Härlig morgon: Ute i trädgården redan vi 05-tiden för att klippa till buskar så de ser snygga ut.
Allvarligare: Jag är på väg till presskonferens om barnfattigdom i Alingsås, ja, alltså inte speciellt barnfattigdom i Alingsås utan presskonferensen äger rum där, tillsammans med min riksdagskollega Anita Brodén. Plats: Järnvägskafeet 15.00. Sedan vidare till Sollebrunn med möte vid 17-tiden och slutligen åter till Alingsås, möte med länsförbundets styrelse.
Jag är hemma igen vid midnatt men S. ser till huset under tiden.
måndag 27 juni 2011
27 juni: Oro som stillas av vänsterpartiet
Jag var, det skall medges, en smula frågande inför söndagens uppgifter i SvD om det fp-utspel om aktivitetsgarantin för ungdomar som en arbetsgrupp under ledning av Johan Pehrson skall presentera i denna vecka.
Men först stillades oron sedan Johan Pehrson och hans medarbetare under söndagen skickat ut den prelimininära arbetsgruppsrapporten vilken - jag läste den genast - att det är ett genomtänkt förslag som syftar till att bryta den hopplöshetens utanförskapsspiral som tydligen ungefär 40 procent av 26.000 ungdomar befinner sig i. Det är ju utmärkt - det finns ingen, jo, en, bättre gemenskap än arbetsgemenskap, den allra viktigaste är förstås familjen - som, det tycker jag som liberal - kan se ut på olika sätt.
Men nu denna morgon stillades min oro definitivt över att fp-förslaget inte var genomtänkt och bra. Riksdagsledamoten Josefine Brink (v) sågade nämligen detsamma jäms med fotknölarna.
Bra! Utmärkt! Lysande!
Ty det hade varit mycket allvarligt om denna vänsterns företrädare sett något positivt i fp-förslaget. Då hade jag blivit mörkrädd.
För på Josefine Brink, som tror sig företräda det arbetande folket, kan man lita på. Under de fem år jag sett henne agera i riksdagen har hon aldrig skänkt det arbetande folket en tanke, det har varit fler bidrag, högre bidrag, bidrag till alla, bidrag på bidrag, ja, bidrag, bidrag, bidrag, som gällt - aldrig tillräckligt, aldrig nog.
Josefine Brink är en kännande människa, inte tu tal om annat. Hon känner för dem som behöver bidrag och de som inte behöver bidrag som hon vill ge bidrag så att de förhindras att arbeta och komma in i arbetsgemenskap.
Däremot ägnar hon aldrig en tanke åt dem som skall skapa bidragen, alltså det arbetande folket. Dem vill hon beskatta hårdare och hårdare, bort med sådana saker som jobbskatteavdrag och andra lägre skatter för dem som gör stora insatser för att vi skall ha ett bra välfärdssamhälle, t.ex. skapar resurser så att vi kan ha fler sjuksköterskor, hårt arbetande kommunala lärare och andra som utför storverk i vardagslivet.
Nej, Josefine Brink infriade alla mina förväntningar denna morgon: Döm ungdomar som kan arbeta till helst livslångt utanförskap redan tidigt, värna aktivitetsersättningen så att de inte kan gå över till vanligt arbete, ge dem bidrag, bidrag, bidrag så att de drogas att inte söka social gemenskap.
Förmodligen instämmer inte Josefine Brink i denna beskrivning av vad hennes förslag leder till.
Jag får leva med det.
Bara vi kan få ut fler ungdomar i arbete och ge dem ett bättre liv.
De som har verkligt nedsatt arbetsförmåga, och det kan vara av många olika orsaker, somatiska såväl som psykiska, gagnas bäst av att vi får så mycket resurser det är möjligt att få genom att fler och fler får jobb i meningsfulla sysselsättningar.
Tack, Josefine Brink för att Du sågade fp-förslaget om jobb till fler unga!
Men först stillades oron sedan Johan Pehrson och hans medarbetare under söndagen skickat ut den prelimininära arbetsgruppsrapporten vilken - jag läste den genast - att det är ett genomtänkt förslag som syftar till att bryta den hopplöshetens utanförskapsspiral som tydligen ungefär 40 procent av 26.000 ungdomar befinner sig i. Det är ju utmärkt - det finns ingen, jo, en, bättre gemenskap än arbetsgemenskap, den allra viktigaste är förstås familjen - som, det tycker jag som liberal - kan se ut på olika sätt.
Men nu denna morgon stillades min oro definitivt över att fp-förslaget inte var genomtänkt och bra. Riksdagsledamoten Josefine Brink (v) sågade nämligen detsamma jäms med fotknölarna.
Bra! Utmärkt! Lysande!
Ty det hade varit mycket allvarligt om denna vänsterns företrädare sett något positivt i fp-förslaget. Då hade jag blivit mörkrädd.
För på Josefine Brink, som tror sig företräda det arbetande folket, kan man lita på. Under de fem år jag sett henne agera i riksdagen har hon aldrig skänkt det arbetande folket en tanke, det har varit fler bidrag, högre bidrag, bidrag till alla, bidrag på bidrag, ja, bidrag, bidrag, bidrag, som gällt - aldrig tillräckligt, aldrig nog.
Josefine Brink är en kännande människa, inte tu tal om annat. Hon känner för dem som behöver bidrag och de som inte behöver bidrag som hon vill ge bidrag så att de förhindras att arbeta och komma in i arbetsgemenskap.
Däremot ägnar hon aldrig en tanke åt dem som skall skapa bidragen, alltså det arbetande folket. Dem vill hon beskatta hårdare och hårdare, bort med sådana saker som jobbskatteavdrag och andra lägre skatter för dem som gör stora insatser för att vi skall ha ett bra välfärdssamhälle, t.ex. skapar resurser så att vi kan ha fler sjuksköterskor, hårt arbetande kommunala lärare och andra som utför storverk i vardagslivet.
Nej, Josefine Brink infriade alla mina förväntningar denna morgon: Döm ungdomar som kan arbeta till helst livslångt utanförskap redan tidigt, värna aktivitetsersättningen så att de inte kan gå över till vanligt arbete, ge dem bidrag, bidrag, bidrag så att de drogas att inte söka social gemenskap.
Förmodligen instämmer inte Josefine Brink i denna beskrivning av vad hennes förslag leder till.
Jag får leva med det.
Bara vi kan få ut fler ungdomar i arbete och ge dem ett bättre liv.
De som har verkligt nedsatt arbetsförmåga, och det kan vara av många olika orsaker, somatiska såväl som psykiska, gagnas bäst av att vi får så mycket resurser det är möjligt att få genom att fler och fler får jobb i meningsfulla sysselsättningar.
Tack, Josefine Brink för att Du sågade fp-förslaget om jobb till fler unga!
25 juni: På böljan den blå
Så här ser det ut när man tar kanoten ut i naturen - bilden något år gammal.
Härlig morgon - tyvärr tidningsfri, det borde ha kommit men gör det nog senare. I stället en härlig paddeltur, ingen är ännu uppstigen, två timmar på sjön, den är lugn, bara fåglarna i vassen vid östra delen av Tranholmen är riktigt på hugget, trutarna eller om det är vanliga måsar gör provanfall mot mitt huvud som skulle få hela JAS-divisionen på Sicilien att avundas: Så får man inte göra!
Hemkommen har tidningen också kommit, tyvärr ganska innehållslösa. Jag läser dock en annons om att Region Skåne söker åtta medarbetare till ett nytt spårvagnsprojekt i Lund, Malmö och Helsingborg. Jag instämmer med min kollegan Allan Widman: Bygg tunnelbana i Malmö!
Men spårbunden trafik är framtidens melodi - jag tänker här bilägga min senaste T-banemotion i Stockholm och hälsar moderater, socialdemokrater och inte minst miljöpartister välkomna att stödja den politik som folkpartiet i grunden stått för sedan 1940-talet i vår huvudstad.
Klicka här som kommer motionen Stockholms tunnelbana upp.
Härlig morgon - tyvärr tidningsfri, det borde ha kommit men gör det nog senare. I stället en härlig paddeltur, ingen är ännu uppstigen, två timmar på sjön, den är lugn, bara fåglarna i vassen vid östra delen av Tranholmen är riktigt på hugget, trutarna eller om det är vanliga måsar gör provanfall mot mitt huvud som skulle få hela JAS-divisionen på Sicilien att avundas: Så får man inte göra!
Hemkommen har tidningen också kommit, tyvärr ganska innehållslösa. Jag läser dock en annons om att Region Skåne söker åtta medarbetare till ett nytt spårvagnsprojekt i Lund, Malmö och Helsingborg. Jag instämmer med min kollegan Allan Widman: Bygg tunnelbana i Malmö!
Men spårbunden trafik är framtidens melodi - jag tänker här bilägga min senaste T-banemotion i Stockholm och hälsar moderater, socialdemokrater och inte minst miljöpartister välkomna att stödja den politik som folkpartiet i grunden stått för sedan 1940-talet i vår huvudstad.
Klicka här som kommer motionen Stockholms tunnelbana upp.
24 juni: Blöt Midsommarafton
Det är i dag Sveriges verkliga nationaldag, därför dessa flaggor.
Denna dag regnar det mycket, det är Midsommar.
Min egen procent är noll - trots fest hemma, G någonstans på Transsibiriska järnvägen verkar ha haft roligare. I Ryssland går tydligen tågen lika troget som på 1930-talet.
Dagens Nyheter publicerar en opinionsundersökning som visar att socialdemokraterna går framåt - tänk om motsatsen varit fallet! Vidare går moderaterna tillbaka liksom centerpartiet, fp framåt och kd står still.
Under solen, dvs regnet och sillen, osten, persiljan, den färska potatisen, intet nytt.
Jag ser för övrigt att en skribent anser att det är politikernas fel att tre människor drunknat, alla utan livväst. Vi borde, menar vederbörande, lagstiftat om att man skall ha livväst på sjön.
Ett alternativ hade förstås varit att vederbörande använt sitt sunda förnuft - om det inte spätts ut för mycket, vad vet jag.
I alla fall: Det finns en övertro på vad lagar och politiker kan göra. Dumhet kan vi inte rå på.
Och vi har inte stiftat lag som förbjuder vare sig användning av flytväst eller sunt förnuft.
23 juni: Sommaren är här!
Det här är en typisk uppladdningsdag inför den stundande midsommarhelgen. Jag är nästan ensam i riksdagshuset, hinner bläddra i tidningar, läsa snusförnuftiga tidiningskommentarer och funder på hur det är för G. borta i Ryssland, någonstans på Transsibiriska järnvägen.
Har man passerat Irkutsk?
Kvällstidningarna har mycket att skriva om. Helgvädret till exempel. Det skall bli bra, sol omväxlande med regn.
Eric Erfors (lib) skriver en krönika i Expressen som jag som vanligt instämmer i.
Erfors är något så unikt som en självtänkande kolumnist med den fördelen att han aldrig behöver vara opportunist. Sådana går det annars tretton på dussinet av i Metro med flera annonsblad.
Aftonbladet (ober s)?
Tycker jag inget om för dagen. Betyg nog.
Har man passerat Irkutsk?
Kvällstidningarna har mycket att skriva om. Helgvädret till exempel. Det skall bli bra, sol omväxlande med regn.
Eric Erfors (lib) skriver en krönika i Expressen som jag som vanligt instämmer i.
Erfors är något så unikt som en självtänkande kolumnist med den fördelen att han aldrig behöver vara opportunist. Sådana går det annars tretton på dussinet av i Metro med flera annonsblad.
Aftonbladet (ober s)?
Tycker jag inget om för dagen. Betyg nog.
22 juni: Socialdemokraterna samarbetar med sd
I dag blev det tydligare än någonsin - socialdemokraterna tar inte med tång i sverigdemokraterna, de omfamnar dem så snart man kan tillfoga regeringen ett nederlag. Då ryker varje prinicp och hållningslösheten blir rättesnöret för politiken.
Gjorde folkpartiet samma sak 2002-2006, alltså under Göran Perssons sista mandatperiod?
Svaret är nej. Visserligen hade vi ofta avgörande invändningar i framför allt den ekonomiska politiken, i migrationsfrågor och miljöfrågor, men den form av illa dold opportunism som socialdemokrafterna, vänsterpartiet och miljöpartiet nu visar i sina omfamningsförsök gentemot sverigedemokraterna, nej, det sysslade varken folkpartiet eller något av de andra tre oppositionspartierna med.
I dag blev det tre voteringsnederlag, det viktigaste om sjukförsäkringsreglerna.
Här har socialdemokraterna, vänstpartiet och miljöpartiet enat sig om att införa de gamla, otydliga bidragsreglerna. Det vill visserligen inte sverigedemokraterna men de röstar ändå på s-v-mp-förslaget för att de inte har något eget och tydligen tror att det är vägen att få förhandla med allianspartierna.
Lycka till! får man väl tillåta sig säga.
Och visserligen skall nu riksdagen åter kallas in till den 1 juli för att fortsätta diskussionen om utförsäkring skall få förekomma - socialdemokraterna har nog inte riktigt förstått att i en försäkring finns det alltid en gräns, till skillnad från när det gäller försörjningsstöd eller pensioner - men det kommer ju lika lite då som nu föreligga något konkret motförslag: Man är bara emot, inte eniga om något alternativ.
Leder detta till regeringskris?
Det påstår ju många analytiker. De har inte förstått vad det handlar. Det finns för närvande inget alternativ till minoritetsregeringen Reinfeldt. Om det gör det - dvs socialdemokraterna, miljöpartiet, sverigdemokraterna och vänsterpartiet kan komma överens - måste Reinfeldt genast avgå och Håkan Juholt utses till regeringsbildare, detta i motsats till statsminister.
Också Juholt skulle väl kunna önskas Lycka till! men så stygg skall jag inte vara.
Han har problem tillräckligt ändå.
Riksdagen tar nu sommarledigt, först fem minuter och sedan är det EU-nämnd och interpellationsdebatter med Anders Borg.
Gjorde folkpartiet samma sak 2002-2006, alltså under Göran Perssons sista mandatperiod?
Svaret är nej. Visserligen hade vi ofta avgörande invändningar i framför allt den ekonomiska politiken, i migrationsfrågor och miljöfrågor, men den form av illa dold opportunism som socialdemokrafterna, vänsterpartiet och miljöpartiet nu visar i sina omfamningsförsök gentemot sverigedemokraterna, nej, det sysslade varken folkpartiet eller något av de andra tre oppositionspartierna med.
I dag blev det tre voteringsnederlag, det viktigaste om sjukförsäkringsreglerna.
Här har socialdemokraterna, vänstpartiet och miljöpartiet enat sig om att införa de gamla, otydliga bidragsreglerna. Det vill visserligen inte sverigedemokraterna men de röstar ändå på s-v-mp-förslaget för att de inte har något eget och tydligen tror att det är vägen att få förhandla med allianspartierna.
Lycka till! får man väl tillåta sig säga.
Och visserligen skall nu riksdagen åter kallas in till den 1 juli för att fortsätta diskussionen om utförsäkring skall få förekomma - socialdemokraterna har nog inte riktigt förstått att i en försäkring finns det alltid en gräns, till skillnad från när det gäller försörjningsstöd eller pensioner - men det kommer ju lika lite då som nu föreligga något konkret motförslag: Man är bara emot, inte eniga om något alternativ.
Leder detta till regeringskris?
Det påstår ju många analytiker. De har inte förstått vad det handlar. Det finns för närvande inget alternativ till minoritetsregeringen Reinfeldt. Om det gör det - dvs socialdemokraterna, miljöpartiet, sverigdemokraterna och vänsterpartiet kan komma överens - måste Reinfeldt genast avgå och Håkan Juholt utses till regeringsbildare, detta i motsats till statsminister.
Också Juholt skulle väl kunna önskas Lycka till! men så stygg skall jag inte vara.
Han har problem tillräckligt ändå.
Riksdagen tar nu sommarledigt, först fem minuter och sedan är det EU-nämnd och interpellationsdebatter med Anders Borg.
torsdag 23 juni 2011
21 juni: Åter s, mp.v, sd - och Stora tångregeringen
Utsikt mot Riddarholmen - bild som inte har ett dyft med texten att göra. Foto: Gunnar Andrén
Måndag och debatter i riksdagen - men det som får mig att fundera kring etik och politik, moral och skandal är att jag ser fram mot onsdagens voteringar: Då kommer socialdemokraterna åter att rösta tillsammans med sverigedemokraterna i en rad frågor, tre-fyra stycken.
Jag bara undrar: Vad betyder att man inte ens med tång skall ta i något?
Mauricio Rojas, nu rektor i Madrid men tidigare mycket insiktsfull fp-riksdagsman - och verkligen en liberal som man skall lyssna till - hävdade mycket tidigt att sverigedemokraterna visserligen var nationalistiska men det var en nationalism som gränsade till socialismen i en rad frågor, detta utan att knyta samman begreppen till nationalsocialism vilket ju många tenderar göra.
Rojas har fått allt mer rätt. Sd är ett socialistiskt, moraliserande, trångsynt, reglerande parti. Att det i fråga efter fråga hamnar på den socialistiska sidan - fast man tror sig vara frihetligt - är inte att förvåna.
Nu sker det ofta med samma motivering som socialdemokraterna: Majoriteteten i riksdagen skall bestämma. Det är ju helt riktigt.
Men konsekvenserna av detta är ju också att man måste forma den majoritet man har i parlamentet så att det går att styra landet, regera Sverige.
Det klarar inte sd, s, v och mp - hur många tänger man än använder.
Det är bara en motmajoritet, mot allt - från olika utgångspunkter men med nationalismen och socialismen i dess styrande, reglernade, icke valfrihetspräglade, versionen.
Så låt då s, v, mp och sd regera.
Skall vi kalla det Stora tångregeringen?
Jag bara undrar: Vad betyder att man inte ens med tång skall ta i något?
Mauricio Rojas, nu rektor i Madrid men tidigare mycket insiktsfull fp-riksdagsman - och verkligen en liberal som man skall lyssna till - hävdade mycket tidigt att sverigedemokraterna visserligen var nationalistiska men det var en nationalism som gränsade till socialismen i en rad frågor, detta utan att knyta samman begreppen till nationalsocialism vilket ju många tenderar göra.
Rojas har fått allt mer rätt. Sd är ett socialistiskt, moraliserande, trångsynt, reglerande parti. Att det i fråga efter fråga hamnar på den socialistiska sidan - fast man tror sig vara frihetligt - är inte att förvåna.
Nu sker det ofta med samma motivering som socialdemokraterna: Majoriteteten i riksdagen skall bestämma. Det är ju helt riktigt.
Men konsekvenserna av detta är ju också att man måste forma den majoritet man har i parlamentet så att det går att styra landet, regera Sverige.
Det klarar inte sd, s, v och mp - hur många tänger man än använder.
Det är bara en motmajoritet, mot allt - från olika utgångspunkter men med nationalismen och socialismen i dess styrande, reglernade, icke valfrihetspräglade, versionen.
Så låt då s, v, mp och sd regera.
Skall vi kalla det Stora tångregeringen?
måndag 20 juni 2011
20 juni: Alla dessa huliganer ...
Visst har man hört talas om fotbollshuliganer, med på Kungl. Operan?
20 juni: Skall man få köpa sig fri?
Bilden får illustrera: 
Ingen väg - men fara, fara!!!!
Det ringer, det ringer ...
Får vi ställa en fråga från undersökningsföretaget xyz - det är fackförbundet Seko som är oroat över att bilister kör för fort vid vägarbeten. Vad göra?
Ingen väg - men fara, fara!!!!Det ringer, det ringer ...
Får vi ställa en fråga från undersökningsföretaget xyz - det är fackförbundet Seko som är oroat över att bilister kör för fort vid vägarbeten. Vad göra?
(Det är nog jubileum för övrigt - den hundrade enkäten i vår, alla vill veta - tycks det mig - vad den lilla skara på 349 människor som är riksdagsledamöter tycker och ditten och datten.)
Första frågan:
Kan du tänka dig att stödja Seko-kravet på ökad trafikövervakning vid vägarbeten?
Kan du tänka dig att stödja Seko-kravet på ökad trafikövervakning vid vägarbeten?
Tja - ja. Vem är emot?
Och sedan tillägger jag:
Om man har en konstant mängd övervakning innebär detta att man tar övervakning någon annanstans ifrån. Är det bra? Är det inte ökade resuerser till trafikövervakning som är det korrekta kravet?
Om man har en konstant mängd övervakning innebär detta att man tar övervakning någon annanstans ifrån. Är det bra? Är det inte ökade resuerser till trafikövervakning som är det korrekta kravet?
För om vi tar bort övervakning någonannanstans, då kommer nya krav på nya resurser där.Bättre är att köra försiktigt där fara för olycka föreligger.
Så fråga två:
- Kan du tänka dig att fördubbla fortkörningsböter vid nedsatt hastighet för vägarbete?
Vad svarar man på sådant. Jag misstänker att nästan varenda tillfrågad, riksdagsledamot eller inte, svarar jag.
Vad svarar man på sådant. Jag misstänker att nästan varenda tillfrågad, riksdagsledamot eller inte, svarar jag.
Mitt svar blir därför nej.
Eftersom jag anser att riksdagsledamöters åsikter aldrig skall vara anonyma ber jag undersökningsföretaget vidarebefordra min åsikt om varför jag säger nej. Det innebär nämligen att jag säger ja till att den som anser sig ha råd att betala fortköringsböter, kan fortsätta att utsätta vägarbetare för vilka faror vid enskilt vald hastighet som helst. Det är jag emot: Man skall inte kunna köpa sig fri från straff eller dåligt omdöme.
Se till att det blir sådana trafikhinder att man inte kan köra så fort att vägarbetarnas liv och lem riskerar, är alltså mitt svar.
Seko-kravet på höjda böter, som intet annat är att den som har råd äger rätt att riskera andras liv, är totalt vansinnigt.
Det är min åsikt.
Jag skall sända den till Seko också.
10 juni: Och den här bilden föreställer ...
... folkpartister i Danderyd, på besök i Stocksund:Från vänster främre raden: Peter Haas, Elvy Svennerståhl, Wiveca Haas, Lars-Gunnar Wallin, Birgitta Lingren, Ewa Bergman, Maarit Nordmark (lite bakom Ewa), Margareta Sandell och Monica Renstig.
Bortre raden: Fredrik Holmér, Ulf Uebel, Gunnar Andrén, Ernst Klein, Tommy Lindgren, Jonas Uebel, Elisabeth Lindgren, Magnus Stenflo, Anders Åberg och Bengt Sylvan.
söndag 19 juni 2011
18 juni: Hur man tar sig från Trelleborg
Jag är nu i Trelleborg, det är lördag, jag skall till Lund.
Hur åka?
Jo, det går buss 09.56 och 12.56. Nu är klockan 10 över 10.
Det får bli pendeln till Lund från Trelleborg, därifrån går det från Malmö central ett tåg till Kalmar som stannar i Lund, där tar man en buss, linje 137, till Bjärred kl. 12.15 och redan 12.42 är man i Bjärred. Längre kan man inte komma en dag som denna lördag utan där blir man hämtad.
Sträckan Trelleborg-Lomma tar denna dag alltså inte mer än lite drygt tre timmar.
Sverige är fantastiskt - för den som har bil.
Hur åka?
Jo, det går buss 09.56 och 12.56. Nu är klockan 10 över 10.
Det får bli pendeln till Lund från Trelleborg, därifrån går det från Malmö central ett tåg till Kalmar som stannar i Lund, där tar man en buss, linje 137, till Bjärred kl. 12.15 och redan 12.42 är man i Bjärred. Längre kan man inte komma en dag som denna lördag utan där blir man hämtad.
Sträckan Trelleborg-Lomma tar denna dag alltså inte mer än lite drygt tre timmar.
Sverige är fantastiskt - för den som har bil.
17 juni: Resa
Dagen avslutas med en ganska lång resa, till Trelleborg - för ett möte med personer som jag känner sedan förr.
Det blir en som vanligt ganska intensiv politisk debatt.
Det är nog så att läkare och politiker har ett gemensamt: Andra vill gärna tala med dem om sina krämpor - dit även politik bör räknas.
Det blir en som vanligt ganska intensiv politisk debatt.
Det är nog så att läkare och politiker har ett gemensamt: Andra vill gärna tala med dem om sina krämpor - dit även politik bör räknas.
17 juni: I ottan EU-nämnd
Dagens första möte är i EU-nämnden som sammanträder redan kl. 08.00, och först ut för att förankra sina förslag är utrikesminister Carl Bildt.
Det är alltid intressant att lyssna till utrikesministern. Denna gång blir det ett intressant meningsutbyte med socialdemokraternas Urban Ahlin, dels om Sudan, dels om Palestina.
I den senare frågan har jag samma uppfattning som utrikesministern. Vi skall sträva efter att Israel och Palestina blir två självständiga stater, som garanterar varandras säkerhet - gränsfrågorna måste lösas i förhandlingar.
Men de, ofta troende sig vara vänsterföreträdare, som nu kräver att Sverige och övriga internationella samfundet skall erkänna staten Palestina förstår inte vad de säger - de låter känslorna tala. För innebörden av att erkänna Palestina som stat i nuläget skulle vara att legitimera att Israel besätter en annan stat vilket vi då skulle acceptera - vilket vi inte gör. Ett land som inte har eget våldsmonopol över sitt eget territorium är i praktiken ingen stat.
Här kan man citera Mao:
Varje land har en armé, sin egen eller någon annans.
Det är alltid intressant att lyssna till utrikesministern. Denna gång blir det ett intressant meningsutbyte med socialdemokraternas Urban Ahlin, dels om Sudan, dels om Palestina.
I den senare frågan har jag samma uppfattning som utrikesministern. Vi skall sträva efter att Israel och Palestina blir två självständiga stater, som garanterar varandras säkerhet - gränsfrågorna måste lösas i förhandlingar.
Men de, ofta troende sig vara vänsterföreträdare, som nu kräver att Sverige och övriga internationella samfundet skall erkänna staten Palestina förstår inte vad de säger - de låter känslorna tala. För innebörden av att erkänna Palestina som stat i nuläget skulle vara att legitimera att Israel besätter en annan stat vilket vi då skulle acceptera - vilket vi inte gör. Ett land som inte har eget våldsmonopol över sitt eget territorium är i praktiken ingen stat.
Här kan man citera Mao:
Varje land har en armé, sin egen eller någon annans.
fredag 17 juni 2011
17 juni: Nye centerledaren blir ...
Maud Olofsson avgår. Vem efter?
Alla tippar Annie Johansson eller Eskil Erlandsson, kanske Andreas Carlgren.
Men jag tycker det är ganska uppenbart vem den ende är som man kan enas om.
Anders Flanking.
Jag sätter alla mina pengar på honom.
Alla tippar Annie Johansson eller Eskil Erlandsson, kanske Andreas Carlgren.
Men jag tycker det är ganska uppenbart vem den ende är som man kan enas om.
Anders Flanking.
Jag sätter alla mina pengar på honom.
17 juni: Kaddaffis vänskapsförening
Nu vet jag efter att ha hört dagens debatt i riksdagens.
Ordförande i Kadaffis vänskapsförening i Sverige bör bli Mikael Jansson (sd).
Vice ordförande är också given, Hans Linde (v).
Och hur de skall stoppa kriget?
Förmodligen genom att skicka en miljon schackspel.
Ordförande i Kadaffis vänskapsförening i Sverige bör bli Mikael Jansson (sd).
Vice ordförande är också given, Hans Linde (v).
Och hur de skall stoppa kriget?
Förmodligen genom att skicka en miljon schackspel.
fredag 10 juni 2011
9 juni: Lars-Jimmy = sant
Inte med tång, skulle Mona Sahlin ta i med sveerigedemokraterna.
Nä, det gjorde hon inte.
Men att Jimmie Åkesson och Lars Ohly skulle falla i varandras armar, vet kunde tänka sig det?
Nu är det ett faktum. Ohly sitter i knät på Jimmie för att fälla regeringen.
Och han trivs - inget pris, ingen åsikt, kan bli för dyrbar för Ohly för att han inte för en kyss skulle kunna byta åsikt.
Nä, det gjorde hon inte.
Men att Jimmie Åkesson och Lars Ohly skulle falla i varandras armar, vet kunde tänka sig det?
Nu är det ett faktum. Ohly sitter i knät på Jimmie för att fälla regeringen.
Och han trivs - inget pris, ingen åsikt, kan bli för dyrbar för Ohly för att han inte för en kyss skulle kunna byta åsikt.
söndag 5 juni 2011
3 juni: Oförutsebart (sd)
Häromdagen tog sverigedemokraterna klar ställning mot Kroatien som framtida medlem i EU. Det landet vill man inte ha in, på samma sätt som partiet tidigare i EU-nämnden sagt nej till visumsfrihet för medborgare i Albanien.
Island vill sd däremot skall få bli EU-medlem, har jag förstått.
Däremot vill man att Sverige skall lämna EU, ett EU som partiet dessutom tycker inte skall utarbeta någon gemensam företagsskattebas, CCCTB, vilket ju i praktiken innebär att partiet anser att utländska företag skall få flytta skattebaser från Sverige hur som helst. Sverigevänligt? Nej, Sverigefientligt.
Men allt detta kunde man möjligen tillskriva partiets förvirrade samhällsanalys. Men så kom i onsdags två frågor upp som innebar att enligt grundlagen svensk förvaltningsrätt överlåtes på utländska myndighet, dels i fråga om hantering av bankers kapitaltäckningsregler, dels i fråga om viss EU-representation (EU:s viseeringskodex).
Då inträffar i det första fallet att alla sd-are röstar - en var frånvarande - enhälligt för att Sverige skall avhända sig den aktuella makten över att helt kunna styra svenska bankers kapitaltäckningsregler.
Obegripligt om man samtidigt vill att Sverige skall lämna EU!
Samma sak fast än värre inträffar när det gäller EU:S viseringskodex som behandlats av socialförsäkringsutskottet och som ju har direkt anknytning till synen på imigration till Sverige - nej till beslutet men ja till att överlåta svensk makt till utländsk myndighet.
Detta går ju bara inte ihop.
Totalförvirrat!
Förstår sd-arna att de nu varit med om att besluta att EU:s viseringskodex delvis kan komma att styras från annat håll och göra svensk imigrationspolitik bundet till överväganden som görs där.
Jag tycker detta är bra - för det tvingar andra länder att göra etiska överväganden som de kanske inte annars skulle göra, det är ju lätt att se hur sådant här hantereras totalt principlöst i länder som Italien, Frankrike, Spanien - ja, i Grekland hanteras det inte alls.
Island vill sd däremot skall få bli EU-medlem, har jag förstått.
Däremot vill man att Sverige skall lämna EU, ett EU som partiet dessutom tycker inte skall utarbeta någon gemensam företagsskattebas, CCCTB, vilket ju i praktiken innebär att partiet anser att utländska företag skall få flytta skattebaser från Sverige hur som helst. Sverigevänligt? Nej, Sverigefientligt.
Men allt detta kunde man möjligen tillskriva partiets förvirrade samhällsanalys. Men så kom i onsdags två frågor upp som innebar att enligt grundlagen svensk förvaltningsrätt överlåtes på utländska myndighet, dels i fråga om hantering av bankers kapitaltäckningsregler, dels i fråga om viss EU-representation (EU:s viseeringskodex).
Då inträffar i det första fallet att alla sd-are röstar - en var frånvarande - enhälligt för att Sverige skall avhända sig den aktuella makten över att helt kunna styra svenska bankers kapitaltäckningsregler.
Obegripligt om man samtidigt vill att Sverige skall lämna EU!
Samma sak fast än värre inträffar när det gäller EU:S viseringskodex som behandlats av socialförsäkringsutskottet och som ju har direkt anknytning till synen på imigration till Sverige - nej till beslutet men ja till att överlåta svensk makt till utländsk myndighet.
Detta går ju bara inte ihop.
Totalförvirrat!
Förstår sd-arna att de nu varit med om att besluta att EU:s viseringskodex delvis kan komma att styras från annat håll och göra svensk imigrationspolitik bundet till överväganden som görs där.
Jag tycker detta är bra - för det tvingar andra länder att göra etiska överväganden som de kanske inte annars skulle göra, det är ju lätt att se hur sådant här hantereras totalt principlöst i länder som Italien, Frankrike, Spanien - ja, i Grekland hanteras det inte alls.
lördag 4 juni 2011
2 juni: Villervalla i Libyenpolitiken
Jag tror ju att jag förstår vad som internationellt krävs för svenskt deltagande i Libyen.
Man nationellt klantar socialdemokraterna till det för sig - och Sverige - så man inser att ledningen för det partiet sätter snöd partipolitik framför internationell solidaritet.
Man nationellt klantar socialdemokraterna till det för sig - och Sverige - så man inser att ledningen för det partiet sätter snöd partipolitik framför internationell solidaritet.
1 juni: En kväll som andra
Det blir denna tisdag interpellationsdebatter även efter tidsavbrottet kl 16-18 - de timmarna tar riksdagen alltid paus för att kunna medge att varje ledamot har möjlighet att närvara vid sitt riksdagsgrupps möte.
Det är, brukar jag säga, veckans viktigaste möte: det är där man kan diskutera politiken i hela sin vidd, där man samtidigt får reda på vad som händer i utskotten och i landet och då partiledningen informerar och får veta vad som tilldrar sig.
Denna dag är det folkpartiets tredje vice talman Liselott Hagberg som sitter talman kl 18-20, ja, det blir mer än så för hennes tilltänkte ersättare efter två timmar dyker aldrig upp: han kanske blivit förhindrad eller glömt?
Att sitta stilla tre timmar som talman måste vara påfrestande, det vet vi alla som är i riksdagen, inte bara på grund av allt man tvingas lyssna till utan också därför att det är jobbigt att sitta still så länge.
Så vi väntar på Liselott och äter omelett och annat först vid 21-tiden - det har blivit lite av tradition att ett antal ledamöter - särskilt flitiga är Christer Nylander, Karin Granbom, Hans Backman, Ulf Nilsson, Jan Ertsborn, Lars Tysklind och ofta jag själv - att på detta sätt möats för att både äta, ha trevligt och utbyta erfarenheter och diskutera politik.
Det är, brukar jag säga, veckans viktigaste möte: det är där man kan diskutera politiken i hela sin vidd, där man samtidigt får reda på vad som händer i utskotten och i landet och då partiledningen informerar och får veta vad som tilldrar sig.
Denna dag är det folkpartiets tredje vice talman Liselott Hagberg som sitter talman kl 18-20, ja, det blir mer än så för hennes tilltänkte ersättare efter två timmar dyker aldrig upp: han kanske blivit förhindrad eller glömt?
Att sitta stilla tre timmar som talman måste vara påfrestande, det vet vi alla som är i riksdagen, inte bara på grund av allt man tvingas lyssna till utan också därför att det är jobbigt att sitta still så länge.
Så vi väntar på Liselott och äter omelett och annat först vid 21-tiden - det har blivit lite av tradition att ett antal ledamöter - särskilt flitiga är Christer Nylander, Karin Granbom, Hans Backman, Ulf Nilsson, Jan Ertsborn, Lars Tysklind och ofta jag själv - att på detta sätt möats för att både äta, ha trevligt och utbyta erfarenheter och diskutera politik.
1 juni: Riksdagsgrupp
Vad som tilldrager på riksdagsgruppen är som alltid något som inte berättas om utanför de fyra väggar, golv och tak som omger diskussionen.
Men så mycket kan jag säga som att något som diskuteras är Juholt, Libyen och hur socialdemokraterna kan få hjälp med att hitta tillbaka till en ansvarsfull FN-, utrikes-, försvars- och demokratipolitik.
Lösningen på hur man tar sig bort från det hörn man nu försatt sig i, måste dock vara socialdemokratins eget val.
Men så mycket kan jag säga som att något som diskuteras är Juholt, Libyen och hur socialdemokraterna kan få hjälp med att hitta tillbaka till en ansvarsfull FN-, utrikes-, försvars- och demokratipolitik.
Lösningen på hur man tar sig bort från det hörn man nu försatt sig i, måste dock vara socialdemokratins eget val.
1 juni: En lunch med f.d kollega
Man skall vara försiktig med att berätta om sina fina vänner.
Denna gång kan jag dock inte låta bli. Jag äter lunch med vederbörande. Vi talar forskning och utbildning, vederbörande har fått ett nytt jobb efter att tidigare ha varit i landets ledning och samma riksdagsgrupp som jag.
Vi äter pyttipanna medan vi talar politik.
Om behovet av mer stringens i politiken, raka motsatsen till den förslappning som bland annat präglar allt detta tyckande som numera finns i skymningspressen, bloggar och debatt-program i TV.
Solen lyser över oss och det hela kostar 266 kr.
Det skulle aldrig falla mig in att berätta vem vederbörande är, man skall hålla på lunchintegriteten, jag undrar om skattemyndigheten i slutändan vill se kvittot. För några år sedan vill skattemyndigheten se alla mina kvitton, bland annat vem jag bjudit på skatteverket. Jag vägrade. Det uppskattade man inte utan taxerade upp mig med några tusen kronor av det dåvarande kostnadsersättningen. Hellre det än att avslöja vem man lunchat med
Att reda ut det nu kommer man också att gå bet på.
Vi betalar själva.
Det är kanske inte så vanligt, men väldigt integritetsbefrämjande.
Denna gång kan jag dock inte låta bli. Jag äter lunch med vederbörande. Vi talar forskning och utbildning, vederbörande har fått ett nytt jobb efter att tidigare ha varit i landets ledning och samma riksdagsgrupp som jag.
Vi äter pyttipanna medan vi talar politik.
Om behovet av mer stringens i politiken, raka motsatsen till den förslappning som bland annat präglar allt detta tyckande som numera finns i skymningspressen, bloggar och debatt-program i TV.
Solen lyser över oss och det hela kostar 266 kr.
Det skulle aldrig falla mig in att berätta vem vederbörande är, man skall hålla på lunchintegriteten, jag undrar om skattemyndigheten i slutändan vill se kvittot. För några år sedan vill skattemyndigheten se alla mina kvitton, bland annat vem jag bjudit på skatteverket. Jag vägrade. Det uppskattade man inte utan taxerade upp mig med några tusen kronor av det dåvarande kostnadsersättningen. Hellre det än att avslöja vem man lunchat med
Att reda ut det nu kommer man också att gå bet på.
Vi betalar själva.
Det är kanske inte så vanligt, men väldigt integritetsbefrämjande.
1 juni: Tandläkare och utskott med motivering
Först till behandling hos vänlig tandtekniker - det är nästan absolut smärtfritt men många förmaningar om hur jag skall borsta, borsta, borsta tänderna - annars trillar de ur så småningom.
Det är nog rätt - jag har hört det många gånger förr. Men så skötsam som man skall vara, går inte att vara. Jag lovar alltså inte mer än jag kan hålla. Återbesök senare.
Så utskott. Skatte. Finans har redan börjat tidigare om dagen med utfrågningar. Nu blir det än en gång som så att sverigdemokraterna går samman med socialdemokraterna och vänsterpartiet i en fråga - men den här gången tar miljöpartiet sitt förnuft till fånga.
Sverigedemokraterna vill reservera sig mot en proposition utan motivering - det protesterar jag emot, det blir ju omöjligt att polemisera om man inte känner till i vilken riktning den avvikande rösten går. Efter diskussion kommer det fram att sverigedemokraterna - det gäller som vanligt subsidaritetsprincipen - har motiveringar till varför man säger nej.
Då är det OK att reservera sig - men att göra det utan motivering blir omöjligt enligt min mening.
Det är nog rätt - jag har hört det många gånger förr. Men så skötsam som man skall vara, går inte att vara. Jag lovar alltså inte mer än jag kan hålla. Återbesök senare.
Så utskott. Skatte. Finans har redan börjat tidigare om dagen med utfrågningar. Nu blir det än en gång som så att sverigdemokraterna går samman med socialdemokraterna och vänsterpartiet i en fråga - men den här gången tar miljöpartiet sitt förnuft till fånga.
Sverigedemokraterna vill reservera sig mot en proposition utan motivering - det protesterar jag emot, det blir ju omöjligt att polemisera om man inte känner till i vilken riktning den avvikande rösten går. Efter diskussion kommer det fram att sverigedemokraterna - det gäller som vanligt subsidaritetsprincipen - har motiveringar till varför man säger nej.
Då är det OK att reservera sig - men att göra det utan motivering blir omöjligt enligt min mening.
30 maj: Arboga båge
Framför kyrkan i Arboga står, rest 1935, Engelbrekt Engelbrektsson. Platsen kallas även Järntorget eftersom därifrån - via Arbogaån - skickades mycket, ja, nästan allt, av Bergslagens guld (dvs järn) förr i tiden.
Längre än till Arboga kunde man inte komma med båt från Stockholm - ty alldeles väster om nuvarande centrala Arboga gör ån en kraft sväng, en båge. Arbughi.
Därav Arboga - båge.
Längre än till Arboga kunde man inte komma med båt från Stockholm - ty alldeles väster om nuvarande centrala Arboga gör ån en kraft sväng, en båge. Arbughi.
Därav Arboga - båge.
torsdag 2 juni 2011
30 maj: Till Arboga
Sommarfest med folkpartiets lokalavdelning i Arboga. Mycket trevligt, många goda, gamla vänner - och dessbättre, vart man kommer, alltid några nya.
Medlemmar är det viktigaste ett parti har. Människor som vill diskutera politik och förmedla åsikter.
Jag blir inte längre arg, bara trött, när jag gång efter annan hör - eller snarare läser - att partierna inte behöver sina medlemmar. Det skrivs bara av människor som inte förstår vad politik är. Konsten att lösa ideologiska konflikter.
Det är som att säga att vårt fotbollslag behöver inga spelare. Vad blir då kvar?
Eller vår butik klarar sig bra utan både personal och kunder. Tomt, blir det. Ingen verksamhet. Dött.
Därför är det roligaste som finns att komma till Arboga eller andra ställen och få träffa ordföranden Anette Gerhardsson, fullmäktigeledamöterna Anders Carlinger - alltid företagare - eller Marianne Samuelsson, de trogna kämparna Sixten Öhman eller Göran Edlund, båda lika aktiva som när de var aktiva, eller de som jag inte tidigare träffat på, Anette och Thomas Lindberg, nygifta för övrigt, Anette blev till och med invald som ersättare i fullmäktige i Arboga under namnet Ohlsen. Grattis!
Först blir det kommunalpolitik och frågorna präglas av att Arboga har en olycklig socialistisk majoritet som för en politik som gör att kommunen nu har nästan likviditetsproblem, detta i en tid när landets övriga kommuner just gjort sitt bästa år någonsin, överskott med 20 miljarder!
I Arboga gick folkpartiet fram, tack för det, i röstetal och procent, men majoriteten vandrar vidare och Arboga går helt enkelt kräftgången.
Därför är det skönt att höga Anders Carlinger säga att trots alla problem lyckas folkpartiet få fram mer pengar, bland annat genom att skjuta på investeringar i nya vägar etcetera, till det viktigaste området, skolan - där är ju genom mer bildning och utbildning vi kan lyfta Sverige.
God mat, trevliga diskussioner.
21.20 är jag åter på Arboga station - och denna lediga dag i en politikers liv kommer jag hem via T-banan redan 25 minuter över tolv.
Medlemmar är det viktigaste ett parti har. Människor som vill diskutera politik och förmedla åsikter.
Jag blir inte längre arg, bara trött, när jag gång efter annan hör - eller snarare läser - att partierna inte behöver sina medlemmar. Det skrivs bara av människor som inte förstår vad politik är. Konsten att lösa ideologiska konflikter.
Det är som att säga att vårt fotbollslag behöver inga spelare. Vad blir då kvar?
Eller vår butik klarar sig bra utan både personal och kunder. Tomt, blir det. Ingen verksamhet. Dött.
Därför är det roligaste som finns att komma till Arboga eller andra ställen och få träffa ordföranden Anette Gerhardsson, fullmäktigeledamöterna Anders Carlinger - alltid företagare - eller Marianne Samuelsson, de trogna kämparna Sixten Öhman eller Göran Edlund, båda lika aktiva som när de var aktiva, eller de som jag inte tidigare träffat på, Anette och Thomas Lindberg, nygifta för övrigt, Anette blev till och med invald som ersättare i fullmäktige i Arboga under namnet Ohlsen. Grattis!
Först blir det kommunalpolitik och frågorna präglas av att Arboga har en olycklig socialistisk majoritet som för en politik som gör att kommunen nu har nästan likviditetsproblem, detta i en tid när landets övriga kommuner just gjort sitt bästa år någonsin, överskott med 20 miljarder!
I Arboga gick folkpartiet fram, tack för det, i röstetal och procent, men majoriteten vandrar vidare och Arboga går helt enkelt kräftgången.
Därför är det skönt att höga Anders Carlinger säga att trots alla problem lyckas folkpartiet få fram mer pengar, bland annat genom att skjuta på investeringar i nya vägar etcetera, till det viktigaste området, skolan - där är ju genom mer bildning och utbildning vi kan lyfta Sverige.
God mat, trevliga diskussioner.
21.20 är jag åter på Arboga station - och denna lediga dag i en politikers liv kommer jag hem via T-banan redan 25 minuter över tolv.
30 maj: Ganska mycket händer
Måndag morgon - tidningarna förstås och sedan till riksdagen. Hela dagen går med saker som skall göras, inte minst för att reda upp vad som inte gjorts under den vecka jag var i Rumänien.
På riksdagsdatorn finns efter sju dagars bortovaro 560 e-postbrev av olika slag, 1500 spammeddelanden som tas bort inom en tiondels sekunde samt - maskinen kan räkna - 42.274 andra, sparade men olästa meddelanden.
- Du har 42.274 filer i din dator, som tar upp si och så stor plats, står det när jag öppnar.
- Kasta om möjligt sådant som du inte behöver, är den ständiga uppmaningen.
Sanningen är att jag behöver varenda fil: Jag samlade på mig alla adresser som skrev till mig om FRA den där gången drevet gick i den frågan, där man hade både rätt och fel, rätt i bemärkelsen att man skall vara orolig för intrång i den personliga integriteten, fel i den bemärkelsen att vi faktiskt skapade ett rättssystem som dels tillgodosåg enskildas rätt att inte bli föremål för dataspaning utan föregående misstanke och domstolsbeslut, dels att vi gjorde slut på dataoperatörernas oinskränkta möjlighet att utan insyn hantera vars och ens digitala trafik i kommersiellt syfte; jag tror att få inser att dataoperatörernas - och många enskildas - prostester hade ett helt annat syfte än det föregivna: man ville behålla status quo och utan straffansvar kunna leta och samla andras datatrafik.
Men visst: Staten skall inte kunna kartlägga enskildas datatrafik utan mycket stora restriktioner. Jag tycker att det blev en bra balans. Endast efter domstolsbeslut får myndighet, i praktiken polisen, spana i datatrafik. Då kan vi komma åt knarkbrottslingar, spioner och andra skumma typer medan all annan datatrafik förblir helt skyddad, ja, handlar det bara om inrikes datatrafik förblir den inte ens för brottslingar föremål för någon spaning.
Jag tar till slut cykeln till Stockholms Central.
Målet är Arboga.
På riksdagsdatorn finns efter sju dagars bortovaro 560 e-postbrev av olika slag, 1500 spammeddelanden som tas bort inom en tiondels sekunde samt - maskinen kan räkna - 42.274 andra, sparade men olästa meddelanden.
- Du har 42.274 filer i din dator, som tar upp si och så stor plats, står det när jag öppnar.
- Kasta om möjligt sådant som du inte behöver, är den ständiga uppmaningen.
Sanningen är att jag behöver varenda fil: Jag samlade på mig alla adresser som skrev till mig om FRA den där gången drevet gick i den frågan, där man hade både rätt och fel, rätt i bemärkelsen att man skall vara orolig för intrång i den personliga integriteten, fel i den bemärkelsen att vi faktiskt skapade ett rättssystem som dels tillgodosåg enskildas rätt att inte bli föremål för dataspaning utan föregående misstanke och domstolsbeslut, dels att vi gjorde slut på dataoperatörernas oinskränkta möjlighet att utan insyn hantera vars och ens digitala trafik i kommersiellt syfte; jag tror att få inser att dataoperatörernas - och många enskildas - prostester hade ett helt annat syfte än det föregivna: man ville behålla status quo och utan straffansvar kunna leta och samla andras datatrafik.
Men visst: Staten skall inte kunna kartlägga enskildas datatrafik utan mycket stora restriktioner. Jag tycker att det blev en bra balans. Endast efter domstolsbeslut får myndighet, i praktiken polisen, spana i datatrafik. Då kan vi komma åt knarkbrottslingar, spioner och andra skumma typer medan all annan datatrafik förblir helt skyddad, ja, handlar det bara om inrikes datatrafik förblir den inte ens för brottslingar föremål för någon spaning.
Jag tar till slut cykeln till Stockholms Central.
Målet är Arboga.
29 maj: Cosi van Tutte
Jag åker till Drottningholm - det är från Stocksund en utmärkt bussförbindelse dit, SL:s 176:a, den börjar vid Mörby station och går sedan till Ekerö via Brommaplan.
Det är premiär på Drottningholms slottsteater från 1676 på Cosi van tutte, Wolfgang Amadeus Mozarts år 1790 uruppförda såpopera , jo, sådana fanns före TV3:s tid där handlingen är mer än banal: två unga män slår vad om att deras vackra damer aldrig skulle komma på tanken att vara otrogna vilket inte direkt visar sig stämma med operans innehåll.
Nu är det inte för innehållet i operan man ser opera på Drottningholm utan det är dels sången, dels miljön. Och den är förförande.
Under ledning av Mark Tatlow spelar elever från Operahögskolan - och i publiken finns dess politiskt ledda ledning, Kristina Axén Olihn (m) och Gudrun Schyman (fi, f.d. v) och de som tillsatt dem, Lena Adelsohn Liljeroth (m) och hennes statssekreterare Ingrid Eiken (m) - för allt vad deras halsar är värda, och de är värda mycket: Visserligen blir väl ingen en ny Jussi Björling men alla sjunger utmärkt och orkestern, till utseendet en blandning av 1500-tals unga män och kvinnor med hästsvans och ett 20-30-tal kopior av Anders Borg, är ypperlig, måste jag säga.
I publiken finns - utöver bland andra både teaternas nya ledare Sofi Lerström från Dramaten och hennes företrädare under32 år Per Forsström (som berättar att han har ett - enligt mig då - strålande projekt på gång, nämligen att skriva om sin morfar, den f.d. liberale ministern från Norrbotten David Hansén) - också Anders Wall, som med all rätt är stolt över att via stipendier ha stött två av sångarna som nu har huvudroller i Operahögskolans uppsättning av Cosi van Tutte.
Vi behöver fler som Anders Wall i Sverige! Kapitalister som i grunden bryr sig mer om vad man får och kan göra för pengar än samla dem i stora högar. Och det behövs stora och små kapitalister. Min far (1916-97) var verkligen en sådan, sprungen ur de minsta av omständigheter, och den ende som jag känner till i Sverige som svultit under långa tider i brist på att den faderslösa familjen (min farfar var Frälsningsofficer och dog i spanska sjukan innan min pappa blivit två år gammal) hade mat för dagen, men som - bland annat provinssialläkare - hjälpte många studiebegåvade textilarbetarbarn i Viskafors söder om Borås med böcker, busskort och andra på den tiden nödvändiga "stipendier" för att de skulle ha råd att studera vidare - jag visste inte detta förrän min far var död, då framgår det hur otroligt generöst han var i stället för att som läkare samla pengar på hög.
Detta apropå Cosi van Tutte, som betyder - har jag förstått - Så gör alla.
Deet borde alla göra, fast inte på det sättet som såpoperan skildrar utan som många som bidrar till att lyfta andra, enskilda i samhället gör genom generositet.
Jag tar efter föreställningen, som alltid slutsåld, bussen hem och tänker på andra i publiken jag mött där: bara från fp-håll förra utbildningsministern Jan-Erik Wikström, europaparlamentarikern Cecilia Wikström, förra partistyrelseledamoten (fp) Agneta Dreber samt förra riksdagsledamoten från Jönköping Inger Gustafsson i Norrahammar.
Det är kul att gå på operan även om handlingen i föreställningen, uppriktigt sagt, är förskräcklig med våra moralmått mätt.
Det är premiär på Drottningholms slottsteater från 1676 på Cosi van tutte, Wolfgang Amadeus Mozarts år 1790 uruppförda såpopera , jo, sådana fanns före TV3:s tid där handlingen är mer än banal: två unga män slår vad om att deras vackra damer aldrig skulle komma på tanken att vara otrogna vilket inte direkt visar sig stämma med operans innehåll.
Nu är det inte för innehållet i operan man ser opera på Drottningholm utan det är dels sången, dels miljön. Och den är förförande.
Under ledning av Mark Tatlow spelar elever från Operahögskolan - och i publiken finns dess politiskt ledda ledning, Kristina Axén Olihn (m) och Gudrun Schyman (fi, f.d. v) och de som tillsatt dem, Lena Adelsohn Liljeroth (m) och hennes statssekreterare Ingrid Eiken (m) - för allt vad deras halsar är värda, och de är värda mycket: Visserligen blir väl ingen en ny Jussi Björling men alla sjunger utmärkt och orkestern, till utseendet en blandning av 1500-tals unga män och kvinnor med hästsvans och ett 20-30-tal kopior av Anders Borg, är ypperlig, måste jag säga.
I publiken finns - utöver bland andra både teaternas nya ledare Sofi Lerström från Dramaten och hennes företrädare under32 år Per Forsström (som berättar att han har ett - enligt mig då - strålande projekt på gång, nämligen att skriva om sin morfar, den f.d. liberale ministern från Norrbotten David Hansén) - också Anders Wall, som med all rätt är stolt över att via stipendier ha stött två av sångarna som nu har huvudroller i Operahögskolans uppsättning av Cosi van Tutte.
Vi behöver fler som Anders Wall i Sverige! Kapitalister som i grunden bryr sig mer om vad man får och kan göra för pengar än samla dem i stora högar. Och det behövs stora och små kapitalister. Min far (1916-97) var verkligen en sådan, sprungen ur de minsta av omständigheter, och den ende som jag känner till i Sverige som svultit under långa tider i brist på att den faderslösa familjen (min farfar var Frälsningsofficer och dog i spanska sjukan innan min pappa blivit två år gammal) hade mat för dagen, men som - bland annat provinssialläkare - hjälpte många studiebegåvade textilarbetarbarn i Viskafors söder om Borås med böcker, busskort och andra på den tiden nödvändiga "stipendier" för att de skulle ha råd att studera vidare - jag visste inte detta förrän min far var död, då framgår det hur otroligt generöst han var i stället för att som läkare samla pengar på hög.
Detta apropå Cosi van Tutte, som betyder - har jag förstått - Så gör alla.
Deet borde alla göra, fast inte på det sättet som såpoperan skildrar utan som många som bidrar till att lyfta andra, enskilda i samhället gör genom generositet.
Jag tar efter föreställningen, som alltid slutsåld, bussen hem och tänker på andra i publiken jag mött där: bara från fp-håll förra utbildningsministern Jan-Erik Wikström, europaparlamentarikern Cecilia Wikström, förra partistyrelseledamoten (fp) Agneta Dreber samt förra riksdagsledamoten från Jönköping Inger Gustafsson i Norrahammar.
Det är kul att gå på operan även om handlingen i föreställningen, uppriktigt sagt, är förskräcklig med våra moralmått mätt.
29 maj: Statschefen
Regn i luften - men jag hinner i alla fall för första gången detta år klippa hela vår gräsmatta.
Det är lika pinsamt år efter år: Alla grannar tycks ha välskötta gräsmattor och har klippt dem säkert fyra-fem gångar innan jag hinner första gången.
En gång frågade jag i augusti min blivande riksdagskollega Isabella Jernbeck (m) om hur många gånger hon trodde att jag klippt den gräsmatta hon ofta som hundägare går förbi. Hon fick tre alternativ: Noll, En eller Tretton. Hon fick fel, hon trodde noll. Men rätt svar var faktiskt En.
Så när man klipper gräs hinner man tänka på mycket annat. I dag har jag tänkt på Statschefen
Det skrivs mycket i dessa dagar om statschefen.
Det sötaste jag hör denna dag om vederbörande är vad fyra damer säger - jag känner bara en av dem, skall sägas. Jag råkar träffa dem på på Riksbron vid Riksdagshuset.
De tycker att det är bedrövvvvligt - ja, de är frå Werlmland - att kungen eventuellt har varit på på en sådan där p-rrklubb. Men så är det drevet.
- Kanske skulle vi i alle fall åke ut te Drottningholm och trösta han om han e hemma?
Det är lika pinsamt år efter år: Alla grannar tycks ha välskötta gräsmattor och har klippt dem säkert fyra-fem gångar innan jag hinner första gången.
En gång frågade jag i augusti min blivande riksdagskollega Isabella Jernbeck (m) om hur många gånger hon trodde att jag klippt den gräsmatta hon ofta som hundägare går förbi. Hon fick tre alternativ: Noll, En eller Tretton. Hon fick fel, hon trodde noll. Men rätt svar var faktiskt En.
Så när man klipper gräs hinner man tänka på mycket annat. I dag har jag tänkt på Statschefen
Det skrivs mycket i dessa dagar om statschefen.
Det sötaste jag hör denna dag om vederbörande är vad fyra damer säger - jag känner bara en av dem, skall sägas. Jag råkar träffa dem på på Riksbron vid Riksdagshuset.
De tycker att det är bedrövvvvligt - ja, de är frå Werlmland - att kungen eventuellt har varit på på en sådan där p-rrklubb. Men så är det drevet.
- Kanske skulle vi i alle fall åke ut te Drottningholm och trösta han om han e hemma?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
