måndag 12 december 2016

12 december 2016: Lars-Erik Lövdéns bostadslyft 2001


Socialdemokraterna
Lars-Erik Lövdén vid socialdemokratiska partikongressen den 8 november 2001



Partivänner!


I tisdags (6 november 2001) var jag i Skövde och tog spadtag för ett stort bostadsprojekt i centrala Skövde. 144 hyreslägenheter av god kvalitet och till rimliga kostnader har tillkommit tack vare det investeringsbidrag som vi nyligen inrättat.


Jag hann tillbaka till partikongressen lagom för att vara med om beslutet om boendet som det fjärde benet på välfärdsområdet.


Det är ett bra beslut.


Utan en bostad är det omöjligt att leva ett gott liv. Det är också därför som vi ser boendet som en social rättighet.



Bostadsfrågan måste stå högt på den politiska dagordningen framöver. Det handlar om att bygga bort bostadsbristen, om att ge unga människor förutsättningar att skaffa sig en bostad, om åtgärder mot segregation samt om upprustning och ombyggnad av miljonprogrammets bostäder.



Bostadsbristen är en verklighet, men det finns också en annan bild av Bostadssverige med tomma lägenheter i en rad kommuner som skapar en besvärlig kommunalekonomisk och välfärdspolitisk situation.



Vi måste ta oss an de här uppgifterna samtidigt för att hålla samman landet.



Hitintills har vi satsat 4 miljarder kronor i stöd till utsatta kommuner med många tomma lägenheter, men det räcker inte. Staten behöver ta ett mycket större ansvar framöver för att stödja kommuner med ett stort behov av omstruktureringsåtgärder på bostadsområdet.



Det handlar om ett tioårigt program. I den regionalpolitiska propositionen tar vi första steget genom att sätta av 3 miljarder kronor i en insats för att omstrukturera och stödja nödvändiga förändringar i de kommuner som har ett stort överskott på lägenheter.



Detta är viktigt och nödvändigt, men det är också nödvändigt att vi tar rejäla krafttag mot bostadsbristen. Det behövs ett ökat statligt och kommunalt engagemang för att lösa bostadsbristen.

Genom investeringsbidrag stimulerar vi nu bostadsbyggandet.



Det gäller studentinvesteringsbidraget som kommer att ge 12 600 nya studentlägenheter. Vi ska gå vidare och bygga bort bristen på studentbostäder.

Vi satsar också på ett kraftfullt investeringsbidrag för hyreshusbyggandet. Det har fått stort genomslag.

Vid första ansökningstillfället inkom 2 600 ansökningar om att få bygga hyreslägenheter med investeringsbidrag, och intresset ökar.



Tyvärr måste jag konstatera att där behovet av fler hyresbostäder är som störst, nämligen i Stockholmsregionen, verkar intresset vara som minst. Där har man ansökt om stöd för drygt 100 lägenheter, varav 50 lägenheter i Stockholms kommun.
För Skövdes del handlar det om 144 lägenheter. Stockholms kommun mäktar med 50 lägenheter! Moderaterna borde stå vid skampålen!

Det byggs alldeles för få bostäder i Stockholmsregionen. Det gäller i synnerhet hyreslägenheter. I stället säljer man ut och privatiserar de kommunala bostadsbolagen – kommunala bostadsbolag som är så pass välkonsoliderade och rika att de skulle kunna medverka till en aktiv politik för att bygga bort bostadsbristen.

De bygger bara för välbeställda och tror att marknadshyror är lösningen.



Jag vill ge socialdemokraterna i Stockholmsregionen en eloge. Ni driver på och kräver att kommunen får fart på bostadsbyggandet. Annika Billström har redovisat ett antal projekt som skulle kunna leda till tusentals fler bostäder, särskilt för ungdomar och för människor med begränsade ekonomiska resurser.

Fortsätt på det sättet!



I min hemkommun Malmö startar ett projekt med 1 200 hyreslägenheter, också det tack vare investeringsbidraget.



I Göteborg bygger allmännyttan hyreslägenheter centralt på älvstranden där produktions- och boendekostnaderna är mycket konkurrenskraftiga.



I Linköping byggs det för tillväxt och goda boendeförhållanden.



Socialdemokrater runtom i landet har tagit den tilltagande bostadsbristen på stort allvar. Där medverkar också allmännyttan i god stil för att klara bra bostäder till rimliga kostnader.

Genom statligt och kommunalt engagemang kan vi lösa bostadsbristen.



Kongressdeltagare!



En arbetsgrupp med bred sammansättning redovisade i juni 2001 ett program om boendet för partistyrelsen. Programmet har legat till grund för partistyrelsens förslag till utlåtande över motioner och förslag till riktlinjer till kongressen.

Det är programmet som, tillsammans med kongressens beslut, är grunden för den socialdemokratiska boendepolitiken framöver.

Det är det som vi ska använda oss av också i valagitationen.



Vi presenterar riktlinjer och konkreta förslag till en ny boendepolitik – en boendepolitik som handlar om att trygga välfärden.



Boendet i framtiden kommer till stor del att handla om goda möjligheter till varierande boendeformer – blandad bebyggelse med olika upplåtelseformer. Så kan vi undvika att bygga fast oss i segregation och utanförskap.

Det handlar också om att skapa neutrala och likformiga villkor för alla upplåtelseformer. Vi ska bygga nytt, och vi ska bygga bra.



Men vi har över 4 miljoner bostäder som människor redan bor i. Dessa måste hållas i stånd. Dessutom behöver de anpassas till nya krav och behov.

Det här var en stor fråga i temagrupperna.



Jag har sett ett antal yrkanden i samma spår och skulle vilja föreslå att vi i riktlinjerna lägger till ett nytt stycke med följande lydelse:

  ”Därför behöver vi skapa ett nytt program för ekologisk, social, teknisk och kulturell ombyggnad av våra bostadsområden och samhällen med syfte att långsiktigt åstadkomma en modernisering, ombyggnad och upprustning av allmännyttans miljonprogramområden som ett led i arbetet att skapa det gröna folkhemmet.”



Nu tar vi ställning till att vi måste vårda och utveckla det befintliga bostadsbeståndet, särskilt miljonprogramområdena, för att det ska motsvara kraven för framtiden.

De allmännyttiga bostadsföretagen har under lång tid spelat en mycket viktig roll för att förverkliga de boendepolitiska målen.



Kongressdeltagare!



Allmännyttan tillkom för att skapa långsiktiga, ansvarsfulla, icke spekulativa fastighetsägare på de lokala bostadsmarknaderna. De kommunala bostadsföretagen blev på det sättet också kommunernas viktigaste verktyg för att demokratiskt påverka den lokala samhällsutvecklingen och bidra till en god boendestandard till rimliga kostnader för alla.



Vi kommer inom kort att lägga fram förslag om en ny lag för de allmännyttiga bostadsbolagen. Det handlar om att stärka allmännyttans roll i boendepolitiken och om att vidga hyresgästernas inflytande.



Genom allmännyttan ska vi garantera att vi även i framtiden har hyresbostäder som kan erbjudas med god kvalitet och utan vinstsyfte.

Genom sin ställning i bruksvärdessystemet ska allmännyttan vara en prispress på alla hyresrätter.



Vi ska inte ha marknadshyror!



Så ligger den bostadspolitiska agendan på bordet:

Bostadsförsörjningen – både bostadsbristen och de tomma lägenheterna,

Allmännyttans utveckling,

Press på bygg- och boendekostnaderna,

Ombyggnad och upprustning

samt

Åtgärder mot segregationen.



Grunden är lagd för en stark bostadspolitisk offensiv.



Det är alla vi här i salen – vi som är rikspolitiskt aktiva och ni som är kommunalpolitiskt aktiva – som nu tillsammans måste gå ut och ta strid för politiken och se till att vi genomför de ansatser som vi lyfter fram i riktlinjer och boendepolitiskt program.

12 december 2016: Shekarabi 2004


2004-04-16

DN. Debatt



Debatt. "Lövdén helt misslyckad". SSU-ordföranden till hård attack mot s-regeringens bostadspolitik.

Det är djupt beklagligt att behöva erkänna att bostadspolitiken under den sittande s-regeringen är ett misslyckande av stora mått. Alltför länge har ansvariga statsrådet Lars-Erik Lövdén duckat för bostadsfrågorna och enbart agerat som kommunminister. Vi hade hoppats att bostadspolitiken skulle betonas på partiets tillväxtkongress som startar i dag. Men i riktlinjerna finns inte mycket att visa upp. Det är mer tomma ord än konkreta förslag.

Det skriver SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi, som kräver att ett särskilt bostadsdepartement åter inrättas.

Att vara ung och inte ha ett ordnat boende är bland det värsta som finns. Att inte veta hur man ska bo om några månader och hela tiden flytta mellan andrahandskontrakt eller studentrum skapar en stress som får ett flertal negativa effekter - inte bara för oss unga utan för samhället i stort.

I Skops undersökning på uppdrag av Hyresgästföreningen från 2003 visas att fyra av tio unga vuxna (20-27 år) saknar egen bostad. Hälften av de cirka 330 000 personer det handlar om bor hos kompisar, i villkorade studentbostäder, i rum, i andra eller tredje hand eller i annat osäkert boende. Den andra hälften bor fortfarande hemma. Av dessa vill över 80 procent flytta hemifrån men har inte råd.

Sammantaget behövs 119 000 nya bostäder för att svara upp mot dagens behov. Det är inte bara kvantiteten som är viktig utan också priset på boendet. Billigt boende måste premieras, det har erfarenheterna av dyra och tomma nybyggda lägenheter allt för tydligt visat.

Av de unga vuxna menar 65 procent att det är svårt att få tag på en bostad. Vad innebär detta för samhällsutvecklingen på sikt

För det första hämmas tillväxten då företag på orter med bostadsbrist får svårt att locka till sig unga människor. Det samma gäller för universitet och högskolor. Effekten av detta blir att många väljer en framtid utifrån ett boendeperspektiv - inte utifrån var de själva bäst kan utvecklas och därmed bidra till samhällsutvecklingen. Ett fattigare samhälle uppstår, både rent ekonomiskt men också idémässigt då den personliga friheten begränsas när människor inte kan fullfölja sina drömmar. För det är just i denna ålder som många beslut fattas om vilket sorts yrke man skaffar sig, vilka föreningsmässiga engagemang man tar sig tid för och när och hur man skaffar sig familj.

Det sista är av avsevärd betydelse när en allt mindre del av befolkningen ska försörja de övriga. Barnafödandet påverkas negativt av en osäker bostadssituation. I en undersökning gjord av Statistiska centralbyrån på uppdrag av TCO säger en tredjedel av de unga mellan 18 och 30 år att bostadssituationen har stor eller mycket stor betydelse för att de inte skaffat barn.

På den socialdemokratiska partikongressen 2001 i Västerås skrevs det in i partiprogrammet att bostaden är det fjärde benet i välfärdspolitiken jämte vård, skola och omsorg. Det är enligt programmet en social rättighet att ha någonstans att bo. Därmed har vi bundit oss vid att samhället måste ta ansvar för allas rätt till ett drägligt boende. Vi kan inte låta bostadsmarknaden själv reglera detta så att en stor del av befolkningen, framför allt unga, hamnar utanför. Vi kan därför aldrig acceptera den utbredda bostadsbrist som råder i dag. Krafttag måste till.

Det är i dag djupt beklagligt att erkänna att bostadspolitiken under den sittande socialdemokratiska regeringen är ett misslyckande av stora mått.

Alla undersökningar av den typ som presenterats ovan (Skop) visar på försämringar sedan 1997, när en liknande undersökning gjordes. Då sade exempelvis endast 41 procent (i dag 65 procent) att det var svårt att få tag på bostad och andelen som bodde hemma var mer än 25 procent lägre än den är i dag. Därför är det svårt att hålla huvudet högt som socialdemokrat mot bakgrund av bostadspolitiken. Samtidigt som den borgerliga bostadspolitiken inte är ett alternativ med sina nyliberala krav om marknadshyror och utförsäljning av allmännyttorna.

Alltför länge har Lars-Erik Lövdén duckat för bostadsfrågorna och agerat endast som den kommunminister han också är. Vi i SSU hade hoppats att bostadsfrågorna skulle betonas på socialdemokraternas tillväxtkongress som startar i dag. Efter att ha läst partistyrelsens riktlinjer inför kongressen är vi dock oroade. I vad som från början skulle varit ett helt eget avsnitt om bostad och byggande finns inte mycket att visa upp. Mer tomma ord än konkreta förslag.

Detta vill vi ändra på och därför kommer SSU att driva bostadsfrågorna på kongressen för att vi socialdemokrater ska kunna leva upp till våra egna målsättningar.

SSU vill skapa en tydlig och samordnad bostadspolitik. Därför vill vi införa ett bostadsdepartement som leds av en minister som inte innehar någon annan ministerpost. För att byggandet ute i landet ska kunna ta fart måste också staten och kommunerna genom de offentliga bostadsbolagen ta ansvar för detta.

Ett problem som vi uppmärksammat är att det byggs väldigt dyrt på vissa platser vilket leder till att de nya lägenheterna i många fall gapar tomma. Detta har i mångt och mycket att göra med dålig konkurrens. Ett fåtal byggjättar dominerar i dag helt marknaden. På många orter har man dock visat att det går att bygga billigt, bland annat i Malmö genom Malmös kommunala bostadsbolags försorg.

Mycket har med själva upphandlingen att göra. I många kommuner kan det vara svårt att ställa krav på byggbolagen och vara kritisk till olika anbud. Byggherrerollen måste stärkas genom att ställa krav på byggbolagen och samordna kompetensen så att erfarenheter från olika delar av landet kommer kommunerna till del. Bland annat har det visat sig att det är fördelaktigt att dela upp större projekt i mindre delar för att möjliggöra för anbud från mindre byggbolag.

För att åstadkomma en bättre upphandling kommer vi att kräva att en särskild stödgrupp ska knytas till Boverket för att kunna samordna uppgifter om priser, anbud och andra saker som rör upphandling. Denna grupp ska också bistå och underlätta själva upphandlingen för kommunerna och de offentliga bostadsbolagen.

Ett annat sätt som skulle kunna möjliggöra billigare bostäder är regionala allmännyttor. Genom att skapa större allmännyttor skulle behov kunna synas bättre om var man bör bygga och en samordning av projekt leda till lägre priser.

Vi måste se sanningen i vitögat och erkänna att bostadspolitiken är ett misslyckande. Det är dags att förverkliga retoriken och svara upp mot allas behov av den trygghet som ett ordnat boende ger. Vi hoppas nu att bostadsministern och de övriga i regeringen tar till sig detta och är beredda att förändra bostadssituationen på allvar. De har chansen på tillväxtkongressen i helgen!

Ardalan Shekarabi
ordförande SSU