4 aug 2012: Raoul Wallenberg 100 år

Den 4 augusti 1912 föddes Raoul Wallenberg. I dag skulle han alltså ha fyllt 100 år.
   Det är en dag att minnas.
  Inte bara för Wallenberg - utan som ett uttryck för en vars ansvar för de mänskliga rättigheterna.
  Rätten att få leva.
  Rätten till trygghet oavsett vem Du fötts som, var, när och hur.
  Rätten att försvara det mänskliga mot alla former av hot mot liv och lem, mot ogärningar oavsett om det sker i staters eller lagars namn.
  Din skyldighet att inte vara passiv då brott mot grundläggande mänskliga rättigheter begås.
  Att alltid tänka: Det kunde lika väl ha varit jag som utsatts för hotet om utplåning, död och förintelse.
 
År 2012 ges hela fem böcker ut om Raoul Wallenberg. Även tidigare har en mängd böcker genom åren skrivits om Raoul Wallenberg och hans tid. Årets böcker är:
   "Raoul Wallenbergs sista dagar" av Alex Kershaw
   "A heros many faces" av Tanja Schult
   "Det står ett rum här och väntar på dig" av Ingrid Carlberg
   "Raoul Wallenberg - en biografi" av Bengt Jangfeldt
   "Skymning i Budapest" av Gellert Kovacs - Läs artikel här

Jag har inte läst alla, deet nödgas jag medge. Men de nya som jag haft tillfälle att läsa inför 100-årsdagen av Raoul Wallenbergs födelse och om hans liv, särskilt hans gärningar i Budapest 1944 då han räddade ett stort antal judar från gaskamrarna i Hitler-Tyskland,  är utmärkta böcker av Ingrid Carlberg (en gång på NU Det liberala nyhetsmagasinet, kan sägas), och Bengt Jangfelt.
  Jag kan rekommendera båda. De är olika till sin karaktär - och har väckt visst rabalder från konkurrenssynpunkt. Som läsare behöver man inte vara bekymrad: de kompletterar varandra.
  Forskaren Susann Berger i USA, som jag själv haft kontakt med (hon har önskat få veta mer om vår svenske Moskva-ambassadör Staffan Söderblom vars numera framlidne brorson Robert jag kände väl och som 2003 berättade för mig om sin farbror och dennes och sin egen syn på vad som hände i Moskva kring 1950 och de famösa sammanträffanden som då ägde rum mellan Söderblo och Stalin - Robert var då 23 år) har liksom - äntligen - den svenska Wallenberg-kommissionen 2003 om alla diplomatiska misstag som Sverige gjorde 1944-1957, kastat ljus över och gjort viktiga insatser för att kartlägga vad som hände Rauol Wallenberg. Ändå finns inget facit; sanningen finns endast i ryska, ännu stängda arkiv.
  I riksdagen finns - gå gärna dit på någon visning av riksdagshuset! - ett särskilt inglasat skåp som minner om Raoul Wallenberg, Den goda gärningen, utfört 1998 av den ungerskfödda konstnären Lenke Rothstein, (1929-2003) med Wallenbergs personliga fickkalender från Skandinaviska Banken från 1944, återfunnen i Ljublanka-fängelset i Moskva efter Sovjetunionens fall 1990 (alltså 46 år efter de ryska truppernas bortförande av Wallenberg och lika många års sovjetiska lögner).
  Vi har också vid Beerzelii park sedan 1990-talet mitt ett Raoul Wallenbergs torg, utfört av danska konstnärinnan Kirsten Ortwedt, kompletterat 2003 med den polskfödda arkitekten Alexander Wolodarskis symboliska järnvägsspår till Synagogan i Stockholm.
  Tyvärr har Ortwedts liggande skulpturer fått en form som gör att man inte riktigt fattar vad det rör sig om; här borde nytänkande ske, idén är bra men platsen dessvärre inte den bästa för just den skulpturen.
  I ett 10-tal städer runt om i världen finns - inte minst utanför FN-huset i New York på en plats alla som besöker FN-skrapan - en Raoul Wallenbergs plats (plaza), väg eller torg.
  Han är mer känd i många länder än i Sverige.
  Statsrådet Birgitta Ohlssons förslag att göra 4 augusti till en minnesdag för Raoul Wallenberg är värt att fundera på.
  Men varje dag borde vara en sådan dag, då vi alla inser vår skyldighet att värna mänsklig värdighet och en vars rätt att leva.