Feminism utan socialism
Vera Sandberg hade stora framtidsdrömmar. Hennes dröm var att bli ingenjör. Men det fanns ett hinder i vägen – Vera var född till kvinna.
Vid förra sekelskiftet var ingenjören alltid en man. Men Vera ändrade på det. För ett hundra år sedan antas hon till Chalmers tekniska högskola här i Göteborg. Hon är den enda kvinnan bland 500 män. Vera blir Sveriges första kvinnliga ingenjör. Det var innan kvinnor fick rösta.
I samma tid som Vera tar sin examen föds Irene Åström. Redan som sexåring bestämmer hon sig för att bli polis. Det är inte enkelt för en kvinna född för hundra år sen, men Irene blir en av Sverige första kvinnliga poliser.
Året är 1938. När Astrid Kindstrand läser upp nyheterna i radion är det många lyssnare som sätter morgonkaffet i vrångstrupen. Astrid orsakar en folkstorm mot dåvarande Radiotjänst. Hon är nämligen Sveriges första kvinnliga nyhetsuppläsare.
Vera, Irene och Astrid. Tre kvinnor. Tre drömmar. Tre pionjärer.
De bröt ny mark. På deras tid handlade jämställdhetskampen om att kvinnor skulle få samma rättigheter som män. Idag handlar den om att kvinnor ska få samma möjligheter.
För trots att det är självklart för unga kvinnor som växer upp i Sverige idag att få läsa på universitetet; att bli ingenjör, polis eller nyhetsuppläsare, så är inte möjligheterna för dem i arbetslivet densamma som för unga män. Likvärdiga utbildningar ger olika lön.
För det är när unga kvinnor i nästa steg kommer ut på arbetsmarknaden som traditionella strukturer slår till. När arbetsgivare och företag ska satsa på unga talanger för framtiden, så väljer de bort skickliga kvinnor. Skälet är att många arbetsgivare räknar med att kvinnor inte kommer att satsa lika hårt på jobbet som männen, och vara borta långa tider från jobbet, när familjen ska bildas.
Tre fjärdedelar av föräldraledigeten tas ut av kvinnor och kvinnor vabbar mer. Att samtidigt slå sig fram på en tuff arbetsmarknad är en grannlaga uppgift.
Detta är en stor kompetensförlust för Sverige, att många duktiga unga kvinnor väljs bort. Ska vi få en mer jämställd arbetsmarknad så måste föräldraskapet delas mer lika i kommande generationer.
Folkpartiet presenterar därför idag ett förslag till en familjepolitisk reform att genomföras under den kommande mandatperioden. Reformen innehåller två delar; för det första ytterligare en öronmärkt månad, så att av föräldraförsäkringens 13 månader knyts tre till pappan och tre till mamman, i stället för två som i dag. De övriga sju månaderna fördelar föräldrarna själva sig emellan.
Men för att ge tydliga drivkrafter att fördela även övriga månader mer jämställt så vill vi biffa upp jämställdhetsbonusen. Den infördes av alliansregeringen men har hittills varit för liten och för krångligt utformad. Vi förslår idag en fördubblad jämställdhetsbonus, som då utgår med 6000 kronor skattefritt per månad, utöver de inkomster man får av själva föräldraförsäkringen.
Vår bedömning är att en sådan reform skulle ge en kraftig effekt uppåt när det gäller jämställt uttag av föräldraledigheten. Ett viktigt syfte är att öka unga kvinnors möjligheter när de kommer ut på en tuff arbetsmarknad.
Kvinnor ska inte bara ha samma rättigheter att utbilda sig som män, kvinnor ska också ha samma möjligheter när det gäller jobb, karriär och inkomster som män. Förslaget blir en viktig del i det valmanifest Folkpartiet lägger fram om drygt en vecka.
Socialliberaler har tagit feministiska initiativ under hela 1900-talet, och vi tänker göra det i fortsättningen också.
¤
Att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till jobb och lön, får inte förväxlas med att alla individer ska tjäna lika. Tänk att det är så kontroversiellt i Sverige att säga att det faktiskt är okej att människor tjänar olika. Jag tycker det är rimligt, och till och med önskvärt, att specialistsjuksköterskan tjänar mer än sjuksköterskan och att sjuksköterskan tjänar mer än undersköterskan. Utbildning måste löna sig! Socialister kallar det för klyftor som ska bekämpas, men löneskillnader är viktiga för att våga satsa och vidareutbilda sig. Idag är det inte alltid lönsamt. För en sjuksköterska tar det i genomsnitt nästan två decennier att tjäna in sin vidareutbildning. Vissa gör det inte ens innan de går i pension. På en verkstadsindustrin med verkstasarbetare, förmän och ingenjörer är det däremot självklart med löneskillnader.
Håll i hatten; för nu ska jag säga något kontroversiellt;
Det måste löna sig att utbilda sig i Sverige, även i yrken som domineras av kvinnor
Vi har börjat med lärarna. När skolorna snart börjar är det hela 14 000 lärare som får 5 000 kronor mer i lönekuvertet varje månad. Inte genom de kommunala arbetsgivarna. Utan genom en reform från utbildningsdepartementet. Vi ser redan nu att fler ungdomar väljer att bli lärare. Jag ser framför mig att reformen byggs ut och att antalet förstelärare fördubblas inom några år.
En fjäder i hatten vill jag ge de båda lärarfackliga organisationerna. Det är inte alltid lätt att försvara att vissa kollegor på en arbetsplats ska ha högre lön än andra. En grupp socialdemokratiska kommuner vägrar att lyfta lönerna, eftersom de anser detta är ojämlikt.
Från Folkpartiets sida anser vi att fler akademikergrupper i nästa steg ska omfattas av sådana karriärmöjligheter, till exempel förskollärare och sjuksköterskor med specialistinriktning.
Kvinnliga akademiker ska inte behöva försvara att de är värda en högre lön!
Vi ska både krossa glastaket och kasta ut Jante på samma gång!
¤
Det är ingen slump att de mest ekonomiskt utvecklade länderna i världen också är de mest jämställda. Jämställdhet har gått hand i hand med ekonomisk tillväxt.
Tänk er Sverige vid förra sekelskiftet. Utan förskolor, äldreboenden och kommunal hemtjänst. Där kvinnor tog hand om både de små barnen och de gamla föräldrarna. Ett land där elektricitet var lyx och få förunnat. Där kvinnor för hand utförde de sysslor som tvättmaskiner och diskmaskiner gör idag.
Det var utbyggnaden av förskolor, skolor, äldreomsorg och sjukvård som möjliggjorde kvinnors inträde på arbetsmarknaden.
Ekonomisk tillväxt är grunden till frihetsrevolutionen för Sveriges kvinnor.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ går nu till val på tillväxtkritiska budskap. Samtidigt som de tror mer på missväxt än tillväxt så har de mage att stå och lova välfärdssatsningar åt allt och alla. Högre löner och pensioner. Ökade bidrag. Kortare arbetsdagar och mer ledighet. Alla ska få allt i en vänsterekonomi utan tillväxt.
Antitillväxtromantiken har blivit en egen ideologi som kittar samman den svenska vänstern. Den är ett hån mot alla de kvinnor och män som sedan industrialismens dagar slitit för att höja Sveriges välstånd. Den är ett hån mot alla de kvinnor som fått mer av frihet tack vare vår sociala välfärd.
Det går inte att gå till val på en tillväxtfientlig politik och samtidigt kalla sig feminist. När den sociala välfärden raseras, raseras jämställdheten med den. Vänsterblockets ekonomiska politik är en enda stor kvinnofälla.
Tre av fyra rödgrönrosa partier har ingen aning om hur pengar skapas. De är bara inriktade på hur pengar fördelas. De verkar alla ha samma inställning som Gudrun Schyman; pengarna ska brännas!
Det är därför Sverige behöver liberal feminism – utan socialism!
¤
Världen är inte vad den borde vara. Syrien. Irak. Gaza. Varje dag ser vi tragiska bilder från Mellanöstern. Hamas skjuter raketer med sprängmedel mot israeliska städer. Israel har rätt att försvara sig. Samtidigt provocerar Israel genom att fortsätta bygga bosättningar på Västbanken, i strid med internationell rätt. Det finns bara en enda långsiktig lösning på denna konflikt; Hamas lägger ned vapnen och en palestinsk stat får bildas vid sidan av Israel, men inte i stället för Israel. Två stater jämte varandra, i fred med varandra.
I spåren av kriget i Gaza ökar antisemitismen runt om i Europa. Synagogor attackeras. Judar får hakkors målade på sina dörrar. Det är helt oacceptabelt.
Den frihet och trygghet som vi tar för given upplevs plötsligt som hotad. Vi måste påminna oss om varifrån vi fick den.
Hela 1900-talet var en enda lång kamp om friheten. Värderingskonflikterna avlöste varandra. Liberalism stod mot nazism och kommunism. Demokrati mot diktatur. Frihet mot ofrihet.
Generationer av européer delar öden. Det är berättelser om brustna drömmar. Otaliga avsked. Död och lidande. Och om ett Europa i förfall.
Idag är det 100 år sedan Tyskland förklarade krig mot Frankrike. Den 3 augusti 1914. Mänsklighetens första världskrig blev ett faktum. Längs västfronten kom miljontals soldater att stupa – mitt i hjärtat av vår kontinent.
Västfronten blev dåtidens symbol för europeisk splittring. Idag är samma plats en symbol för ett enat Europa. Det är ingen slump att den Europeiska unionen föddes där krigskyrkogårdarna ligger som tätast.
Frihet kommer inte av sig själv – den byggs i allians med andra demokratiska stater.
Det är därför vi liberaler säger ja till europeiskt samarbete!
Vi är stolta över att Sverige i torsdags nominerade en av våra skickligaste liberala politiker till ytterligare fem år som svensk EU-kommissionär; Cecilia Malmström!
Cecilia sliter hårt för en solidarisk flyktingpolitik i hela Europa. Hennes kamp behövs mer än någonsin. Främlingsfientliga partier växer. Det ropas efter stängda gränser. Det ropas efter mindre internationellt samarbete.
Sverigedemokrater vill att Sverige bygger murar. Stänger dörrar. Och segregerar.
Kampen för demokratiska värden är aldrig så viktig som när de hotas som mest. Och det är då som behovet av oss liberaler är som störst.
Vi kommer aldrig att ge efter!
Sverige ska vara öppet! Sverige ska vara tolerant!
Även våra barn och barnbarn ska få leva i frihet och demokrati!
¤
Hon ligger i en glänta med ansiktet vänt mot marken. Hon var på väg på semester, men hennes resa slutade i spillrorna av ett nedskjutet passagerarplan. Flickan är inte mer än fem år gammal.
En rosa barnbok, några klistermärken, ett gosedjur ligger utspridda bland vrakdelarna. Oskyldiga barn just har dödats i ett terrordåd. I Europa 2014.
Putin understödjer de ryska separatisterna i Ukraina. Det är uppenbart att han inte använder sitt inflytande för att snabbt få ett slut på konflikten. Istället väljer han att destabilisera landet ytterligare.
Ryssland blir allt mer auktoritärt. Pressfriheten inskränks. HBTQ-rättigheter motarbetas. Samtidigt rustar landet upp militärt. Utvecklingen är ett hot även mot oss. Det är faktiskt närmare mellan Sverige och Ryssland än mellan Göteborg och Stockholm. Rysslands agerande bekräftar nödvändigheten av ett starkare svenskt försvar.
Det var det ukrainska folkets längtan till Europa, till liberalismen, som utlöste Putins vrede. Jag var Sveriges representant när den folkvalde president Porosjenko installerades till sitt ämbete i början av juni i Kiev. Applåderna var som starkast när han sade att Ukraina vill tillhöra EU. Vårt budskap till Putin måste vara glasklart;
Ukraina är välkommen in i det europeiska samarbetet!
Ukraina är en del av Europa!
¤
Visionen för oss liberaler är ett samhälle som bygger på rättvisa, jämlikhet och individuell frihet. Genom en stark välfärdsstat; en skola med fokus på kunskap, en skattefinansierad sjuk- och äldreomsorg och väl fungerande sociala skyddsnät skapas lika möjligheter.
Men det går inte att med trovärdighet tala om välfärdssatsningar utan att redovisa en politik för ekonomisk tillväxt. Valet den 14 september är en folkomröstning om välfärdsstatens framtid. En politik som ska lyckas måste få både ekonomin och människorna att växa. Bara så kan Sverige förbli en välfärdsnation också i framtiden.
¤
"Sverige är ett betydligt bättre land att driva bolag i". Så säger den norske företagsledaren Per Braathens, i tidningen Dagens Industri. Han är ägare till resebolagskoncernen som äger flygbolaget Malmö Aviation. Han har precis flyttat hela sin koncern från Norge till Sverige. De höga skatterna i Norge blev ett hinder för företaget att utvecklas.
Det var samma skatter som drev såväl IKEA som Ingvar Kamprad ut ur Sverige.
De rödgrönrosa går nu till val på höjda skatter.
Efter åtta år med en rödgrön regering i Norge emigrerar Per Braathens med sin koncern. Efter åtta år med en Alliansregering i Sverige är det hit han flyttar.
I Norge kan man hävda att klyftorna minskar när Braathens flyttar till Sverige, här ökar den statistiska klyftan. Men samtidigt får vi fler skattebetalare och mer tillväxt.
De rödgröna borde åka på studiebesök till Grekland. Där har faktiskt den ekonomiska jämlikheten ökat och klyftorna minskat i spåren av krisen. Många företagare som förr var framgångsrika har nämligen gått i konkurs. Fler är arbetslösa. Skolor stängs. Välfärden går på knäna. Fler greker tjänar lika lite. Men de är i alla fall mer jämlika.
Socialister applåderar när framgångsrika företagare utvandrar – för då minskar de ekonomiska klyftorna.
Liberaler applåderar när framgångsrika företagare invandrar – för det betyder mer välfärd för alla.
¤
Svensk arbetsrätt behöver moderniseras. Socialister sätter alltid den anställdes trygghet i motsats till företagens möjlighet att utvecklas. Men trygghet går att kombinera med flexibilitet. En socialliberal arbetsmarknad kännetecknas av låga trösklar, hög rörlighet och starka trygghetssystem. Därför ska LAS utgå från kompetens och inte bara anställningsår samtidigt som skyddet för den enskilde stärks genom en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
För att Sverige ska förbli en välståndsnation behövs kärnkraften. Både för jobben och för klimatet.
För företagandet är det också viktigt att RUT-avdraget är kvar. Det har skapat tusentals nya jobb och gjort en svart bransch vitare.
¤
-"I början tycker jag att man kan ha lite lägre lön. Man pushar sig själv om man får högre lön ju längre man jobbar". Det tycker Vendela som går på Handelsprogrammet. Jag håller med henne. Höga ingångslöner och dålig lönespridning höjer trösklarna in på arbetsmarknaden. När lönen är densamma för ung som gammal kommer företagen att välja erfarenhet före oerfarenhet. Sänkta ingångslöner för unga behövs.
Det gör också lärlingssystem. Europeiska länder med många lärlingar är desamma som har låg ungdomsarbetslöshet. Lärlingar får ofta riktiga jobb efter att lärlingsperioden är slut.
Alliansregeringen har sänkt arbetsgivaravgiften och restaurangmomsen för att skapa vägar för ungdomar in på arbetsmarknaden. Men just de reformerna är det första som den rödgrönrosa oppositionen kommer att förändra vid ett eventuellt maktskifte.
De rödgröna ger unga en biljett till socialkontoret!
Liberaler ger unga en biljett till framtiden!
¤
Den svenska skolan har under denna mandatperiod gått igenom den största omreformeringen sedan 1800-talet. Ny lärarutbildning med högre krav, lärarlegitimation, karriärreform, ny skollag, nya läroplaner, nya kursplaner med tydligare kunskapskrav, nytt betygssystem och tidigare betyg, ny gymnasieskola med lärlingsutbildning, för att nämna några.
De rödgröna partierna har röstat nej till de flesta förändringar. Framförallt har de röstat nej varje gång det har handlat om att höja kraven i skolan. Der tycke man är snäll om man inte har krav på eleverna.
Jag är uppvuxen i ett litet samhälle där det inte fanns någon utbildningstradition. Generation efter generation förväntades växa upp och sen jobba i textilfabrikens spinnerier, väverier eller färgerier. De som läste vidare riskerade att bli "förlästa". Det fanns bokhyllor i hemmen på 60-talet i Skene, men de var inte fyllda med böcker, utan med prydnadssaker.
Hade inte lärarna ställt krav på oss textilarbetarungar så hade vi naturligtvis aldrig tagit oss vidare. Margareta var min egen första lärare. Hon var jättegammal, säkert tjugofem. Maj-Lis var svenskaläraren på högstadiet som fick oss att läsa böcker. Utan Margareta och Maj-Lis hade jag inte stått här i dag.
Det är socialdemokraternas, och hela den svenska vänsterns största svek, att de har trott att en skola utan krav, där eleverna själva bestämmer vad de vill göra, att en sådan skola skulle kunna skapa större jämlikhet. I en sådan skola blir det helt upp till hemmen att pusha barnens skolarbete, och då vet vi att hemmen är väldigt olika.
När man lyssnar på valdebatten så får man intrycket att flera partier tycker att ökade bidrag är den viktigaste framtidsfrågan. Men det är det inte, det är kvaliteten i den svenska skolan.
Vi måste återupprätta kunskapsskolan. Det är så vi skapar ökad jämlikhet. För klassresan, den börjar i klassrummet!
¤
En av de allra mest misslyckade reformerna i svensk skolpolitik, och då är ändå konkurrensen hård, det är Göran Perssons kommunalisering av skolan. Göran Persson menade att resultaten skulle höjas och läraryrket stärkas. I själva verket har det blivit tvärtom. Skillnader i själva genomförandet av skolans verksamhet är inget problem, så länge målen nås. Men det är uppenbart att kommunaliseringen lett till stora skillnader mellan olika delar av Sverige i ambitionsnivå. Det rödgröna styret i Göteborgs kommun satsar till exempel avsevärt mindre än alliansstyrda Stockholm på skolan, för att jämföra två storstadskommuner.
Efter snart 25 år av kommunaliserad skola ser vi nu facit.
Detta är den viktigaste skolreformen under den kommande fyraårsperioden; att återförstatliga den svenska skolan!
¤
Hur är Sverige 2014 jämfört med Sverige 2006? Ingen visste 2006 att vårt land under de kommande åtta åren skulle gå igenom den djupaste internationella finanskrisen sedan 1930-talet. Hade vi vetat det, hade nog många trott att det skulle gå illa för Sverige. Nu har vi facit; vi har skapat en kvarts miljon fler jobb än 2006. Sverige har byggt ut välfärden, vi har ökad lärartäthet av utbildade lärare, fler sjuksköterskor och kortare vårdköer än 2006. Vi har samtidigt klarat av att sänka skatterna rejält för vanligt folk. Och Sverige går ur finanskrisen som en av västvärldens starkaste ekonomier. Detta är facit efter åtta år med alliansen och vi har inget att skämmas för.
Det andra regeringsalternativet består också av fyra partier; Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Socialdemokraterna. Hur deras alternativ ser ut är det ingen som vet.
Problemet är att tre av dessa partier har en ekonomisk politik som, när jag är på mitt mest generösa humör, närmast kan beskrivas som galen. De lovar allt; mer ledighet och kortare arbetstid, högre löner, högre bidrag. Det finns inte ett enda problem som inte ska lösas genom politiska beslut med ökade statsutgifter. Den enda besparing de verkar fundera över, i dessa oroliga tider, är att skära ner på försvaret.
Jag tänkte nu citera Olof Palme. I TV:s slutdebatt före valet 1979 gick han till hårt angrepp på de borgerliga partiledarna Ullsten, Fälldin och Bohman för att de undvek att redovisa en gemensam politik.
(Jag citerar;) "Inget gemensamt program. Inget besked om vad de borgerliga tillsammans vill göra. Och då blir min fråga: Vad är det för fel på den gemensamma borgerliga politiken eftersom ni aldrig låter väljarna ta ställning till den i ett fritt demokratiskt val?" (Slutcitat)
Olof Palme hade rätt. Det har vi lärt oss. Därför har vi bildat alliansen. Före valet bör man redovisa sin gemensamma politik. Det är man skyldig väljarna. Det är svårt att ta ställning om man inte vet vad alternativen är. Så därför blir min fråga till de rödgröna partierna; hade Olof Palme fel? Och om Palme hade rätt, så blir ju frågan;
"Vad är det för fel på den gemensamma rödgröna politiken eftersom ni inte låter väljarna ta ställning till den i ett fritt demokratiskt val?"
"Kaos hotar efter valet" står det i tidningsrubrikerna denna sommar. Men sanningen är ju att kaos bara uppstår vid en rödgrön valseger. Om alliansen vinner blir inte kaos.
Jag tror att Stefan Löfvén nu är allra mest orolig för två saker;
det första är att valet om sex veckor inte ska leda till en rödgrönrosa majoritet.
det andra är att valet om sex veckor ska leda till en rödgrönrosa majoritet.
Kaoset kommer att drabba vanliga människor; när marknadens aktörer upptäcker att de nödvändiga politiska besluten är svåra att fatta.
Människor som funderar på att rösta rödgrönt måste därför ställa sig frågan;
-Hur mycket högre räntor klarar jag att betala varje månad?
-Hur mycket högre el-räkning vill jag betala varje månad?
-Hur mycket mer ska dras i skatt från min lön varje månad?
-Hur mycket mer vill jag betala för maten vecka när transportskatter läggs på matpriserna?
-Hur mycket längre ska våra tjugoåringar ska gå arbetslösa när skatten dubbleras på att anställa ungdomar?
Sverige står inför ett vägval den 14 september. Det handlar om Sveriges framtid.
Jag är mycket optimistisk, både för Alliansen och för Folkpartiet.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar