13 april:

12 april: Dags för kommissionen

Hela delegationen från Skatteutskottet skall nu möta - inte som vanligt när svenskar besöker kommissionen vår egen Cecilia Malmström - skattekomissionären

Algirdas
Šemeta

Skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning

12 april: EU-parlamentet

Inte särskilt sent i säng, men tidigt uppe. Vi bor dock mycket centralt i förhållande till EU-parlamentet, på Hotel Leopold en Rue Luxemburg. Man når parlamentet på fem minuter.
Här möts vi först av Göran Färm, Norrköping, och Olle Ludvigsson, Göteborg, båda socialdemokrater. Snart tillstöter Olle Schmidt, fp. Det är kanske för att man vill att det skall vara så men sant är likväl att ingen svensk EU-parlamenterariker har haft sådana framgångar på sina områden som Olle Schmidt.
Jag vet förresten vad hans memoarer bör heta: Ett liv i luften.
Inte hetluften, fast det skulle passa också. Utan runt världen i flygplan, för att ständigt lära nytt.
Olle kan mer än de flesta om världen, kort sagt.
Dessutom är han mycket trevlig.
Efter inledningarna blir det frågor om jag frågar hur många EU-länderna är om tio år. Olle tror att hela Balkan är med, likaså Turkiet, men inte Ukraina.
Vad är EU:s fokus - detta EU, säger jag, som alltid tycks vara i kris men likväl rör sig framåt, ibland slingrigt, ibland i krokar, sällan rakt?
Man är säkert lite präglad av dagens frågor, så Olle svarar - utöver att jordbrukspolitiken står och stampar - EU:s förmåga att uppfattas som en organisation man tillhör, inte står utanför.
Snart kommer också Christopher Fjellner och jag kan inte låta bli, eftersom Jessika Vilhelmsson (m) sitter strax intill, att muttra något om "enköpingsmaffian - snart har den majoritet här."

11 april: Genomgång med mat på Svenska delegationen

Denna dag, 11 april 2011, avslutas med information och mat på Svenska delegationen vid EU-institutionerna i Bryssel, helt när Hotel Leopold i Bryssel, där vi inkvarteras. Det är ett hotell som ligger lika bra som det är lyhört om natten, kan jag säga. Varje buss tycks gå genom rummet.
Den som talar aktuella EU-frågor är ambassadören Dag Hartelius närmaste medarbetare, Jan Olsson, tidigare kanslichef i EU-nämnden i Stockholm.
Vi får en bred genomgång av aktuella ärenden och god mat.
Jag sover sedan ganska illa, för en gångs skull. Det där med bussar som kör genom rummet varje kvart är ingen idealisk vilomodell.

11 april: Sovandes till Bryssel

Många tror väl att en utskottsresa är en nöjesresa.
Det är det inte - utom i det avseendet att det är ett nöje med mer kunskaper.
Därför sover jag på bussen till Bryssel, vaknar inte ens förrän det blir trafikstockning som skulle vara värt långt mer trängselavgifter än någon i det glesbefolkade Stockholm bara tänkt sig.
Förresten kommer det snart en ny proposition om korrigering av de kommande trängselskatterna i Göteborg. Nu är det dock inte längre fråga om miljöavgifter, nu handlar det bara om finansiering av stora trafikprojekt.
I Bryssel finns inga trängselavgifter.
Likväl går det att komma fram till slut.
Sverige har en del att lära av Bryssel.

11 april: Så var det revisionsrätten

Tyvärr - måste man väl säga - är Sveriges delegat vid Europeiska revisionsrätten Lars Heikensten för dagen, när skatteutskottet kommer till hans domäner i Luxemburg, ända borta i Bryssel för att med därvarande budgetutskott i Europaparlamentet diskutera avvikelser från beslut om pengar som detta visa parlament beslutat om.
Vi får trots allt en stor genomgång av revisionsarbetet av Markstedt från revisionen.
Det är inget fel på den genomgången, eller den kanske alltför detaljrika genomgången av EU:s intäkter som görs av en medarbetare med sloveniskt ursprung, men det är inte samma sak som att direkt konfrontera den bestämmande chefen med synpunkter, frågor och kanske rent av klagomål.
Nu får vi se vad H G Wessberg, nominerad som Heikenstens efteträdare då denne skall tillträda tjänsten efter Michael Sohlman som chef för Nobelstiftelsen, kan göra.
För EU:s revision av vad som händer med beslut och pengar, måste bli bättre - och har blivit bättre, skall sägas. Men man är beroende av enskilda länders sätt att hantera EU-medel, alla har inte samma syn eller ordning på dessa pengar som finns i Sverige.
Om EU blir en bidragsorganisation, kan den lika väl läggas ner. Tyvärr är det många som ser EU just på det sättet.

11 april: Intervju om Dawit Isaak

Medan jag befinner mig i Luxemburg blir jag uppringd, eller snarare på uppdrag av Cecilia Wigström i Göteborg, ringer upp redaktören på Expressen Arne Lapidus som skriver på en artikel om Dawit Isaaks öde. Jag är glad att kunna säga att artikeln i Expressen (lib) korrekt avspeglar mina åsikter i ämnet.
Läs den gärna!
Man må kritisera Expressen för en del saker, men all heder åt tidningens enorma satsning på att hålla grytan kokande vad gäller en enskild människas öde. Tack Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, för det!
Som tillägg kan sägas att sedan jag tog över det informella ordförandeskapet i riksdagens nätverk om Dawit Isaak har jag i många sammanhang tagit upp hans öde, inte minst i Bryssel eftersom jag menar att utan stöd från Europeiska Unionen i detta och andra fall där enskilda kränks, kommer de länder som missbrukar sin makt gentemot enskilda medborgare, aldrig behöva betala priset för detta.
Tyvärr är gensvaret i EU-korridorerna svagt, främst därför att världen är full av andra problem.
Där är den fortsatta mediala kampanjen - också saker som görs av t.ex. Björn Tunbäck i Göteborg - av största vikt inte bara för den lilla utsatta människan utan också för upprätthållandet av hoppet om en rättvis juridisk behandling av alla människor, hemma som långt borta, det borta vi inte ens vet något riktigt bestämt om.

11 april: Raskt till domstolen

Det har gått fyra år sedan jag var här senast, Europeiska domstolen i Luxemburg.
Men Sveriges representant är densamma: Den skönskorrande Malmödomaren Pernilla Lindh, man skulle kunna tro att hon hämtats direkt från Varrrnhämstorrjet i Malmööö (Värnhemstorget) - med en lätt avstickare till Stockholm och Svea Hovrätt.
Nu söker regeringen hennes efterträdare. Det är omöjligt att hitta en lika färgstark svensk domare, jag lovar - inte ens om man gör avkall på genuin malmöitiska. Den 6 oktober 2011 gör Pernilla Lind sin sista tjänstgöringsdagen vid domstolen i Luxemburg, den domstol som främst övervakar att unionens domstolar - fri från sina regeringar - efterlever de europeiska fördragen.
Mängden ärenden är stor, allt översätts till visserligen inte 27 men väl 23 medlemsspråk så allt tar sin tid.
Men Pernilla Lind är stolt över att under hennes tid har den genomsnittliga ärendetiden sjunkit från 2-3 år till 16 månader - det beror på denna domstols effektivitet.
Nytt hus har man fått sedan sist, det är lätt att gå bort sig, det måste ha varit arkitektens avsikt.
Behövs domstolen?
Där tror jag att jag har ett bra svar, som grundar sig i tron på folkstyret och maktdelningen: Ja. För om mellanstatliga avtal och fördrag skall ha legitimitet i längden, måste det alltid - precis som i varje land - finnas en av regering, verkställande makt, och parlament, lagstiftande makt, oberoende instans som sliter tvister och avgör vad som rätt och riktigt, oavsett vad politiker säger.
Enligt min mening kan det aldrig finnas en väl fungerande demokrati utan ett självständigt rättsväsende. Ett sådant land blir korrupt, medborgarna rädda för makthavarna och deras nycker - och domstolen fungerar också återhållande på alla andra makthavares eventuella ambitioner att strunta i mänskliga fri- och rättigheter.
Vi i Sverige tillmäter, tycker jag, domstolsväsendet ett alltför ringa värde och liten roll i just värnandet av folkstyret. Domstolar betraktas som rationaliseringsobjekt som bara sysslar med brottmål, mord och stölder, samt sliter tvister mellan grannar eller avgöra stridigheter i familjeärenden.
Men en riktig domstol har ett mycket vidare värde eller uppgift: Den är garanten för att folkstyret fungerar och inte löper amok.
Europeiska Unionens viktigaste beståndsdel är därför just domstolen. Dess beslut kan politiskt korrigeras - i efterhand - men aldrig överprövas gentemot andra domstolar, länder eller ingångna fördrag.
För mig som anser - jag har sagt det i riksdagen nyligen också - att EU framför allt är en organisation som ser till att de mänskliga fri- och rättigheterna inte förtrampas i något EU-land, är faktiskt domstolen i Luxemburg den viktigaste institutionen i hela EU.
Nej, jag går inte och tror att Frankrikes president dagligen tänker på domstolen i Luxemburg. Men han och alla de andra 26 stats- eller regeringscheferna vet, att om de vill göra något som inte fördragen tillåter, då kommer domstolen att upphäva deras beslut när det gäller varje lands rätt att tillämpa politiska beslut som - för att använda ett politiskt korrekt ord - drabbar medborgarna.
Leve Europeiska domstolen i Luxemburg.

