I ett inlägg i SvD (28 jan) skriver LUF-aren Joakim Holmertz att barnbidragen bör inkomstgraderas, i praktiken avskaffas för de som har föräldrar som tjänar mycket och i stället höjas för de föräldrar som tjänar lite.
Detta synsätt presenteras som en nyhet.
Det är en gammal nyhet, jag känner igen resonemanget sedan bortåt 50 år.
Jag har alltid varit emot det, även den gången folkpartiet ansåg att man skulle ha skatteavdrag i stället.
Varför?
Jo, barnbidrag utgår till barnen, eller i praktiken dess vårdnadshavare. Lika för alla, skall vara grunden. Bidraget skall aldrig ha ett dyft med föräldrarnas inkomst att göra (eftersom denna kan variera, föräldrarna skiljas, eller dö till och med) utan är avsett att vara en sorts kostnadsersättning i unga år för vad det kostar att vara barn.
Staten skall inte lägga sig i vad vårdnadshavaren gör med de obeskattade pengarna, dock får man inte stjäla eller missbruka dem. Men hur barnet i övrigt försörjs har inte staten eller politiker med att göra: Vill man spara pengarna är det OK, vill man hellre köpa cykel, skidor, mat eller en resa till Sundbyberg för pengarna är det inget staten skall ha med att göra.
Jag vill därför meddela att eftersom pengarna skall gå till barn och inte till föräldrar är jag mot att föräldrarnas situation alls påverkar barnbidragets storlek.
Men man får ju flerbarnstillägg?
Det är också fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar