10 aug: Reserapport från Lukasjenkos Vitryssland




Järn-Felix utanför KGB-högkvareret i Minsk.
Felix Edmundovitj  Dzerzjinskij var född 11 september  1877
i närheten av Minsk, död 20 juli 1926 i Moskva, var en polsk
aristokrat, kommunist och medlem av det ryska bolsjevikpartiet.

   Dzerzjinskij blev under sina gymnasiestuder kommunist. Han

 deltog i upproret 1905 och tillbringade elva år i tsarens
 fängelser, befriades slutligen av februarirevolutionen 1917.

  Efter oktoberrevolutionen 1917 blev Dzerzjinskij ansvarig för

grundandet av tjekan, hemliga polisen, senare  KGB, som
 ansvarade för krossandet av eventuella kontrarevolutionära
 försök, och var dess chef fram till 1919. Genom sitt nitiska
sätt att fullgöra uppgiften kom han att kallas Järn-Felix.

   Dzerzjinskij var från 1917 medlem av krigskommittén, han

var 1919-21 folkkommissarie för inrikes ärenden,  för
kommunikationsväsendet 1921-24 och från 1924 ord-

förande i högsta rådet för folkhushållningen.

  Dzerzjinskij dog av en hjärtattack. Fram till Sovjets fall
stod Dzerzjinskij staty framför Lubjanka. Gatan i Minsk

där statyn står är namngiven efter honom. Han har även

en stad och ett berg iVitryssland uppkallade efter sig

  Man har humor i Minsk.

  Det visar dagens KGB-uttalande om att om att de svenskar, om det nu var sådana, som släppte ner nallebjörnar från flygplan över Minsk 4 juli kommer, om de kommer till Minsk, att förhöras och garanteras rätsssäkerhet.

  Meddelar alltså företrädare för den regim som för en vecka sedan utvisade Sveriges ambassadör Stefan Eriksson, därefter har beordrat stängning av den svenska am-bassaden i Minsk med motiveringen - sänt i statstelevisionen - att ambassadören dels motarbetat svensk-belarusiska kontakter, dels ägnat sig åt kontakter med oppositio-nen. (Finns sådan alltså i Belarus?)
  Roligare uttalanden än KGB:s i Minska får man leta efter! Stå-upp-komiker blir ju ut-
klassade!

Från min och andra riksdagsedamöters resa till Belarus 2005 har jag bilden ovan kvar, föreställande Järn-Felix. Han står, ännu 22 år efter Sovjetunionens fall, staty utanför KGB-högkvarteret i Minsk.

  Jag bilägger också den reserapport 2005 som lämnades till Riksdagen från vår resa.

Resa Vitryssland, 31 sept-4 okt 2005

Vitryssland ligger i nordöstra Europa.

  År 1991 blev det ett självständigt land efter Sovjetunionens upplösning.

  Vitryssland kan dock anses vara det land som förändrats minst av Sovjetunionens upplösning. Landets president sedan 1994, Alexander Lukasjenko, har drivit en mycket rysslandsvänlig politik och återinfört ryska som offentligt språk.
  Presidenten har alltsedan han tillträdde gett sig själv utökad makt och landet kan antingen beskrivas som att redan vara eller tydligt vara på väg att bli en diktatur. Mänskliga rättigheter och friheter är kraftigt begränsade.
  Fria val hålls inte.
  Presidenten styr landet i stor utsträckning genom dekret och motarbetar systematiskt all opposition.
  Fri media stängs ned.

Under tiden för vår resa stängdes den sista rikstäckande tidningen, Narodnaya vola, ned på grund av att den inte kunde betala de böter den blivit anbefallen att betala med hänvisning till förtal av regimen.

  Den demokratiska oppositionens kongress

I juli 2006 ska det hållas presidentval.

  Lukasjenko har genom falska folkomröstningar ändrat konstitutionen så att han kan kandidera igen och därmed sitta kvar på sin post.

  För att det ska finnas ett alternativ till presidenten samlade sig alla oppositionspartier bakom en presidentkandidat under den demokratiska oppositionens kongress som hölls den 1-2 oktober.

  Vi närvarade vid kongressen och såg cirka 800 delegater välja Aleksandr Milenkevich som sin presidentkandidat.

Ambassadbesök och möte med fängslad oppositionsledare

Den 3 oktober besökte vi Storbritanniens ambassadör.

  Han berättade att han märkt en tilltagande maktutövning från presidentens sida.

  Gatunamn har ändrats för att passa presidenten, människor jobbar numera på 12-månaderskontrakt för statliga arbetsgivare som säger upp dem om de är regimkritiska och allt mer administrativa lagar skapas för att försvåra kontakter med utlandet.

  Därefter for vi till Baranovitji för att träffa Nikolaj Statkievitj.

  Statkievitj är f.d. partiledare för vitryska socialdemokraterna. Han är nu i fängelse för sitt engagemang.

OSSE, Oberoende journalistförbundet och kamp mot trafficking

Den 4 oktober 2005 besökte vi OSSE-kontoret där svensken Åke Peterson nyligen blivit chef.

  Före lunch träffade vi det oberoende journalistförbundet för att informera oss om yttrande- och tryckfrihetssituationen.

  Det berättades att i början av 2005 fanns det 21 regionala, fria tidningar. Nu fanns bara 16 kvar.

Karin Granbom Ellison, Nikolaj Statkievitj (s), Cecilia Nilsson
(f.d. Wigström och Axel Darvik i Baranovitji, elva mil från Minsk.
 - Så många KGB-agenter har jag aldrig sett härtidigare, sade
partiledaren (s) vid vårt besök där vi bhjör på lunch.

Foto: Gunnar Andrén

  Den statligt kontrollerade tidningen har en utgåva på 1,7 miljoner per vecka och den oberoende pressen ligger på cirka 300.000 ex per vecka. Den enda kvarvarande rikstidningen som nyligen tvingats lägga ned i Vitryssland ska fortsätta tryckas i Ryssland, men det kommer vara omöjligt att hålla samma upplaga och distributionen kommer försvåras genom t.ex. att det inte kommer vara möjligt att köpa lösnummer.

  Vi uppmärksammades också på en ny medialagstiftning som planeras träda ikraft till hösten. Denna kommer innebära att det i stort sett blir omöjligt att grunda en tidning, att utländskt stöd förbjuds och fler anledningar ska kunna göra det möjligt att stänga ned en tidning.

  Därefter träffade vi representanter för IOM (Internationela Organization for Migration) och det vitryska inrikesministeriet som är deltagare i det SIDA-stödda traffickingprojektet. Statistik visar att antalet unga vitryska kvinnor och män som säljs att användas för sexuella tjänster i andra länder ökar. Arbete läggs ned för att bryta denna utveckling.