--------- på plats ------------------
Hos sommarregeringen
VILL NI REGERA vidare? frågar helt plötsligt TT:s medarbetare Owe Nilsson de fem uppradade statsråden i sommarregeringen.Tveksamhet uppstår.
Det är en sådan där fråga där det bara finns ett svar – ja – men som ändå inte kan ges – för det är statsministern som bestämmer – och han är ju på Harpsund och vårdar sitt brutna cykelben, förlåt, nyckelben.
Men Mona Sahlin löser knuten:
- Först skall vi vinna valet.
Ack ja, de där väljarna – tänk om de ställer till det?!
FÖRST får vi höra av sommarens ordförande i sommarregeringen (Ingela Thalén) om att skadestånd inte skall räknas in i underlaget för att få bostadsbidrag. För säkerhets skull har samma nyhet redan berättats av regeringsordföranden på DN.Debatt samma morgon.
Detta måste vara ett stort problem för dem som drabbas, men hur många är det?
Det kan omöjligen vara ett stort problem, kanske kan det röra sig om något eller några dussin i hela landet som drabbas av en sådan byråkratisk idioti.
I riksdagen måste rimligen 0 ledamöter vara mot förändringen.
ATT tillförordande arbetsmarknadsministern Lars-Erik Lövdén (s) inte läser artiklar på ovannämnda debattspalt framgår därpå. Han öser lovord över den svenska sysselsättningen, totalt obekymrad över att förre riksdagsmannen Bo Södersten (s) dagen före konstaterat att antalet arbetande är mycket färre, kanske en halv miljon, än för tio år sedan.
Men Lövdén noterar att i juni var arbetslösheten den lägsta på tio år, sysselsättningsgraden hela 80 procent – mot regeringens mål på 77,2 procent (jo, ni läste rätt, 77,2 procent skall det vara) – och framför allt är det 40.000 fler sysselsatta i kommuner och landsting än 1998.
Med statistik kan man som bekant bevisa allt, bara man väljer att göra jämförelser som passar en själv. Lövdén uppfyller de högst ställda mål som tänkas kan när det gäller att statistiskt höja sysselsättningen, han räknar – i motsats till den lede Södersten – in både studerande och långtidssjuka samt också de arbetslösa som tar de långtidssjukas jobb för att nå sina siffror.
Dock räknar han först bort alla de förtidspensionerade vi har.
Jag undrar i mitt stilla sinne:
Tror Lövdén själv på det han säger?
Eller siktar han på att bli chef för AMS?
Sedan lyssnar vi på kloka och upprörda ord från Mona Sahlin om det befarade nya hedersmordet, från Marita Ulvskog om mediesituationen i landet och från Jan O Karlsson (som inte blivit igenkänd i vakten och irriterad över sin egen okändhet måst legitimera sig för att bli insläppt) om anslag som behövs för att lindra nöden i världen.
Migrationsverket har just för dagen, vid ett formellt regeringssammanträde en stund tidigare, fått i uppdrag att ytterligare förbättra flyktingmottagningen i vissa kommuner. Det verkar klokt.
Så är det slut.
DÅ FRÅGAR JAG – när alla mikrofoner slagits av och kamerorna packats ned – några av statsråden om det politiska läget.
Då förstår man att oron är långt större än de goda opinionssiffrorna givit vid handen. Visst har ”regeringen levererat politik” och stämningen bland de egna ”god” men valrörelsen blir ”hård” och ”jämn”.
Då tas ingen valseger ut i förväg, då finns en underliggande oro för att centerns Maud Olofsson och folkpartiets Lars Leijonborg skall komma fram på ett helt annat sätt än hittills – de socialdemokratiska idelmotståndarna är Bo Lundgren och Alf Svensson, de klarar man, men mittenpartierna?
SÅ GÅR DET till när Sverige regeras denna sommar.
Tänk om, den tanken måste trots allt finns, det är ”sista sommaren med gänget”?
Och han som styr, han är som bekant under reparation.
Gunnar Andrén
/Bild/
Vår uppradade sommarregering: Ingela Thalén (ordf.), Lars-Erik Lövdén, Mona Sahlin, Marita Ulvskog och Jan O Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar