Olof Sällström (sd) samt en plats reserverad för vänsterpartiet som dock inte varit intresserat.
  Vi diskuterade den politiska situationen i Ukraina, som ju har nästan 50 miljoner invånare, näst efter Ryssland och Tyskland den folkrikaste nationen i Europa. Vi nödgades notera att utvecklingen i Ukraina – trots Fotbolls-EM under sommaren - under 2012 präglats dels av den fortsatta turbulensen kring fängslandet av förra premiärministern Julia Tymosjenko, dels att i valet den 28 oktober en f.d. proffsboxare kommit att framstå som främsta utmanare och motståndare till Regionernas parti.
  Jag fick i uppdrag att göra en sammanställning av valet den 28 oktober, ännu ej färdigräknat som Krister H något syrligt påtalade, en liten rapport - som jag delvis hämtat från andra källor av naturliga skäl som kommer här:
  "Den utdragna och skandalartade rösträkningsprocessen i flera enmansvalkretsar efter det ukrainska parlamentsvalet 28 oktober 2012 visar efter valet tecken på att kunna förvandlas till en akut politisk kris.
  Två av tre invalda oppositionspartier överväger nu att annullera sina vallistor och inte delta i det nyvalda parlamentets arbete.
  Även om både president Janukovytj och premiärminister Azarov har betecknat valet som demokratiskt och transparent har ukrainska statstjänstemän som vice ordföranden för centrala valkommissionen, Zjanna Usenko-Tjorna, med tanke på rösträkningsprocessen kallat valet för ”det smutsigaste i Ukrainas historia” och menar att resultatet i vissa valkretsar inte bara kan väcker tvivel utan är ”grovt förfalskat”.
  Det är inte särskilt överraskande att det återinförda systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar åter lockar fram den ukrainska valkulturens allra sämsta sidor: förhalad rösträkning, användning av domstolsväsendet och specialpolisstyrkor.
  I vissa fall manipuleras uppenbart valresultatet av de lokala valkommissionerna till förmån för regimtrogna kandidater. Mycket står på spel, inte minst för kandidater som lagt ner stora summor på valkampanjen för att kunna åtnjuta parlamentarisk immunitet och ta del i fördelningen av politiska och ekonomiska nyttigheter mellan affärsklanerna i den ukrainska toppolitiken.
  Förutsättningarna inför valet var heller inte de bästa.
  De internationella valobservatörerna från OSCE pekade i sina preliminära slutsatser på det ojämna politiska spelfältet med snedvriden mediabevakning, användning av administrativa resurser för att stödja regimlojala kandidater och utestängandet av centrala oppositionsfigurer från valet efter tveksamma rättsprocesser.
  Även om själva röstningsförfarandet på valdagen tycks ha gått relativt korrekt till kastar både den politiska inramningen och den kaotiska och på sina håll sannolikt manipulerade rösträkningsprocessen mörka skuggor över valet.
  I en av de omstridda enmansvalkretsarna, nr 94 i Obuchiv, Kyiv län, har den lokala valkommissionen på söndagen förklarat Regionpartiets Tetiana Zasucha som segrare över oppositionskandidaten Viktor Romanjuk från Tymosjenkos Fosterlandet, efter att valresultatet i 28 vallokaler med 30.000 väljare där oppositionskandidaten har övervikt förklarats ogiltiga.
  Dessförinnan ledde Romanjuk med 6 procent när över 80 procent av rösterna hade räknats.
  Förevändningen för beslutet är att Zasuchas representanter skriftligen ska ha avvisats från dessa vallokaler, vilket förnekas av vallokalsmedarbetare som hävdar att deras namnteckningar förfalskats och att de aldrig sett dessa representanter.
  Efter detta har det största oppositionspartiet Fosterlandet uppmanat till bojkott mot Janukovytjregimen, och en ledande företrädare för partiet, före utrikesministern Anatolij Hrytsenko uppmanar sitt parti att annullera sina vallistor och inte delta i det nya parlamentet. Han hävdar att han har stöd i detta av partiledaren Arsenij Jatsenjuk.
  Samtidigt kommer man att överklaga den lokala valkommissionens beslut.
  Även det näst största oppositionspartiet UDAR övervägen att annullera sina listor.
  Andra allvarliga konflikter i samband med rösträkningen pågår fortfarande i bl.a. Pervomajs’k, Vinnytsia, Kaniv och staden Kyiv. Det kan heller inte uteslutas att fler försök att förändra valresultatet genom domstolsbeslut kommer genomföras om några av manipulationerna visar sig framgångsrika.

Valresultatet – vinnare och förlorare

Eftersom rättsprocesser i samband med rösträkningen och eventuella parlamentsbojkotter gör den politiska situationen efter valet tämligen svårförutsägbar bör sägas att de siffror som presenteras bygger på läget enligt valmyndighetens siffror 4 november 2012.
  Det sittande parlamentet före valet - på regeringens initiativ - röstade igenom ett nygammalt valsystem.
  Ena hälften av de 450 platserna tillsätts nu via partilistor med 5 procentspärr för parlamentsinträde.
  Andra hälften utses genom majoritetsval i enmansvalkretsar.
  Reformen stöddes av närmare hundra oppositionsledamöter.

Det står nu klart att reformen var ett vinnande drag från regeringens sida, och ett strategiskt misstag från oppositionens.
I partivalet vann nämligen oppositionspartierna. När 99.91% av rösterna räknats var resultatet:
Regionpartiet (PR)       30.0 procent 72 mandat
Fosterlandet                25,2 procent 62 mandat
UDAR                        13.9 procent 34 mandat
KPU (kommunisterna) 13,2 procent 32 mandat
Svoboda                     10.4 procent 25 mandat
Summa                                          225 mandat

PR och KPU, som utgjort regeringsunderlag i det sittande parlamentet, får drygt 43 procent i partivalet medan oppositionspartierna tar 49,9 procent.
  Om valet hade genomförts helt enligt partilistor hade valresultatet gjort det möjligt för oppositionen att bilda en regeringskoalition (om så pass olikartade partier som Fosterlandet, UDAR och Svoboda kunnat komma överens).
  Noteras kan också att Julia Tymosjenkos förra partikamrat Natalija Korolevskas försök att ta sig in parlamentet med ett eget parti, Framåt Ukraina!, misslyckades kapitalt med bara 1,6 procent av rösterna, trots påkostad TV-reklam och generös lansering i de viktigaste politiska talkshowerna i de centrala TV-kanalerna.
  Det enskilt mest anmärkningsvärda resultatet av parlamentsvalet är högerradikala Svobodas – ideologiskt närstående ungerska Jobbok eller svenska Nationaldemokraterna - kraftfulla genombrott i den ukrainska rikspolitiken, med siffror långt utanför kärnområdena i västukrainska Galicien.
  På det stora hela ser det dock valgeografiskt ut ungefär som det brukar.
  Svoboda blev dock 2012 största parti i Lviv.

De 225 mandat som tillsätts genom majoritetsval förändrar bilden kraftigt. Viktigast är att PR gick långt bättre i enmansvalkretsarna än i partivalet, och tog samtliga mandat i stora och folkrika län i östra Ukraina.
  Partiets 30 procent i partivalet förvandlas till 41.3 procent av alla mandat.
  Anmärkningsvärt är också att KPU missgynnats starkt av valreformen och inte vann en enda enmansvalkrets, 13 procent på partilistan ger därför bara drygt 7 procent av platserna i parlamentet.
  Övriga tre partier som klarade 5 procentspärren får också klart färre parlamentsplatser än vad de skulle fått i ett rent partival.

Den sammanlagda fördelningen av de 450 mandaten blir preliminärt:
PR                        187 mandat   (72 partimandat  +  115 personmandat)
Fäderneslandet     103 mandat    (62 partimandat  +    41 personmandat)
Självnominerade     44 mandat     ( 0 partimandat  +    44 personmandat)
UDAR                   40 mandat     (34 partimandat  +     6 personmandat)
Svoboda                37 mandat     (25 partimandat  +   12 personmandat)
KPU                     32 mandat      (32 partimandat  +     0 personmandat)
Div. småpartier        7 mandat       ( 0 partimandat  +     7 personmandat)
Summa                450 mandat

Med stor sannolikhet kommer PR att kunna samla stöd för en majoritetsregering i parlamentet. Även om några självnominerade kandidater är regimkritiska kan de flesta av dem förväntas komma ingå i ett sådant regeringsunderlag, liksom de sju ledamöterna från småpartier som tog enstaka valkretsmandat.
  KPU-ledaren Symonenko sade i besvikelsen över misslyckandet i enmansvalkretsarna att KPU inte tänker stödja en PR-regering. Det är dock inte osannolikt att det uttalandet ska ses som ett sätt att höja priset i förhandlingar om poster och inflytande. Allt annat än en PR-regering efter valet är alltså en sensation.
  Däremot tycks PR få svårare att samla de 300 mandat som krävs för att förändra konstitutionen, något som oppositionen satt som målsättning att förhindra. Det finns dock farhågor för att regimen med piska och morot med tiden ska lyckas locka över ledamöter från främst businessdominerade UDAR och Fosterlandet.
   Oppositionspartiernas oförmåga att komma överens om en gemensam kandidat i flera enmansvalkretsar har gjort att de förlorat mandat till regimstödda kandidater. I över 20 valkretsar har oppositionskandidater sammantaget fått flest röster men ändå förlorat eller riskerat segern genom att rösterna fördelats på flera olika kandidater.
   Oftast är det kandidater för boxaren Klytjkos UDAR som drar röster från mer framgångsrika kandidater för Fosterlandet eller Svoboda. Detta gäller främst i staden Kyiv och Kyiv län, men exempel finns från flera andra håll.
   Flera av de nu omstridda valkretsarna hade inte behövt vara det om oppositionen kommit bättre överens före valet.