 |
| Miljöpartiets pensions- och pensionärspolitik! |
En skrivelse med det innehållet hade lämnats till regeringen, adresserad som sig bör till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.
Motivet är att miljöpartiet inte satt i riksdagen 1994 när Bo Könberg (fp) lyckades samla fem riksdagspartier bakom en stor pensionsuppgörelse- jag kallade den i en NU-ledare Från Königson till Könberg. Endast den tidens mest opportunistiska partier, vänsterpartiet och pajaspartiet ny demokrati, ställde sig utanför, logiskt nog.
Sedan dess har ju miljöpartiet sällat sig till kritikerna - utan att presentera ett alternativt förslag.
Men nu lät det annorlunda än när miljöpartiet den 27 juli 2012 skulle ta ansvar.
Så har tiden gått, vad som tycktes för en dryg halv månad sedan är tydligen historia i dag.
Ty i dag, den 22 augusti 2012, skriver språkröret Åsa Romson i Göteborgs-Posten (lib) att miljöpartiet vill använda pengar ur AP-fonderna för att bygga billiga nya bostäder.
Det skall bli 30.000 st fram till 2018, deet skall vara billiga hyresrätter, de skall vara 30 kvadratmeter stora, kosta maximalt 3.000 kr/månad och ligga högst 30 ninuter från centrum med kollektivtrafik.
(Miljöpartiet har säkert mark till detta, lite oklart var och vem som skall bygga.)
Vad det kostar totalt?
Det hade Åsa Romson inte räknat på i dag .....
Men vad är allt detta? Vad är rimligt? Eller orimligt?
Eller är det Jultomten som är ute flera månader för tidigt?
Ja, bortsett från att vänsterpartiet tidigare haft samma förslag, starkt kritiserat i riksdagen 2002-2006 därför att man med detta förslag minskar pensionerna genom att förvalta pensionärernas redan inbetalda pengar på sämsta möjliga sätt- för att subventionera byggnation av nya bostäder till extra låg ränta - handlar det om att pensionärernas pengar och pensioner nu skall användas av politiker till annat än pensioner!
(Om miljöpartiet tror på sitt eget förslag kan man ju låna ut den egna partikassan på det sättet!)
Nu vill alltså miljöpartiet dels ta ansvar för pensionerna, dels använda pengar i AP-fonderna för att bygga billiga bostäder, en visserligen förledande men likväl obestridlig omskrivning för att pensionärerna skall ha sämre avkastning på sina inbetalda pengar och i förlängningen lägre pensioner än de skulle få om inte miljöpartiet tog pengar ur fonderna.
Ansvarslöst!
Sanslöst! för att använda urrrrskåningen Per Gahrtons (mp) ordval i annat sammahang.
Miljöpartiet visar sig nu vara det största hotet av alla mot de framtida pensionerna därför att partiet vill sänka avkastningen på AP-fonderna genom direkta politiska beslut, politiker skall ta pengar ur fonderna för att subventionera byggandet av bostäder.
Om man åtminstone som socialdemokraterna säger sig vilja - subventionera byggandet genom skatten - hade det varit tydligt vad man vill.
Men att ta ur pensionsfonderna som miljöpartiet vill, det är inget annat än stöld från pensionärerna!
Vet hut!
Läs gärna GP:s ledare den 23 augusti om saken!
Hej Gunnar Det verkar som att du och andra är okunniga om AP fondernas begränsning på max5% när det gäller fastighetsinvesteringar. De har själva uttryckt att den politiska begränsningen borde ändras. Att ni som kallar er liberaler inte vill öka friheten förvånar mig. Se gärna min blogg http://gge-gunvor.blogspot.se/2012/08/lat-ap-fonderna-investera-i-bostader.html Där utvecklar jag varför vi lagt förslag om ökade möjligheter för AP fonderna att invstera i fastigheter.
SvaraRaderaHej Gunvor
SvaraRaderaJo, det är kul med investeringar i fastigheter. AP-fondernas chefer har önskat så fria tyglar som möjligt så länge jag minns, i grunden genom alla år, inte minst före 1990 då de begärde av regeringen att få investera mer i just fastigheter.
Det sade dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt nej till, jag minns det väl.
Sen kom den stora fastighetskrisen 1991-94. Den stjälpte både bostadsföretag och banker - ojdå!
(Men att Nobelstiftelsen de åren fick så bra ekonomi beror på att man före 1990 hade sålt varenda bank- och fastighetsaktie, berättade en gång för mig deras dåvarande chef Stig Ramel.)
Jag var då på NU som chefredaktör i början på 1990-talet (1989-2001 exakt). Vi hyrde av folkpartiet till marknadspris, parteit hyrde i sin tur ett hus på Luntmakargatan (som sedan blev huvudkontor för HM). Huset bytte ägare 3-4 gånger de där åren, jag minns att jag en dag frågade nuvarande statssekreteraren Bertil Östberg som då var "partikassör" i folkpartiet: Bertil! Vem äger huset nu - och vem tror du äger huset i eftermmiddag?
Problemet var att huset (Luntmakargatan 66) var värt kanske 15-30 miljoner men intecknat, bland annat av KPA, Kommunernas pensionskassa, för 250 miljoner kr. Den smällen fick någon ta - Handelsbanken var den bank som fick ta över KPA på något sätt för att garantera dess pensionsutfästelser, KPA gick helt enkelt i konkurs på sina fastighetsaffärer och finns inte längre.
Konklsion: Det är klokt med begränsning av de ägarandelar som AP-fonderna kan köpa på sig, och det oavsett hur många AP-fonderna är. Stenhusen står kvar, men fastighetsvärdena varierar lika mycket som minnet.
Förresten: Det var inte så dumt med AP-fondernas begränsningsregel under IT-aktieboomen kring år 2000 heller! Utan den hade AP-fonderna varit än tunnare än vad som i dag är fallet.
Jag är emot ägarhasard med varenda pensionskrona. Men tycker att om miljöpartiet vill ge AP-fondsförvaltarna de fria tyglar som de vill när det gäller att placera andras pengar (de egna skulle de aldrig göra på det sättet med), då får ni agera och plädera för det.
Mitt stöd kommer ni inte att få.
Gunnar Andrén
politisk fornlämning (fp)
24 aug 2012