I spåren av järnrörsdebatten har det blossat upp nya debatter om riksdagsarvoden. Alla gör inte som jag - skickar sedan 2002 tillbaka vartenda krona (utom 56 kr för en taxiersättning som felregistrerades 2005 som inkomst av tjänst) jag erhållit från andra än riksdagen, riksrevisionen och Danderyds kommunfullmäktige (2002-2006).
Nu får bland andra förre partiordföranden Håkan Juholt (s) klä skott för att han dels tar emot riksdagsarvodet på 58.300 kr/månad, dels den överskjutande del som socialdemokratiska partiet betalar ut upp till 144.000 kr/månad - motsvarande statsministerns och talmannens arvoden.
Men uppriktigt sagt: Ibland går Jantetänkandet för långt. Denna extraersättning till Juholt är en sak mellan honom och socialdemokratiska partiet, inte mellan riksdagsman Juholt och skattebetalarna. Även som partiordförande fick han motsvarande ersättning, inte från skattebetalarna men väl från socialdemokratiska partiet.
Sten Tolgfors (m) får också ersättning utöver riksdagsarvodet under ett år för sina år som statsråd. Där är reglerna klara: Efter ett år får han inte någon statsrådspension alls, 0 kr.
Vi skall ha tydliga och klara bestämmelser för arvodering av förtroendevalda. Det är därför riksdagen sedan 1994 väljer statsrådslönenämnd, riksdagsarvodesnämnd och riksrevionsarvodesnämnd, ja, jag tror det gäller även för JO och riksbanksfullmäktige. Det är företrädarna i dessa nämnder som beslutar om arvodena, inte regeringens ledamöter eller riksdagsledamöterna.
Så har det varit sedan 1970-talets början med en liten annan konstruktion då arvodet hade direkt knytning till vissa statliga befattningar och riksdagen själv fattade beslut om sina arvoden. Att så inte längre sker tycker jag är bra. Riksdagsledamöter och statsråd skall inte själva kunna påverka sina arvoden, det skall dessa nämnder besluta om helt självständigt, ja, det är något som de ledamöter som till och från vill in och bråta i denna ordning bör betänka, att göra man det kommer det snart nog nya krav på att riksdagsledamöter skall bestämma sina egna arvoden.
Det tänker inte jag medverka till.
Ordförande i riksdagens arvodesnämnd är förre hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, kammarrättspresidenten Fredrik Wersäll, förra landstingsdirektören och statssekreteraren (s) Berit Rollén och förre SAF-chefen och dito landshövdingen i Skåne Göran Tunhammar.
Här är för övrigt utvecklingen sedan 1994 av riksdagsarvodet, alltså under 18 år:
Förändring fr.o.m. Arvodets storlek Höjning Procentuell höjning
1994-10-01 26.500 kr
1996-01-01 27.500 kr 1.000 kr + 3,8 procent
1997-01-01 29.500 kr 2.000 kr + 6,8 procent
1998-01-01 30.300 kr 800 kr + 2,7 procent
1999-01-01 36.000 kr 5.700 kr + 12,2 procent
1999-10-01 38.000 kr 2.000 kr + 5,5 procent
2000-10-01 40.000 kr 2.000 kr + 5,2 procent
2001-10-01 41.500 kr 1.500 kr + 3,7 procent
2002-11-01 43.200 kr 1.700 kr + 4,1 procent
2003-11-01 45.000 kr 1.800 kr + 4,2 procent
2004-11-01 46.400 kr 1.400 kr + 3,1 procent
2005-11-01 48.000 kr 1.600 kr + 3,5 procent
2006-11-01 49.200 kr 1.200 kr + 2,5 procent
2006-10-02 51.200 kr 2.000 kr + 4,1 procent
2007-11-01 52.900 kr 1.700 kr + 3,2 procent
2008-11-01 54.500 kr 1.600 kr + 3,0 procent
2009-11-01 55.000 kr 500 kr + 0,9 procent
2010-11-01 56.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2011-11-01 57.000 kr 1.000 kr + 1,8 procent
2012-11-01 58.300 kr 1.300 kr + 2,2 procent
Innan Riksdagens arvodesnämnd inrättades den 1 januari 1994 beslutade riksdagen själv om nivån på de ersättningar som skulle utgå till riksdagens ledamöter.
Beslutet om höjningen per den 1 januari 1999 fattades av riksdagen i samband med en översyn av riksdagsledamöternas arvodering. Av höjningen utgjorde 2 000 kr en växling från kostnadsersättning till beskattat arvode.
Beslutet om en höjning per den 2 oktober 2006 fattades under våren 2007 med retroaktiv verkan. Det motiverades av att den skattepliktiga ersättningen om 3.771:50 öre/månad som utgått till riksdagens ledamöter avskaffades fr. o. m. samma datum.
söndag 25 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar