 |
| Sommartalaren i Göteborg vid piren utanför f.d. Eriksbergs varv- och han anknöt i talet - här i sin helhet - till den göteborgska erfarenheten av globaliseringen långt innan ordet fanns |
 |
| Peter Örn, tidigare partisekreterare, och Florence Laag Brandell, mångårig ombudsman i Göteborg och på flera andra ställen - samt f.d. förbundssekreterare FPK |
Många kända folkpartister var på plats, t.ex. Olle Schmidt, ledamot i EU-parlamentet, Malmö, Helen Odenjung, vice ordförande i folkpartiet och kommunalråd från Göteborg, blivande vice talmannen Jan Ertsborn med fru Ulla, Falkenberg, Anita Brodén med make Ingvar, Sollebrunn, Lars Tysklind, Strömstad, med sin Elisabeth, Eva Flyborg, Göteborg, Robert Haddad, Västerås, och övertecknad, de tidigare riksdagsledamöterna Birger Möller, Kerstin Keen, Erling Bager, Cecilia Nilsson och Axel Darvik, alla med hemvist i Göteborg, samt Anne-Marie Ekström, Borås.
Jan Björklunds tal:
"Det var 1981. USA:s kongress fattade detta år ett beslut som var unikt.
Tidigare hade en enda utlänning förklarats vara amerikansk hedersmedborgare - Winston Churchill. Men 1981 beslutade man att en andra person skulle bli hedersmedborgare i USA.
Det var en svensk.
Det var Raoul Wallenberg.
I förra veckan var det 100 år sedan han föddes.
Raoul Wallenbergs gärning är unik. I andra världskrigets slutskede räddade han tiotusentals judar från dödslägren. Raoul Wallenbergs minnesträd är placerat på själva hedersplatsen vid ingången till världens viktigaste minnesplats över Förintelsen, Yad Vashem i Jerusalem.
Jag känner ödmjukhet och tacksamhet över att Raoul Wallenbergs gärning har blivit så uppmärksammad i resten av världen.
Men jag ska erkänna att som svensk känner jag också att jag skäms.
Skäms över den flathet som den dåvarande svenska statsledningen visade under årtionden när det gällde Raoul Wallenberg.
Den socialdemokratiska regeringen med statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme i spetsen undvek att driva fallet med någon som helst energi, därför att det skulle försvåra relationen till Sovjet.
Sverige böjde sig för diktaturen.
 |
| Lars Tysklind med Elisabeth, Strömstad |
Den svenska neutralitetspolitiken, som många anser äger en moralisk upphöjdhet, ledde i själva verket till ett moraliskt svek.
Alla bär vi ett ansvar – att inte glömma, att inte acceptera förtryck och att vägra tystnad.
För som Alliansregeringen har beslutat att utnämna 2012 till minnesår för Raoul Wallenberg.
Genom att minnas och uppmärksamma historien kan vi förhindra att historien upprepar sig.
Vi skall aldrig igen acceptera folkmord.
¤
Han gnider handflatorna mot varandra och pratar i korta meningar när han berättar om övergreppen han utsattes för i hemstaden Bagdad.
Han vet inte motivet bakom det som hände den där natten i Bagdad. Han tror att polisen ville hämnas på hans pappa. Därför gav de sig på barnen.
Han tolvåriga bror sköts till döds, ett skott i pannan, sedan våldtog de Yones och misshandlade hans mamma svårt, skriver tidningen Svenska Dagbladet.
Tiden i Sverige har inte varit lätt. Upplevelserna har lett till både psykiska och fysiska symptom. Skammen över att ha våldtagits. Mest ont av allt gör sorgen och förtvivlan över att lillebror är borta. - Han var så rolig och låg alltid steget före, smart var han också, mycket smartare än jag.
Yones lyckades ta sig till Sverige eftersom hans morbror finns här. Han har fått uppehållstillstånd, som så kallat ensamkommande flyktingbarn, och fått chansen att börja ett nytt liv. Om än en tuff start på det nya livet.
Det är för Yones och andra som är i behov av en fristad i Sverige som vi alltid ska fortsätta försvara humanismen och en solidarisk flyktingpolitik. Det finns partier som säger att det är fel. Att Yones ska skickas tillbaka omedelbart.
