27 maj 2013 Landsmötesmotion Sparandets nytta

Motiontill folkpartiets landsmöte 2013

Sparandets nytt (punkten 3.1.2)
FörslagJag föreslår
att i förslaget till nytt partiprogram formuleras punkten 3.1.2 kompetteras sålunda:
Målet för enskilt sparande är att detta skall vara skattefritt.
Förslaget i punkt 3.1.2.4 om grundavdrag för sparande bortfaller enligt nedan, hur god tanken än är.
Motivering
De senaste åren har utmärkts av bland annat dessa ting:
  1. Den höga, men på sistone dessbättre avtagande, ökningen av låneskulden hos svenska hushåll.
  2. Det höga sparandet hos svenska hushåll, illustrerat med att under första kvartalet 2013 ökade det finansiella sparandet med 36 miljarder (att skilja från värdeökningen som var 209 miljarder) - andra kvartalet 2012 sattes det in 71 miljarder kronor på hushållsanknutna sparkonton.
  Utvecklingen på ett antal års sikt – sedan skattereformen 1990 – går i två diametralt olika riktningar.
  Tesen att det är bra att ha sparpengar på banken för oförutsedda utgifter, gärna motsvarande en årslön möttes i början av sarkasmer gränsande till åtlöje men är i dag ett accepterat, men oftast ouppnått, mål.
  Samtidigt diskuteras 2013 i skenet av den finanskris som plågat så många länder sedan 2008 allt från låneräntor, sparräntor, amorteringskrav, avdragsbegränsningar till offentliga sparstimulanser. Olika aktörer – politiker, samhällsdebattörer, bankföreträdare, fackligt engagerade och andra – har dock inte bara skilda meningar om nuläget utan också om riktningen vad gäller bland annat de nämnda parametrarna.
  Sparbankerna hade förr i tiden en tidning vid namn Spara och Slösa, högst moralisk i sin från liberala utgångspunkter omfattade framställning om värdet av sparande. Tidningens budskap kom att prägla generationer av svenskars beteende. Spara var fint, slösa fult.
  Utvecklingen genom avregleringen av olika marknader de senaste trettio åren har emellertid i många avseenden gått den motsatta vägen där enskilda finansföretag agerat företagsmässigt rationellt och tagit tillvara de nya möjligheter som öppnat sig och det behov av att konsumera framför sparande som funnits eller uppfunnits. Dessa finansföretags agerande har i många fall mer präglats av tanken på egna vinster än frihet under ansvar. Att leva på lån, inte på lön (eller företagande), har därigenom blivit allt mer accepterat och ganska generationsskiljande – uppmuntrat i strid med Spara och Slösas budskap.
  Samtidigt har vi fått ett stort antal medborgare – inte minst ungdomar och de som har haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden – som tycker att månaderna har för många dagar och är för långa innan nästa avlöning kommer. Även 2013 – tjugotvå år efter att 1990 års skattereform trädde i kraft – har alltför många hushåll ingen sparbuffert alls.
  Det finns att mer övergripande uppmärksamma förutsättningarna för att värdera sparandets nytta. Exakt hur detta skall ske är en frågan för folkpartiets riksdagsgrupp och ytterst en fråga för regeringen. Vad folkpartiet kan göra är att uttala ambitionen att uppvärdera sparandets nytta, också i det konsumtionsinriktade samhälle som kom att bli 2000-talets ledstjärna.