28 maj 2013 Statsministerns återrapport om skatteplanering

I dag var statsministern i riksdagen och rapporterade om förra veckans EU-toppmöte i Bryssel - det var ett ovanligt möte så till vida att det inte handlade om en brandkårsutryckning för ekonomin i Europa utan ett möte där frågor om energi- och klimatfrågor stod i förgrunden liksom kampen mot aggresiv skatteplanering, ja, läget i Syrien behandlades självfallet också.
  Jag fick ställa frågor om skatteplaneringen. Här statsministerns och mitt meningsutbyte i den frågan:
Herr talman!
Även jag vill tacka statsministern för återrapporteringen.
  Jag vill fråga om och ha synpunkter på den fjärde delen, som var uppe, nämligen skattedelen. Jag tror för min del att det är viktigt att Europeiska unionen arbetar med detta, så att Europeiska unionens alla länder inte kan vara ett skatteparadis.
  Jag har förstått att två länder, Österrike och Luxemburg, har särkrav i det här avseendet.
  Min första fråga gäller hur statsministern bedömer detta. Vilka möjligheter finns det att gå vidare så att alla länder kommer att omfattas av detta?
  Jag hörde i och för sig att Schweiz som står utanför är ett särproblem i närheten.
  Men i förra veckan antog riksdagen, just när statsministern var borta, tror jag, skatteavtal med Jamaica och Indien samt informationsavtal med Panama och Seychellerna. Det är dags att flytta hem pengarna från Seychellerna, med andra ord.
  Jag tror att den geografiska spridningen på det här, som vi ser, visar vikten av att vi arbetar intensivt också med finansiella frågor – utöver att vi behöver pengarna här hemma – så att vi undviker att det kan bli skatteparadis långt borta.
  Jag vill fråga statsministern hur han bedömer att vi kan gå vidare med detta, för det tror jag är en viktig fråga när det gäller att ha sammanhållning inte bara i Sverige utan också i hela Europa.

Statsminister FREDRIK REINFELDT (M):
Herr talman!
Utgångspunkten är att kapital är flyktigt. Det går att flytta över gränserna. Det är rent nödvändigt att det går att göra det. Annars skulle våra stora svenska industriföretag inte kunna finansiera sig och i realiteten inte kunna fungera som de exportföretag de är.
  Den som tror att vi löser detta genom att stänga in våra kapitalsystem nationellt kommer i princip att se hela den svenska industribasen och grunden för vår välfärdsfinansiering erodera. Det är alltså inte svaret.
  Vi har att leva med detta rörliga och flyktiga kapital. Då är det egentligen två saker vi diskuterar.

Vi diskuterar de individer och företag som helst inte vill betala någon skatt alls. För detta har det funnits skatteparadis och öar dit man kunnat föra över pengar. Avsikten är att helt undgå beskattning.
  Här har tagits viktiga steg, närmast historiska, skulle jag vilja säga, för att bryta upp denna möjlighet att faktiskt undandra stort kapital från beskattning. Det bygger väldigt mycket på att automatisera, byta information och få länder att införa krav på olika former av beskattning.
  Eftersom det är en global fråga – kapital är flyktigt – är det viktigt att ordförandeskapet i G8, alltså Storbritannien, också betonar detta i den globala familjen. Det kan inte bara bli Europa som gör detta. Man kan, som sagt, placera sitt aktiekapital också i andra delar av världen. Och i förlängningen av det vi har diskuterat för vi nu diskussionerna på det sättet.
  Schweiz spelar roll, för det är ett av de länder i Europa som har den största finansiella industrin. Storbritannien, Schweiz och Sverige är ju tungviktarna när det gäller finansindustri i Europa. Och är det landet helt utanför EU och möter en konkurrens där andra har helt andra typer av regelsystem riskerar det att bli kvar som en ö med andra regler än vad som gäller för övriga Europa.
  Det är väl känt att väldigt mycket av kapital, från både företag och individer, finns just i Schweiz. Alltså spelar det väldigt stor roll att också Schweiz blir en del av detta. Det är egentligen det som Österrike och Luxemburg har sagt. De tycker att det här är rätt utveckling. De står också bakom slutsatstexterna. Men man måste säkerställa att det gäller att inte länder får bli kvar med helt andra villkor.
  Och det är ju vår avsikt att gå i den riktningen när det gäller Schweiz.

Sedan finns det en annan aspekt av detta. Det handlar om dem som trots allt vill betala skatt.
  Då handlar det om att konkurrera om det kapitalet, och då har vi olika baser och olika skattesatser för företag och individer.
   Det är mer av en öppen konkurrens, men den letar sig också in i våra diskussioner.
  Men det är det här första, framför allt, som vi har lärt oss att agera gentemot.

Gunnar Andrén:
Herr talman!
Tack så mycket, statsministern!
  Detta med Schweiz är helt riktigt. Men även Luxemburg har samma karaktär med 22 gånger större banksektor än hela bruttonationalprodukten. Det är ett mycket speciellt fall där.
  Men vi har också sett Cypern inom EU som under senaste tiden har haft väldiga finansiella problem beroende på att man har attraherat kapital som det egentligen inte har funnits någon verksamhet för.
  Jag tror för min del att det är viktigt att EU går före, om det går att använda det uttrycket, och ser till att det inte blir sådana här öar där man kan placera kapital, där de inte är ordentligt verksamma i tjänste- och varuproduktion.

Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern med anledning av det som han säger om Schweiz. Jag inser också att detta är nyckelfrågan i Europa just nu.
   Vad finns det för möjligheter för Europeiska unionen att gemensamt agera i frågan om Schweiz?

Statsminister FREDRIK REINFELDT (M):
Herr talman!
Som är känt står Schweiz utanför EU, men det är ett land som i delar – det har vi också sett när det gäller Norge och en del andra länder – ändå väljer att följa väldigt mycket av regelverk som växer fram inom Europeiska unionen.
  Schweiz betydelse är av den arten att detta också är helt centralt för G8 och den globala ansträngningen när det gäller hur vi ska nå fram kring detta.
  Det måste helt enkelt ske i dialog och samtal med ledande befattningshavare i Schweiz.
  Det har också, vill jag återigen påpeka, gått i precis den riktningen, att det öppnar upp och att man också är med i automatisering kring informationsutlämning.

Jag delar helt uppfattningen att det inte bara är isolerat till Schweiz.
  Gunnar Andrén nämner två närtida exempel som vi också har att förhålla oss till, Luxemburg och Cypern.
  Det är ett av skälen till att Europa nu diskuterar en gemensam banktillsyn, just för att säkerställa att vi blir bättre på att detektera problem som är relaterade till finansiell sektor och att vi hittar metoder för att gemensamt kunna agera.
  Vi kan titta i vår egen närhet, på det isländska exemplet.
  Det var också en ekonomi där bankomslutningen var flera gånger större än landets samlade bruttonationalprodukt.
  Får man då problem i sin banksektor välter det hela staten.
  Det är klart att för detta måste vi ha metoder att skydda oss.

Det handlar om motståndskraft och vägar att hantera bankfallissemang, som alltså inte bara vi kan ställa krav på här i Sverige. Det spelar också roll för oss att andra länder har det antingen nationellt eller att vi har gemensamma översynsmöjligheter på europeisk grund.
  Det är ju kärnan i vad bankunionen nu syftar till att komma fram till.

Det är fler steg kvar att ta, men det är just för att möta det inbyggda problem som följer av att vissa länder har mycket stor exponering till finansiella marknader.