Men till dem vill jag säga:
- Sverige är och ska förbli ett öppet och tolerant land.
 |
| Samling på torra land - men sedan sommartalade Jan Björklund på piren |
Europas siste diktator har i veckan avbrutit alla diplomatiska förbindelser med Sverige. Vitryssland, med sin president Aleksdandr Lukasjenko, har anklagat Sverige för det värsta han vet, att förespråka demokrati och mänskliga rättigheter.
Vitrysslands politiska system är en rest från Sovjetunionen, från stalinismen. Tusentals människor förföljs på politiska grunder. Oberoende demokratiska tidningar och ideella organisationer har tvingats sluta med sin verksamhet. Varje dag förekommer gripanden, husrannsakningar och rättegångar.
Det är nu, om någon gång, som Sverige ska öka ansträngningarna för att stötta frihet i Vitryssland. Journalister, politiker, författare och studenter, alla som vågar stå upp för demokratiska värden ska känna att de har vårt stöd. Omvärlden, främst genom EU, måste tydligt visa att människor som fortfarande lever under hårt förtryck i Europas sista diktatur har stöd utifrån.
Det gäller att aldrig glömma förutsättningarna för demokrati – det kräver modiga demokrater. Det är dem vi ska stötta. Diktaturen måste bort.
¤
Det går bra för Sverige. När vi jämför med Sydeuropa. Men problemet är ju att Sydeuropa är på dekis. En tillväxt på ett par procent är högt jämfört med Italien och Spanien, men långt efter Kina, Indien och Botswana.
Vi har stått starka genom finanskrisen. Men vi måste nu börja blicka framåt. Hur ska vi stå starka också om tio år, och i nästa generation?
 |
| Minne av den tid som var- och sedan kom globaliseringen |
Men här i Göteborg har man också lärt sig vad global konkurrens betyder.
På den vackra plats vi nu står tillverkades skepp så sent som när jag växte upp.
Men svenska varv konkurrerades ut – inte minst av varv just i Asien.
Ingenstans är det tydligare än här i Göteborg, att välstånd är inget som politiker skapar. Det är framgångsrika företag som ger jobb och ekonomisk utveckling.
Volvo grundades här i Göteborg 1927 av Gustaf Larson och Assar Gabrielsson. Volvo lastvagnar är idag en av världens största tillverkare av lastbilar i över 140 länder.
SKF, grundat i Göteborg 1907 av ingenjören Sven Wingquist. Då med 15 anställda. Idag har SKF koncernen mer än 40 000 medarbetare varav 3500 arbetar i Sverige.
Astra Zeneca i Mölndal är ett av Sveriges mest kunskapsintensiva företag.
Men den globala konkurrensen är stenhård, och vi måste hela tiden vässa oss. Inte blicka bakåt, utan framåt.
 |
| Förra riksdagsledamoten Cecilia Nilsson går nu i väntans tider |
Framtidens kunskapsekonomi kommer kräva andra regler för anställning än vad industrisamhället gjorde. Först in först ut är inte längre gångbart. Individer är olika och har olika kompetens. Arbetsrätten behöver moderniseras och liberaliseras.
Omställning, att byta jobb, fungerar bara i praktiken om människor känner sig trygga. Därför vill vi höja taket i a-kassan under den första perioden, införa en enhetlig avgift och samtidigt låta arbetslöshetsförsäkringen omfatta alla.
Vi vill bygga en ny svensk modell på grundidén att individer är olika - inte bara en del av ett kollektiv. Det ska göras tillsammans med en riktig trygghet vid omställning. Individualism i kombination med social trygghet.
Vi byter därmed från en socialdemokratisk arbetsmarknadsmodell från 1900-talet till en socialliberal modell för 2000-talet.
Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. En viktig orsak är att de svenska ingångslönerna för ungdomar är relativt höga. Från folkpartiets sida har vi fört fram idén att ungdomar skulle kunna få 75 procent av ingångslönen under den första anställningstiden, medan man lär sig jobbet. Vi blev fullständigt utskällda när vi lade fram den idén, även statsministern ansåg det var fel tänkt. Men i början av april gick Volvo ut och sade att de tänker ge 1500 ungdomar jobb, med 75 procents lön medan de lär sig jobbet. Bra gjort av Volvo.
Det är bättre att en 19-åring har ett jobb, även om lönen är låg, än att 19-åringen går arbetslös med socialbidrag.
Ytterligare en viktig förutsättning för en bättre framtid är en bättre skola. Det är därför den stora omläggning som pågår av svensk skolpolitik måste fullföljas. Nya läroplaner, nya betyg, ny gymnasieskola, ny lärarutbildning. Bland annat.
Några elever klagade i en tidningsintervju nyligen över att det blivit mer krävande i skolan, att man måste jobba mer. Och mitt trista svar på det är; ja det har det blivit. Och det har varit avsikten. Vi når inte högra kunskapsresultat i Sverige utan att eleverna anstränger sig mer i skolan. Det måste vi våga säga.
Men det är inte bara för tillväxtens skull som skolan måste utvecklas. Att så många elever har misslyckats i den svenska skolan har bidragit till klyftor och utanförskap.
Socialdemokraternas skolpolitik har gått ut på att skapa jämlikhet på två sätt; först genom att i grundskolan och gymnasiet skall samma låga krav ställas på alla. Därefter kräva att alla ska vara högskolebehöriga. Det är självklart att det inte går ihop. Många ungdomar slås ut.
 |
| Jan Ertsborn, Falkenberg, blir 1 oktober, vice talman i riksdagen- i samtal med f.d. kommunalrådet i Kungsbacka Tommy Rydfeldt |
Det är inte en kravlös flummig skolpolitik som skapar jämlikhet. Jämlikhet skapas av en kunskapsskola.
¤
Om knappt två veckor samlas regeringen på Harpsund för budgetförhandlingar.
En viktig utgångspunkt är att Sverige har välskötta finanser. Det beror på att vi inte har slösat och att vi har drivit arbetslinjen.
Vi har konsekvent avvisat de rödgröna förslagen om att hela tiden sprätta i väg skattebetalarnas pengar till allt och alla.
Men nu är det tid att genomföra strategiska framtidsinvesteringar. Jag vill samtidigt varna för det uttrycket. Alla samhällets särintressen och kravmaskiner tycker att mer pengar till just dem är en framtidsinvestering, som är strategisk.
Men oftast är det varken eller.
En investering är något som ger avkastning längre fram. Som bidrar till att det går bättre i framtiden än vad det annars skulle ha gjort. Jag vill i dag lyfta fram tre sådana områden;
1. För det första forskning;
Sverige har varit världsledande i forskning. Men vi har tappat. Men som var och en förstår så är det avgörande på 2000-talet med våra kunskapsintensiva företag att vår forskning håller spjutspetsnivå.
Forskningsresultat kan inte kommenderas fram. Det är enskilda forskare som genom åratal av slit kan nå forskningsgenombrott som har betydelse.
Kina ökar sina forskningsanslag med 20 procent. Varje år. Indien utexaminerar 350 000 ingenjörer och naturvetare. Varje år. Med sådana länder kan vi inte konkurrera i bredd och volym. Det är spetsen vi i Sverige ska prioritera.
 |
| Bertil Östberg är sedan sex år stats- sekreterare i utbildningsdepartementet |
Naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk forskning kräver allt dyrare anläggningar och utrustning. Länder som kan förse forskningen med detta kommer också att bli attraktiva.
Jag hoppas att under denna mandatperiod ta första spadtaget för Nordeuropas största naturvetenskapliga forskningsanläggning utanför Lund. European Spallation Source, ESS, kan liknas vid ett gigantiskt mikroskop. Det är en enorm investering, på uppemot 20 miljarder kronor, som innebär möjligheter att bygga upp forskning i högsta internationella klass och att Sverige och Lund utvecklas till ett globalt naturvetenskapligt centrum.
Bara bygget kräver fler byggjobbare än Öresundsbron.
Det blir en slags svensk motsvarighet till CERN i Geneve.
Jantelagen, som är så vanlig i vårt land, har också funnits inom forskningspolitiken. Man har varit rädd för ord som spets och elitsatsningar. Men nu är det hög tid för just detta – elitsatsningar. Forskningspolitik får inte styras av regionalpolitik eller av socialdemokratisk jantelag.
Jag vill se tre olika typer av elitsatsningar inom forskningen;
A. De största begåvningarna av våra unga forskartalanger skall får stora forskningsresurser.
B. De som redan har presterat mycket och visat att de är duktiga, oftast de lite äldre får egna större forskningsresurser.
C. Sverige borde avsätta särskilda medel för att köpa hit några av de allra duktigaste internationella forskarna.
Investeringarna i forskning behöver öka med några miljarder varje år. En stor del bör öronmärkas för olika elitsatsningar.
Sverige har tappat internationellt i forskning på senare tid. Det är nu dags att vända den utvecklingen.
¤
2. För det andra; infrastruktur;
Det är en annan viktig förutsättning för en långsiktig god tillväxt. Vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar av god standard måste finnas för att människor ska kunna resa och för att vi ska kunna handla med varandra.
En del menar att vi inte ska bygga fler eller större vägar, för att vägtrafik är skadligt för miljön. Men till de vill jag säga att bilköerna i Tingstadstunneln är inte miljövänliga. Det är därför det är nödvändigt med ytterligare en vägtunnel under älven. Dåliga vägar orsakar trafikolyckor med dödsfall och livslånga skador för många människor varje år. E 20 genom Skaraborg, mellan Alingsås och Mariestad, är idag en av Sveriges mest dödliga trafiksträckor.
Sanningen är att de senaste riktigt stora statliga trafikinvesteringarna i Göteborg gjordes på 1960-talet, med Älvsborgsbron och Tingstadstunneln och på 1970-talet med Landvetter flygplats och motorvägen dit. Under tre årtionden med socialdemokratiskt styre hamnade Göteborg hela tiden i strykklass, medan stora investeringar genomfördes i Malmö och Stockholm.
 |
| Här en investering i privat infrastruktur som lönar sig - gjord av familjen Sten A Olsson, göteborgsredare med tradition och långsiktigt tonnagetänkande |
På kort tid har stora beslut fattats om statliga investeringar i trafiken i Göteborg; ytterligare en stor vägförbindelse under Göta Älv, den så kallade Marieholmstunneln är beslutad och Partihallsförbindelsen är redan klar.
Förstärkt järnvägskapacitet ut till hamnarna är beslutat.
En helt ny centralstation med järnvägsspår i tunnel under staden är beslutad och skall påbörjas.
Stora delar av Göteborg kommer faktiskt att vara en byggarbetsplats under kommande år.
Fler investeringar i västsverige står på önskelistan:
E 20 borde byggas ut till motorvägsstandard genom Skaraborg, liksom riksväg 40 ända till Jönköping.
Ny järnväg med snabbtåg mellan Göteborg och Borås, med en station vid Landvetter flygplats.
Men låt mig ändå vara tydlig; det stora investeringsbehovet när det gäller väg och järnväg är inte att stapla nya projekt på varandra. Drift och underhåll har varit eftersatt i årtionden. Tågen får ställas in eller blir kraftigt försenade av väderlek, och olika tekniska fel som ständigt uppstår.
Därför är Folkpartiets budskap när det gäller infrastruktur:
Sverige behöver öka investeringsramen med några miljarder kronor till varje år.
Men i första hand så måste dessa nya resurser gå till att underhålla alla de järnvägar som redan finns, med nya signalsystem, uppvärmda växlar som inte fryser och att öka kvaliteten på de vägar som redan finns med breddning, trafikseparerande mitträcken och planskilda korsningar.
 |
| Före sommartalet träffades Göte Håkanson, Blidsberg, mångårig kommunfullmäktig och f.d. riksdagsersättare, och Ingvar Brodén, lantbrukare från Sollebrunn |
Den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig stora svarta hål i infrastrukturpolitiken.
Att bygga spår och vägar som inte underhålls är resursslöseri och skapar många irriterade resenärer.
Det är hög tid för en ansvarsfull trafikpolitik.
3. För det tredje skatter;
En av de skatter som nu borde sänkas är bolagsskatten.
Sanningen är att den har stor betydelse när stora företag skall välja i vilka länder man etablerar sig.
Sverige har numera en högre bolagsskattesats än övriga Västeuropa och väsentligt högre om man jämför med genomsnittet för hela Europa.
Detta är en avgörande nackdel för Sverige i konkurrensen om jobb och investeringar.
Från folkpartiets sida menar vi att en sänkning på någonstans mellan två och fem procentenheter inom några år på ett positivt sätt skulle bidra till styrkan i svensk ekonomi, och därmed vår förmåga att genomföra angelägna välfärdsreformer.
Det är ingen tvekan om att vårt skattesystem är skapat för fabrikssamhället;
Om ett företag köper en maskin så kan man göra stora avdrag på skatten. Om ett företag i stället vill anställa en kunnig människa så betalar man högst skatter i världen.
De höga marginalskatterna ger inte särskilt stora statsinkomster, så det är ingen större statsfinansiell kostnad att sänka dem. De höga marginalskatterna finns därför att avundsjuka har varit en viktig drivkraft i den svenska socialdemokratiska skattemodellen.
Det är dags att avskaffa värnskatten!
