måndag 21 februari 2011

21 feb: Ett sanningens ord - och tack till Bengt

Häromdagen (18/2) var det interpellationsdebatt i riksdagen, om LSS.
Låt mig citera:

"En av vårt lands största jämllkhetsreformer var när lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde i kraft 1994 ochh samtidigt ett system för personlig assistans inrättades.
För många människor med omfattande funktionsnedsättningar innebar rätten till personlig assistans att man kunde ta makten över sitt eget liv, slippa vara beroende av anhöriga och leva självständigt, till exempel bo i egen lägenhet i stället för på instittut
ion. För en del är den personliga assistansen förutsättningen för att kunna arbeta eller studera. Den ger möjlighet att själv bestämma över vardagen, utveckla sina intressen och leva som andra - kort sagt: att göra det som många av oss tar för självklart."
Den som sade detta i riksdagen - och jag instämmer, det var en verkligt socialliberal deklaration - var riksdagsledamoten Eva Olofsson (v).

Och den som 1994 införde denna reform till stöd för alla som inte är lika lyckliga som vi som fått den oskattbara förmånen att vara friska var dåvarande fp-ledaren och vice statsministern Bengt Westerberg.
Tack Eva för lovorden till Bengt och socialliberalismen.
Många segrar ligger bakom oss. än fler framför oss.

tisdag 15 februari 2011

15 feb: Ännu mera etiskt

Sedan jag noterade det tidigare om sd-etiken har jag läst den stora morgontidningen i Stockholm. Den vet att berätta att hr Petzälls ersättare i riksdagen är dömd för förtal.
Tja, det fanns ju en gång en riksdagsman (s) som också blev det.
Men han är inte längre ledamot av Sveriges riksdag.
Det är skillnad på etik och etik.

15 feb: Räknenissar

Det är ju lite konstigt det här med sd.
De kommer till riksdagen med en högre moral än alla andra.
Sedan springer de från nästan varje tänkbar debatt - trots att de efterlyst att få debattera mot andra.
Någon kör för fort utanför en skola - det är tydligen allvarligt men inget att bry sig om.
Någon annan hamnar i finkan för fylleri eller vad det nu kan vara.
Man uteblir utan motiveringar från voteringar.
Någon med särskilt hög moralisk svansföring ställer en interpellation men är inte på plats när den kommer upp i kammaren.
Ytterligare en annan som skällt väldigt på politiska förmåner uppbär plötsligen 12.000 kr/månad i gruppledararvode i sin hemkommun utöver riksdagsarvodet.
En person går från sammanträde när det är ajournerat. När landshövdingen i Stockholms län - med massor av medarbetare och alla andra partier väl företrädda - uteblir samtliga sd-ledamöter utom en.
När statschefen bjuder till representationsmiddag väljer en rad sd-ledamöter att göra annat.
I ett utskott tar partiet ställning på ett sätt och röstar sedan tvärtom i kammaren. Helgarderat, så att säga. Partiet vill återinföra gödselskatt för att stärka landsbygden - om man får tro dess landsbygdspolitik. Pengarna använder man inte som s-v-mp till näringen utan för att finansiera sin anti-invandringspolitik - som alltså skall betalas av konsumenterna med höjda matpriser till viss del (fast det berättar inte partiet för den sanningen passar inte.).
Någon som tydligen anser sig ha rätten att vara sjukskriven uteblir från en votering i kammaren.
Och till slut blir 400.000 euro i kammaren 400 miljarder kr.
Barnsjukdomar?
Möjligen. Men väljarna - även sd-väljarna - bör ha samma etiska krav på sd-ledamöter som på andra riksdagsledamöter.

4 feb

onsdag 9 februari 2011

3 feb: När sd tycker till

Så är det åter dags för ett utskottssammanträde, denna gång i skatteutskottet. Vi skall ta - som det heter - preliminär ställning till olika motionsyrkande.
Alliansgruppen har förberett mötet område för område och Lars Gustavsson i Laholm (kd) - som nu återvänt till skatteutskottet efter fyra års frånvaro - yrkar avslag på samtliga förslag, både socialdemokraternas och de många som kommer från andra partier.
Bakgrunden är förstås att det måste vara ordning och reda i skattepolitiken. Om vi skulle bifalla alla goda förslag på skattesänkningar som finns, skulle det bli en fruktansvärd oreda i skattepolitiken. Därför är det viktigt att ha ordning på argumenten och kongruens i beslutsfattandet. Skattepolitiken skall vara rättvis, rättssäker och inte minst förutsebara för alla enskilda och alla företag - kort sagt: man skall veta vad som gäller.

Nu är det inte alla som anser att det är kul att betala de skatter som riksdagen allena beslutar om. Man fifflar och fuskar och undandrar sig sitt ansvar. Eller som jag hörde en företagare en gång säga om momsen: - Nej, vi deltar inte i det systemet. Det är för dyrt.
Denna gång är det förstås särskilt intressant vad sverigdemokraterna tycker. De yrkar avslag på alla utom när det gäller en s-mp-v-motion om införande av skatt på handelsgödsel.

Det skulle kosta svenska jordbrukare 300 milj kr - som resulterar i högre matpriser. Sd har ju ord om sig - det är de själva som säger det - att vilja gynna jordbruksnäringen i Sverige mer än andra partier.
Nåja, en skattehöjning med 300 milj för handelsgödsel är väl kanske inte riktigt vad man då väntar sig.
Sd är ett totalt oförutsebart parti. Skall bli intressant att se var man nu landar i den här frågan - partiet har ingen egen motion utan stödjer den socialistiska s-mp-v-motionen som innebär att den skattehöjning som där föreslås skall gå tillbaka till branschen medan sd i höstas föreslog att skatten skulle användas för att finanisera andra reformer.
Har sd bytt ståndpunkt? Ja.
Har partiet förstått det? Jag vet inte, jag tror inte det.

söndag 6 februari 2011

3 feb: Rapport från ett morgonmöte

Dagen inleds med att jag lyssnar till Henrik Berggren som berättar kl 8-9 i riksdagsbiblioteket om sin bok om Olof Palme Härliga dagar framför oss ...
Det är kulturföreningen Paks, undVänsterjusteraer ledning av Åsa Lindestam (s), som arrangerar sådana här författarmorgnar flera gånger varje termin om man kan uttrycka riksdagsårets gång på det sättet. Jag tycker det är utmärkt och fascinerande att få möta författare direkt på detta sätt.
Palme-föreläsningen utgör inget undantag. För oss - och mig - som kände Olof Palme personligen, och jag vill påstå att jag gjorde det mycket bra - är det alltid intressant att ta del av hur andra ser på denne enastående individ. Det är sällan man tycker samma, jag försöker intala mig att det fanns fler aspekter att ta med om än man själv upplevt.

3 feb: Hur är läget i Egypten?

Jag är nog ganska klen TV-tittare i vanliga fall men nu kan jag konstatera att jag nästan var morgon kastar mig över närmaste apparat - för att se senaste nytt från Kairo, Alexandria, Luxor och andra städer. Vad nytt?
Särskilt mycket ser jag på BBC -för där är det i grunden i deras "europa-kanal" Kario som är sändningsplats hela tiden.

SvT och TV4 ligger år efter; där finns underhållningsprogram som förutbestämts för att locka tittare sedan månader tillbaka; jag tror att detta är en grov underskattning av publiken.
Det är inte som så att jag tror att alla alltid är intresserade av politik, där finns en mättnadsnivå, det är säkert. Men när sådana här omvälvande saker sker, då väcks intresset och man vill vara med och lyssna och höra och se - och gemene man är intressererad av att få mycket information.
Tidningarna har förstått det, det är full satsning på att beskriva det som händer från alla upptänkliga vinklar.

lördag 5 februari 2011

2 feb: Styrelsemöte i hemföreningen

Årets första styrelsemöte i folkpartiet i Danderyd. Jag sitter i styrelsen sedan 1991, tjugo år - och kan tänka mig sitta kvar. Det är i grunden väldigt roligt att ta del av den diskussion som ständigt pågår i en avdelning som folkpartiets i Danderyd.
Den här gången blir det utöver årsredovisningen för 2010 - som jag har den äran att svara för - mest diskussioner om dels praktiska saker vid kommande möten, dels vad som rör sig i kommunen.

Det är ju ett intressant läge - moderaterna skall samarbeta 2010-2014 med sin förment största motståndare, Danderydscentern under den evigt unga 75-åriga partiledaren Siv Sahlström. Vi är många som undrar hur det skall gå.
Det är denna undran som diskuteras.
Och så får vi höra lite om hur moderaterna resonerar - mellan skål och vägg. Trots att moderaterna för allt smör i Småland inte vill ta i gång i folkpartiet i Danderyd - så har det varit sedan 1994 då jag hade blivit ordförande - kan man inte låta bli att ständigt ha någon form av omvänd dialog med folkpartiet, ity den samarbetspartner man nu ingått avtal med om politiken, den är lika lättfångad som en hal ål.
Det är inte utan att man hos flera liberaler kan ana: Vad var det vi sa!
Och så tillönskar vi alla moderaterna och centern framgång för Danderydsbornas skull!

2 feb: Vansinnig votering

Riksdagsdagen - före nya möten - avslutas med votering. Där har sd yrkat bifall till alla sina motioner om straffskärpningar och så skall det röstas och röstar.
Det som borde ta en minut tar nu mer än en halvtime.

Sd-arna får hela tiden 19-20 röster, sina egna.
Pinsamt.

