16 feb 2013: Ett sorgligt besked: Lillemor Mundebo avliden

Förra verkställande direktören i Sverige-Ameerika Stiftelsen Lillemor Mundebo, Lidingö (och Strängnäs), har avlidit, drygt 77 år gammal. Hon var sedan 1973 gift med Ingemar Mundebo, fil lic och fil dr, riksdagsman, statsråd, generaldirektör och landshövding.

   Det är ett sorgligt besked att Lillemor gått bort.
  Född Ericsson, i sitt första giftermål Fasterius och inom folkpartiet först känd under det namnet, verkade hon i 45 år i den liberala rörelsen på olika plan, bland annat som förbundssekreterare i två omgångar, 1968-70 och 1972-76, i dåvarande FPK, Folkpartiets kvinnoförbund, numera Liberala kvinnor. 
  Bland annat genom flitigt skrivande, som böckerna Barn i vuxensamhället (1970) och Hon, han, ungarna och jobbet (1973) och många artiklar om jämställdhet, utbildning och forskning, bidrog hon starkt till att ständigt kräva att liberala värderingar skulle prägla vårt förhållande till barn och man/kvinna - men också bereda möjlighet för envar att leva ett rikt liv - det var mannens plikt i lika hög grad som kvinnans att svara för barnens fostran och frihet att bli vuxna, ja, jämställdheten var henne alltid närvarande, här kunde man inte kräva för små framsteg.
   Lika lön för lika arbete, ja, rättvisa, var självklart ett krav som drevs intensivt under hennes tid som förbundsekreterare i FPK, kvinnnans rättigheter kunde inte diskuteras, de var lika befogade som mannens.
   Under 1970-talet var Lillemor  - främst som Saco-företrädare - flitigt utnyttjad i statliga utredningar, gymnasieutredningen, studiestödsutredningen, folkbildningsutredningen, studiestödsutredningen - då hon efter FPK-tiden kom först till Saco som utredningssekreterare och därefter till SE Banken som - något som väl visar mer att titlar inte alltid täcker vad man verkligen sysslar med - bankdirektör som ansvarig för bankens interna utbildningsverksamhet. Senare utsågs hon till verkställande direktör i Sverige-Amerikastiftelsen, en stiftelse som bildades efter första världskriget, 1919, och har haft så stor betydelse för de mycket omfattande svensk-amerikanska förbindelserna under decennier - det är ingen tillfällighet att bland stipendiaterna finns både förre statsmministern Ingvar Carlsson och förre Volvochefen P G Gyllenhammar. Hon kvarstod som chef för stiftelsen fram till sin pensionering i början av 2000-talet.
  Lillemor kom ofta att under senare år, sedan jag kommit i riksdagen 2002, att ringa mig, inte sällan bekymrad för dels den politiska utvecklingen i Strängnäs, den stad där hon hela livet hade sitt hjärta (och en bostad oavsett om hon bodde i Stockholm, Lidingö, Uppsala, Djursholm eller Lidingö igen), dels för miljön - i båda fallen hoppades hon intensivt på förändringar som skulle innebära både ökat ansvar och inflytande, och ofta en annan politik från folkpartiets sida, det enda parti hon menade kunde förena ansvar för nästan med frihet för dig själv.
  Och nästan varje samtal avslutades med orden: Jämställdheten - glöm inte den!
    - Det handlar om rättvisa!
   Till bilden av Lillemor hör att hon också var starkt engagerad i medicinsktetiska frågor, som Hjärt- och lugnfonden också hanterar och vars styrelse hon tillhörde i flera år.

För halvtannat år sedan firade Lillemor och Ingemar 155-årig födelsedag. En stor vänkrets slöt upp, Ingemar var vid tillfället ordförande i en bostadsrättsförening i Djursholm. Hyllningarna till de båda var inte att ta fel på, en nybliven 80-åring, Lillemor fem år yngre.

Nu är hon borta, jordfästning den 22 februari. Lillemor (1935-11-09 - 2013-02-10) lämnar ett stort tomrum efter sig - mina och säkert många andras tankar går förstås till Ingemar och Lillemors barn.