8 mars: Skattesänkningar

Det virvlar av skattesäkningsförslag, nu påstår DN att moderaterna också vill sänka elskatten.
Jag sitter i skatteutskottet som får många pigga förslag om skattesänkningar.
Min linje är tråkig men tydlig, till alla:
Vi skall prioritera att sänka skatten på arbete så att de som jobbar eller har pension får mer kvar av sitt slit.
Så att de har råd att betala elskatten, maten, hyran och vad de själva vill göra med sina pengar.
De partier som laborerar med andra metoder är skattehöjare!

8 mars: Twitter (sd)

De flesta kanske inte bryr sig, men när sd-riksdagsmannen Kent Ekeroth sitter och twittrar om vad som försiggår i EU-nämnden, vars överläggning i fredags (5/3 2011) var så känslig att nämnden efter en stund ajounerade förhandlingarna för att överlägga utan stenografiska uppteckningar (det gällde vad Sverige, vårt land, skall säga vid en förhandling i Bryssel i en viktig arbetsmarknadsfråga, då handlar det om att dels bryta mot allmänt möteshyfs, dels - och det är det viktiga - springa andra länder till mötes genom att avslöja vad som försiggår i den svenska förberedelseprocessen.
Jag tror inte Kent Ekeroth förstår detta.
Men att vara nationalist är att ta till vara svenska intressen.
Sd-företrädaren gör det motsatta, säkert i god tro eftersom han inte förstår bättre: Går utländska intressen till mötes.
Sverigedemokraterna måste sluta motarbeta Sveriges intressen.
Det förhållandet att partiet vill att Sverige skall gå ur EU ändrar inte saken.
Sd är ett pinsamt parti.

7 mars: Höga elpriser

Denna morgon vill energiminister Maud Olofsson (c) sänka elskatten för konsumenterna men höja den för elproducenterna.
Men snälla Maud! Vem kommer då att betala? Producenterna? Utan att höja priserna? Det är ju så naivt att man inte tror det är sant.
Det finns bara ett riktigt effektivt sätt att sänka elpriserna och det är att se till att det finns överskott på el - vilket betyder att man måste se till att det finns en effektreserv.
Visst kan vi hoppas på vinden och solen och vågorna och vattnet - men sanningen är den att om Sverige, som inte vill elda kol, gas eller olja, skall klara elförsörjningen i framtiden, då finns det bara en energikälla att bygga ut.
Jag säger inte vilken.

7 mars: Herr Bjereld och sd

Man skall ju inte bli upphetsad, men när jag ser hur SvD Näringsliv gjort journalistik, som inget annat är än politik, då får man väl åtminstone dra på munnen, i valfri riktning.
Än en gång får statsvetaren Ulf Bjereld (s) uttala sig, som väntat går hans uttalanden i den riktning han själv vill: Det blir svårare för regeringen med trovärdigheten, säger han apropå att en riksdagsmajoritet (SD + rödgröna blocket, eller Hötorgspartierna som jag brukar säga), avser stoppa försäljningen av några statliga företag.
Vad vet Bjereld om det som ingen annan vet?
Hans trovärdighet är lika stor som moster Selmas i Hallstavik (om hon nu existerar).
SvD låter sedan som ett pressrör för SD när tidningen analyserar dess program för utförsäljning av statliga företag. Detta parti får mer publicitet i SvD än i någon annan tidning, tror jag. Det är ett gullande med Jimmie Åkesson som måste göra till och med miljöpartiet gröna av avund.
Och inte ett ord om att SBAB självklart kunnat ha lägre räntor med en från början 6 miljarder stor förlustgaranti!
Med en sådan garanti från skattebetalarna skulle till och med jag bli en lysande bankman.
(Men när får skattebetalarna tillbaka dessa pengar?)
Var statsgarantin finns?
I riksgäldskontorets räkenskaper.

6 mars: En sportfri kanal?

Visserligen är jag mycket intresserad av sport, särskilt fotboll, men kan det inte bli för mycket också?
Denna söndag är det skidsport, bandy och annan från ottan till sena kvällen, för övrigt då med till slut ett pladderprogram om fotboll i TV4 som är ett förnedringsprogram mot just fotboll. Det flamsas och tycks så man nästan längtar till Olsson i Vasaloppsspåret.
Vad sägs om en sportfri kanal?

6 mars: Någon som heter Olsson

Det pågår Vasalopp, det sänds i TV. Det är god underhållning.
Men så blandar man in någon TV-hallåman som heter Olsson och gör denne till närmast huvudfigur fast han knappt klarar rollen som bifigur. Det intervjuas och pratas om hur denne hr Olsson klarar sig - vem bryr sig?
Det räcker väl med att de politiska reportrarna i TV intervjuar varandra; måste vi också dras med denna självtillräcklighet som egna programledare i andra TV-program utgör exempel på.
Åk gärna. Men låt oss slippa höra talas om det.
- - -
Jag har nu en lösning på problemet: Så den där Olsson visar sig i skidspåret stänger jag av ljudet.
Nu är programmet riktigt bra.

6 mars: Putte i blåbärsskogen död

Jag har noterat att Göran Beskow avlidit, 101 år gammal.
Få vet väl vem det var. Jag vet - och jag är glad att ha träffat Göran även om det var längesen.
Det var när Långängsskolan i Stocksund skulle återinviga sin renoverade aula och ridån förnyades. Då avtäcktes ett draperi med Elsa Beskows sagofigurer som förebild - otroligt vackert!
Och stod inte den lille Putte själv just där också, nu säkert åttio eller åttiofem vorden - och berättade om sin Mamma och om hur han som yngsta barn till Elsa och Natanael Beskow alltid fick vara tillpojken och till slut blev mer än sig själv - en illustration, Putte i Blåbärsskogen.
Nu är den riktigt Putte död.
Men få är och kommer att fortsätta att vara så levande.

6 mars: Bra upplösning

Det blev en bra upplösning på ishockeyns elitserie. AIK gick till slutspel, Timrå klarade sig kvar. Jag är nöjd.
I ishockeyallsvenskan håller jag - nästan ensam tror jag - på Oskarshamn. Det gick bra främst fram till jul, men sedan blev det för många poängtapp.
Jag har visserligen aldrig sett Oskarshamn spela ishockey - men vad är det för fel att hålla på en klubb som nästan inga supportrar har utanför hemorten?
I fotboll - som är den finaste sporten - håller jag som vanligt på AIK, GIF Sundsvall och framför allt Rydboholms SK. Den här säsongen bör man ta ett steg upp i seriesystemet, min riksdagskollega Hans Olsson (s) i Viskafors har nästan lovat det nu när hans grabb förstärker A-laget.
Heja RSK!

5 mars: Stalin död

Den 5 mars 1953 avled Josef Stalin.
Kommentarer överflödiga.
Det dröjde dock tre år innan Nikita Chrustjov vid den hemliga 22:a partikongressen vågade berätta om alla illgärningar. (Då var sedan länge Lavrentij Beria undanröjd av resten av ledningen.)
Sådan är kommunismen.
(Och det enda ljusa minnet som finns av detta är hyllningsartiklarna i den kommunstiska stora dagstidningen i Stockholm som beskrev Stalin på ett helt devot sätt. Chefredaktören som då höll i pennan och senare blev ordförande i kommunistpartiet i Sverige hette C-H Hermansson, alltjämt i livet, kånkande på den historia som ingen vill kännas vid i dag.
Men glöm inte: Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur.)

5 mars: Styrkan i benen

Jag ser att det brutit ut ordväxling mellan företrädare för broderfolken Sverige och Norge sedan Norge vunnit 4x10 km i skid-VM i Oslo.
Jag såg på VM i TV och hur Norge vann. Grattis!
Och efter att ha hört norska sjärnen Peter Northaug kommentera sin bedrift, fick jag det än en gång bevist:
Northugs styrka - i motsats till norrmännnens i övrigt - sitter i benen.
Vilken slutsats skall dras av detta?
Jo, att någon risk för hjärnskakning inte föreligger hos sportstjärnan Northug.
Ytterligare en sak att glädjas över, alltså.

4 mars: Operan i riksdagen

Åter Opera-debatt - jag tycker att det är jätteroligt att så många verkar vara engagerade i operakonsten.
Jag lägger in debatten här- det är den värd, jag stöder Lena Adelsohn- Liljeroth:

5 § Svar på interpellation 2010/11:207 om Dalhalla
Anf. 1 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M):
Fru talman!
Roza Güclü Hedin har frågat mig om jag är beredd att verka för att Kungliga Operan tillfälligt förlägger sin produktion till Dalhalla.
Jag vill inledningsvis göra tydligt att det särskilda regeringsuppdrag till Kungliga Operan som Roza Güclü Hedin hänvisar till gäller Operans nationalscensuppdrag där jämförelser bör göras med övriga nationalscener i våra nordiska grannländer. Operan ska också i samarbete med övriga opera- och balettinstitutioner i landet analysera förutsättningarna och föreslå nya former för samverkan. Resultatet av detta uppdrag ska redovisas till Kulturdepartementet senast den 1 april 2011. Uppdraget ska ses i ljuset av att Kungliga Operan är Sveriges nationalscen för operakonst och balett med ett komplext uppdrag att förvalta ett nationellt kulturarv och att utveckla den nyskapande kulturen.
För att belysa och analysera operakonstens utveckling och möjligheter genomförde Kulturdepartementet under 2008 och 2009 en seminarieserie med nordiska utblickar. Av dessa framgick bland annat att Sverige har stora möjligheter att utveckla och förnya operakonsten genom de samlade resurser som finns nationellt, regionalt och lokalt om formerna för samverkan mellan institutionerna förbättras. Goda förutsättningar finns också när det gäller att förbättra utbudet av och tillgången till opera- och balettföreställningar i stora delar av landet.
Men, fru talman, vilka samarbetspartner som Operan väljer att arbeta med är inte en fråga för regeringen utan ska avgöras av Operans ledning och styrelse.

Anf. 2 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S):
Fru talman!
Jag tackar ministern för svaret. Jag kan konstatera att intresset för kreativa idéer och spridning av kultur tyvärr saknas.
Låt mig börja med att prata lite grann om Dalhalla. Det är en fantastisk plats belägen i Rättvik i Dalarna. Det är en unik arena. Det är från början ett kalkbrott, och idén om att skapa en utomhusarena kom till redan på 90-talet. Man bedömde att läget var idealiskt. Det ligger långt bort från all bebyggelse och störande moment. Utformningen är unik. Den bidrar till att ljudet förstärks så att man kan ha föreställningar där utan att använda förstärkningar i form av högtalare och mikrofon.
Genom Dalhalla har även Sverige fått en förnämlig utomhusarena. Den är en av de fyra utomhusarenorna i Norden. Den är väldigt fascinerande. Människor väljer att ta sig till Dalhalla och sitta där trots att man inte kan garantera sol och regnfria dagar. Man sitter i ur och skur på grund av att det är en så fantastisk upplevelse. Förutom opera erbjuder man en mängd andra musikaliska upplevelser. Den är väldigt erkänd och omnämnd i många sammanhang just på grund sin moderna och unika utformning. Den är känd för sin dramatik och för den spänning som uppstår.
Man kan höra på mig att vi som är från Dalarna är väldigt stolta över Dalhalla. Dalarna är Sveriges fjärde största turistlän. Vi har en bra sammansättning av upplevelser vinter som sommar.
Det är intressant och kul att bland annat IT- och regionminister Anna-Karin Hatt var i Gävle i förra veckan och talade mycket varmt om vår region och dess förutsättningar och potential. Jag hoppas att även kulturministern delar hennes entusiasm för Dalarna.
Min fråga till kulturministern var om ministern är beredd att verka för att Kungliga Operan ska förlägga sin produktion till Dalhalla under den renovering som planeras 2012. Jag tycker att det är en bra fråga. Den bottnar i tanken att sprida kulturen i hela landet.
Ministern svarar genom att säga att det finns ett uppdrag. Så pass långt är vi överens. Men hon svarar också att hon inte kan påverka vilka de ska samarbeta med. Jag tycker att det tyder på att ministern själv inte tänker verka för att operakonsten sprids vidare och inte är beredd att tänka nytt utanför den här stora staden.
Jag vet att Kungliga Operan har ett uppdrag. De ska se över möjligheterna att hitta spelplatser runt om i landet. I sina strategiska planer har de även ett uppdrag att se om de kan hitta en lämplig sommararena. Jag vet att det även försiggår diskussioner mellan Operan och Dalhallas styrelse redan i dag. Jag tycker att detta borde ligga i regeringens intresse, och jag tycker att ministern bör visa ett större intresse utifrån det nationella och regionala perspektiv som hon själv också tar upp i svaret.
Mina argument för Dalhalla är att Dalhalla har potential att vara ett nytt och modernt alternativ. Dessutom är det, som jag tidigare sade, en möjlighet för hela Dalarna att växa. Det är viktigt för vår region och för tillväxten. Det ger ett mervärde för hela regionen. Det skapar arbetstillfällen. Såvitt jag vet brukar Alliansen stå för arbetslinjen, och jag hoppas att även kulturministern står för den. Mitt parti gör det i alla fall.
Därför vill jag ställa frågan en gång till och hoppas på ett mer konkret svar. Är ministern beredd att stötta och möjliggöra att Kungliga Operan förlägger sin produktion till Dalhalla under renoveringen 2012?

Anf. 3 GUNNAR ANDRÉN (FP):
Fru talman!
Det är alltid ett nöje att debattera och diskutera operafrågor i riksdagen. Tack vare socialdemokratiska initiativ från Börje Vestlund och genom dagens interpellation har vi fått ytterligare möjligheter till detta.
Det välkomnar jag.
Det är en intressant kulturform som säkert kommer att finna spridning framöver.
Jag tycker att regeringen är väldigt duktig, men jag är tacksam för att den inte säger till Birgitta Svendén på Sverige nationalscen, Kungliga Operan, vart den ska förlägga sina produktioner.
Det finns andra krafter som är bättre på det, nämligen Operastyrelsen. Jag tror att det är angeläget att klara ut att de institutioner vi har, kulturella eller andra, själva måste få bestämma över vad de ska göra inom ramen för de anslag som de har.
Om regeringen skulle göra det som interpellanten vill skulle statsrådet kunna dirigera viss produktion till Göteborg, Malmö, Folkoperan, Drottningholm, Norrlandsoperan och kanske till och med till Opera på Skäret.
Jag tror inte att det i längden skulle gynna denna konstart.
Däremot tror jag på en annan sak som vi har diskuterat tidigare. Det handlar om möjligheten att sprida denna och andra konstarter till andra orter än just Stockholm via ny teknik. Det finns en stor tyngdpunkt i Stockholm genom att många av nationalscenerna ligger där. Nu har vi möjligheter att till exempel titta på föreställningar från Metropolitan och andra inte så centralt belägna produktionscentra via digitalisering. Detta är en möjlighet för Dalhalla, Kungliga Operan, Norrlandsoperan med flera att verkligen ge spridning åt denna konstart och många andra konstarter. Detta är en intressant utveckling av den nya tekniken. Det ger en möjlighet att sprida detta så att fina produktioner i Dalhalla inte bara kan ses i Dalhalla utan även i Ystad och Haparanda.
Jag ser fram emot den utvecklingen, men jag är mycket nöjd med att statsrådet inte vill lägga sig i Birgitta Svendéns göranden och låtanden.

Anf. 4 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M):
Fru talman! Jag ska börja med att välkomna Gunnar Andrén i diskussionen. Vi har tidigare haft interpellationsdebatter som gällt såväl eventuella nya operahus som teknik och mycket annat. Jag instämmer i det som Gunnar Andrén säger, att det inte är min uppgift att tala om för Operan vilken repertoar de ska ha och var i landet de möjligen ska framföra sina turnéer. Man kan hamna i konstitutionsutskottet för mindre ingrepp än så.
Det framgår tydligt i regleringsbrevet att man ska samverka. När vi 2008 och 2009 hade de seminarier med Kungliga Operan som jag nämnde i mitt första inlägg och samlade företrädare för operahus i hela Sverige var det tydligt dels att vi har mycket opera, att det finns ett stort engagemang för opera, dels att många av dessa institutioner egentligen aldrig hade träffats tidigare vid ett och samma tillfälle. Det var mycket intressant. Det uppdrag som nationalscenen nu har fått är att undersöka hur man bättre kan samverka för att kunna nå en större publik.
Roza Güclü Hedin sade inledningsvis i sitt första inlägg att det saknades kreativa idéer på opera, och jag vill gärna ha det konkretiserat. Vad menar Roza Güclü Hedin med att det saknas idéer? Det är nämligen inte riktigt den uppfattning som vi har. Vi har dessutom en nybildad myndighet, Musikverket, som förra veckan fick en mycket uppskattad chef i Stina Westerberg. Det kan man säga innebär en nytändning och en möjlighet för musiken att utvecklas i Sverige.
Vidare talar Roza Güclü Hedin om arbetslinjen, om möjligheterna för kulturen att bidra till den regionala utvecklingen. I den debatten välkomnar jag Roza Güclü Hedin och Socialdemokraterna, för så har det inte låtit tidigare. Om nu även Socialdemokraterna, inte bara i Dalarna utan i hela landet, kan se kulturens potential både för kulturen i sig och för turismen, utvecklingen av nya företag, besöksnäringen i stort, är jag mer än glad för det. Det var en välkommen ingång i den debatten.
När det gäller vad man får och inte får göra kan jag bara upprepa det jag sade inledningsvis, nämligen att det är en styrelsefråga. Vi har en kompetent styrelse för Operan. Det är de som avgör hur Operan ska verka, var den ska verka och också var den ska förlägga sina produktioner under den tid Operan har sommarstängt och även
ska genomgå de nödvändiga renoveringar som nu väntar.

Anf. 5 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S):
Fru talman!
Så roligt att den här frågan även engagerar folkpartister! Det välkomnar jag.
I budgetpropositionen för utgiftsområde 17 står att de centrala uppgifterna för kulturpolitiken är att stödja konstnärligt skapande i alla former, att bevara och utveckla kulturarvet samt att medverka till att alla människor ska få goda förutsättningar att ta del av kulturlivet och få möjligheter till kulturutövande.
Jag ska inte vara orättvis och säga att Dalhalla inte stöttas, för det gör det. Kulturdepartementet stöder Dalhalla med ca 1 miljon kronor årligen vad gäller just operaverksamheten. Det tillsammans med andra finansiärer medverkar till att Dalhalla kan erbjuda besökaren en bra operaupplevelse. Men Dalhalla vill och behöver mer. De vill utvecklas. De vill tänja gränserna. De vill erbjuda besökarna fler unika och spännande upplevelser. Som så mycket annat handlar det om budgeten. Den budget de har i dag ger inte de rätta förutsättningarna för att kunna erbjuda fullskaliga upplevelser med scen- och ljudkonst.
Jag vill återkomma till det skriftliga svar som ministern gett mig där hon menar att regeringen inte kan gå in och bestämma över var Kungliga Operan ska förlägga sina produktioner. Det håller jag med om, absolut, men det finns ett uppdrag, och det är där jag tycker att regeringen måste visa på de kreativa idéerna och lösningarna. Det uppdraget, det regleringsbrevet, förfogar ministern över. Hon har möjlighet att ändra på det.
Kungliga Operan är Sveriges nationalscen och finansieras med statliga medel. Precis som ministern säger är det upp till Kungliga Operan och dess ledning att bestämma var de ska vara. Och det har de nu börjat göra. De har inlett samtal med Dalhallas styrelse. De är mycket positiva till förläggningen i Dalhalla. De har gästspelat där tidigare men har då inte haft möjlighet att erbjuda mer än enstaka artister, aldrig någon hel opera. Det är just det som kräver ett större kapital.
Nu vill Kungliga Operan göra en normalstor produktion i Dalhalla, men det kräver en ekonomisk förstärkning. Det är inte jag utan Kungliga Operan som säger detta. Därför kräver den framtida diskussionen om förläggning en ordentlig framstöt av kulturministern och Kulturdepartementet.
Jag efterlyser, återigen, ett större intresse från kulturministerns sida. Ministerns allianskolleger har bland annat i en debattartikel i Dagens Nyheter den 4 januari belyst frågan om operakonsten. De delar min uppfattning att Dalhalla står för nytänkande, det kreativa, när det gäller operakonsten. Andra representanter för Folkpartiet har talat varmt om Dalhalla och säger att det bör vara en riksangelägenhet där staten säkrar dess framtida finansiering.
Det är inte rätt att dra sig tillbaka och gömma sig bakom fina skrivelser om att alla människor ska få goda förutsättningar att ta del av kulturlivet samtidigt som man inte är beredd att kommunicera en viljeyttring. Det är viktigt att man gör praktik av de fina orden i skrift.

Anf. 6 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M):
Fru talman!
Vi kanske ska vänta in det uppdrag som nationalscenen nu trots allt har fått och som ska redovisas om mindre än en månad. I detta ligger mycket av det som Roza Güclü Hedin efterfrågar, nämligen hur Stockholmsoperan, som den nationalscen den är, bättre kan samverka med de operahus som finns runt om i landet.
Jag hör att Roza Güclü Hedin återigen anser att jag ska gå in och tala om för styrelsen att de ska ge ett särskilt uppdrag till att verka med Dalhalla. Det kan jag inte göra, det bör jag inte göra och det ska jag inte göra, lika lite som jag ska peka ut operan i Ystad, Opera på Skäret, Värmlandsoperan, Göteborgsoperan, Malmöoperan, Norrlandsoperan eller någon annan opera. Uppdraget som nationalscen innebär att samverka med fler och fråga sig hur man kan göra det. Det är också det uppdrag som nationalscenen har fått.
Jag har fullt förtroende för att Birgitta Svendén som chef Operan, liksom styrelsen, kommer att ta detta uppdrag och är glad att man nu har en fungerande dialog mellan de olika operahusen inte bara i Sverige utan också utomlands – mer än man kanske haft tidigare.
Dalhalla är absolut någonting att vara stolt över, och det är man också. Det har sin publik, men det är en sommarscen med de begränsningar det innebär. Staten stöder det, inte via Kulturdepartementet men via Kulturrådet, med 1 miljon om året. Dalhalla vill mer, sades det. Ja, det är väl alldeles utmärkt att Dalhalla vill mer. Jag är glad att det är många operahus i Sverige som vill mer, men det är inte givet att det automatiskt innebär ett större statligt anslag. Det gör det inte. Däremot vill man från Dalarnas liksom från övriga regioners sida ha ett större inflytande och därmed också ansvar för den regionala kulturpolitiken.
Jag vet inte hur långt man i just Dalarna kommit med arbetet att ta fram de regionala kulturplaner som ska finnas om man från nästa årsskifte vill gå över i samverkansmodellen, vilket jag hoppas. I de fem regioner som nu är med – Norrbotten, Gotland, Halland, Västra Götaland och Skåne – har det gett en otrolig skjuts åt hela kulturdebatten. Många är engagerade, inte bara politiker och kulturskapare utan också den civila sektorn och de kommunalt aktiva. Det har inneburit ett större intresse för kulturen och i många fall även omprioriteringar till förmån för kulturen. Välkomna in i den diskussionen!

Anf. 7 ROZA GÜCLÜ HEDIN (S):
Fru talman!
Jag förstår att kulturministern naturligtvis inte kan gå in och säga hur man ska göra. Det vore som sagt ett ärende för konstitutionsutskottet. Däremot tror jag att det ligger i kulturministerns möjligheter att ge förutsättningar. Det handlar om ekonomiska förutsättningar och gäller allmänt, alla operor.
Just Dalhalla är så pass viktigt eftersom det dessutom är Sveriges enda utomhusarena. Det finns fyra andra i Norden, och de får betydligt mer ekonomiskt stöd från sina länders regeringar än vad Dalhalla får. Det är där skillnaden är.
Det är viktigt att kulturen lever upp i hela landet och att man inte koncentrerar sig enbart till de större städerna och de redan etablerade arenorna. Det är viktigt att man vågar ta till sig modet och faktiskt vidga sina vyer. Det är allas ansvar att hela Sverige lever upp. Det är ert ansvar, och det är Socialdemokraternas ansvar. Det är vi överens om. Vi kommer att finnas med i de här diskussionerna framöver också.
Kultur är väldigt viktigt, och det uppfattas olika beroende på vem man frågar. I Dalarna vet dalkullor, dalmasar och resten av världen som har varit på Dalhalla vilken enorm kapacitet Dalhalla har. Vi vill dela med oss. Vi vill att övriga ska få uppleva denna enorma plats, denna unika arena. Jag hoppas därför att denna debatt kommer att bidra till att kulturministern tar nya tag och att hon, när rapporten kommer i april, ser över de ekonomiska förutsättningarna för Dalhalla och Sveriges utomhusarena.
Vi får inte glömma bort att Dalarna är Sveriges fjärde största turistlän. Det är Sveriges tredje största exportlän, och Dalarna bidrar till Sveriges tillväxt.
Jag vill tacka kulturministern för debatten, och jag avslutar än en gång med att fråga: Vad är din viljeyttring?

Anf. 8 Kultur- och idrottsminister LENA ADELSOHN LILJEROTH (M):
Fru talman!
Jag är glad över att Roza Güclü Hedin nu har backat från sin ståndpunkt att jag ska gå in och tala om för operans ledning och styrelse vad de ska göra, bland annat med hänvisning till KU. Då kan vi åtminstone släppa den frågan.
Vi har många operahus i Sverige. Vi har ett starkt och levande intresse för operakonsten. Det är inte bara i storstäderna, som Roza Güclü Hedin nämnde, och vi har också en kanske bredare uppslutning kring opera- och balettkonsten i Sverige än man har i flera andra länder i Norden. Jämförelsen är alltså inte alltid rättvisande.
Vi kan också se vad som händer i en del av våra grannländer när man nu under den ekonomiska krisen tvingas göra rejäla nedskärningar på kulturens område. Vi ser också vad som händer i Köpenhamn, vilket är en varning. Där spelar man nu faktiskt mindre opera och balett än man gjorde på den tiden man bara hade ett enda hus. Detta säger jag apropå den diskussion vi har om operakonstens utveckling här hemma.
Det som händer på den tekniska sidan och som Gunnar Andrén var inne på är också intressant. Det gäller inte bara de utsändningar som går till Folkets hus och parker, där vi kan ta in sändningar från operahus runt om i världen, utan också tredimensionella utsändningar. Jag deltog i en utsändning från Filmhuset, där man kunde se Faust från Folkoperan tredimensionellt. Det kommer helt nya möjligheter att ta del av opera.
Jag vet mycket väl att Dalhalla är uppskatta, inte bara i Dalarna utan på många andra håll. Många reser också dit. Senast i morse såg jag en stor annons med Malena Ernman som kommer att sjunga i Dalhalla i juli. Jag hoppas kunna vara där, och jag hoppas att många andra också kommer att kunna vara där.
Staten tar ett ansvar för Dalhalla, men det är också viktigt att regionen själv gör det.

3 mars: Drottningholm

Vi i styrelsen för Nämnden för Drottningholms slottsteater fortsätter att diskutera vem som bör efterträda Per Forsström, chefen för Slottsteateern som efter 30 år som chef sagt upp sig.
Många äro kallade att efterträda, få utvalda.
Ohc än värre: Vem kan klara jobbet?

3 mars: Votering

Så blir det åter voteringsschabbel.
Denna gång är det miljöpartister som röstar fel eller är borta.
Dessbättre betyder det att ett hotande voteringsnederlag för regeringspartierna vänds till vinst, med en enda röst.
Miljöpartisterna är kanske dock i grunden ganska glada? För att ett såd dumt förslag som att skicka en skrivelse till EU på ett förslag som formellt ännu inte finns, får man leta efter.

3 mars: Anders Borg i finansutskottet

Knappt har skatteutskottet hunnit avslutas förrän finansutskottet har sitt andra möte dagen. Nu är det finansminister Anders Borg som framträder och berättar om sin syn på det ekonomiska läget.
Med dagens konjunktur i ryggen, + 7,3 procents eekonomisk tillväxt för fjärde kvartatalet 2010, är det ju svårt att opponera.
Här visar socialdemokraterna också stor klokhet.
De talar om andra ting.

3 mars: Skatteutskottet

3 mars: Intensivt

Tar ett mycket tidigt avsked från sängen, långt innan väckarklockan ringer. Vid halvåttta-tiden är jag i riksdagen, svarar på några e-postbrev etceteera.
Sedan är det kl. 09.00 dags för offentlig utfrågning av riksbankschefen om penningpolitiken. Stefan Ingves - lite oklart om sd-arna vill slänga ut honom eller inte eftersom han kommer från annat land - är mycket pedagogisk i sitt framträdande och försvarar den förda räntepolitiken.
Jag får tillfälle att ställa två frågor, den ena hur riksbankschefen bedömer hur den starka kronan på verkar svenska konsumenters köpkraft genom att importpriserna sjunker och bland annat matprishöjningar inte slår igenom i vårt land, den andra handlar om vår ekonomis utlandsberoende - jag väljer att citera den förra året bortgångne Sture Linnér, som råkade vara min vän sedan 1970-talet och kort före sin död också var hemma hos oss i Stocksund, ja, citatet var på Linnérs sista större bok, Ingen människa är en ö, ett citat som går tillbaka till den grekiske filosofen Pindaros.
I sak är deet ju som så att med så stor utrikeshandel, kanske 60 procent av allt vi tillverkar spelar det större roll för oss än nästan alla andra länder (USA:s export är mindre än 5 procent av landsets ekonomi) va som händer i omvärden.
Upproren i Nordafrika.
Oljebeslut i Saudiarabien.
Efterfrågan i USA-Osv

2 mars: Slöseriet med pengar

Riksdagsdebatt om kommunala pengar. Jag hamnar i debatt med Ulla Andersson (v) som är arg på att privata företag gör stora vinster inom barnomsorg, skolan, vården, äldrevården.
Men problemet är ju det omvända. Vänsterpartiet skjuter mot pianisten när det är kompositören som ställt till det. Varje skattekrona måste användas effektivare, och med målet att öka valfriheten inom den offentliga sektorn för skolbarnen, de äldre, de sjuka.
Problemet med S:t Eriks ögonsjukhus är inte att de minskar köerna utan att varje krona som betalas för ögonsjukvård inte används lika effektivt och till patienternas fromma inom en offentliga vården. Det är ju är slöseriet finns - eller för att citera Gustav Möller (s), partisekreteraren och den mångårige socialministern: Varje skattekrona som inte används effektivt i den offentliga sektorn är en stöld från folket.
Det sker mycket bra i den offentliga sektorn och de som jobbar där jobbar bra. Men man gör det ännu bättre på många håll i andra organisationer - och tjänar då pengar.
Ulla Andersson, Lars Ohly och andra som bara ser elände, borde förstå att det inte är de privata aktörerna som det är fel på. Det är vi som är politiker som är bovarna, som inte ser till att varje krona i den offentliga sektorn används på bästa sätt.
När det sker, kommer inte en krona att gå till aktieägare i privata skolor etc!

1 mars: Film med Bengt Sylvan

Här kan du se en fp-film med Bengt Sylvan: Klicka på


http://www.youtube.com/watch?v=dllYCwSEoSQ

28 feb

27 feb

26 feb

25 feb

24 feb

23 feb

22 feb: xxx