2 feb: Tidigt inne, sedan besök

Jag har mycket att göra, tar bussen redan 07.04 till riksdagen. Kontorsarbete först, sedan tar jag under halvannan timme emot 15-talet ryska studenter från ett tekniskt gymnasium i S:t Petersburg, jag har gjort det säkert fem-sex gånger tidigare.
En sak är påtaglig: Eleverna blir allt mer kunniga i engelska.
Vi vandrar runt, lyssnar på en debatt där en riktig kommunist, förre EU-parlamentarikern Jens Holm deltar och jag berättar om den svenska demokratin.
Särskilt stort intresse väcker minnesutställningen över Raoul Wallenberg, som finns på femte våniningen i riksdagshuset. Anledningen är inte bara Wallenbergs öde och att man i den lilla utställningen, signerad konstnären Willy Gordon (som ju också gjort utställningen på Raoul Wallenbergs torg nära Wedlunds Fisk vid Berzelii park i Stockholm) utan det faktum att eleverna dagen före fått träffa ingen mindre än Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs syster och mor till Nane Annan, alltså Koffe Annans hustru - vilka släktförhållanden!
Fantastiskt!
Nu är det Danderyds gymnasium som ordar detta utbyte av studenter som gått ut sista årskursen på gymnasiet. Elever från Danderyd åker på motsvarande sätt till S:t Petersburg.Ledare för hela projektet är Kjell-Åke Holmberg, gift med tidigare rektorn vid Danderyds gymnasium Lena Dahl. Med varje gång är också ryskspråiga läraren May-Ann Ramqvist, en dam man minns om man träffat henne.
Stöd till detta studentutbyte får man bland annat av Barbro Oscher, den kända mecenaten borta i Los Angeles.

1 feb: Lång riksdagsgrupp

Många närvarande på det sedvanliga riksdagsgruppsmötet, tisdag kl. 16.00. Denna gång leds det av Allan Widman, efter Johan Pehrson har tagit en välförtjänt tvåveckorssemester. Jag tror inte riktigt alla förstår vilket ansvar det är att vara en riksdagsgrupps ledare: Det skall träffas tusen och en beslut och jag ser ju på Johan hur bråttom han alltid har, det är otroligt många saker i en fungerande demokrati som skall förhandlas om, träffas beslut om.
Denna dag blir det intressanta diskussioner i en rad sakfrågor, men till saken hör ju att det aldrig rapporteras om vad man diskuterar. Men man kan väl ändå säga som så att det politiska läget alltid analyser, främst av partiledaren när han är där - och det är Jan Björklund oftast, så även denna tisdag - och sedan har man möjlighet att göra diskussionsinlägg.
För dagen har vi också besök av RUT:s chef, Gunnar Forss, som informerar om vad utredningstjänsten sysslar med.
En viktig fråga är om RUT:s material är arbetsmaterial eller offentliga utredningar. En enskild person har begärt ut alla utredningar under 2009 och 2010, jag gav mitt tillstånd att lämna ut de utredningar som jag begärt, andra har motsatt sig förfrågan - båda synsätten har goda poänger.
Eftersom det också handlar om upplysningar till både utskott och andra parlament, tycker jag att det kan vara en god lösning att varje utredning redan från början blir endera arbetsmaterial eller publik, det får beställaren avgöra. Men även om jag inte har några problem att lämna ut mina beställningar, kan jag förstå t.ex. socialdemokraterna som är tveksamma eftersom då skulle deras frågor i ekonomiska beräkningar bli tillgängliga också för regeringen medan däremot regeringens interna utredningar inte skulle bli offentliga för oppositionen. Det vore inte en bra ordning.

1 feb: Egypten

Första gången jag kom i direkt kontakt med Egypten var genom Bertilas Barna Hedenös - Bertila hette egentligen Bertil Almqvist och var en skicklig tecknare i Stockholms-Tidningen och dessförinnan i Dagens Nyheter. Det var 1949 som Barna Hedenhös åker till Egypten kom ut, jag var tre år och förstod det mesta om pyramider och hieroglyfer.
Sedan har jag på riktigt varit i Egypten ett par gånger, ja, en gång kom jag nästan dit, det var den 6 juni 1967 men då hamnade jag i rumänska Constanta eftersom krig utbrutit mellan Egypten och Israel.
Jag minns också mycket väl mordet på Anwar Sadat - jag var i riksdagshuset vid Sergels torg som så ofta och tittade på vad som hände, jag minns att ned för en trappa kom en av de berömda O:na - Gustav Olivecrona (vars berömde far hjärnforskaren Herbert Olivecrona för övrigt blev svensk mästare i bandy 1912, dock ej Sirius utan IFK Upsala eller vad den berömda klubben hette, detta kan skrivas på kontot onödigt vetande) och frågade mig vad som inträffat, det var oro i huset, sådant känner man på sig: Anwar Sadat har blivit mördad vid en militärceremoni, många andra celebriteter är också skjutna, bland andra vice-presidenten.

Men där hade jag fel, Hosni Mubarak som väl få vid det laget hört talas om, hade bara blivit skadad - och resten är historia.
Nu finns bara en sak att hoppas på: Att demokrati värd namnet införs i Egypten och alla andra länder i Nordafrika som kallas arabländer, dessa människor, som få känner men vi alla kan känna med, har lika stor rätt som alla andra att få leva i fred och säkerhet och med ett demokratiskt styre.
Vad är det senare? Jo, en process där folk i fria val kan tillsätta och avsätta presidenter och regeringar och där successioner sker under fredliga, ja, hedervärda, honorerande former.
Jag håller med alla dem som säger: Mubarak - Game over.

Kan också gälla Mugabe och flera andra regimer som överlevt sig själva.