Sveriges Television (SvT) har gjort en kartläggning av partiledarnas ekonomiska ersättning från partierna. Utöver Stefan Löfven (s) - som ju inte är folkvald och därför inte har något offentligt ämbete eller ersättning för politiskt arbete från skattebetalarna - har Jimmie Åkesson (sd) den klart högsta ersättningen av alla partiledare.
Vem är förvånad?
Eller rättare sagt: Ränderna går aldrig ur!
(Högst ersättning av partisekreterarna har naturligtvis också Björn Söder (sd) av dem som även är riksdagsledamöter. Det är dock för närvarande bara två - och det är tyvärr lite symptomatiskt: Partisekreterarrollen innefattar för den som inte också är riksdagsledamot inte det politiska ansvarstagande som bör följa av den viktiga rollen, enligt min mening. Därför tycker jag att det är bra att folkpartiet nu liksom under förra mandatperioden har en riksdagsledamot som partisekreterare, Nina Larsson (fp), tidigare var det Erik Ullenhag (fp), dessförinnan - med ett mellanspel då Johan Jakobsson (fp) ledde partiet under Lars Leijonborg (fp) - Johan Pehrson (fp).
Det finns många som tycker att partisekreterare inte skall vara riksdagsledamöter. Jag tycker tvärtom: Det var en utmärkt ordning som socialdemokraterna hade då Gustav Möller, Sven Andersson, Torsten Nilsson, Sven Aspling och Sten Andersson var aprtisekreterare och samtidigt var riksdagsledamöter.
Liksom Birger Lundström (fp), Olle Dahlén (fp), David Wirmark (fp), Carl Tham (fp) - jo, han var partisekreterare i folkpartiet i flera år - och den under en tid tillförordnade Birgit Friggebo (fp).
(Lars Leijonborg var inte riksdagsledamot under sin tid som partisekreterare, en uppgift som han lämnade 1982, blev det först senare, vid valet 1985.)
Partisekreterare Peter Örn borde dessutom ha varit riksdagsledamot om inte folkpartiet i Göteborg i ett olyckligt utslag av alltför snävt geografiskt tänkande omöjliggjort detta i början av 1990-talet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar