29 maj 2013: Begravningsavgifterna i riksdagen

Så är det då dags för en ny riksdagsdebatt, denna gång om begravningsavgifterna, ingående i en folkbokföringsproposition.
  Jag är inte glad över förslaget men argumenterar sålunda:


"Herr talman!
I dag sätter vi med antagandet av propositionen och utskottsutlåtandet punkt för ett mycket långt utredningsarbete om folkbokföring och församlingsverksamhet.
  Jag har suttit i skatteutskottet i snart tre mandatperioder, och i åtminstone tio år har denna fråga diskuterats och utretts i olika sammanhang.
  Jag tror att det därför är klokt att vi i dag sätter punkt.

Eftersom Jacob Johnson (v) redogjorde för att han inte är medlem i Svenska kyrkan vill jag ta tillfället i akt att säga att man kan ha olika synpunkter på detta.
  Själv stod jag under 33 år utanför Svenska kyrkan.
  Jag gick ur på min 21-årsdag, som då var myndighetsåldern, eftersom Svenska kyrkan tillhörde staten.
  Jag gick dock med igen den 1 januari 2000 när Svenska kyrkan fick sin självständighet.
  Man kan alltså ha olika synpunkter på hur man agerar.

Herr talman!
Det finns mycket att säga om denna proposition. Maria Abrahamsson (m) har väl gått igenom många av de saker som har med folkbokföringen att göra.
  Här finns det som alltid kommer att vara kontroversiellt, nämligen hur vi ska hantera de människor som behöver särskilt skydd mot andra när det gäller offentligheten.
  Propositionen är ett bra steg på denna väg.
  Allt är inte utrett ännu, och vi kommer aldrig att kunna komma till någon exakt lösning där alla de som behöver skydd kommer att få skydd.
  Vi kommer att få återkomma till denna fråga, för det kommer ständigt nya hot mot enskilda människor, inte minst mot kvinnor.
  Det är därför oerhört angeläget att se till att inte våldsmän av olika slag får möjlighet att trakassera dem.

Jag vill ta upp en del som inte har berörts så mycket, nämligen frågan om begravningsavgifterna.
  Det är en liten del i propositionen som har behandlats ytterst lite i olika sammanhang eftersom man efter Svenska kyrkans åtskillnad från staten år 2000 har kommit att betrakta begravningsavgifterna som något som av goda skäl inte hör till skatteväsendet.
  Genom denna reform tar vi ytterligare ett steg och skiljer på detta.

Samtidigt reglerar vi en annan sak, nämligen hur höga begravningsavgifter som får tas ut.
  Det går tillbaka till Begravningsutredningens betänkande SOU 2009:79 Några begravningsfrågor. Utredningen leddes av dåvarande hovrättspresidenten i Jönköping, Kathrin Flossing, som vid det här laget är välbekant i andra sammanhang (numera riksdagsdirektör, min anm.).

Utredningen konstaterade att det då fanns 787 kyrkliga huvudmän för begravningsverksamheten.
  Alla inser att 787 kyrkliga huvudmän är oöverskådligt; det blir för många.
  Det var grunden till att utredningen föreslog att man i varje kommun skulle ha endast en huvudman.
  Det reglerades med begravningsombud, men jag ska inte gå in på alla detaljer.

Regeringen har efter remissbehandlingen gått ett steg längre och säger att vi ska införa begravningsavgift helst i alla de 290 kommunerna.
  Men nu blir det bara 288 kommuner, eftersom Stockholm och Tranås fortfarande står utanför systemet.

Kommunerna här i Stockholms län, ofta kallade lågskattekommuner, vill säkert sända en tacksamhetens tanke till Socialdemokraterna, som vill undanta de kommunerna.
  Det är lite lustigt att höra det med tanke på den debatt som var i går mellan ledamöterna Lars Johansson (s), Peter Persson (s) och statsrådet Peter Norman (m), där man gick till attack mot lågskattekommunerna för att de har så låg skatt.
  Men i dag vill man särskilt värna dem genom att skjuta upp förslaget för lågskattekommunerna.

Christina Oskarsson (s) var inne på detta. Det handlar om ganska mycket pengar. Man kan läsa i Några begravningsfrågor från 2009 och se de exakta siffrorna, eftersom det har varit diskussion om dem.
  De står här.
  För det som är en medelinkomsttagare, vad det nu är, var det en skillnad mellan 198 kronor i begravningsavgift i Stockholm och 2 376 kronor i den församling i norra Värmland som Maria Abrahamsson nämnde.
  Det är en betydande skillnad.

Det skulle vara frestande för mig, som boende i den här regionen, att rösta för Socialdemokraternas förslag. Men av solidaritet med dem som betalar 2 376 kronor/år, vilket jag tycker är en hög begravningsavgift, tycker jag att det vore klokt att få förslaget att träda i kraft omedelbart.

Jag skulle vilja säga:
  När Socialdemokraterna nu vill gynna sådana som jag och andra som råkar bo i den här kommunen borde man tänka till, eftersom man missgynnar en stor del av den befolkning som råkar bo utanför Stockholms län.
  Det är alltså inte helt solklart vad man vill när det gäller fördelningspolitik i det här avseendet.

Herr talman!
Jag vill sluta med något som har varit det mest diskuterade under de här tio tolv åren, nämligen det släktforskningsproblem som har uppmärksammats.
  Jag håller med Maria Abrahamsson om att kritiken har upphört totalt genom det förslag till reform som vi har nu.
  Jag tror att det är bra att man låser detta till den församlingsindelning som var den 31 december 1999.

Jag noterar allra sist, herr talman, att regeringen uttalar att ”de merkostnader som kan uppkomma för det allmänna till följd av de olika förslag som lämnas … ryms inom befintliga resursramar”.
  Det tycker jag är roligt, inte minst mot bakgrund av att Skatteverket vid något tillfälle, vid en uppvaktning i skatteutskottet, uppskattade att kostnaderna skulle uppgå till 50 miljoner kronor.
  Så mycket tjänar vi i alla fall på den här reformen.