 |
| Jonny Munkammar (1974-2012) |
Johnny avled i måndags (13 aug 2012) efter en lång tids sjukdom, en illasinnad form av cancer som han heroiskt bekämpade under flera år men som till slut blev honom övermäktig.
Jonny utmärktes mer än annat av stor beläsenhet och i nästan samma utsträckning debattglädje och övertygelse om de egna argumentens bärkraft. Han älskade verkligen debatten, den gjorde - kände man - honom upplivad.
Jag lärde känna Johnny redan när han var verksam i LUF, Liberala Ungdomsförbundet, vars förbundsstyrelse han tillhörde 1996-99. Han kandiderade också till Europaparlamentet för folkpartiet vid valen 1995 och 1999 men övergick i sinom tid till Moderata samlingspartiet.
Det var från ideologiska utgångspunkter ett logiskt partibyte eftersom Johnny såg marknadens sätt att fungera som näst intill ofelbar och han var i alla avseenden skeptisk till statliga interventioner av vad slag det vara må, svårt att förena med den socialliberalism som jag och många andra fp-liberaler bekänner oss till.
I valrörelsen 2010 bedrev han en intensiv personkryssvalrörelse och lyckades bra, kanske betonande en smula för mycket - från mina utgångspunkter sett - personens betydelse för politiken. Särskilt när man - som jag och som Johnny fast för olika partier - kandiderar på samma lista som den egna partiordföranden måste man vara försiktig, enligt min mening, för att inte förvirra vanliga väljare om vem man bör rösta på.
Det är ett skäl som jag funnit, som kandidat först på listor som toppats av Lars Leijonborg (1998, 2002 o 2006), sedan av Jan Björklund (2010) - vara gott nog att inte göra extravaganta personliga personkryssvalrörelser. Om det kan man förstås - i god liberal ordning - ha delade meningar.
Ingen skall dock säga annat än att Johnny gjorde en skicklig personvalrörelse 2010. Johnny var en person som ville synas och höras - och som syntes och hördes.
När Johnny så blev statsrrådsersättare (m) efter valet 2010 placerades han i skatteutskottet, där han kom att tjänstgöra under hela sin korta tid i riksdagen.
Han älskade - som ovan framgått - att debattera, ibland tog det nog former som också kom en del moderater att haja till: Johnny var ingen vän av kompromisser och sina egna åsikter om ekonomins bästa sätt att fungera, torgförde han med stor övertygelse från talastolen och i debattartiklar, skrifter och i böcker.
Till det kommunala utjämningssystemet, minns jag, var Johnny starkt kritisk, skrev även när 2008 års utredningen var färdig 2011 och överlämnad till regeringen - och moderaterna i utrdningen likt mig själv som folkpartiets företrädare hade ingått en form av tvingande kompromiss - artiklar ganska på tvärs mot vad som kommit överens.
Johnny ville inte acceptera den politiskt begränsade möjligheten att reformera systemet från grunden, möjligen ville han - jag vet inte säkert - avskaffa hela systemet helt, en åsikt jag inte delar. Man måste kunna bo och få social service och trygghet runt om i Sverig; tillväxtens nödvändighet för mindre ekonomiskt starka områden i vårt land kvävs dock av att systemet så starkt missgynnar en aktiv utbyggnadspolitik i storstads- pch tillväxtområden, det håller jag med Johnny om. Bostadsbristen i delar av Sverige har till del sin bakgrund i utjämningssystemets avigsidor.
Så sent som under början av det ännu pågående riksdagsmötet 2011/2012 var Johnny ordförande i en särskild grupp inom skatteutskottet som sysslade med utvärderingsfrågor; visserligen var han från början inställd på att gruppen skulle i första hand söka utvärdera jobbskatteavdragets effekter - ironiskt nog hade vänsterpartiet samma åsikt men från helt andra utgångspunkter - men fann sig väl tillrätta med det förslag som jag drev och främst av alla stod bakom - att utvärdera de särskilda nedsättningarna av mervärdeskatten som gjorts efter 1990 års skattereform. Att folkpartiet och socialdemokraterna där kom att driva samma linje är inte överraskande, i grunden som partierna är tveksamma till olika skattesatser på momsområdet.
Rapporten som bär Johnnys signumfinns nu i Rapporter från riksdagen 2011/12: RFR13. Läs den!
Johnny Munkhammar skötte detta ordförandeuppdrag väl - och jag vill tacka honom för det, liksom för hans vänliga bemötande i olika sammanhang där vi hade vitt skilda ideologiska värderingar.
Det var inte svårt att se att Johnny blev allt mer plågad av den sjukdom som han fick för nu tre år sedan. När också jag för nu ett år sedan drabbades av en annan allvarlig cancerform, opererad den 23 februari i år, var han alltid noga med att förhöra sig om mitt hälsotillstånd, vi befann ju oss kan man säga i samma båt, ensamma i bräcklig farkost.
I riksdagen blev Johnnys tid kort, mindre än två år men med sin frejdighet i debatterna han hann sätta många avtryck.
Jag kommer att sakna Johnny och sänder medkännande tankar till hans fru och de två små barn som nu mist en av de viktigaste sakerna man får i detta liv, sin far, en trofast idol, en person man alltid kan lita på, mot vars arm man alltid kan luta sig.
Vila i frid.
- - -
Anna Kinberg Batras (m) har i dag skriftligt sagt följande:
”Vi kommer att sakna och minnas Johnny Munkhammar som en framstående och alltid entusiastisk politiker och debattör verksam in i det sista. Vi är många som även mist en god vän och våra tankar går nu närmast till hans familj”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar