24 feb: Agenda söndagen den 24 februari

Ett bra program. Rakt av.
  En bra intervju med Jan Björklund - möjliigen bortsett från redaktionens lite löjliga jämförelse med hur lång tid det tar att vända en atlantångare. Varje väljare som gått i skolan, och det blir exakt 100 procent av väljarna. vet att det tar mycket lång tid att ändra inriktningen på skolan, från en kravlös skola till en kunskapsinriktad.
  För det behövs det framför allt katederkompetens.
  Att noggrant skilja från katederdisciplin och allt vad motståndarna till den kunskapsinriktade skolan vill tillskriva nuvarande reformer.
  Senast vi hade en stor förändring av skolans inriktning vad kring 1968, då - tyvärr - Olof Palme som utbildningsminister i missriktat politiskt nit föll offer för frestelsen att låtsas att skolan skulle vara lätt och till för sig själv och inte eleverna efter valet, i den verklighet som finns efter skolans slut.
  Jan Björklund svarade korrekt, enligt min mening, på den svåraste av alla frågor han fick: Vad tycker du och folkpartiet om att andra partier nu försöker vinna väljare på folkpartiets bekostnad på skolområdet?
  - Utmärkt, var i sammanfattning svaret. Helt rätt. Det är bra om Anders Borg vill ge skolan - och lärarna - mer pengar, om moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt talar om skolans vikt, om Annie Lööf försöker komma med kompletterande förslag, om Göran Hägglunds kristdemokrater börjar ta för sig och vill vässa skolan.
  Och ännu bättre vore det om socialdemokraterna slutade att drömma sig tillbaka till den gamla skolan - som jag aldrig kallar flumskolan (för det är förolämpande mot mycket duktiga och intensivt arbetande lärare) men däremot alltför kravlösa skolan - och partiledaren Stefan Löfven gjorde frågan till en valfråga, inte bara en anslagsfråga. Om Gustav Fridolin har jag mindre hopp: Han sysslar bara med demonstrationspolitik, KU-anmälningar och annat yttre, inte med verkligt tuffa förslag till hur man lyckas få med alla elever på en god kunskapsväg - miljöpartiet är tillsammans med vänsterpartiet och sverigedemokraterna de svagaste länkarna i kraven på en bättre utbildningspolitik, man fuskar sig fram kort sagt. Det duger inte.
  Men det är bra om fler inser att skolans kvalitet - och inte minst lärarnas arbetsförutsättningar - är den enskilt viktigaste frågan för Sverige i framtiden. Vi måste fortsätta höja ribban.
  Så såg vi Stefan Löfven i Agenda och han lät sig inte nedslås av att han inte kunde svara klart på svåra avvägningsfrågor. Alla som ville kunde höra att Löfven inte vet hur han skall kryssa mellan oförenliga partikrav och den verklighet som hans väljare lever i.
  Slutligen - efter ett utrikiskt mellanspel som också var intressant, helt godkänt - kom så frågan om Eriteras beskattning av sina medborgare i Sverige upp. Utmärkt av Fredrik Malm (fp), att kräva stopp för att Eritreas regering skall ha ett eget skatteverk, baserat på hot om repressalier. i vårt land.
  De eritreaner som sysslar med denna verksamhet skall lagföras, diplomater som inspirerer eller dirigerar detta utvisas.
  Om detta inte missgynnar frigivningen av Dawit Isaak? Nej.
  Tvärtom visar handfast agerande mot eritreanska diplomater att Sverige menar allvar.
  Den som vill kan läsa min Eritreamotion i nästa inlägg i denna blogg.