30 maj: En (ändå) upprörd åsikt

Man hör en del (trots hörselproblem).
Det här t.ex.:
- Jag är upprörd över att ni åker taxi så mycket.
- Men jag har ju inte åkt taxi för en enda krona på flera månader, däremot färdtjänst när jag satt i rullstol.
- Men jag är upprörd i alla fall.

29 maj: En borttagen åsikt

Kommunalrådet Pierre Månsson (fp), tillika ordförande i  kommunstyrelsen, och fullmäktiges ordförande i Kristianstad Sten Heermansson (fp), vid avtäckningen i juni 2011 av minnesmärket över Filip Orlik, den ukraniske statschef som efter slaget vid Poltava utvandrade till Sverige (en sorts asyl) och bosatte sig i Kristianstad, den stad som för övrigt numera också Sverigedemokraternas partisekreterare är bosatt i.
  Bör minnesmärket få vara kvar? kan man fråga - svensk är ju verkligen inte Filip Orlik och likväl är han hedrad med ett minnesmärke mitt i Kristianstad, som det fria ordets och tankens försvarare, författare till det fria Ukrainas första författning - men  fördriven från sitt hemland

Apropå rubriken:
  Nej, det är inte jag som tagit bort en åsikt jag har.
  Det är Björn Söder (sd) som raderat sin åsikt "Sverige?" om sångerskan Loreens strålande viktoria i Baku i Azerbadzjan - ett land vars regim hon (likt mig och många till) starkt ogillar.
 Att inte våga stå för en åsikt man har, kan jag förstå man tvingas till i vissa andra länder, av rena säkerhetsskäl. Ondskans regimer är alltid omöjliga att ha att göra med, de vill att alla skall tänka lika.
  (Då blir som jag brukar säga inte myket tänkt.).
  Men i Sverige?
  Det är nesligt att radera åsikter man har, att inte våga stå för dem i vårt land.
  Det är kort sagt osvenskt.
  Björn Söder - som personligen är som varje annan svensk, jag känner honom ganska hyfsat från en gemensam tid i New York (många representanter från olika länder och kulturer samlas där) som svenska FN-delegater hösten 2011 - har gjort ont värre genom de mest krystade förklaringar till sin egen raderade kommentar.
 Det är för alla som vågar stå för sina åsikter uppenbart att Söder sänder signalen att Loreen, Zlatan och många andra som företräder Sverige i internationella sammanhang inte är riktiigt goda - genuina - svenskar för att de skall falla det invandringskritiska parti Söder är företräder i smaken.
  De borde kanske rent av inte ha kommit hit, till det land som Björn Söder vill förbehålla rätten för bara riktiga svenskar - vad det nu är.
  Men tiden läker de flesta sådana fördomar.
 Själv härstammar jag från Polen och Ukraina - min anfader, en polsk bonde, följde med Karl XII (frivilligt eller ej, ingen vet) när denne ursvenske monark förlorat slaget (och 8.000 svenska män) vid Poltava 1709 och måste bege sig till Bender - därifrån kom min anfader så småningom till Sverige och bosatte sig i backarna söder om Jönköping (Barnarpstrakten) för att bli det svenskaste som tänkas kan.
  Så kan det gå.
  Men i närtid finns andra exempel på det svenskaste av svenskar:
  På Sveriges tron har vi t.ex. en fransk ättling, gift med en tyska från Brasilien, en utmärkt kombination i vårt land.
  För det kan väl inte vara som så att de enda som kan accepteras vad gäller svenskhet är att man är född i
Ockelbo och framför allt inte kommer från någon del av den provins i Sverige som under århundraden tillhörde Danmark?
 Likväl: Skånska sångare är trevliga att höra, de skorrar vackert och är bäst när de inte, var sig i ton eller innehåll, sjunger falskt.
  De behöver aldrig radera sina sånger eller åsikter.

28 maj: Första miljömotionen - 1959 (fp)!

Jag ser att centerpartister åter talar om hur partiet väckte den första miljömotionen 1962. Det är en historieskrivning som är etablerad. god men falsk. Dels handlade c-motionen 1962 om socialpolitiken i allmänhet, dels hade folkpartister väckt en riktig miljömotion - som ledde fram till bildandet av Naturvårdsverket -  redan 1959.

