 |
| Riksdagen - med dess välbekanta lejon |
Antag att socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får fler mandat i 2014 års val än moderaterna, folkpartiet, centeraprtiet och kd - men inte egen majoritet, av den anledningen att sverigdemokraterna än en gång kommer in i riksdagen.
Då blir frågan: Kommer socialdemokraterna då att gå in i en regering som blir beroende av sverigdemokraterna?
Den frågan gäller ju oavsett om miljöpartiet eller vänsterpartiet finns med i en sådan regering eller ej - har man inte majoritet, så har man inte.
Socialdemokraterna har ju visserligen redan fått stöd i en rad viktiga frågor från sverigedemokraterna, men inför 2014 finns skäl att ställa frågan igen:
- Hur agerar vårt största parti? Styr maktambitionerna eller den politiska ideologin och etiken?
Det är väl en högst rimlig reflektion. Men samtidigt så blir det knappast någon större skillnad mot nu. Kanske kan socialdemokraterna på ett enklare sätt anpassa sig till sverigedemokraterna. Väljarna har vant sig vid verkligheten. Det är inte lika känsligt längre. Man kan göra väldigt tydligt vilken värdegrund som gäller. Den kompromissas det inte med. En millimeter. Däremot kan man pragmatiskt ta hänsyn till alla praktiska villkor för övrigt som behöver pareras.
SvaraRaderaRetoriken gentemot moderaterna har ju exempelvis dämpats av ganska rejält på sistone. Kanske också medvetet för att underlätta ett kommande styre och kompromisser.
Problemet blir ju snarare nästkommande val. Då man summerar alla hänsyn till alla olika ideologiskt avvikande riktningar som man har behövt göra.
Socialdemokraterna är troligen det svåraste partiet att styra. Kanske inte så konstigt att de knappt vågar öppna munnen.
Hej Beszet
SvaraRaderaTack för reaktionen. Jag har inga invändningar - utom mot att det inte skulle bli någon större skillnad. Det tror jag att det blir. En rent socialdemokratisk regering, eller en s-mp-v-ministär, skulle bli aktivt beroende av ett parti till för att få majoritet för sina förslag i riksdagen, det är inte den nuvarande fyrpartiminstären så länge sveritdemokraterna bara röstar på sin egen politik - om man har någon - och inte, som blivit allt vanligare, allierar sig med just s-mp-v, inte av ideologiska skäl som jag ser det utan för att ge ministären Reinfeldt små "tjuvnyp".
Sedan blir det ju patetiskt när man först säger ett i utskottet (t.ex. att jobbskatteavdrag är partiet helt emot), och sedan partiledaren går ut och säger i sitt sommartal att sd troligen kommer att stödja ett sådant förslag. Det är ju som att slå knock på sin egen argumentation!
Hälsningar
GA
24 aug 2012.