10 april: Om Europiska investeringsbanken

Jämfört med Sparbanken Finn, eller som den numera heter i fusionerat tillstånd, Sparbanken Öresund, spelar Europeiska investeringsbanken, EIB, ringa roll för mig.
Jag har ändå förstått att den har större omslutning, sisådär 3.800 miljarder, 20-25 procent mer än Sveriges bruttonationalprodukt - eller i de sfärer en frågeställare (sd) befann sig härförleden när hon i en fråga i riksdagen skulle sätta dit den oförstående statsministern i någon invandringsfråga. (Hon hade tagit fel potens och missat 1000 gånger, slikt kan hända den bästa - när man är ideologiskt förblindad.)
EIB är ju känt i Saab-sammanhang men det är Frankrike som är allra aktivast att nyttja banken, som för övrigt är större än Världsbanken. Vi i Sverige är kort sagt dåliga på att utnyttja EIB - vilket ju kostar en del, trots att Sverige är störste delägare efter de fyra stormakterna i EU, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien.
Och antalet svenskar som är anställda i banken är extremt få, några tiotal av ganska många.
Det här säger en hel del om vårt avlägsna lands sätt att värdera inflytande. Skall man utnyttja något, måste man vara på plats när det beslutas.
Det duger inte att sitta och klaga i Stockholm eller någon annan avlägsen ort i Stockholm. EIB finns i Luxemburg, sedan 1957 då Romfördraget undertecknades. Vi är en av 27 delägare.
På plats inser man: Världen är större än Sverige.

10 april: Resan till Luxemburg

Raskt går det till Arlanda och Kastrup.
Men sedan är det stopp. Någon mutter på planet är lös och man får vänta, vänta, vänta och bli omdirigerad till annan flygterminal och dito plan, ett nytt sådant, med alla muttrar på plats.
Den goda saken med lång väntan är att man får tid att diskutera. Det gör jag med Ekots Herman Melzér, en gång på Arbetet (s) när jag var på Sydsvenskan (ob lib) men senare samtidigt på SvD (obund m) varifrån Herman ju gått till att bli Ekots särklassige bevakare av EU.
Vi kommer 1-2 timmar för sent till Luxemburg och knappt har man hunnit fram innan man måste gå på restaurang för att bli informerad av Anders Bohlin på Europeiska investeringsbanken, det är lärorikt - Eva Srejber som egentligen är chef för Sverigeavdelningen i banken har viktigare saker för sig, barnbarn på väg.
Det har alla förståelse för.
- - - -
Ni har väl hört den lycklige sonen ringa hem till mor:
- Grattis Mamma, Allt har gått bra. Och nu har du blivit barnvakt!

10 april: Bergianska

E trevlig söndagsutflykt:
Den går till Bergianska trädgården, nu belägen ungefär vid Naturhistoriska riksmuseet men låg från början i utkanten av Stockholm, vid Vasaparken där Astrid Lindgrens plats finns.
I sinom tid var det dags att flytta norrut.
Denna dag har Birgit Erngren och Lars Wohlin, goda vänner i Stocksund, bjudit på visning med efterföljande lunch - och det är många som kommer.
Lars Wohlin är paying guest, säger han.
Med finns familjerna Ulla och Olof Tandberg, Katarina och Ulf Jakobson i Täby, Sigge Leijonhufvud, Ulla och Per Martin Meyersson, Birgitta Swedenborg, Solveig Wikström utan sin professor Assar Lindbeck, Erland Lagerlöf och många till.
G-la är förstås med och följer Ulla Tandbergs ciceronskap. Det hela avslutas med lunch.
Den kan jag dessvärre inte vara med på ty denna söndag skall jag åka till Luxemburg med skatteutskottet.
Taxi väntar alltså efter ett tag: 520 kr kostar det, fast pris, 6 procent moms ingår.

9 april: Alla dessa fulla riksdagsmän

I den alltid lika sanningseftersträvande skymningstidningen Aftonbladet (s) ser jag i dag på löpsedeln att man avslöjar "Riksdagsmännens väldiga spritfester".
Man undrar förstås vad det kan vara och skyndar in i affären och köpeer blandet för 11 kr.
Här har man varit i riksdagen i nio år och aldrig träffat på några spritfester.
Skall bli intressant att läsa.
Jo, det visar sig - kanske inte oväntat - att det är några av sverigdemokraternas manliga ledamöter som lever rövare och stör grannar.
Särskilt utpekad är en ledamot, jag har noterat att han fått personskydd efter ovanligt grova - men falska - anklagelser.
Jaha, så var det med den saken.
Tyvärr får jag nog inte uppleva de där spritorgierna som riksdagsmännen - hela gänget - tycks ha för sig. Jag får försöka leva med det.

9 april 2011: Länsförbundets årsmöte (fp)

Som sagt: Folkpartiets länsförbund i Stockholms län har haft sitt årsmöte.
Ny ordförande blev Erik Ullenhag, som efterträdde förra landstingsrådet Maria Wallhager Neckman som med den äran innehaft ordförandeklubban i åtta år.
Jag lärde känna Maria redan efter valet 1998 - tror jag det var - när vi ingick i en liten valhaveriutredning.
Det blev en bra utredning under ledning av dåvarande fp-kommunalrådet i Nacka Anita Hagelbeck.
Vi lärde oss mycket.

Det har varit mycket trevligt att delta i sammanträden ledda av Maria Wallhager - trots att hon vid ett flertal tillfällen avbrutit mig, nästan rent fysiskt.
Jag bedömer självfallet att det varit högst onödigt i varje fall, men kan kanske förstå det stundom, särskilt den gången Maria tystade ned mig med repliken:
- Jag hör vad du säger. Ridå för talaren! Tack, Maria för alla avbrott av mig, det har varit nyttigt. Vid länsförbundets årsmöte omvaldes Nina Lundström, Sundbyberg, och Lennart Rydberg, Stockholm, till första och andre vice ordförande. Martin Andreasson fortsätter som arbetsutskottets ordförande, Martin är utomordentlig på den posten. Tack för det! Själv blev jag åter, för sjunde året i rad, andre suppleant i förbundsstyrelsen, efter att ha varit sjätte suppleant i två år. Om jag lever och har hälsan - och omdömet - siktar jag på tio år som andre suppleant, det blir ett svårslaget rekord. Jag är också näst siste ersättare i partirådet (som knappast kommer att mötas före nästa årsmötet, 2012, och blev dessutom förste ersättare som landsmötesombud. Det fanns 33 nominerade och 32 poster - jag valde i det läget att kandidera som förste ersättare vilket också blev förbundsmötets beslut. Tänk så kloka ombud vi har (men genom min avsägelse som en av de 32 minskades voteringstiden säkert med 2-3 timmar ...) Ett varmt och verkligen känt grattis till Eva Wittbom som nu blev ordinarie landsmötesombud, föreslagen av Täbykollegan Mats Hasselgren. I sak fick jag dessutom en visionsmotion bifallen: Stockholms län 2050, det skall bli kul att se hur Stockholm ser ut då - enligt liberalerna i Stockholms län.

9 april: En dag att minnas

Folkpartiets länsförbund i Stockholms län har haft årsmöte denna förmiddag, jag återkommer till det i nästa inlägg.
Dagen - 9 april - är annars mest känd för Nazi-Tysklands invasion av Norge och Danmark 1940.
Jag är glad att kunna säga att mina föräldrar, då läkarstuderande i Lund, numera bortgångna sedan länge, berättat för mig att när frågan i Lund om att ta emot judiska läkare i Sverige, röstade studentkårens majoritet för ett sådant förbud, mina föräldrar - sprungna ur Missionsförbundet i Halland och Frälsningsarmén i Småland - för.
Att utgången blev som den blev, kan dock - menade de - i betydande utsträckning tillskrivas det förhållandet att debatten pågick så länge att det var många "skötsamma" studenter som gick hem, voteringen lär ha ägt rum långt efter midnatt.
Sådan är "stormötesdemokratin".
Bäst sittfläsk vinner.
Eller de mest storkäftade.
Bedrövligt var det det.

8 april: Något fel i tänket

Regeringen har beslutat flytta Ulf Adelsohn från posten som SJ:s ordförande.
Motiveringen är att han är för gammal, snart 70.
Regeringen har beslutat utse Ulf Adelsohn till styrelseledamot i Svensk Exportkredit.
Motivering saknas.