27 maj 2013 Landsmötesmotion 1 ; Nej till ränteavdrag

Den 28 maj kl 17.00 - mitt under riksdagsgruppens möte - går motionstiden för 2013 års landsmöte ut. Man kan tycka att det är meningslöst att skriva motioner, jag är av motsatt åsikt: Det är väldigt viktigt att göra sin röst hörd och komma med förslag. Droppen urholkar som bekant stenen - och den lärdomen är viktig att ha med sig.
  Jag har beslutat att väcka fyra motioner i år, det kunde varit fler eller färre. Den första handlar om avdragen för räntor:
Motion 1 till folkpartiets landsmöte 2013

Jag föreslår
att i förslaget till nytt partiprogram formuleras punkten 3.1.2 kompetteras sålunda:
Rätten att dra av räntor inkomstdeklarationen slopas. Samtidigt avskaffas beskattningen av intäktsräntor. Allt detta bör ske succesivt för att trygga människors möjighet att anpassa den egna ekonomin.
Motivering
Att övertecknad vill ha breda skattebaser och låga skattesatser är ju ingen överraskning. Det är en linje som jag följt som företrädare för folkpartiet i riksdagens skatteutskott under nu snart tolv år. Ibland är vägen krokig, men målet är alltid klart: Breda skattebaser, låga skattesatser, det skall löna sig att arbeta.
  Jag vill till exempel ha samma skattesats för mervärdesskatten och därmed göra mången skatteplanerare arbetslös.
  Men jag vill också – goda steg togs vid den underbara natten 1980 och S–FP-skatteuppgörelsen 1990 – avskaffa avdragsrätten för ränteutgifter.
  Jag vet att många är emot detta, inte minst bankerna som självfallet gynnas av denna asymmetri i skattesystemet. Varför skall man få dra av 30 procent av just ränteutgifter upp till 100 000 kronor när man inte får dra av till exempel utgifter för inköp av nödvändiga drivmedel, barnmat, tandvård eller ytterligare en rekreationsresa till Mallorca?
  Vi bör planera för att minska avdragsrätten för räntor. Men viktigt är här att det måste ske över en så lång tidsperiod att vanliga människor hinner anpassa sin ekonomiska planering.
  Mitt förslag är därför, för att göra det konjunkturoberoende, att minska avdragsrätten med 1 procentenhet per år. Då tar det 30 år innan denna oformlighet i skattelagstiftningen är borta – samtidigt som inkomsträntor och utdelningar på samma sätt görs skattefria på motsvarande sätt.
  Då får vi en större skattebas och ett mer ekonomiskt robust skattesystem – som dessutom kommer att innebära att sparande blir mer lönsamt och att leva på lån dyrare, en god liberal ekonomisk politik i Bertil Ohlins anda: Det ska löna sig att arbeta och spara.