15 feb 2013: Miljöpartiets friår

Jag tror att vi är många som skulle uppskatta ett friår för och från miljöpartiet.
  Nu har ju partiets språkrör i friårsfrågan, riksdagsdagsmannen Memhet Kaplan och förra språkröret Yvonne Ruwaida, föreslagit att partiet vid sin kongress i maj åter skall ta upp förslaget.
  Det befängda med det är att man hänvisar till en motsvarighet i Finland som anses fungera bra.
  Men där kallas det alterneringsarbete och har en annan konstruktion, framför allt mycket hårdare villkor:
  I Sverige skall man få 85 procent av ersättningen via skattebetalarna (ingen annan betalar), i Finland kan man få 70-80 procent om - just om - arbetsgivaren går med på att anställa en person som är långtidsarbetslös i stället, alltså inte vem som helst.
   Och för arbetsgivaren har det nästan undantagslöst varit ett sätt att minska lönekostnaden då det är unga människor, 25-30 år, som av familjeskäl väljer detta; föräldraförsäkringen i Finland är inte alls så förmånlig som den i Sverige och alterningsarbetet är därför i hög grad en komplettering till den tillåtna men illa betalda föräldraledigheten i Finland, en ledighet som inte alls premierar fäder att ta ledigt.
  Vad miljöpartiet i själva verket vill är att andra arbetande skall betala för att vissa tar ledigt.
  Det kan fungera - förutsatt att det utnyttjas av få. Om alla skulle göra det, t.ex. 100.000 om året, skulle systemet braka samman.
  Men låt oss pröva: Ge miljöpartiet ett eget friår.