¤
De häftigaste protesterna mot liberal marknadsekonomi och frihandel i modern tid har faktiskt ägt rum här i Göteborg.
Det är nu elva år sedan vänsterkrafterna gick bärsärkagång här på Avenyn mot globalisering och handel.
Men globaliseringen har ändrat förutsättningarna i världen. Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium. Det har inneburit att många människor lyft sig ur extrem fattigdom. Medellivslängden är högre och barnadödligheten lägre. Fler kan läsa och fler lägger sig mätta.
Detta beror i huvudsak på att fler länder har övergett den socialistiska planekonomin och valt marknadsekonomi och frihandel.
Men vänstern har haft fel. Vänstern har haft fel om marknaden, om frihandeln, om globaliseringen och om socialismen. Och allvarligt talat; varför skulle vi lyssna mer nu, på just de, som alltid har haft fel förut?
Men trots framstegen lever fortfarande över en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom. För några år sedan träffade jag en ung liberal politiker från Senegal.
Han säger att hans land lämpar sig väl för stordrift på livsmedelsproduktion, det är ett bördigt land där solen skiner mycket.
Men problemet är den rika världens protektionism. Så genom att vi vägrar köpa deras produkter, så förblir de i fattigdom, och vi måste i stället ge dem bistånd. Han säger ”give us trade, not aid”.
Och han har rätt. Medan stora delar av Afrikas befolkning lever på under en dollar om dagen, så subventionerar vi i Europa varje ko med två dollar om dagen.
 |
| Ulrik Hammar, ombudsman, Norra Älvsborg, Thomas Olson, kassör Norra Älvsborg och Anita Brodén, riksdagsledamot Sollebrunn och länsförbundsordförande Norra Älvsborg |
Vi liberaler gillar Europa och det europeiska samarbetet. Det betyder inte att allt är bra med EU.
Vårt land blev en gång i tiden rikt genom frihandel. Nu är det vår tur att tillåta dagens fattiga länder att bygga rikedom genom handel. Det är dags att avskaffa EU:s socialistiska jordbrukspolitik!
Folkpartiet liberalerna är ett idéparti. Flera av de andra partierna har grundats av en viss social gruppering i samhället, för att partiet ska gynna just den egna gruppen.
Så inte folkpartiet.
Vår lojalitet riktas inte mot en speciell intressegrupp, utan mot våra idéer, socialliberalismen.
Vi fladdrar inte med vinden.
Vi står upp för europeiskt samarbete, oavsett politisk vindriktning.
Vi står upp för invandring, även när det är motvind.
Vi säger som det är om energipolitiken; att kärnkraften behövs för klimatets skull.
Vi vågar säga att det är en kunskapsskola med krav, inte en flumskola där allt ska vara kul, som jämnar ut klasskillnader.
 |
| Peter Österberg, numera Mölndal, på 1960-talet aktiv FPU-are i Skåne |
Fråga en socialdemokrat om socialismen och han skruvar på sig.
Fråga en vänsterpartist om kommunismen och han rodnar.
Fråga en moderat om konservatismen och de blir besvärade.
Fråga oss folkpartister om liberalismen och vi sträcker på oss.
Den rödgröna oppositionen leder i opinionsundersökningarna just nu. Det beror på att inga väljare egentligen har en aning om vilken politik en rödgrön regering skulle komma att föra.
Kom ihåg att vid samma tidpunkt förra mandatperioden så ledde de rödgröna med mer än dubbelt så stor marginal som nu, uppåt 20 procentenheter.
Än så länge är det ingen som riktigt pressar oppositionen på politiken. Socialdemokraternas politiska alternativ är än så länge gömt i olika arbetsgrupper. Vänsterpartiet och miljöpartiet är tillbaka i sina helt oseriösa och ansvarslösa budgetalternativ. Men så småningom kommer medierna och väljarna att inför nästa val kräva besked – vad vill en rödgrön regering? Och då duger det inte att stå svarslös.
 |
| Efter talet överlade f.d. riksdagsledamöterna Axel Darvik och Birger Möller med ännu yngre unga liberaler från Göteborg |
Tro mig – Stefan Löfven är rädd för två saker just nu – det ena är att gå till val 2014 utan ett rödgrönt gemensamt alternativ – och det andra är att gå till val 2014 med ett gemensamt rödgrönt alternativ.
Jag är sammantaget mycket optimistisk inför 2014 års val. Både vad gäller alliansen och vad gäller Folkpartiet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar