"Män blir lyckliga av hushållsarbete", meddelas det (Dagens Nyheter).
Det är säkert riktigt, deet är även min erfarenhet.
Män blir ofta lyckliga av att se på hushållsarbete i timmar.
torsdag 28 juni 2012
torsdag 21 juni 2012
21 juni: Åter i riksdagen
Denna dag, den 21 juni, har jag återgått som riksdagsman efter att sedan den 22 februari 2012 varit sjukskriven för den mycket omfattande hjärntumöroperation som jag då genomgiock på Karolinska sjukhuset.
Jag vill särskilt tacka Martin Andreasson från Solna som varit min ersättare under denna tid i riksdagen och som jag följt så noga jag har förmått.
Och jag kan säga att han skött uppgiften, för det är ingen lekstuga att vara riksdagsledamot som dessvärre alltför många tror - det är ett ansvarsfullt uppdrag som påverkar varenda svensks vardag - på ett mycket bra och klokt sätt.
Tack Martin!
Jag vill särskilt tacka Martin Andreasson från Solna som varit min ersättare under denna tid i riksdagen och som jag följt så noga jag har förmått.
Och jag kan säga att han skött uppgiften, för det är ingen lekstuga att vara riksdagsledamot som dessvärre alltför många tror - det är ett ansvarsfullt uppdrag som påverkar varenda svensks vardag - på ett mycket bra och klokt sätt.
Tack Martin!
20 juni: Nya poster 2 (fp)
En ytterligare förändring sker den 1 oktober - eller möjligen när 2012/2013 års riksmöte öppnar den 18 september.
Det gäller EU-nämnden där Allan Widman (fp) från Malmö bli ny ordförande efter Carl B Hamilton som har varit ordförande i två riksmöten och viceordförande i fyra, då Tommy Waidelich (s) var ordförande. Carl B kommer att koncentrera sig på den ekonomiska politiken i finansutskottet, det som händer i Europa påverkar starkt arbetsbördan i finansutskottet, jag vet för jag är ersättare där.
Själv fortsätter jag - då jag återkommer till riksdagen, vilket sker den 21 juni, som ledamot i skatteutskottet, ersättare i finansutskottet och i EU-nämnden, ledamot i riksrevisionens parlamentariska råd samt de två informella grupperna, riksdagsforskningsgruppen, som leds av Björn von Sydow (s), och den internationella grupp som arbetar för att utveckla den parlamentariska verksamheten i Moldavien, detta under ledning av förre ordföranden i utrikesutskottet Göran Lennmarker (m).
Det gäller EU-nämnden där Allan Widman (fp) från Malmö bli ny ordförande efter Carl B Hamilton som har varit ordförande i två riksmöten och viceordförande i fyra, då Tommy Waidelich (s) var ordförande. Carl B kommer att koncentrera sig på den ekonomiska politiken i finansutskottet, det som händer i Europa påverkar starkt arbetsbördan i finansutskottet, jag vet för jag är ersättare där.
Själv fortsätter jag - då jag återkommer till riksdagen, vilket sker den 21 juni, som ledamot i skatteutskottet, ersättare i finansutskottet och i EU-nämnden, ledamot i riksrevisionens parlamentariska råd samt de två informella grupperna, riksdagsforskningsgruppen, som leds av Björn von Sydow (s), och den internationella grupp som arbetar för att utveckla den parlamentariska verksamheten i Moldavien, detta under ledning av förre ordföranden i utrikesutskottet Göran Lennmarker (m).
20 juni: Nya poster 1 (fp)
Eftersom Liselott Hagberg har varit tredje vice talman - en utmärkt sådan! - under de senaste sex riksdagarna men lämnar den 30 september, kommer folkpartiet att utse ny tredje vice talman. Och det blir -
Jan Ertsborn från Falkenberg. Grattis!
Ett utmärkt val, strålande! Jan Ertsborn har alla de kvalifikationer som behövs för att vara en av riksdagens profiler och ge riksdagen den väridhget som talmansrollen kräver. Ett mycket bra val!
Men det för också med sig att Jan lämnar sin post som vice ordförande i civilutskottet. Den platsen tas nu av folkpartiets ledande bostadspolitiker, Nina Lundström från Sundbyberg. Också det ett förträffligt val!
Tänk: Att det finns så många kvalificerade fp-företrädare att välja bland.
Jan Ertsborn från Falkenberg. Grattis!
Ett utmärkt val, strålande! Jan Ertsborn har alla de kvalifikationer som behövs för att vara en av riksdagens profiler och ge riksdagen den väridhget som talmansrollen kräver. Ett mycket bra val!
Men det för också med sig att Jan lämnar sin post som vice ordförande i civilutskottet. Den platsen tas nu av folkpartiets ledande bostadspolitiker, Nina Lundström från Sundbyberg. Också det ett förträffligt val!
Tänk: Att det finns så många kvalificerade fp-företrädare att välja bland.
20 juni: Landshövding Hagberg
I dag har regeringen utnämnt min riksdagskollega Liselott Hagberg till ny landshövding från den 1 oktober 2012 i Södermanlands län, alltså en nyköpingsbo som flyttar in i residenset i Nyköping.
Vad skall man säga om detta?
Ja, jag måste förstås gratulera. Det har jag också gjort med detta meddelande på förmiddagen:
Liselott
Grattis till dig och Södermanlands län.
Men i grunden beklagar jag att bli av
med en så god vän och tillgång i folkpartiet.
Hur skall vi klara oss?
Med en tår i ögat: Mest grattis trots allt
Gunnar
+ Gunnela
Vad skall man säga om detta?
Ja, jag måste förstås gratulera. Det har jag också gjort med detta meddelande på förmiddagen:
Liselott
Grattis till dig och Södermanlands län.
Men i grunden beklagar jag att bli av
med en så god vän och tillgång i folkpartiet.
Hur skall vi klara oss?
Med en tår i ögat: Mest grattis trots allt
Gunnar
+ Gunnela
20 juni: Riksdagsslut - och nej till lån från barnbarnen
I dag är det riksdagsslut. Debatt om den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet och miljöpartiet ryker ihop, Ulla Andersson (v) - som själv sitter eller suttit med och tar ut skyhöga hyror från Gävleborna (via Gavlegårdar), går till attack mot vinster i välfärden.
Men att bo med låg hyra - är inte det också välfärd?
Eller mäts det med olika mått i Sverige resepktive Gävle?
Sanningen är trots allt den att den ekonomjiska politiken s av alliansregeringen - långt ifrån bara Anders Borg - med klokhet och framsynthet. Sverige har inte levt över sina tillgångar, vi har haft förnuftiga och asnvarsfulla löneavtal och vi har en konkurrenskraft som gör att sysselsättningen - ja, ni läste rätt - är den högsta i hela E27.
Klagomålen på att vi skulle ha givit ut mer pengar klingar falskt.
Vänsterpartiets och dess utlånande av sedelpress till miljöpartiet är den farligaste politik för välstånd som tänkas kan.
Jag säger som jag alltid sagt om sådan politik: Nej till att låna från våra barn och barnbarn, födda eller ofödda.
(Däremot lånar vi gärna vår barn - och barnbarn om tillfälle gives.)
Vänsterpartiet och miljöpartiet ryker ihop, Ulla Andersson (v) - som själv sitter eller suttit med och tar ut skyhöga hyror från Gävleborna (via Gavlegårdar), går till attack mot vinster i välfärden.
Men att bo med låg hyra - är inte det också välfärd?
Eller mäts det med olika mått i Sverige resepktive Gävle?
Sanningen är trots allt den att den ekonomjiska politiken s av alliansregeringen - långt ifrån bara Anders Borg - med klokhet och framsynthet. Sverige har inte levt över sina tillgångar, vi har haft förnuftiga och asnvarsfulla löneavtal och vi har en konkurrenskraft som gör att sysselsättningen - ja, ni läste rätt - är den högsta i hela E27.
Klagomålen på att vi skulle ha givit ut mer pengar klingar falskt.
Vänsterpartiets och dess utlånande av sedelpress till miljöpartiet är den farligaste politik för välstånd som tänkas kan.
Jag säger som jag alltid sagt om sådan politik: Nej till att låna från våra barn och barnbarn, födda eller ofödda.
(Däremot lånar vi gärna vår barn - och barnbarn om tillfälle gives.)
19 juni: Inte fullt genomslag
I SvD (obund m) skriver i dag ledareskribenten Sanna Rayman - som jag ibland finner har en del svårförståeliga åsikter (bland annat om värdet av spaning mot terrorister där hon anser att terroristerna inte skall utsättas för signalspaning) - om att sänkningen av mervärdeskatten på serverad mat inte fått fullt genomslag - och att det var att förvänta.
Just så. När socialdemokraterna i valrörelsen 2010 tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet argumenterade för sänkt moms på krogserverad mat, förespeglade partierna att det skulle bli mycket billigare att äta färdiglagad, serverad mat. Vi andra var väl få som trodde på det.
Nu har de - trots att de ändrat åsikt - fått rätt. Undersökningar, initerade av regeringen, som Konjunkuturinstitutet genomfört, visar att 68 procent av snabbmatspriserna sänkts och 40 procent av priserna på dagens lunch, middag och á la carte.
Bra eller dåligt?
Det beror på vilka förväntningar man har. Själv har jag, efter tio år i skatteutskottet, inga illusioner om vad sänkt mervärdeskatt innebär för prisnivån och dessutom kan diskuteras om sänkt krogmoms var det allra viktigaste att göra om man skulle vidta en skatteändring, jag var i grunden för sänkt inkomstskatt eller sänkta arbetsgivareavgifter, något som socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och sverigedemokraterna blockerar i en särdeles märklig allians.
För ett antal år sedan sänktes momsen på mat frän 25 till 12 procent, centern och socialdemokraterna i oskön förening. Sänkts då priset lika mycket?
Pyttsan. Det var få - som inte köper rysk kaviar på Östermalmshallen i Stockholm - som märkte av den momssänkningen.
Men långsiktigt hade den säkert effekt. Handlarna fick i alla led bättre marginaler.
17 juni: Sifo för jun i 2012
I dag (17 jun 2012) publiceras i SvD och GP - förr även i SkD väljarbarometern från Sifo för juni. Bäst går deet för Stefan Löfven (s) som ökar 2,1 procent till 38,8 procent medan det ser lite mer problematiskt ut för hans tilltänkta stödpartier, 8,6 procent för miljöpartiet (förra mätningen 9,2) och vänsterpartiet, 4,4 procent (5,3).
Det gör totalt 51,8 procent.
Regernade tysk ha sitt pris om moderaterna landar enligt Sifo på 27,6 procent (- 0,1), en statistiskt säkerställd nedgång från valresultatet 2010 på ungefär 3 procent eller en tiondel av partiets väljarstöd då.
Folkpartiet får denna gång 5,6 procent (+0,3), även det sämre än vid valet 2010. Centerpartiet landar på 4,8 procent (+0,3) och kristdemokraterna på 3,9 procent (+ 0,3). Tillsammans får allianspartierna 41,9 procent, avsevärt sämre än på valdagen 2010.
Sverigedemokraterna får 5,4 procent (- 1,2) - och skulle förlora allt inflytande, det är ett mardrömsscenario för den mediaberoende Jimmie Åkesson. Utan att vara ett parti som kan svänga endera åt ena eller andra hållet och påverka riksdagens beslut, blir partiet ju lika intressant som färgen på utsidan på murarna är för en intagen.
Jag ser också att många kommentatorer anser att valet ständigt är en kamp mellan moderaterna och socialdemokraterna.
Om detta är två ting att säga:
1) De två partierna älskar själva att intala sig att så är fallet - och får enorm hjälp av medierna att förstärka denna åsikt.
2) Den är inte sann - i varje koalition/samverkan gäller att den svagaste länken får enormt mycket mer inflytande än själva väljarstödet berättigar till.
Folkpartiet?
Inte bra, men inte heller så fruktansvärt illa som det kan se ut. Efter mer än ett år där det i alla partier utom folkpartiet och moderaterna har bytts eller diskuterats partiledarbyten, kommer en normalisering av intresset för sakpolitik att gynna partier med starka ideologiska förtecken.
Dessutom är det mycket bra att flera andra partier nu är på väg att söka ta för sig på folkpartiets specialområde, bildningens och utbildningens område, "den enskilt viktigaste frågan för Sveriges framtid". Så länge folkpartiet har ensam om att driva skolfrågor i alla avseenden, var det fara å färde. Men det är bra för folkpartiet och hela Sverige att fler partier vill vara på samma arena.
 |
| Här en typisk svensk skola, byggd 1949, utbyggd på 1990- talet, nu med fler elever än någonsin Foto: Gunnar Andrén |
I dag (17 jun 2012) publiceras i SvD och GP - förr även i SkD väljarbarometern från Sifo för juni. Bäst går deet för Stefan Löfven (s) som ökar 2,1 procent till 38,8 procent medan det ser lite mer problematiskt ut för hans tilltänkta stödpartier, 8,6 procent för miljöpartiet (förra mätningen 9,2) och vänsterpartiet, 4,4 procent (5,3).
Det gör totalt 51,8 procent.
Regernade tysk ha sitt pris om moderaterna landar enligt Sifo på 27,6 procent (- 0,1), en statistiskt säkerställd nedgång från valresultatet 2010 på ungefär 3 procent eller en tiondel av partiets väljarstöd då.
Folkpartiet får denna gång 5,6 procent (+0,3), även det sämre än vid valet 2010. Centerpartiet landar på 4,8 procent (+0,3) och kristdemokraterna på 3,9 procent (+ 0,3). Tillsammans får allianspartierna 41,9 procent, avsevärt sämre än på valdagen 2010.
Sverigedemokraterna får 5,4 procent (- 1,2) - och skulle förlora allt inflytande, det är ett mardrömsscenario för den mediaberoende Jimmie Åkesson. Utan att vara ett parti som kan svänga endera åt ena eller andra hållet och påverka riksdagens beslut, blir partiet ju lika intressant som färgen på utsidan på murarna är för en intagen.
Jag ser också att många kommentatorer anser att valet ständigt är en kamp mellan moderaterna och socialdemokraterna.
Om detta är två ting att säga:
1) De två partierna älskar själva att intala sig att så är fallet - och får enorm hjälp av medierna att förstärka denna åsikt.
2) Den är inte sann - i varje koalition/samverkan gäller att den svagaste länken får enormt mycket mer inflytande än själva väljarstödet berättigar till.
Folkpartiet?
Inte bra, men inte heller så fruktansvärt illa som det kan se ut. Efter mer än ett år där det i alla partier utom folkpartiet och moderaterna har bytts eller diskuterats partiledarbyten, kommer en normalisering av intresset för sakpolitik att gynna partier med starka ideologiska förtecken.
Dessutom är det mycket bra att flera andra partier nu är på väg att söka ta för sig på folkpartiets specialområde, bildningens och utbildningens område, "den enskilt viktigaste frågan för Sveriges framtid". Så länge folkpartiet har ensam om att driva skolfrågor i alla avseenden, var det fara å färde. Men det är bra för folkpartiet och hela Sverige att fler partier vill vara på samma arena.
13 juni Kortare sommarlov (s)
Det är bra med flera initiativ på utbildningsområdet. I dag lanserar socialdemokraterna - Mikael Damberg, gruppledare i riksdagen, Magdalena Andersson, ekonomisk taleskvinna, och Ibrahim Baylan, f.d. partisekreterare och skolminister - idén att elever som inte uppnår godkända resultat skall läsa upp sig på sommarlovet som således skall bli kortare (DN:s vinkel). Socialdemokraternas förslag - som skall omfattar upp till tjugo läsdagar - gäller årskurserna 6-9.
Det positiva är onekligen engagemanget för ökad kunskap. Frågan är om det är rätt metod? Rätt medel?
Jag fruktar att många i den grupp - som består av enskilda individer - som socialdemokraterna vill hjälpa, kommer från miljöer där studiemotivationen är låg, jag skulle inte heller bli förvånad om skoltrötthet föreligger bland just dem som detta förslags syftar till att stödja. Det kan göra initiaitivets bärkraft ihålig.
Men man bör inte döma ut idén - dock tror jag att den bör kompletteras med mer individuell undervisning för just elever som behöver sådan hjälp under terminerna.
Men jag välkomnar verkligen socialdemokraternas engagemang - tidigare har man bara skällt på folkpartiets förslag, nu bidrar man konstruktivt.
Motivet? Det är förstås rädsla för att Jan Björklund skall ha hela intiativet på skolområdet. Det gör inte att socialdemokraternas engagemang är mindre viktigt.
Det positiva är onekligen engagemanget för ökad kunskap. Frågan är om det är rätt metod? Rätt medel?
Jag fruktar att många i den grupp - som består av enskilda individer - som socialdemokraterna vill hjälpa, kommer från miljöer där studiemotivationen är låg, jag skulle inte heller bli förvånad om skoltrötthet föreligger bland just dem som detta förslags syftar till att stödja. Det kan göra initiaitivets bärkraft ihålig.
Men man bör inte döma ut idén - dock tror jag att den bör kompletteras med mer individuell undervisning för just elever som behöver sådan hjälp under terminerna.
Men jag välkomnar verkligen socialdemokraternas engagemang - tidigare har man bara skällt på folkpartiets förslag, nu bidrar man konstruktivt.
Motivet? Det är förstås rädsla för att Jan Björklund skall ha hela intiativet på skolområdet. Det gör inte att socialdemokraternas engagemang är mindre viktigt.
12 juni 2012: Svensk vattenkraft
Den svenska vattenkraft är suverän. Dels ger den mycket elektricitet, dels kan den alltid användas när det inte blåser, kärnkraften har pajat eller när det helst behövs.
Så här mycket producerade vi i våra älvar
2010 och 2011, Terrawattimmar
2010 2011
Lule älv 12,7 12,9
Skellefte 4,7 3,9
Ume älv 7,6 8,0
Ångermanälven 7.8
7,5
Faxälven 3,6 4,2
Indalsälven 9,8 10,0
Ljungan 2,1 2,1
Ljusnan 4,2 4,1
Dalälven 5,5
4.8
Klarälven 1,8 1,7
Göta älv 1,9 1,7
Övriga 5,5 5,1
Totalt 66,8 66,0
tisdag 12 juni 2012
11 juni: Det gick (inte) bättre förr
 |
| Ungefär så här gick det för Sverige i Kiev. Vi kom ner på jorden. Men det sprakade kring laget ända fram till matchstart. |
Ukraina 3 poäng (2-1)
England 1 poäng (1-1)
Frankrike 1 poäng (1-1)
Sverige 0 poäng (1-2)
Visserligen är 1-2 det vanligaste svenska EM- eller VM-slutspelsresultatet - minns Olle Nordins resultatrad från sitt VM-ansvar 2002, 1-2, 1-2, 1-2 (Costa Rica!) - men resultatet mot Ukarina i Kiev 2012, med den inefffektivitet och brist på gå-på-ar-anda svenska laget visade, rättvist.
Båda Ukrainas nickmål borde dock ha avvärjts. Att lämna Andrij Schevtjenko omarkerad kan aldrig vara rätt taktik.
Dessutom borde Sverige ha en bättre målvakt. Andreas Isaksson är habil men tar tyvärr aldrig de riktigt svåra bollarna: Sverige har under ett decennium sedan Thomas Ravelli slutade haft ett målvaktsproblem.
Visst är Sverige bäst i världen, eller i alla fall Europa, det är ganska oomtvistligt. Det är bra att läsa tidningarnas rubriker.
Synd bara att vi inte visar det i de avgörande ögonblicken.
Eller att de andra lagen förstått det.
Det var nog bättre förr.
Eller inte.
11 juni: Sociala medier
 |
| Den utsatte, ansvarige politikerna öde i sociala medier |
Och så dras det slutsatser om vad som är på gång via mängden av inlägg på sociala medier (antalet alltså), det handlar om kanske 100, 1000, 10.000 eller på sin höjd några tiotiotusentals.
Nej, det som är verkligen opinionsbildande är vad som står skrivet på papper, i de hånade gammelsmedierna, på papper.
Plus radio och TV.
Twitter och bloggar och vad tidningarna skriver i sina elektroniska utgåvor, t.ex http://www.aftonbladet.se/, http://www.dn.se/, http://www.expressen/ eller, http://www.vk.se/ http://www.st.nu/ eller http://www.ekuriren.se/ - tidningar som jag följer - spelar förstås roll.
Men det är först när tidningarna - med sin "goda jouranlistisk" - snappar upp eller bevakar twittrar, hemsidor eller andra sociald medier, som det får verkligt stor betydelse för opinionsbildningen.
(Följ dessutom gärna www.folkpartiet.se/danderyd - en av folkpartiets lokala mest lästa sidor!)
Ta det senaste exemplet: Moderate partisekreteraren Kent Perssons märkliga ut- eller inspel om en äldrevårdsinspektion, ett förslag som nästan redan är genomfört.
Det tillskrivs nu i tidningarna kristdemokraterna - som onekligen varit pådrivande breonde dels på partiets ideologiska förankring, dels ansvaret för äldrefrågorna genom socialdepartementet och den ansvariga, långt ifrån lastgamla äldreministern Maria Larsson - men kommer ursprungligen från folkpartiet i samband med Carema-händelserna (skandal, säger vissa, men var varsam med nyanserna: det som hänt på kommunala äldrehem i Piteå eller Torshälla - där det personliga ansvaret varit noll eller på gränsen till det - är långt värre, jag minns också det som händel i Solna några år sedan, i Trollhättan nyligen eller Klingsta i Danderyd för nu bra många år sedan, i synnerligen kommunala verksamheter) tidigare i år.
Då föreslog folkpartiet - utan att sociala medier eller ens gammelmedierna - att hela den omsorgsverksamhet som lyder under socialstyrelsen borde kompletteras med en Socialinspektion, med den av folkpartiet initierade Skolinspektionen som förebilld.
De som nu hånar Kent Perss(m) borde fundera - utöver att han kanske inte var helt exakt korrekt informerad om vad som hänt, det kanske man inte kan begära av ett landstingsråd (m) i Örebro - över om det inte är bra att moderaternas förnyesle på det sociala området går vidare. Är inte det det verkligt positiva i sammanhanget? Inte är vi så vana vid det?
Slutligen:
Skillnaden mellan att vara politiker, vald sådan, och twittrare eller allmäntyckare, är att man i varje läge bär ansvar för vad man säger och tycker.
När tog en vanlig deltagare på ett sociald medium ansvar för sina ofta - men inte alltid - hånande, hätska åsikter?
måndag 11 juni 2012
10 juni: Förslag i repris (m)
Stort uppslaget blir i dag förslaget från moderaternas partisekreterare, Kent Persson i Örebro, att inrätta en ny myndighet´, Äldreinspektionen (som alltså inte skall inspektera äldre utan vårdmyndigheter).
Men det är ett förslag ioi repris.
Långt tidigare i år föreslog Johan Pehrson i Örebro (fp) att Sverige skulle inrätta en Socialinspektion med uppdrag att övervaka att myndigheter på det sociala området verkligen utför det upp dag lagen säger.
Förslaget (fp) lanserades i samband med Carema-händelserna.
Det är utmärkt att moderaterna nu ansluter sig till fp-förslaget.
Det tog bara 3-4 månader vilket visar behovet av förnyelse och ett självtänkande svenskt reformparti.
Men det är ett förslag ioi repris.
Långt tidigare i år föreslog Johan Pehrson i Örebro (fp) att Sverige skulle inrätta en Socialinspektion med uppdrag att övervaka att myndigheter på det sociala området verkligen utför det upp dag lagen säger.
Förslaget (fp) lanserades i samband med Carema-händelserna.
Det är utmärkt att moderaterna nu ansluter sig till fp-förslaget.
Det tog bara 3-4 månader vilket visar behovet av förnyelse och ett självtänkande svenskt reformparti.
söndag 10 juni 2012
10 juni: Grunden, skall det väl vara
 |
| Ett sätt att leva - på land till sjöss |
"Gå en kurs och lär dig grunderna" är budskapet.
Grunderna?
Grunden, skall det väl var?
9 juni: EM i fotboll
Jag såg båda matcherna i TV, Danmark som rättvist besegrade Holland med klara 1-0 och Tyskland som slog Portugal med samma tydliga siffror.
I inget fall borde det ha varit tvärtom.
Holländarna var slöa och jobbade otillräckligt. Förlusten var rättvis.
Portugal var klassen sämre än Tyskland vars lagsammansättning verkar bli svårt att hantera för varje annat lag. Att vara så beroende som Portugal var av Ronaldo, bevakad av ungeför tre tyskar, borde föranlett spel på andra kugga men allt verkade behöva gå via Ronaldo - där får Sverige se upp så inte samma sak händer med vår Zlatan.
I övrigt var det välspelade matcher och i motsats till inledningsmatchen domare som förstod att det rörde sig om fotboll med samma regler för båda lagen.
Dagens betyg på båda matcherna: tre av fem.
I inget fall borde det ha varit tvärtom.
Holländarna var slöa och jobbade otillräckligt. Förlusten var rättvis.
Portugal var klassen sämre än Tyskland vars lagsammansättning verkar bli svårt att hantera för varje annat lag. Att vara så beroende som Portugal var av Ronaldo, bevakad av ungeför tre tyskar, borde föranlett spel på andra kugga men allt verkade behöva gå via Ronaldo - där får Sverige se upp så inte samma sak händer med vår Zlatan.
I övrigt var det välspelade matcher och i motsats till inledningsmatchen domare som förstod att det rörde sig om fotboll med samma regler för båda lagen.
Dagens betyg på båda matcherna: tre av fem.
9 juni: Habilt, habilt, habilt- men vad?
Den enda nyheten - och den var i grunden stor - när statsminister Fredrik Reinfeldt (m) intervjuades i Radions lördagsutfrågning var statsministerns förmodande att Spanien för att klara sina banker måste låna en stor summa pengar ur EU:s krisfond - hade inte Sverige varit en så marginell medlem i EU hade det varit en stor nyhet, tänke om Frankrikes president eller Tysklands förbundskansler gjort samma antydningar. Nu förstod man att Reinfeldt visste mer efter fredagens långa överläggningar mellan EU-ländernas finansministrar.
I övrigt var det mesta som Reinfeldt sade korrekt, korrekt, korrekt, habilt, habilt, habilt.
Men var fanns flöjten?
Visionen? Budskapet om det bättre Sverige under hans ledning även 2014-18? Svaret på den socialdemokratiska utmaningen - den är under Stefan Löfvens tystnad en realitet!
Inte kan det vara effektivare poliser - här gör ju också partikamraten Beatrice Ask ett habilt jobb men mer pengar motsvaras inte av bättre resultat som man mäter brottslighet och uppklarade brott ännu.
Vad Reinfeldt borde sagt är att polisen behöver nya utmaningar för att klara upp inte bara vad statatsministern kallar mängdbrott utan famförallt den internationellt relaterade brottsligheten. Här duger ju inget annat än mycket mer omfattande internationellt samarbete, att verkligen riva alla gränshinder, de som vik att Sverige skall vara en ö i en helt internationaliserad värld kan ta just brottsligheten som exemopel: Där hjälper inga svenska lösningar, att stänga ute samarbete över gränserna, det är - om vänsterpartister och sverigedemokrater inte förstått hur världen ser ut är det inget att göra åt - att be om mer ouppklarade brott i Sverige.
Nej, jag tror inte att Stefan Löfven darrade efter statsministerns halvtimmesmonolog.
Det är säkert riktigt att både centern och kd - och för delen också folkpartiet- har problem som måste lösas i sak och opinionsmässigt, men Den enda vägens politik som varit moderat framgångsrecept under så många år nu, den är inne i en återvändsgränd.
Varför? Jo, i samma ögonblick som moderaterna stolt förklade sig vara det statsbärande partiet, började dess ideologiska resa mot oklart mål; man måste alltid - även i regeringsställning, det får riktiga liberaler aldrig glömma - vara i opposition mot orättvisor och byråkarti och lagar och skatter som gör att människor känner att om det bara bleve en ändring, så skulle om inte allt så mycket kunna bli bättre.
Folkpartiet måste alltid vara ett reformparti.
För moderaterna känns historien vara på parrtiets sida, i alla fall just nu.
Men ärligt talat: Vem röstar på partiet Goda statsfinanser?.
I övrigt var det mesta som Reinfeldt sade korrekt, korrekt, korrekt, habilt, habilt, habilt.
Men var fanns flöjten?
Visionen? Budskapet om det bättre Sverige under hans ledning även 2014-18? Svaret på den socialdemokratiska utmaningen - den är under Stefan Löfvens tystnad en realitet!
Inte kan det vara effektivare poliser - här gör ju också partikamraten Beatrice Ask ett habilt jobb men mer pengar motsvaras inte av bättre resultat som man mäter brottslighet och uppklarade brott ännu.
Vad Reinfeldt borde sagt är att polisen behöver nya utmaningar för att klara upp inte bara vad statatsministern kallar mängdbrott utan famförallt den internationellt relaterade brottsligheten. Här duger ju inget annat än mycket mer omfattande internationellt samarbete, att verkligen riva alla gränshinder, de som vik att Sverige skall vara en ö i en helt internationaliserad värld kan ta just brottsligheten som exemopel: Där hjälper inga svenska lösningar, att stänga ute samarbete över gränserna, det är - om vänsterpartister och sverigedemokrater inte förstått hur världen ser ut är det inget att göra åt - att be om mer ouppklarade brott i Sverige.
Nej, jag tror inte att Stefan Löfven darrade efter statsministerns halvtimmesmonolog.
Det är säkert riktigt att både centern och kd - och för delen också folkpartiet- har problem som måste lösas i sak och opinionsmässigt, men Den enda vägens politik som varit moderat framgångsrecept under så många år nu, den är inne i en återvändsgränd.
Varför? Jo, i samma ögonblick som moderaterna stolt förklade sig vara det statsbärande partiet, började dess ideologiska resa mot oklart mål; man måste alltid - även i regeringsställning, det får riktiga liberaler aldrig glömma - vara i opposition mot orättvisor och byråkarti och lagar och skatter som gör att människor känner att om det bara bleve en ändring, så skulle om inte allt så mycket kunna bli bättre.
Folkpartiet måste alltid vara ett reformparti.
För moderaterna känns historien vara på parrtiets sida, i alla fall just nu.
Men ärligt talat: Vem röstar på partiet Goda statsfinanser?.
9 juni: Det "svenska" lyxhotellet
Det äe wn gammal journalistisk sanning att när en politiker eller annan känd person åker på studieresa eller på annat sätt är hemifrån, då åkeer vederbörande på lyxresa och bor på lyxhotell - det är lika säkert som Amen i kyrkan, nej, säkrare.
Jag vet - för jag h ar bott på fruktansvärda lyxhotell i allt från Novosibirsk till Gnosjö (det senare stället tog 300 kr för en natt, det värsta överpris jag betalat på ett årtionde!).
Nu bor svenska fotbollslandslaget på ett "lyxhotell".
Det visar sig dock att trycket är dåligt eller inget i duscharna. Där ser man vad lyx kan föra med sig.
Jag har också bott på lxhotell i Ukraina, på Krim, när Sevastopol. Vi tog in på ortens bästa hotell och är kunde man få just dusch på rummet för några extra dollar. Vi tog det.
Det var min hittills sämsta lyxinvestering. För visst hade rummet dusch - men vatten fanns det inte.
Så kan det vara med lyxen här och där.
Kanske existerar den mest i resereportagen?
Jag vet - för jag h ar bott på fruktansvärda lyxhotell i allt från Novosibirsk till Gnosjö (det senare stället tog 300 kr för en natt, det värsta överpris jag betalat på ett årtionde!).
Nu bor svenska fotbollslandslaget på ett "lyxhotell".
Det visar sig dock att trycket är dåligt eller inget i duscharna. Där ser man vad lyx kan föra med sig.
Jag har också bott på lxhotell i Ukraina, på Krim, när Sevastopol. Vi tog in på ortens bästa hotell och är kunde man få just dusch på rummet för några extra dollar. Vi tog det.
Det var min hittills sämsta lyxinvestering. För visst hade rummet dusch - men vatten fanns det inte.
Så kan det vara med lyxen här och där.
Kanske existerar den mest i resereportagen?
lördag 9 juni 2012
8 juni: EM har börjat (utom för Julia Timochenko)
Det var trevliga matcher i EM-öppningen i Polen, Ryssland - och särskilt Arsjavin - spelade mycket bra in sin 4-1-match mot Tjeckien, Grekland var strået vassare än Polen i 1-1-matchen i Warswava.
Men i Ukraina - i Charkov - sitter den politiska fången Julia Timochenko, för brott som med normal rättsuppfattning inte är några brott. Hur kan man ha en bestämmesler som säger att lägsta straffet för ett visst brott är sju års fängelse? Det är en absurd órdning.
Jag noterar också att den andra parten som ingick det avtal som Julia Timochenko dömts för då hon var preminärminister, han har nu blivit sitt lands president Putin. Det kan man ha många synpunkter på men detta förhållande visar att det är helt och hållet politiska vindar som avgjort behandlingen av Julia Timoshenko.
Vart är Ukraina på väg? Mot undergången? Sorgligt!
Jag har faktiskt träffat Julia Timoshenko två gånger, dels i Kiev 2005, dels i Stockholm för två år sedan. Att hon är en folkförfarare går ju inte att dölja men det hindrar inte att vi måste fortsätta att vara upprörda över behandlingen av henne.
Skäms, president Viktor Janukovitj!
fredag 8 juni 2012
7 juni: Fick 17.400 kr av Henning Mankell!
Dagens lilla - men stora - glädjeämne:
Henning Mankell har skänkt 17.400 till Cecilias fotbolls- och flickprojekt i Mocambique!
Se http://cecilia-mozambique.blogspot.se/
Det finns hjältar av olika, Henning Mankell väljer de allra socialt bästa!
Henning Mankell har skänkt 17.400 till Cecilias fotbolls- och flickprojekt i Mocambique!
Se http://cecilia-mozambique.blogspot.se/
Det finns hjältar av olika, Henning Mankell väljer de allra socialt bästa!
torsdag 7 juni 2012
7 juni: "Med hårdare ton mot liberalismen"
 |
| Löfven har fått en oväntad vän (kd): Framtiden för Allianssamarbetet? |
Aron Modig måste vara Stefan Löfvens (s) bäste vän!
I senaste numret av Kristdemokraten uttrycker han sig rakt på sak, utifrån ett anförande som han tydligen hållit den 19 maj i år utan att någon utomstående lyssnat och där han ger sin syn på hur kd-politiken bör se ut:
"Konfliktyta är ett bra ord. Att satsa mer på konfliktyta gentemot de andra alliansbröderna och allianssystrarna än med socialdemorkaterna och vänsterpartiet. Jag tror att de som är intresserade av att rösta på kristdemokraterna vet att de är borgerliga och vill rösta på ett alliansparti. Då gäller det att visa varför det är kd som gäller och inte något av de andra."
Säger alltså Aron Modig.
Något felcitat - eller feltänk - är det inte från hans sida, det framgår av fortsättningen där han tycker att skillnaderna mellan regeringspartierna syns för lite:
- Allt man visar är att man är eniga. Jag tycker att vi har kommit ett läge där vi har ett gott samarbete men måste komma ihåg att vi är olika ungdomsförbund. Då kan vi mycket väl markera när vi inte håller med.
- De som har gått med i KDU har gjort det för att de är kristdemokrater, inte liberala.
- På så sätt blir liberalismen en motståndare, precis som de socialistiska ungdomsförbunden, även om vi håller med de liberala ungdomsförbunden i betydligt fler frågor.
Alltså: Angrip dina vänner, det är Aron Modigs politiska huvudlinje! Man tar sig för pannan!
Modig har nyligen förespråkat bildandde av en svensk tea-party-rörelse, med USA:s republikanska förebild, en "utomparlamentarisk rörelse som får fart på den borgerliga debatten."
Jo, jag tackar jag. Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt måtte slicka sig om munnen. Vilken vän de fått!"
Bildtexten, en helbild på Modig, är också talande:
"Idedebattör. Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Aron Modig skärper tonen mot liberala strömningar i svensk politik."
Tänker han bli hedersmedlem i socialdemokraterna och vänsterpartiet!?
Uppriktigt sagt:
Med sådana vänner, behöver Stefan Löfven (s) inte frukta nästa val.
Modig kommer att se till - om han når framgång vilket hans högste föredöme i himlen må förbjuda - att hans parti görs utan varje inflytande i svensk politik under åren framöver. Huu!
(Citaten från Kristdemokraten 31 maj 2012 - som jag läst just nu./GA)
onsdag 6 juni 2012
6 juni: Vem är fattig?
 |
| Att Sverige har Europas nästan lägsta fattigdom kan bland annat tillskrivas att vi förskonats från att kräva gratis bidrag till allsköns projekt - det som så många kräver eftersom de ser det bara som en återbäring på medlemsavgiften till Europeiska Unionen - en total felsyn |
"Fattigdom fördras lättare om den delas av alla", skrev den senare mångårige finansministern Ernst Wigforss i en lika berömd som ökänd (arvsskatte)motion (s) 1928 - avsikten var säkert god men formuleringen dubbeltydig, medvetet eller omedvetet.
Socialdemokraterna förlorade valet 1928, en del av förlusten tillskrivs just denna formulering - vem vill vara fattig?
Nu har det gått 84 år och på Nationaldagen kan finnas skäl att fundera på läget både i vårt land och runtomkring i världen.
Vem är fattig?
Hur många och var?
För riktiga socialliberaler är det viktigt att alltid arbeta för att fler människor, här hemma och bortom våra egna nationsgränser, alltid kan se möjligheten och ha hoppet för en bättre framtid, att kunna häva sig ur fattigdom hur än denna är definierad, ja, det finns många olika sorters fattigdom.
Men möjligheten att växa måste alltid värnas - och det är också huvudtemat för folkpartiet, symboliserat i 1997 års partiprogram. Politiken är viktig för att detta skall bli möjligt: att öka sina kunskaper är den viktigaste av alla hävstång från fattig- mot rikedom.
EU definierade 2010 måttet på fattigdom på ett nytt sätt - och Thomas Helgesson vid Statististiska centralbyrån (SCB) har förtjänstfullt räknat på hur det förhåller sig i olika länder.
(Tidningen Dagens Samhälle skrev nästan av tikeln utan att ens med en antydan ge Helgesson äran av att ha räknat på siffrorna utan hänvisade till Eurostat.)
Med de definitioner - främst att den som inte uppnår minst 60 procent av medianinkomsten i landet ifråga - som EU slagit fast kan konstateras att (2010) 1,4 miljoner svenska är fattiga, rent materiellt sett (själslig fattigdom är en annan sak, den kan även materieltt välbeställda drabbas av; inte heller mot sjukdom kan den rike försvara sig).
Om vi ser till E27 är fattigdomsandelen denna bland EU:s medlemsländer:
Tjeckien 14,4 procent
Sverige 15,0 procent
Holland 15,1 procent
Österrike 16,6 procent
Finland 16,9 procent
Luxemburg 17,1 procent
Danmark 18,3 procent
Slovenien 18,3 procent
Frankrike 19,3 procent
Tyskland 19,7 procent
Slovakien 20,6 procent
Malta 20,6 procent
Belgien 20,8 procent
Estland 21.7 procent
United Kingdom 23,1 procent
Italien 24,5 procent
Portugal 25,3 procent
Spanien 25,5 procent
Irland 25,7 procent
Grekland 27,7 procent
Polen 27,8 procnet
Ungern 29,9 procent
Kroatien (kandid)31,3 procent
Litauen 33,4 procent
Lettland 38,1 procent
Rumänien 41,4 procent
Bulgarien 41,6 procent
Cypern ej angivet
Vad göra? Ja, det är ju uppenbart att förvärvsfrekvensen spelar roll för materiell, men inte nödvändighet själslig, standard.
Men två saker till bör tas med:
1) Samhällsapparaten måste vara effektiv, skatteverk fungera, bidragssystem vara korruptionsfra; jag tycker att det senare är det kanske största problemet som EU nu genomlever, att staterna är så svaga att olika intressentgrupper endera kan avstå från att medverka i samhällsbygget eller genom olika maffiametoder påverka myndighetsutövning och beslut hos enskilda så att hela näringslivet och vanliga människor drabbas men befinner sig i något av moment 22-situaitoner
2) Även EU:s egen bidragsgivning måste ses över. De länder som under 20-25 år fått mest pengar av jordbruksstöd, vilket lett till ett ineffektivt jordbruk i nästan hela Europa och därmed felaktig resursfördelning, samt strukturfonderna under 20-25 år - jag lämna de forna Öststaterna därhän, men de kan hamna i samma situation - har gjort att de länder som är mest illa ute nu, Grekland, Spanien, Portugal och Italien, har fått och tilltvingat sig enorma anslag med "gratis" pengar som gjort att allt från banker och andra företag till hela statsbudgetarna kommit ur balans och vi ser nu resultatet av denna missriktade stödpolitik: Låg förvärvsfrekens, mycken byråkati, låg produktivitet i hela samhället.
Fråga inte vilka bidrag du kan få!
Fråga vad jag kan göra för att hjälpa andra att försörja sig själva genom arbete och företagande!
6 juni 2012: Sveriges nationaldag, tillika Svenska flaggans dag
 |
| Foto: Gunnar Andrén |
Kolla så att ni inte bryter mot lagen!
Lag om Sveriges flagga
SFS nr: 1982:269 (med tillägg 1994:697)
1 § Sveriges flagga är blå med ett gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter.
2 § Flaggan är tvärskuren eller tretungad.
Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden till längden som 4 till 5 och på de yttre som 4 till 9.
Den tretungade flaggans höjd är hälften av dess längd, tungorna medräknade. De yttre fälten är, bortsett från tungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen.
Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och ett av fälten.
3 § Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.
Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kungliga huset får använda tretungad flagga med eller utan stora eller lilla riksvapnet på ett vitt fält i korsets mitt.
Den tretungade flaggan används som örlogsflagga av Försvarsmakten och enligt föreskrifter som regeringen bestämmer av andra myndigheter som bedriver militär verksamhet. När en sådan flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre fältet.
I övrigt används den tvärskurna flaggan.
Flaggan får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Lag (1994:697).
Förordning med riktlinjer för färgnyanserna i Sveriges flagga
SFS nr: 1983:826
Den svenska flaggans färger, som enligt 3 § lagen (1982:269) om Sveriges flagga är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset, definieras på följande sätt enligt de beteckningar (Natural Colour System, NCS) som används i Svensk Standard SS 019100
den blå färgen 4055-R95B.
den gula färgen 0580-Y10R.
Toleranserna i NCS-enheter skall för svarthet, för kulörthet och för kulörton vara mindre än k5 enheter.
Enligt de beteckningar (Commission Internationale de l'Eclairage, CIE) som används i Svensk Standard SS 019101 skall flaggans färger ha följande kromaticitetskoordinater, x och y, och ljusreflektansfaktorer, Y
den blå färgen: x = 0.189, y = 0.192, Y = 8.3
den gula färgen: x = 0.472, y = 0.465, Y = 64.4.
Ungefärliga toleranser i CIE-värden anges på följande sätt.
Den blå färgen: Y = 6.2--10.4.
En yta i CIE-diagrammet given av fyra punkter x/y = 0.200/0.195, 0.200/0.210, 0.180/0.190 och 0.180/0.170.
Den gula färgen: Y = 55--75.
En yta i CIE-diagrammet given av fyra punkter x/y = 0.490/0.460, 0.470/0.480, 0.455/0.465, och 0.475/0.445.
Vid färgbestämningen skall de metoder för bedömning och mätning som anges i Svensk Standard SS 019100 användas.
Svenska flaggans färger enligt Pantone Matching System (PMS)
Blå: PMS 301 C eller U (bestruket och obestruket papper)
Gul: PMS 116 C (bestruket) och 109 U (obestruket papper)
tisdag 5 juni 2012
5 juni: Dags att sätta punkt (Sundsvalls Tidning 2002)
Ibland finns skäl - om inte annat av nostalgiskäl - att notera vad man själv skrivit. Denna artikel fanns införd på ledarsidan i Sundsvalls Tidning 29 sept. 2002, jag tycker fortfarande att jag kan stå för varje ord.
GA
Det har blivit cirka 80 stycken i sträck - och jag tackar alla dem som stått ut och särskilt alla som hört av sig med beröm och kritik, att inte bli läst är ju en skribents mardröm.
När det gäller hur många andra artiklar jag författat får jag väl hänvisa till Psalmboken, psalm 260. Det är en av Lina Sandell-Bergs mest kända psalmer (1883) som börjar så här:
"Jag kan icke räkna dem alla ..."
EFTER 32 år i journalistiken - med början på Kvällsposten i Malmö, vidare som 24-åring till Sydsvenskans ledareavdelning, därefter som liberal skribent, kanske en form av alibi, till då blomstrande Svenska Dagbladet.
Här må jag väl tillåtas inskjuta följande: Sällan eller aldrig har jag väl blivit så förvånad som den dag SvD:s chefredaktör Gustaf von Platen kom till Akademiska Föreningen i Lund för att tala med mig och efter en timmes intervju erbjöd mig fast anställning på SvD:s ledareavdelning. Jag minns ännu vännen Buster von Platens ord:
"Den behöver en injektion av någon som kan både skriva och tänka själv."
(Det var ju inte särskilt snällt sagt mot dem som då fanns där.)
Efter ideologiska konflikter skall sägas, och i efterhand är det lätt att se att jag borde ha lämnat SvD två-tre år tidigare än som blev fallet, gick jag vidare till Pressens Tidning.
Det blev en kort sejour som chefredaktör, halvtannat år - för sedan ringde fp-ledaren Bengt Westerberg och frågade om jag ville ta över den tidning som Lars Leijonborg, numera inte helt obekant, hade startat efter fp-katastrofvalet 1982, NU Det liberala nyhetsmagasinet.
Vad svarar man på sådana förfrågningar? Jag blev kvar tolv år där - och jag kan bara säga att vara tidningsutgivare utan kapitalstarka ägare (och mycket kan sägas om folkpartiet men kapitalstarkt är partiet inte, jag vet) är ingenting för personer med läggning för magsår eller svaga nerver.
Ofta var siffrorna så dåliga att jag inte kunde använda dem.
Och sedan blev det så i slutet av 2000 klart att jag erbjöds posten som politisk redaktör för Sundsvalls Tidning.
DET HAR VARIT en fantastisk tid. Jag känner att ST spelar en oerhört central roll i hela regionen, och att ledarsidan - med den blandning av riks- och lokalt material, och en och annan spetsighet som jag sökt ge den - mottagits med intresse och respekt.
Låt mig apostrofera Alf Henrikson, som jag ju tidigare vid något tillfälle berättat att jag hade äran att samarbeta med, som en gång skrever ungefär så här:
Vad du afton skriver ner,
mång tusenden i morgon ser;
Du mera kunskap åt dessa ger.
men minns att några vet ännu mer.
Att ta läsarna på allvar tror jag är nyckeln till god journalistik.
Man skall veta vad man skriver om. Kunna ämnet.
Ibland kan det likväl bli fel - men uppsåtet måste vara gott, att verkligen förmedla fakta och åsikter, argument som är relevanta.
(Jag brukar säga att det är lätt att ge exempel på motsatsen:
- Be mig skriva om mat, och läsekretsen är snart nog halverad ....)
ALLA KAN TYCKA om politik, och så skall det vara.
Men lika lite som alla är experter på nästa drag i ett schackparti, är kunskapen om politikens koder allmän.
Hur många kloka förslag har man inte mött som man trött noterar att de är politiskt omöjliga, ja, nästan löjliga.
Därför blir bokstäverna även på en ledarsida viktiga. Deet måste finnas både ideologisk riktning och politisk realism i vad som framförs - annars kommer de där, de som vet ännu mer, att tycka att det som andra betraktar som god information inte annat vittnar om än att skribenten - därmed tidningen - inte förstått någonting.
Visst är vissa ledare tråkiga - vem vill väl läsa en ekonomisk analys av Sveriges skatter en måndagsmorgon? Ändå kan man hitta motiv för att också skriva om ämnen som säkert berör få.
Delarna är viktiga för helheten. Om helheten skall klara mötet med verkligheten, krävs det att också delarna har relevans och substans.
FÖR DEN SOM likt mig har skäl att inte bara se framåt utan också bakåt gäller att personer man mött är det man minns bäst.
Jag har - av aktiva journalister gäller det väl bara Radions Arvid Lagercrantz och Björn Elmbrant (tidigare på Nya Norrland) - mött, intervjuat och lärt känna alla ledande politiker sedan 1960-talets slut.
Jag har faktiskt - skrytigt men sant - intervjuat samtliga statsministrar efter Per Albin Hansson: Tage Erlander, Olof Palme, Thorbjörn Fällin, Ola Ullsten, Ingvar Carlsson, Carl Bildt och Göran Persson.
Personligheter man minns, allihop.
Som hemma hos Fälldin, först i köket, sedan på gårdsplan, flera timmar. Alla tidningar och riksdagstryck i gröna tunnan - men på bordet Svensk Fårskötsel och AKA-utredningen (om kärnkraftens avfall). Vilken kraftkarl!
Eller en nattstörd Olof Palme i Novosibirsk ideligen frågande varje ryss han såg om senaste resultatet från hockey-VM (Polen hade sensationellt slagit Sovjet).
Som hade på sig den kostym som jag en månad tidigare hade hjälpt honom köpa i Malmö eftersom, det kan väl sägas nu i efterhand, "Lisbeth kräver att jag skall se snygg ut i Moskva"; en lokal affärsman ställde upp och öppnade affären för statsministern vid 21-tiden en vanlig aprilkväll.
Göran Persson på Harpsund som skulle bjuda på något - och allt som fanns i skafferiet och kylskåpet var några överblivna potatisar, lite ost samt två burkar sill: "Där ser du hur Sveriges statsminister har det - du kan välja på vatten och en lättöl men tar de det senare får jag ingen."
DET ÄR DAGS att sätta punkt efter 32 år som journalist. I morgon är det upprop i riksdagen. Jag har den stora äran att vara en av de 349 som i fyra år skall vara ombud för svenska folket.
Spännande. Ansvarsfullt.
Jag säger inte adjö, jag kommer att fortsätta att arbeta för denna region, för Sundsvall med omnejd, jag säger på återhörande (om ansvarige utgivaren vill).
MEN JUST NU är det dags att sätta punkt.
Gunnar Andrén
(29 september 2002)
GA
Söndagsrutan i Sundsvalls Tidning 29 sept. 2002
Dags att sätta punkt
JAG VILL BÖRJA med att berätta att detta är den sista söndagskrönika som jag skriver i SundsvallsTidning.Det har blivit cirka 80 stycken i sträck - och jag tackar alla dem som stått ut och särskilt alla som hört av sig med beröm och kritik, att inte bli läst är ju en skribents mardröm.
När det gäller hur många andra artiklar jag författat får jag väl hänvisa till Psalmboken, psalm 260. Det är en av Lina Sandell-Bergs mest kända psalmer (1883) som börjar så här:
"Jag kan icke räkna dem alla ..."
EFTER 32 år i journalistiken - med början på Kvällsposten i Malmö, vidare som 24-åring till Sydsvenskans ledareavdelning, därefter som liberal skribent, kanske en form av alibi, till då blomstrande Svenska Dagbladet.
Här må jag väl tillåtas inskjuta följande: Sällan eller aldrig har jag väl blivit så förvånad som den dag SvD:s chefredaktör Gustaf von Platen kom till Akademiska Föreningen i Lund för att tala med mig och efter en timmes intervju erbjöd mig fast anställning på SvD:s ledareavdelning. Jag minns ännu vännen Buster von Platens ord:
"Den behöver en injektion av någon som kan både skriva och tänka själv."
(Det var ju inte särskilt snällt sagt mot dem som då fanns där.)
Efter ideologiska konflikter skall sägas, och i efterhand är det lätt att se att jag borde ha lämnat SvD två-tre år tidigare än som blev fallet, gick jag vidare till Pressens Tidning.
Det blev en kort sejour som chefredaktör, halvtannat år - för sedan ringde fp-ledaren Bengt Westerberg och frågade om jag ville ta över den tidning som Lars Leijonborg, numera inte helt obekant, hade startat efter fp-katastrofvalet 1982, NU Det liberala nyhetsmagasinet.
Vad svarar man på sådana förfrågningar? Jag blev kvar tolv år där - och jag kan bara säga att vara tidningsutgivare utan kapitalstarka ägare (och mycket kan sägas om folkpartiet men kapitalstarkt är partiet inte, jag vet) är ingenting för personer med läggning för magsår eller svaga nerver.
Ofta var siffrorna så dåliga att jag inte kunde använda dem.
Och sedan blev det så i slutet av 2000 klart att jag erbjöds posten som politisk redaktör för Sundsvalls Tidning.
DET HAR VARIT en fantastisk tid. Jag känner att ST spelar en oerhört central roll i hela regionen, och att ledarsidan - med den blandning av riks- och lokalt material, och en och annan spetsighet som jag sökt ge den - mottagits med intresse och respekt.
Låt mig apostrofera Alf Henrikson, som jag ju tidigare vid något tillfälle berättat att jag hade äran att samarbeta med, som en gång skrever ungefär så här:
Vad du afton skriver ner,
mång tusenden i morgon ser;
Du mera kunskap åt dessa ger.
men minns att några vet ännu mer.
Att ta läsarna på allvar tror jag är nyckeln till god journalistik.
Man skall veta vad man skriver om. Kunna ämnet.
Ibland kan det likväl bli fel - men uppsåtet måste vara gott, att verkligen förmedla fakta och åsikter, argument som är relevanta.
(Jag brukar säga att det är lätt att ge exempel på motsatsen:
- Be mig skriva om mat, och läsekretsen är snart nog halverad ....)
ALLA KAN TYCKA om politik, och så skall det vara.
Men lika lite som alla är experter på nästa drag i ett schackparti, är kunskapen om politikens koder allmän.
Hur många kloka förslag har man inte mött som man trött noterar att de är politiskt omöjliga, ja, nästan löjliga.
Därför blir bokstäverna även på en ledarsida viktiga. Deet måste finnas både ideologisk riktning och politisk realism i vad som framförs - annars kommer de där, de som vet ännu mer, att tycka att det som andra betraktar som god information inte annat vittnar om än att skribenten - därmed tidningen - inte förstått någonting.
Visst är vissa ledare tråkiga - vem vill väl läsa en ekonomisk analys av Sveriges skatter en måndagsmorgon? Ändå kan man hitta motiv för att också skriva om ämnen som säkert berör få.
Delarna är viktiga för helheten. Om helheten skall klara mötet med verkligheten, krävs det att också delarna har relevans och substans.
FÖR DEN SOM likt mig har skäl att inte bara se framåt utan också bakåt gäller att personer man mött är det man minns bäst.
Jag har - av aktiva journalister gäller det väl bara Radions Arvid Lagercrantz och Björn Elmbrant (tidigare på Nya Norrland) - mött, intervjuat och lärt känna alla ledande politiker sedan 1960-talets slut.
Jag har faktiskt - skrytigt men sant - intervjuat samtliga statsministrar efter Per Albin Hansson: Tage Erlander, Olof Palme, Thorbjörn Fällin, Ola Ullsten, Ingvar Carlsson, Carl Bildt och Göran Persson.
Personligheter man minns, allihop.
Som hemma hos Fälldin, först i köket, sedan på gårdsplan, flera timmar. Alla tidningar och riksdagstryck i gröna tunnan - men på bordet Svensk Fårskötsel och AKA-utredningen (om kärnkraftens avfall). Vilken kraftkarl!
Eller en nattstörd Olof Palme i Novosibirsk ideligen frågande varje ryss han såg om senaste resultatet från hockey-VM (Polen hade sensationellt slagit Sovjet).
Som hade på sig den kostym som jag en månad tidigare hade hjälpt honom köpa i Malmö eftersom, det kan väl sägas nu i efterhand, "Lisbeth kräver att jag skall se snygg ut i Moskva"; en lokal affärsman ställde upp och öppnade affären för statsministern vid 21-tiden en vanlig aprilkväll.
Göran Persson på Harpsund som skulle bjuda på något - och allt som fanns i skafferiet och kylskåpet var några överblivna potatisar, lite ost samt två burkar sill: "Där ser du hur Sveriges statsminister har det - du kan välja på vatten och en lättöl men tar de det senare får jag ingen."
DET ÄR DAGS att sätta punkt efter 32 år som journalist. I morgon är det upprop i riksdagen. Jag har den stora äran att vara en av de 349 som i fyra år skall vara ombud för svenska folket.
Spännande. Ansvarsfullt.
Jag säger inte adjö, jag kommer att fortsätta att arbeta för denna region, för Sundsvall med omnejd, jag säger på återhörande (om ansvarige utgivaren vill).
MEN JUST NU är det dags att sätta punkt.
Gunnar Andrén
(29 september 2002)
5 juni: Gamla Sifo-undersökningar
För den som är intresserad av långa serier av partistympatiundersökningar, kan jag berätta att jag den 29 december 2011 på denna blogg lagt in samtliga (tror jag) Sifo-partiundersökningar sedan Sifo - Svenska Institutet för Opinionsundersökningar - började sin verksamhet 1967.
Det går också att ladda ner materialet.
Jag har fyllt på efterhand till och med maj 2012.
Det går också att ladda ner materialet.
Jag har fyllt på efterhand till och med maj 2012.
5 juni: En viktig siffra som inte nämns
Ibland blir man lika förvånad som bedrövad. I dag kommenteras flitigt den SCB-partisympatiundersökning som presenterades i går (4 juni) - men inte en enda ledarskribent (de som borde veta bättre) tycks ha observerat att bortfallet i undersökningen är rekordstort, 39,5 procent.
(Heder åt Dagens Nyheter som på nyhetsplats i grafiken låter notera detta - om än i pytteliten stil!)
Som Sifo-analytiker 1971-87 - och lite grann senare - i Sydsvenskan och SvD lärde jag mig mycket om just opinionsjournalistik, dels om människors (bristande) minne hur de röstat förra gången, dels att röstbenägenheten är avgörande för hur man skall tolka opinionsläget.
Ett bortfall på fyra av tio utvalda är ju katastrofalt, i detta avseende.
Det är inte - tyvärr tror många det - antalet intervjuer som är avgörande utan representativiteten.
Kanske är SCB-undersökningen rättvisande, i maj 2010 var den ju grovt missvisande, som en del minns genom att den gjorts under så lång tid.
Men det finns verkligen skäl att ifrågasätta hur långtgående tolkningar man kan göra av denna majundersökning 2012.
Minns siffran:
39,5 procent av de utvalda har inte kunnat säga vad det anser om partierna, antingen inte önskat medverka eller alls påträffats.
Ingen kritik dock av SCB: byrån har hederligt redogjort för tillkortakommandet med antalet svarande.
(Heder åt Dagens Nyheter som på nyhetsplats i grafiken låter notera detta - om än i pytteliten stil!)
Som Sifo-analytiker 1971-87 - och lite grann senare - i Sydsvenskan och SvD lärde jag mig mycket om just opinionsjournalistik, dels om människors (bristande) minne hur de röstat förra gången, dels att röstbenägenheten är avgörande för hur man skall tolka opinionsläget.
Ett bortfall på fyra av tio utvalda är ju katastrofalt, i detta avseende.
Det är inte - tyvärr tror många det - antalet intervjuer som är avgörande utan representativiteten.
Kanske är SCB-undersökningen rättvisande, i maj 2010 var den ju grovt missvisande, som en del minns genom att den gjorts under så lång tid.
Men det finns verkligen skäl att ifrågasätta hur långtgående tolkningar man kan göra av denna majundersökning 2012.
Minns siffran:
39,5 procent av de utvalda har inte kunnat säga vad det anser om partierna, antingen inte önskat medverka eller alls påträffats.
Ingen kritik dock av SCB: byrån har hederligt redogjort för tillkortakommandet med antalet svarande.
måndag 4 juni 2012
4 juni: SCB:s partisympatiundersökning
Foto: Gunnar Andrén
I dag (4 juni) har SCB:s partisympatiundersökning för maj 2012 presenterats.
Bortfallet är 39,5 procent - vilket noteras mot slutet.
Här är pressmeddelandet.
En samtidig notis:
United Minds undersökning - som görs i samverkan med Aftonbladet och slås upp stort av Expressen - är den mest ovetenskapliga som finns.
Den görs bara på nätet - och ingen väljare som inte är på nätet kan alltså ifrågakomma.
Det är bakåt i historien, till 1800-talets och tidigare 1900-talets rösträttshinder.
Tur att liberaler (Nils Edén) och socialdemokrater (Hjalmar Branting) lyckades inför den allmänna, jämlika rösträtten.
För män och kvinnor, alla som uppnått rösträttsåldern.
United Minds rösträttshinder liknar i detta avseende 1800-talets urknökshöger.
Med rösträttshinder, då var det förmögenhet eller inkomst, i dag är det dator och att få andra deltar.
Att United Minds opinionsundersökningar i dag leds av en socialdemokrat - som bland annat tillhört SSU:s förbudsstyrelse, därtill varit fullmäktig (s9 i både Ludvika och Haninge, visar att det är bättre med dåligt omdöme än totalt avsaknad av sådant.
Hu!
GA
- - -
Pressmeddelande från SCB
2012-06-04 09:30 Nr 2012:768
--------------------------------------------------------------------------------
Partisympatiundersökningen (PSU) :
Partisympatiundersökningen maj 2012
Partisympatiundersökningen visar att ett riksdagsval i maj skulle ge regeringspartierna (dvs. C+FP+M+KD) 42,5 procent av rösterna. De rödgröna partierna (dvs. S+V+MP) skulle få 51,2 procent. Sverigedemokraterna skulle få 5,4 procent och övriga partier 0,8 procent av rösterna.
För regeringspartierna som block kan en statistiskt säkerställd minskning jämfört med november 2011 på mellan 5,1 och 6,7 procentenheter konstateras. Centerpartiet skulle i maj få 4,7 (±0,4), Folkpartiet 5,5 (±0,4), Moderaterna 28,6 (±0,7) och Kristdemokraterna 3,7 (±0,3) procent.
För de rödgröna partierna som block noteras en säkerställd ökning jämfört med november 2011 på mellan 5,8 och 7,4 procentenheter. Socialdemokraterna skulle i maj få 37,3 (±0,8), Vänsterpartiet 5,9 (±0,4) och Miljöpartiet 8,1 (±0,5) procent.
Sverigedemokraterna skulle vid val i maj få 5,4 (±0,5) procent av rösterna, vilket inte är någon statistiskt säkerställd förändring jämfört med november. Övriga partier skulle vid val i maj få 0,8 (±0,2) procent av rösterna. Bland övriga partier är Piratpartiet störst.
I tabellen nedan redovisas partiskattningar samt skattningar av förändringar sedan riksdagsvalet 2010 och partisympatiundersökningen i november 2011. Statistiskt säkerställda förändringar markeras med en stjärna (*)
Skattning av valresultatet ”om det varit val idag”. Maj 2012 Frågetyp: Vilket parti skulle du rösta på om det vore riksdagsval någon av de närmaste dagarna? Parti
Skattning maj 2012
Förändring sedan (skattning procent) valet 2010
Felmarginal [1]
Valet 2010 Nov 2011 Nov 2011 Maj 2011 Nov 2010 Maj 10 Nov 2009 Maj 2009 Nov 2008 Maj 2008
Centerpartiet 4,7 ± 0,4 -1,9* -0,8* 5,5 4,5 5,8 4,6 5,0 5,5 5,9 6,2 6,6
Folkpartiet 5,5 ± 0,4 -1,6* -0,1 5,6 6,0 6,8 5,8 6,5 5,5 6,0 6,8 7,1
Moderaterna 28,6 ± 0,7 -1,5* -4,8* 33,4 31,1 32,4 29,2 26,2 29,9 24,8 22,4 30,1
Kristdemokraterna 3,7 ± 0,3 -1,9* -0,1 3,8 3,8 4,3 4,5 4,8 4,3 4,5 4,6 5,6
Socialdemokraterna 37,3 ± 0,8 6,6* 9,6* 27,7 34,0 29,0 33,8 36,5 36,6 42,3 44,7 30,7
Vänsterpartiet 5,9 ± 0,4 0,3 0,7* 5,2 4,5 4,7 5,6 5,1 5,7 5,7 5,1 5,6
Miljöpartiet 8,1 ± 0,5 0,8* -3,6* 11,7 8,9 8,8 10,7 8,4 6,0 6,1 5,9 7,3
Sverigedemokraterna 5,4 ± 0,5 -0,3 -0,3 5,7 5,7 6,7 3,9 5,1 3,0 3,2 2,8 5,7
Övriga 0,8 ± 0,2 -0,6* -0,6* 1,4 1,5 1,5 1,8 2,4 3,4 1,5 1,4 1,4
1) Felmarginalen gäller för både procenttals- och förändringsskattningarna.
*Förändringen är statistiskt säkerställd (signifikant).
Partierna i maj 2012
Centerpartiet
Vid val i maj 2012 skulle Centerpartiet få 4,7 ± 0,4 procent av rösterna. Det innebär en statistiskt säkerställd minskning både jämfört med november och med riksdagsvalet 2010.
För Centerpartiet noteras statistiskt säkerställda nettoförluster jämfört med november på cirka 0,5 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,5 procent till gruppen ”vet ej”.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras statistiskt säkerställda nettoförluster på cirka 0,7 procent till Moderaterna, cirka 0,5 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,3 procent till Miljöpartiet.
Folkpartiet
Folkpartiet skulle få 5,5 ± 0,4 procent av rösterna vid val i maj 2012. Jämfört med november kan ingen statistiskt säkerställd förändring noteras men i förhållande till riksdagsvalet 2010 är detta en statiskt säkerställd minskning.
Folkpartiet har jämfört med november en statistiskt säkerställd nettoförlust på cirka 0,4 procent till Socialdemokraterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras en statistiskt säkerställd nettovinst på cirka 0,2 procent från Kristdemokraterna. Samtidigt har Folkpartiet statistiskt säkerställda nettoförluster på cirka 0,8 procent till Socialdemokraterna, cirka 0,4 procent till Moderaterna, cirka 0,2 procent till Miljöpartiet och cirka 0,1 procent till Vänsterpartiet jämfört med riksdagsvalet 2010.
Moderaterna
Om det varit val i maj 2012 skulle Moderaterna få 28,6 ± 0,7 procent av rösterna. Det innebär en statistiskt säkerställd minskning både jämfört med november och med riksdagsvalet 2010.
För Moderaterna noteras en statistiskt säkerställd nettovinst jämfört med november på cirka 0,1 procent från ”övriga partier” samt statistiskt säkerställda nettoförluster på cirka 2,3 procent till gruppen ”vet ej”, cirka 1,9 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,4 procent till Sverigedemokraterna.
I förhållande till riksdagsvalet 2010 har Moderaterna statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 1,0 procent från Kristdemokraterna, cirka 0,7 procent från Centerpartiet och cirka 0,4 procent från Folkpartiet. Samtidigt har Moderaterna sedan riksdagsvalet 2010 statistiskt säkerställda nettoförluster på cirka 1,8 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,4 procent till Miljöpartiet.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna skulle få 3,7 ± 0,3 procent av rösterna vid val i maj 2012. Jämfört med november kan ingen statistiskt säkerställd förändring noteras men i förhållande till riksdagsvalet 2010 är detta en statiskt säkerställd minskning.
Jämfört med november kan inga statistiskt säkerställda nettoflöden noteras för Kristdemokraterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras statistiskt säkerställda nettoförluster för Kristdemokraterna på cirka 1,0 procent till Moderaterna, cirka 0,2 procent till Folkpartiet, cirka 0,2 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,1 procent till Vänsterpartiet.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna skulle erhålla 37,3 ± 0,8 procent av rösterna vid val i maj 2012. Det innebär en statistiskt säkerställd ökning jämfört med både november och med riksdagsvalet 2010.
För Socialdemokraterna noteras statistiskt säkerställda nettovinster jämfört med november på cirka 4,5 procent från gruppen ”vet ej”, cirka 1,9 procent från Moderaterna, cirka 1,8 procent från Miljöpartiet, cirka 0,8 procent från Vänsterpartiet, cirka 0,5 procent från Centerpartiet, cirka 0,5 procent från Sverigedemokraterna, cirka 0,4 procent från Folkpartiet och cirka 0,1 procent från ”övriga partier”.
I förhållande till riksdagsvalet 2010 noteras statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 1,8 procent från Moderaterna, cirka 0,8 procent från Folkpartiet, cirka 0,8 procent från Miljöpartiet, cirka 0,7 procent från Vänsterpartiet, cirka 0,5 procent från Centerpartiet, cirka 0,5 procent från Sverigedemokraterna och cirka 0,2 procent från Kristdemokraterna.
Vänsterpartiet
Vid val i maj 2012 skulle Vänsterpartiet få 5,9 ± 0,4 procent av rösterna. Jämfört med november är detta en statistiskt säkerställd ökning, medan ingen statistiskt säkerställd förändring från riksdagsvalet 2010 kan noteras.
Vänsterpartiet har i förhållande till november statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 0,4 procent från Miljöpartiet och cirka 0,4 procent från gruppen ”vet ej”. Vänsterpartiet har även en statistiskt säkerställd nettoförlust på cirka 0,8 procent till Socialdemokraterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 0,3 procent från Miljöpartiet, cirka 0,1 procent från Folkpartiet och cirka 0,1 procent från Kristdemokraterna. Samtidigt har Vänsterpartiet en statistiskt säkerställd nettoförlust på cirka 0,7 procent till Socialdemokraterna jämfört med riksdagsvalet 2010.
Miljöpartiet
Om det varit val i maj 2012 skulle Miljöpartiet få 8,1 ± 0,5 procent av rösterna. Det innebär en statistiskt säkerställd minskning jämfört med november och en statistiskt säkerställd ökning jämfört med riksdagsvalet 2010.
För Miljöpartiet noteras statistiskt säkerställda nettoförluster jämfört med november på cirka 1,8 procent till Socialdemokraterna, cirka 0,6 procent till gruppen ”vet ej” och cirka 0,4 procent till Vänsterpartiet.
I förhållande till riksdagsvalet 2010 har Miljöpartiet statistiskt säkerställda nettovinster på cirka 0,4 procent från Moderaterna, cirka 0,3 procent från Centerpartiet, cirka 0,3 procent från ”övriga partier” och cirka 0,2 procent från Folkpartiet. Samtidigt har partiet sedan riksdagsvalet 2010 statistisk säkerställda nettoförluster på cirka 0,8 procent till Socialdemokraterna och cirka 0,3 procent till Vänsterpartiet.
Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna skulle få 5,4 ± 0,5 procent av rösterna vid val i maj 2012. Ingen statistiskt säkerställd förändring jämfört med november eller med riksdagsvalet 2010 kan noteras.
Sverigedemokraterna har i förhållande till november en statistiskt säkerställd nettovinst på cirka 0,4 procent från Moderaterna. Sverigedemokraterna har även en statistiskt säkerställd nettoförlust på cirka 0,5 procent till Socialdemokraterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras en statistiskt säkerställd nettoförlust för Sverigedemokraterna på cirka 0,5 procent till Socialdemokraterna.
”Övriga partier"
Gruppen ”övriga partier” skulle få 0,8 ± 0,2 procent av rösterna vid val i maj 2012. Det innebär en statistiskt säkerställd minskning både jämfört med november och med riksdagsvalet 2010.
För ”övriga partier” noteras statistiskt säkerställda nettoförluster jämfört med november på cirka 0,1 procent till Moderaterna och cirka 0,1 procent till Socialdemokraterna.
Jämfört med riksdagsvalet 2010 noteras en statistiskt säkerställd nettoförlust för ”övriga partier” på cirka 0,3 procent till Miljöpartiet.
Definitioner och förklaringar
PSU i maj 2012 genomfördes som telefonintervju med ett riksomfattande slumpmässigt sannolikhetsurval omfattande 9 039 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns.
Av dessa har 17,5 procent ej anträffats, 4,0 procent varit alltför sjuka för att intervjuas samt 18,0 procent inte alls velat delta i intervjun.
Det totala individbortfallet uppgår till 39,5 procent.
Det totala antalet intervjuer är 5 473.
Det förekommer också att personer inte velat besvara vissa frågor. Intervjuerna gjordes per telefon under perioden 2 till 27 maj.
Huvuddelen av intervjuerna genomfördes under första halvan av mätperioden.
Fram till och med den 16 maj hade 83 procent av intervjuerna genomförts.
Resultaten presenteras i intervall eller punktskattningar ± felmarginaler.
Det intervall som bildas av procentskattningen ± felmarginalen blir här ett 95-procentigt konfidensintervall dvs. ett intervall som med 95 procents sannolikhet innehåller det riktiga populationsvärdet om inga systematiska fel förekommer.
3 juni: Agenda - slut som leder till ny början?
 |
| I det stora havet ... |
En bra bild som illustrerar god journalistik: Hajen jagar offret - som är synnerligen omedveten ...
Det är välkommet, varje person som aktivt tar del i politiken är en framgång, vi har alldeles för många tyckare som aldrig tar ansvar för sina åsikter.
Kommer Wallström att bli en framgång?
Det beror på - jag tror att samma öde möter hette som det som nu möter nya centerledaren Annie Lööf: Omöjliga förväntningar med hårdhänt politisk verklighet och medial bevakning - och som får till följd att alla de som ser vederbörande som åsiktsfrände snart nog kommer att få klart för sig att den ideologiska kompassen kräver politiskt kompromissande, en verksamhet som är nödvändig men som aldrig ger pluspoäng.
(Jag tänkte samma sak när jag härförleden hörde Tomas Rambergs intervju med s-gruppledaren i riksdagen Mikael Damberg - som jag råkade träffa häromdagen i ett köpcentrum.
Alla Rambergfrågorna var bra - men ställda utifrån perspektivet att kompromisser och avvägningar är något man inte bör ägna sig åt.
Men den politiker - och den politik - som inte förbereder sig för att tvingas kompromissa blir personligen inte långvarig och den politik vederbörande företräder kommer aldrig att bli verklighet, alltså ett politiskt utanförskap. Vänsterpartiet och sverigedemokraterna är experter på att manövrera sig in i sådana positioner, utan politiskt inflytande utöver de opinionsinstämmanden man uppnår och ständigt frustrerade över att man saknar möjlighet att påverka; miljöpartiet är i gengäld på väg i den motsatta riktningen: bättre att påverka ett antal beslut än inget alls.)
Faran för Margot Wallström ligger i att hon kommer att göra - genom att tvingas till politiska avvägningar som hon sluppit som EU-kommssionär, mer känd för övrigt i Sverige än resten av Europa - många av dem som inte känner politikens hårda villkor besvikna.
Så debatten mellan Mathias Sundin (fp) och Karin Pettersson (s) om amerikansk politik. Avsikten var uppenbart att lyfta fram två motsatser vad gäller pengarnas makt i amerikansk politik.
Nu missade programledaren Mats Knutson att berätta om de två debattörernas bakgrund. Karin Pettersson har tidigare varit centralt placerad i socialdemokratiska riksdagsgruppen under Mona Sahlins tid och stödde självfallet Barack Obama i senaste presidentvalet, medan Mathias - just nu ersättare till mammalediga Karin Granbom Elisson (fp) - var en de då gansak få liberaler som stödde repulbikanen John McCain, och även deltog i dennes valkampanj.
Denna motsättning i ideologiskt avseende kom ju ingalunda fram, i stället var "debattörerna" i stort sett eniga om faran i att ett fåfal (gäller kanske inteLO-pengar?) stöder ett visst parti eller viss kandidat med mycket pengar.
Så av debatten blev det i stort sett ingenting - och man gladdes just då åt att detta slut på en annars bra programform, Agenda, nu tar paus.
Mitt tips till Agendaledningen är, fast jag vet att jounralister ogillar det: Var mer påläst om politikens villkor och ta utgångspunkten oftare i att politik är konsten att hantera konflikter, inte vinna principdiskussioner.
3 juni. Eugene Jansson
Ännu en vecka, till den 12 juni, pågår utställningarna i Stockholm på Thielska galleriet och Waldemarsudde om och med målaren Eugene Jansson.
Jag har besökt båda, Thielska tidigare, och i dag - 3 juni - Waldemarsudde.
Båda får mycket höga betyg:
Thielska fyra poäng av fem.
Waldemarsudde dryga fyra av fem.
Besök dem, ni kommer inte att bli besvikna.
En 100-lapp i inträde är väl använda pengar.
Jag har besökt båda, Thielska tidigare, och i dag - 3 juni - Waldemarsudde.
Båda får mycket höga betyg:
Thielska fyra poäng av fem.
Waldemarsudde dryga fyra av fem.
Besök dem, ni kommer inte att bli besvikna.
En 100-lapp i inträde är väl använda pengar.
lördag 2 juni 2012
2 juni: Mina idoler i Stockholm marathon
Christer Nylander är från denna välkända Skåneort.
I dag var det Stockholm Maraton, för 35:e gången, 36:e om man räknar med OS-loppet 1912. Mina idoler klarade sig som vanligt briljant.
Christer Nylander, Kristianstad, riksdagsman (fp) och vice ordförande i kulturutskottet, visade åter vilken lysande idrottsman han är - och spurtade i mål före omkring 18.000 andra tävlande, med tiden 3.36.01 och en 2780:e plats. Fantanstisk tid - i det kalla (6 grader) och regniga (blötblött) vädret.
Mark Klamberg, Stockholm, jur.dr i internationell rätt och gift med statsrådet Birgitta Ohlsson, kom också i mål på strålande 3.56.31, en 5326:e plats lysande tid under samma omständigheter.
Båda bör av SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) förses med träningspengar - inför OS i Rio de Janeiro 2016.
fredag 1 juni 2012
1 juni: Slutsats man (inte ) bör dra
I dag publicerar Stockholmstidningen Dagens Nyheter en ny partisympatiundersökning, gjord den 10-29 maj, allstå under lång tid. Det är undersökningsföretaget Ipsos som står bakom undersökningen, 2243 telefonintervjuer, dessvärre redovisas inget bortfall vilket är en brist eftersom det är en kvalitetsangivelse på undersökningens realibitet, som det så vackert heter. Så här blev Ipsos-mätningens resultat - och jag har lagt in mätningarna för februari (02), mars (03) och april (04) också:
År Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) (övr)
2012 02 32,1 5,2 5,0 3,9 29,3 7,7 9,0 5,5 2,3
2012 03 29,7 5,1 5,0 3,4 35,6 5,7 9,3 4,2 2,0
2012 04 31,8 5,3 4,9 3,2 34,6 5,4 8,9 5,3 0,6
2012 05 30,3 6,8 4,7 3,6 35,8 4,8 7,8 5,9 0,3
Den slutsats man inte bör dra är att det fortsätter framåt eller uppåt för socialdemokratin. Efter det stora lyftet när Stefan Löfven valdes (ökning med över 6 procent) står det ungefär stilla oinionsmässigt - den slutsats man kan dra är att socialdemokratin under lång tid (eran Sahlin/Juholt) har haft en massa utlånade väljare till miljöpartiet och vänsterpartiet och kanske sverigdemokraterna, särskilt vid valet 2010. Varje uppgång mot 40 procent innebär därmed att den övriga oppositionen försvagas i motsvarande grad.
Trenden för folkpartiet är uppåtriktad - medan såväl centern, kd och faktiskt även moderaterna har problem att övertyga. Det som kan spåras är en viss trötthet vid sättet som moderaterna leder regeringen - det blir inget tillskott av väljarna från andra partier.
Folkpartiet har bättre chanser än tidigare då sakfrågor med ideologisk laddning nu kommer mer i fokus än partiledarbyten. Och kritiken mot att ns brister ännu i skoaln kan man ta ganska lätt på, äståndarna gärna vill kritisera. Väljarna - som alla har gått i skolan - vet, att det tar tid att förändra
Och utan folkpartiet torde nästan ingen om ens någon av alla de reformer som nu sätts på plats har kommit till stånd. Det vill andra partier inte höra men man behöver inte säga det: Väljarna vet.
År Mån (m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) (övr)
2012 02 32,1 5,2 5,0 3,9 29,3 7,7 9,0 5,5 2,3
2012 03 29,7 5,1 5,0 3,4 35,6 5,7 9,3 4,2 2,0
2012 04 31,8 5,3 4,9 3,2 34,6 5,4 8,9 5,3 0,6
2012 05 30,3 6,8 4,7 3,6 35,8 4,8 7,8 5,9 0,3
Den slutsats man inte bör dra är att det fortsätter framåt eller uppåt för socialdemokratin. Efter det stora lyftet när Stefan Löfven valdes (ökning med över 6 procent) står det ungefär stilla oinionsmässigt - den slutsats man kan dra är att socialdemokratin under lång tid (eran Sahlin/Juholt) har haft en massa utlånade väljare till miljöpartiet och vänsterpartiet och kanske sverigdemokraterna, särskilt vid valet 2010. Varje uppgång mot 40 procent innebär därmed att den övriga oppositionen försvagas i motsvarande grad.
Trenden för folkpartiet är uppåtriktad - medan såväl centern, kd och faktiskt även moderaterna har problem att övertyga. Det som kan spåras är en viss trötthet vid sättet som moderaterna leder regeringen - det blir inget tillskott av väljarna från andra partier.
Folkpartiet har bättre chanser än tidigare då sakfrågor med ideologisk laddning nu kommer mer i fokus än partiledarbyten. Och kritiken mot att ns brister ännu i skoaln kan man ta ganska lätt på, äståndarna gärna vill kritisera. Väljarna - som alla har gått i skolan - vet, att det tar tid att förändra
Och utan folkpartiet torde nästan ingen om ens någon av alla de reformer som nu sätts på plats har kommit till stånd. Det vill andra partier inte höra men man behöver inte säga det: Väljarna vet.
31 maj 2003: 30 olönsamma av 30 regionala flygplatser
Under 2011 gick samtliga 30 av Sveriges regionala flygplatsförbunds medlemmar i förlust. Största förlusten gjorde Jönköping.
Att driva flygplatser är ingen god affär.
Tidigare ägde staten sexton flygplatser men enligt ett regeringsbeslut skall staten i framtiden endast driva tio flygplatser, Stockholm Arlanda, Stockholm Bromma, Göteborg Landvetter, Malmö Sturup, Kiruna, Luleå Kallax, Östersund Åre, Umeå, Visby och Ronneby. Alltjämt är Sundsvall Midlanda statlig men 2013 kommer Sundsvalls kommun, Timrå kommun och Härnösands kommun att ta över. Flygplatserna i Jönköping, Karlstad, Skelleftep, Örnsköldsvik och Ängelholm har redan nya ägare, kommunerna utom i Ängelholm där ägandet delas mellan flera intressenter.
Problemet är att oavsett antal passagerare har flygplatserna ungefär lika stora fasta kostnader för säkerhet, brandförsvar, underhåll, byggnader.
2011 hade de större regionala flygplatserna dessa passagerarantal, starter och landningar:
Skavsta 2.581.639
Göteborg Säve 772.869
Ängelholm 346.757
Sundsvall 282.245
Skellefteå 277.956
Växjö 180.640
Kalmar 176.877
Västerås 150.190
Norrkping 114.088
Karlstad 108.893
Halmstad 104.755
Linköping 103.150
Örnsköldsvik 90.885
Örebro 82.904
Jönköping 82.805
Arvidsjaur 49.320
Trollhättan 43.488
Gällivare 42.195
Kristianstad 39.347
Borlänge 36.375
Lycksele 24.822
Kramfors 21.714
Vilhelmina 14.977
Oskarshamn 12.706
Hemavan 12.099
Mora 9.565
Sveg 5.063
Pajala 3.333
Hagfors 2.917
Torsby 2.614
Att driva flygplatser är ingen god affär.
Tidigare ägde staten sexton flygplatser men enligt ett regeringsbeslut skall staten i framtiden endast driva tio flygplatser, Stockholm Arlanda, Stockholm Bromma, Göteborg Landvetter, Malmö Sturup, Kiruna, Luleå Kallax, Östersund Åre, Umeå, Visby och Ronneby. Alltjämt är Sundsvall Midlanda statlig men 2013 kommer Sundsvalls kommun, Timrå kommun och Härnösands kommun att ta över. Flygplatserna i Jönköping, Karlstad, Skelleftep, Örnsköldsvik och Ängelholm har redan nya ägare, kommunerna utom i Ängelholm där ägandet delas mellan flera intressenter.
Problemet är att oavsett antal passagerare har flygplatserna ungefär lika stora fasta kostnader för säkerhet, brandförsvar, underhåll, byggnader.
2011 hade de större regionala flygplatserna dessa passagerarantal, starter och landningar:
Skavsta 2.581.639
Göteborg Säve 772.869
Ängelholm 346.757
Sundsvall 282.245
Skellefteå 277.956
Växjö 180.640
Kalmar 176.877
Västerås 150.190
Norrkping 114.088
Karlstad 108.893
Halmstad 104.755
Linköping 103.150
Örnsköldsvik 90.885
Örebro 82.904
Jönköping 82.805
Arvidsjaur 49.320
Trollhättan 43.488
Gällivare 42.195
Kristianstad 39.347
Borlänge 36.375
Lycksele 24.822
Kramfors 21.714
Vilhelmina 14.977
Oskarshamn 12.706
Hemavan 12.099
Mora 9.565
Sveg 5.063
Pajala 3.333
Hagfors 2.917
Torsby 2.614
31 maj Förbundsstyrelsemöte
Isabel Snedberg-Palmqvist, ombudsman, Martin Andreasson, riksdagsledamot och ordförande länsförbundets styrelses arbetsutskott, ordföranden i länsförbundet Erik Ullenhag, tillika statsråd, Per Hammar, förbundsombudsman, Berith Eriksson, ombudsman, Kjell Westring, kassör (en viktig politisk funktion!), Vibeke Bildt, kommunalråd i Huddinge (när Malin Danielsson är barnledig), och Fredrik Malm, riksdagsledamot, Stockholm.
Med vid mötet var också en rad andra företrädare för olika delar av Stockholms län, likaså Liberala ungdomsförbundet och Liberala kvinnor, bland andra riksdagsledamoten Nina Lundström, Sundbyberg (förbundets första vice ordförande) och Anna Steele, Tyresö, likaså Gunnel Orselius-Dahl, Vallentuna, Metin Hawsho, Södertälje, Ewa Wittbom, Täby, och en rad andra viktiga beslutsfattare.
Vilken roll spelar ett sammanträde - eller ett möte i en partiförening?
Sent i går (30 maj) var jag på ett nytt sådant, förbundsstyrelsemöte i folkpartiet i Stockholms län. Vi höll på ganska länge.
Spelar ett sådant här möte någon roll?
Ja, jag menar det. Det blir en allmän politisk diskussion utifrån ett antal beslutsärenden. Tag ett sådant som att förbundsstyrelsen beslutade bemyndiga ledningen för förbundet - som samlar liberala företrädare för samliga 25 kommunföreningen i Stockholms län - att utse två företrädare för förbundet att deltaga i förhandlingar om en stor ny trafikuppgörelse i Stockholms län, vi kallar den 16-gruppen. Det är ingen formell beslutsgrupp men ändå den instans som leder arbetet med att förbättra Stockholms framtida infrastruktur på kommunikationsområdet, det skall vara företrädare både för landstinget och kommunerna - senast vi i folkpartiet nominerade motsvarande företrädare var inför den s.k. Cederschiöldsöverenskommelsen då dåvarande landstingsrådet Maria Wallhager och ordföranden i Sundbybergs kommunstyrelse Nina Lundström företrädde folkpartiet (två kvinnor i en annars ganska så massivt manligt dominerad skara från övriga partier). De skall förhandla om de kommande villkoren och vad man skall bygga och hur det skall finansieras.
Om sådant här står det inte en rad i tidningarna - man bevakar mest kommunala handlingar, inte platser där beslut om framtiden verkligen tas.
Därför är det viktigt att vara med på sammanträden som det jag var med på igår.
30 maj : Utställning i riksdagen
 |
| Polens ambassdör och tredje vice talmannen Liselott Hagberg |
I går var jag på öppningen av en utställning i riksdagen. Det var tredje vice talmannen Liselott Hagberg som invigde visningen av utställningen The Preservation of Auschwitz-Birkenau, Our Responsibility for Future Generations.
Hon valde att citera kring vikten av att minnas, starka citat.
I en skrift som finns skriver en av vår samtids främsta personer, förre polske utrikesministern Wladyslav Bartoszewski, som överlevt alla fångläger som finns att överleva, Hitlers, Stalins, Jauzelskis (och som borde få Nobels Fredspris, hans bok om Europa är glimrande!), omvårt ansvar för att minnet av vad som hände 1939-45 inte får försvinna:
"We, fomer cencentration camp prisoners och eyewitnessess of the Shoah, have devoted our lives to the mission of keeping the memory of the Holocaust alive. Today, as our mission is coming to an end, we understand better than anyone else that our whole work and toil might be in vain if we do not succeed in bequeathing the material evidence of this terrible crime to future generations.
The Auschwitz-Birkenau concentration camp remains the most important of these testimonies: once a place of suffering and death for hundreds of thousands of Jews, Poles, Roma, Sinti and people all over Europe, today it is a memorial site visited by millions of people from around the world. "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
