6 juni 2013: Våra pensioner (och andras)

K G Scherman var generaldirektör för
Riksförsäkringsverket när 1994 års
pensionsreform beslutades

Är vissa pensionärer missgynnade?
  Om det skrev ingen mindre än förre generaldirektören i riksförsäkringsverket (1981-96) K G Scherman i SvD häromdagen.
 Scherman är inte vem som helst: Utöver att ha varit generaldirektör under femton år har han varit statssekreterare (c), ekonomichef i Södertälje kommun och chef för Karolinska.
  Schermans slutsats är entydig - och observera då att han inte går in på en annan viktig del i finansieringen av 1994 års pensionssystem (Könbergmodellen). I det avseendet har ju Scherman varit välkänt kritisk mot den så kallade bromsens verkningar.
  Enligt min mening har Scherman både rätt och fel. Han har rätt i så måtto att beräkningsmodellen modell/1994 gjort att svängningarna blivit orimligt stora under flera år. Men han har fel i så måtto att det vore orimligt att inte den allmänna ekonomiska utvecklingen också påverkar pensionerna - precis som den gör med prisutveckling och löneutveckling.
  Frågan är hur avvägningen skall ske. att som en del bara vilja slopa en del av systemet är ju att i praktiken kräva en ny finansiering. För om pengarna inte räcker, och det kommer ju att inträffa vissa år (som häromåret på pensionssystemet gick med 280 miljarder i underskott), vad skall man då göra? Bara betala ut pensionerna 10 månader om året?

Scherman skrev så här:
"Ett gott resultat av den gryende diskussionen om pensionerna fordrar att alla anstränger sig att prata samma språk och inte försöker misstänkliggöra varandra.

  Ett sorgligt exempel på motsatsen är påståendet att ett avskaffande av PPM ensidigt skulle gynna dagens pensionärer. En långt mer nyanserad diskussion behövs i den frågan.
  Ett annat exempel på ensidighet, denna gång från företrädare för pensionärerna, är påståendet att dagens ATP-pensionärer skulle missgynnas jämfört med yngre generationer. Det gäller hur pensionen årligen räknas upp. Närmare bestämt ett årligt avdrag på 1,6 procent jämfört med lönerna, som görs vid uppräkningen av utgående pensioner.

Två frågor sticker ut i debatten.
   Uttalade man inte i samband med reformen att pensionerna skulle följa lönerna?
  Är det inte orättvist att dra de 1,6 procent också från ATP-pensionerna?
  De har ju inte, som i det nya systemet, fått något ”förskott” vid beräkningen av första årets pension. Ett förskott som påstås komma de nya pensionerna till del.

Svaren på dessa frågor är följande:
  1. Man har aldrig uttalat att pensionerna skulle följa lönerna.
  Man har uttalat just att de skulle följa lönerna med ett avdrag på 1,6 procent.
  Orsaken till avdraget är att man inom ramen för en viss total avgift ville kunna erbjuda lika hög första års pension som den man kunde räkna med i ATP-systemet
  2. Nej, det är inte orättvist att dra 1,6 procent från ATP-pensionerna. Just av det angivna skälet.      Utgångspunkten var ju att man ville ge lika höga pensioner i det nya systemet som i det gamla. Och den höga första årspensionen, den har ju ATP-pensionärerna redan fått.
  I verkligheten och om man skulle ha följt samma principer för ATP som för det nya systemet så skulle avdraget för ATP-pensionerna faktiskt ha blivit högre än 1,6 procent, nämligen 2 procent.

De ständigt återkommande påståendena om att ATP-pensionärerna skulle vara missgynnade jämfört med de yngre är alltså fel.
  Därmed inte sagt att det är rimligt att göra det här avdraget. Men tas det bort så ska det göras för alla. Och utan någon kompenserande minskning av första årets pension.
   Det kostar pengar.
  Närmare bestämt några procentenheters höjd pensionsavgift.

Det är sorgligt att de som diskuterar pensionerna konsekvent undviker frågan om avgifter.
  Sanningen är ju att det finns för lite pengar.
  Antingen får man höja pensionsåldrarna mycket kraftigt, eller sänka pensionerna, eller höja avgifterna.
  Förmodligen är en kombination av dessa insatser det som vore den bästa lösningen.

En bra start vore om pensionärernas organisationer gick ut och sade ifrån:
  Vi äldre är inte missgynnade jämfört med de yngre.
   Pensionssystemet måste bli bättre för alla.
K G Scherman
generaldirektör Riksförsäkringsverket 1981–96