Jag skall återkomma till Belarus eftersom jag har en del material från min egen resa till Vitryssland med bilder 2005 lagrade - men de finns på riksdagen. Jag har dem inte tillgängliga just nu.
Jag vill emellertid berätta att i samband med att ett antal vitryska oppositionspolitiker besökte vårt land i juni 2005 anordnade folkpartiet, eller möjligen Silc, Sweden International Liberal Center, ett möte om situationen i Belarus i riksdagen.
Det ägde rum i folkpartiets klubbrum omkring den 25 juni 2006, jag skall ta reda på exakt datum, nu kan jag bara gå efter en restaurangnota som jag själv betalade dagen eller dagarna efter då oppositionspolitikerna - bland andra den samlande oppostionspresidentkandidaten vid valet i mars 2006 Alaksandr Milinkiewicz - var bjudna av bland annat mig och dåvarande riksdagsledamoten Cecilia Nilsson (då Wigström i Göteborg).
Jag minns att vi - vi var på restaurang Lejontornet i Gamla Stan i Stockholm - skojade med en av oppositionsföreträdarna, för vederbörande hade - ännu! - inte avtjänat något fängeslestraff under Lukasjenkos så kallade rättvisa!
Men vederbörande var säker: Det blir sabrt aktuellt, för något jag inte gjort ...
Något år senare hade vi åter ett möte då bland andra den under fem år fängslade socialdemokratiske ledaren Nikolaj Statkevitj, som vi hade besökt i hans fängelse elva mil från Minsk i Belarus i oktober 2005.
Det var som om t.ex. Göran Persson, partiledare då i vårt land, skulle ha fängslats för att ha hållit en demonstration i Katrineholm. I fem år!.
Döm emelleertid om vår förvåning vid detta andra riksdagsmöte om situationen i Belarus efter presidentvalet 2006 när - oanmäld! - Vitrysslands ambassadör dök upp!
Jag minns att flera av företrädarna för oppostionen var mycket förvånade, de hade aldrig tidigare träffat vare sig ambassadören eller någon företrädare för president Lukasjenko, i eller utanför Belarus.
Men vi välkomnade förstås Vitrysslands ambassadör som i god svensk demokratisk ordning gavs tillfälle att tala och ge sin syn på "demokratin" i Vitryssland så som president Aleksandr Lukasjenko definierar och uttolkar den.
Det är skillnaden på svensk och vitryskt sätt att hantera åsikts-, yttrandefrihets- och demokratifrågor.
Medan Belarus president motsätter sig att en svensk ambassadör talar med alla i hans land, dvs företrädare för både regeringen och oppositionen, blir hans egen ambassadör välkomnad på ett möte i Sverige, i Sveriges riksdag - där Belarusambassadören tillåts tala, självfallet.
Vem var det då som anordnade det möte dit Belarus ambassadör fann sig välkomnad?
Ja, inte var det regeringen - jag vet inte ens om den var informerad, sannolikt inte - utan folkpartiet, centern, kd och företrädare för moderaterna!
Det var ingen regering som stod bakom mötet. Det var fria partier.
Aleksandr Lukasjenko må vara president i Belarus.
I diplomatins värld är han en buse.
När det gäller att utnyttja andra länders demokrati - rätten att tycka och tala fritt - drar han sig inte för att utnyttja de rättigheter som finns i vårt land men som han förnekar sitt eget folk och andra länders företrädare i hans land.
Aleksandr Lukasjenko är ett intellektuellt haveri.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar