 |
| Agenda-prgramledare: Camilla Kvartoft och Anna Hedenmo |
Intervjun med statsrådet Hillevi Engström (m) var dock relevant - utom i sista repliken där det refererades till andra förslag, socialdemokratiska, som rycks ur sitt sammanhang.
Man kan också tycka - jag gör det - att ansvaret mellan vad regeringen gör och kommunen bär ansvar för - liksom skolan och arbetsförmedlingen - borde framgå klarare.
Det borde arbetsmarknadsministern tagit tillfället i akt och utvecklat.
För det är en mycket relevant frågeställning som togs upp: Vad händer med de bortåt 77.000 ungdomar som inte finns med i andra register än folkboköringen och där man kan anta, utan att man vet säkert, inte gör tillräckligt för att själva bidraga till en god framtid.
Det inslag som beskrev vad som kan hända med ungdomar som får anställning till och med av och genom arbetsförmedlingen var utmärkt.
Det visade på det som jag själv - som liberal - sagt är det viktigaste av allt: Att man är efterfrågad, att någon bryr sig om mig, att man har en plats att gå till varje vardagsmorgon.
Agenda-inslaget om politiker som - uppriktigt sagt - larvar sig i andra sammanhang än som betingas av deras roll som just opinionsskapare eller ledamöter i regeringen, var möjligen roligt att se men de argument som Göran Perssons och Mona Sahlins presschef Anna Hellsén anförde, nu är hon på SEB, tidigare var hon på TT, och Maria Leissners och Lars Leijonborgs medarbetare Johan Jakobsson, numera inom den polititiska rådgivarbranschen (ingen kritik i det, där passar han väl), imponerade inte på mig.
Jag är tvärtom: tackar nej till alla anonyma intervjuer, ställer aldrig upp i sammanhang som inte har med mitt uppdrag att göra, därför syns jag inte, därför är jag tråkig - men ingen skall komma och säga att jag inte utför mitt uppdrag som riksdagsledamot efter måttet av förmåga.
För mig är Sveriges väl och ve alltid viktigast, viktigare än vad jag själv sysslar med, viktigare än att folkpartiet syns.
Skall jag vara med - och det borde gälla alla partiledare - skall det vara i relevanta sammanhang, inte skära tårtor, inte sjunga offentligt, inte dansa, inte prata om ting som saknar relevans - t.ex. om sexvanor som tillskrivs partierna, löjligt!
Detta om detta: I stället för fokuseringen på personerna borde för dagen ett fördjupande inslag om oroligheterna i Turkiet ha presenterats. Underlag finns: det är bara att läsa dagspressen.
Intervjun med Folksam-chefen med mera Anders Sundström (s) var i vissa avseenden relevant, men i andra mycket ytlig.
Redan anslaget - Den röde finansbaronen - avslöjade att det handlade mer om yta (t.ex. om återbÄringens roll, inte affärsidén) och spel (vilka personliga ambitioner Sundström kan tänkas ha liksom ersättningen till den avgångne chefen Fiskars) än vilka möjligheter grundad på ekonomisk analys som det handlade om.
Där fick Sundström själv lägga Pajala-investeringen i Northland Resources till rätta: en av tusen kronor av Folksamägarnas pengar. Det sätter ju risken i en annan dager än jag hade förstått förut och motiverar väl varför det känns relevant att gå in i Pajalaföretaget.
Inslaget om rättsrötan i Ryssland och risken för att få långvariga fängelsestraff för ingenting var programmets bästa del. Utmärkt. President Putins försvar för att ingripa var programmets roligaste: Han var ju komisk i sin totala brist på förståelse för vad rättvisa och proportioner är.
Josef Stalin måste tycka att han fått en värdig efterträdare. Äntligen.
Men totalt sett var även dagens Agendaprogram väl värt att titta på.
Nästa vecka är Kamilla Kvartoft tillbaka. Det känns tryggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar