26 feb 2013: Lars Calmfors om missvisande TV-dokumentär

I en personlig kolumn i Dagens Nyheter (26 feb) skriver professorn i nationalekonomi Lars Calmfors att det TV-program - han anger inte upphovsmannen av obegripliga skäl - som redaktören Erik Sandberg gjort om fördelningen  mellan arbetsersättningar och kapitalersättningar, och som mynnade ut i att politikens avsikt under lång tid varit att åstadkomma att löneandelen minskar och kapitalvinstandelen ökar, var missvisande och för professorns egna uttalandens del hårdklippt intill ensidighet gränsande och därmed så hårdvinklat intill falsifikatets gräns att missvisningen och misstolkningarna tog över det korrekta budskapet från den intervjuade (inte hans egna ord men innebörden är den) och därmed inte blev en dokumentär utan en partsinlaga.
  Calmfors invändningar är välkomna men inte oväntade, däremot kanske onödiga.
  Ty alla som med mig såg denna så kallade dokumentär kunde ju inte undgå att notera att budskapet om den stora konspirationen mot löntagarna var viktigare än bevisningen, ja, den senare var så svag att den måste kompletteras med antydningar och snedvridningar och utelämnande av sakförhållanden.
  Det var kort sagt en riktigt usel dokumentär.
  Frågan om fördelningen -andelen som kommer ut i form av pengar - mellan olika produktionsfaktorer, och de är numera fler än de klassiska arbete, kapital (och tidigare jord), man bör beakta också politisk utveckling och stabilitet, beslutsfattandet, ägarfördelning mellan enskilda och staten, teknikutveckling (tänk vad mycket datatekniken påverkat våra möjligheter att vara prdouktiva), ekonomiska insikter och incitament, och, det viktigaste av allt, kunskap och internationalisering genom avskaffande av handelshinder som allt från tullar till andra  handelshindrande och snedvridande politsikt beslutade restriktioner.
  Den fråga som Lars Calmfors - vars tydlighet i många andra sammanahang enligt min mening präglats av vetenskapsmannens osäkerhet och ibland oförmåga att likt politikern uttala sig om det önskvärda mer än det faktiska (fast vederbörandes uttalande använts i just politiska syften) - underläåter att ställa är:
  Hur är det möjiigt att få sända ett TV-program i Sveriges Television under beteckningen Dokumentär som är en sådan uppenbar partsinlaga?
  Det är enligt min mening inte en fråga för någon domstol eller etermedienämnd utan en fråga för ledningen för Sveriges Televisions programledning. Hur är det möjligt? Vad motiverar denna ovetenskaplighet i urvalet av fakta?
  Nu är Erik Sandberg, som jag absolut inte känner och som säkert är en duktig journalist - och säkert inte kommer att utsättas för TV-kritikern i Dagens Nyheter Cronemans kritiska  granskning eftersom denne bara ägnar sig åt  TV-programmens yta - känd för att hårdvinkla sina dokumentärer.
   Jag minns när han granskade en bok av några folkpartister, en bok som aldrig publicerats för övrigt utan bara förekom på NU:s BBS (jag vet för jag var ansvarig utgivare och den som publicerade debattinlägget) och därmed aldrig heller recenserats eller anmälts av någon,  togs utgångspunkt för att liera folkpartiet med danskt folkeparti.
  Och man kan fråga sig varför det aldrig blev mer än en krusning i kanten av den sensationella kopplingen?
  Jo, av samma anledning som Erik Sandbergs nya dokumentär aldrig kommer att få några efterverkningar, nämligen att dess teser bygger på så orimliga förutsättningar och påståenden att de inte kan tas på allvar.
  Så var det med kopplingen via en outgiven bok mellan folkpartiet och dansk folkeparti.
  Så är det med den stora konspiration som inte finns mellan arbete och kapital och som Lars Calmfors nu så effektivt dödar i sin DN-inlaga.
  Men det som återstår är att Sveriges Televisions ledning måste fundera över vad man sänder som dokumentärer och debattinslag. Som det senare finns inget att anmärka mot Erik Sandbergs alster, som inlägg på 20-poängsnivån i ekonomi eller statskunskap vid något universitet skulle det inte kunna godkännas.