Här är den, det var David Ollén i Stockholm (första kammaren) och Martin Söderquist i Solna (dito) samt Martin Larsson (andra kammaren) som väckte den, möjligen kan man bakom motionen också spåra ordföranden i Svenska Naturskydsföreningen Sten Selander, författare och känd liberal::

Motion nr 43 i Första kammaren 1959


Av herrar Ollén och Söderquist, om översyn av naturskyddslagen m.m.

I samband med den i allt starkare tempo ökande tekniska utvecklingen, samhällets fortlöpande urbanisering och den väldiga ekonomiska exploateringen av naturtillgångarna har naturskyddet hos oss liksom i de flesta andra länder kommit in i en uppenbar kris.

De nyss nämnda faktorerna har kraftigt inverkat, inte endast på den orörda eller relativt orörda delen av vår natur, utan också förorsakat sådana ingrepp i det kulturpåverkande landskapet att detta - med sina tillgångar av skönhet och stimulerande omväxling, med sina kulturella och ekonomiska värden - är allvarligt hotat.

Det kan sättas ifråga, om inte denna utveckling hos oss gått fortare och gripit in djupare än i de flesta andra med oss jämförbara länder, väl sammanhängande med vårt folks sedan århundraden manifesterade intresse för tekniska framsteg och rationell samhällsuppbyggnad.

De tekniska framstegen är givetvis inte en företeelse i och för sig ägnad att väcka betänkligheter, tvärtom har de bidragit till att ge vårt folk en hög ekonomisk och social standard.

Men de allvarligaste farhågor anmäler sig, om ett materiellt tänkesätt får en sådan dominans i samhället, att den kulturella utvecklingen blir satt i efterhand.

Det kan med fog hävdas, att de stora kulturella tillgångar som natur och landskap utgör hos oss blivit styvmoderligt behandlade, och att såväl enskilda som myndigheter ägnat ett alltför lamt intresse åt denna del av vårt kulturarv. Från statsmaktens sida har dock dessa frågor redan tidigt beaktats, bl.a. genom viss lagstiftning.

Den första egentliga naturskyddslagstiftningen rymdes i 1909 års lagar angående nationalparkers och naturminnesmärkens fredande. Därjämte har funnits vissa bestämmelser av naturskyddande innebörd i specialförfattningar på olika områden, såsom i vattenlagen, byggnadslagen, skogsvårdslagen osv.

Behovet av mer allmängiltiga regler har dock blivit allt starkare ju längre utvecklingen fortskridit, och det var därför en naturlig åtgärd när Kungl. Maj:t 1946 tillsatte en särskild naturskyddsutredning.

Med anledning av dess betänkande 1950 framlades och godkändes en speciell naturskyddslag, som trädde i kraft den 1 januari 1953. Ifrågavarande naturskyddslag, som är vår första allmänna lag av detta slag, reglerar skyddet mot förfulande ingrepp i landskapsbilden och mot nedskräpning av naturen.

Naturskyddsutredningen föreslog även inrättandet av en central naturvårdsmyndighet med uppgift att utöva en allmän tillsyn över naturens skydd och vård, ej blott i de hänseenden som regleras i naturskyddslagen, utan över huvud taget.

Denna naturvårdsmyndighet blev emellertid inte verklighet. Befogenhet att meddela beslut enligt lagen tillkom i stället länsstyrelserna och i vissa fall regeringen.

Vården och förvaltningen av våra nationalparker har överflyttats till domänstyrelsen. Vid sidan av de gamla nationalparkerna har man enligt lagen nu också fått möjligheter att skapa s.k. naturparker, som i första hand skall fylla ett socialt behov.

Naturminne på enskild marks ägo har ställts under förvaltning av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Utrednings- och rådgivningsverksamheten har blivit en viktig del av naturskyddsarbetet, och här har myndigheterna velat utnyttja redan befintliga myndigheter och organisationer, som redan länge verkat för naturskydd och landskapsvår.

Så har Vetenskapsakademien bibehållits som sakkunnigt, rådgivande organ i rent vetenskapliga naturskyddsfrågor.

Svenska naturskyddsföreningen har fungerat som allmänt sakkunnig institution, och Samfundet för hembygdsvård har utnyttjats som rådgivande organ beträffande landskapsvården och landskapsgestaltningen och i sådana frågor som gäller naturskyddslagens bestämmelser till skydd för landskapsbilden.

I fråga om fridlysning av områden som nationalpark har statens fritidsnämnd varit remissinstans.

Viktigare naturvårdande uppgifter har även handlagts av andra statliga myndigheter, t.ex. domänstyrelsen, när det gäller vården av de områden av skog och mark som förvaltas av verket, samt av riksantikvarieämbetet som gjorde en värdefull insats, främst när det gäller kulturlandskapet kring fornminnen och fornminnesområden.

Tilläggas kan att länsstyrelserna upprättat speciella naturskyddsråd för att handlägga alla viktiga naturskyddsfrågor.

Under de sex år som gått sedan naturskyddslagen trädde i kraft har man kunnat få god erfarenhet av både lagens möjligheter och begränsning.

Det kan utan vidare konstateras, att intresset för naturskydd och landskapsvård kraftigt stimulerats både genom ifrågavarande lag och på grund av det intensiva arbete som uträttats - ofta med uppbåd av frivilliga krafter - genom nyssnämnda organisationer.

Intresset för och umgänget med svensk natur har tagit sig många glädjande uttryck, inte minst hos ungdomen.

Förståelsen för de aktuella problemen, en varsam exploatering och en genomtänkt nygestaltning av landskapet har också vunnit beaktande hos många exploatörer.

Uppenbara svårigheter faller emellertid i ögonen. Den gällande naturskyddslagstiftningen har en alltför begränsad räckvidd, och myndigheterna förfogar inte över medel för tillämpning av de föreskrifter lagen ger.

Den väldiga exploatering, som nu sker av våra naturtillgångar, har endast i en mycket begränsad omfattning påverkats eller modifierats av naturskyddslagen. Vi tänker här i första hand på utbyggnaden av våra vatten för kraftproduktion.

Här sker en forcerad byggnadsverksamhet i de flesta av våra större älvar och sjöar, som inom loppet av några få årtionden förändrar betydande delar av natur och bebyggelse i vårt land.

Här har visserligen de naturvårdande myndigheterna och föreningarna i viss utsträckning sökt göra stämma hörd, framför allt genom kammarkollegiet och genom vattendomstolarna, men på grund av en i vissa avseenden föråldrad vattenlag har kraftverksbyggena kunnat genomföras utan den omsorgsfulla planläggning som varit nödvändig både ur naturskyddssynpunkt och med hänsyn till andra intressen.

Vi vill i detta sammanhang hänvisa till den starkt kritiska skrivelse som nyligen ingivits till Kungl. Maj:t av domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen och kammarkollegiet, gällande framför allt den för naturen delvis ödeläggande utbyggnad som planeras inom Lilla Lule älvs vattenområde.

De nya ämbetsverken påtalar här bl.a. önskvärdheten av en sådan allmän planering på förhand klart kan bedömas från olika synpunkter.

Det kan ytterligare framhållas, att exploateringen av våra vatten ur andra synpunkter fortskridit så långt, att uppenbara skador redan kan konstateras (vattenföroreningarna).

Även täkter av grus och annat material har ofta skett till förfång för natur- och naturtillgångar.

Ökade vägbyggen, skogens och jordens nationalisering är andra företeelser som påkallar mer intensiva åtgärder med sikte på naturskydd och landskapsgestaltning.

Vi är väl medvetna om att det för närvarande kan anses vanskligt att inrätta nya statliga organ, och vi önskar ej heller föreslå några kostnadskrävande åtgärder i detta stycke.

Den fråga det här gäller är emellertid av så stor betydelse, inte endast för det rena naturskyddet, utan också för landets hushållning, att åtgärder från det allmännas sida måste vidtas för att skapa en bättre samordning mellan de olika intressen som här gör sig gällande och för att tillvarata de ekonomiska, sociala och vetenskapliga intressen som här anmäler sig.

För närvarande fungerar en samordnande delegation, den s.k. naturvårdsdelegationen, som torde kunna utbyggas för här berörda syften. Naturvårdsdelegationen har skapats i samråd med regeringen, i främsta rummet för att bevaka naturskyddets intressen i samband med kraftverksbyggen och sjöregleringar.

Delegationens ordförande, landshövding Bo Hammarskjöld, och sekreterare, hovrättsrådet P-E Fürst, har tillsatts av regeringen.

Den består i övrigt av en representant för Samfundet för hembygdsvård och en representant för Svenska naturskyddsföreningen.

Ett flertal sammanträden och diskussioner har ägt rum, bl.a. tillsammans med representanter för statliga och enskilda kraftverksintressenter.

Under föregående år erhölls statsanslag för upprättande av en förteckning över sådana sjöar och vattendrag som borde undantas från exploatering.

Detta arbete, som för närvarande pågår och som snart kan beräknas vara avslutat, leddes av professor Gunnar Beskow.

Bakom delegationen står en rad föreningar och institutioner, som har speciellt intresse för naturskydd och landskapsvård. Det torde enligt vår mening inte erbjuda några större svårigheter att av denna delegation skapa en central statlig organisation med representanter för de organisationer och verk, vilka redan nu fungerar som sakkunnigorgan, i främsta rummet Vetenskapsakademien, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård, domänstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Även om en dylik statlig nämnd eller centralorganisation blott skulle erhålla rådgivande befogenheter, skulle man på ett helt annat sätt än nu erhålla betryggande garantier för att icke onödiga eller förhastade ingrepp gjordes beträffande oersättliga skönhetsvärden i landskapsbilden.

Det är givetvis glädjande, att de fyra ovannämnda ämbetsverken i ett speciellt fall på tidigt stadium slagit larm, men visar icke detta samtidigt denna deras högst ovanliga åtgärd, att ett speciellt organ behövs för denna så utomordentligt viktiga åtgärd?

I intervjuuttalanden inför 50-årsjubileet yttrade Vattenfallsstyrelsens chef bl.a. följande:

"Vattenfall kommer att göra fullt skäl för namnet också under sitt andra halvsekel - det finns många fall och forsar att förvandla till kraft i Norrland, innan den mesta vattenkraften är utbyggd någon gång på 70-talet."

Ingen tvivlar på att icke detta program kommer att fullföljas med utomordentlig energi och skicklighet.

Men vad man samtidigt frågar sig - och detta inför den snabba utvecklingen på atomkraftens område:

Är det icke tänkbart, att det vore klokt med ett långsammare tempo beträffande vattenkraftens utbyggnad? Man accepterar givetvis det absolut nödvändiga på detta område, men man vill vara förvissad om att det rör sig om det absolut nödvändiga.

Såsom läget nu är, erhåller svenska folket aldrig några klargörande besked på ett tidigt stadium, aldrig några mer långtgående analyser fotade på objektiva statliga utredningar.

Man har en allmän känsla av att det ena omistliga skönhetsvärdet efter det andra plockas, men man saknar översikten och ställes ofta inför fullbordade skrämmande fakta.

Vad som behövs är alltså ökade garantier för att icke vattenkraften ödelägger vad atomkraften inom kort kanske kan åstadkomma utan motsvarande ödeläggelse. Här liksom på andra områden gäller det icke blott nuet utan framtiden.

Kommande generationer i en alltmer industrialiserad värld kommer aldrig att förlåta oss, om vi ödelagt och raserat vad som skulle ha kunnat bibehållas genom bättre planering och större vaksamhet.

Och detta är en fråga icke för de få utan för hela svenska folket.

Ju mer den ekonomiska standarden stiger, desto fler blir det som får möjlighet att tillägna sig och stimuleras av rika skönhetsvärden, som bl.a. den svenska fjällvärden ännu har att bjuda på.

Med detta har vi blott velat peka på några av de betydelsefulla problem en dylik rådgivande statlig nämnd borde sysselsätta sig med.

Vad som krävs är en aktiv naturvårdspolitik från svenska folkets sida, och en dylik nämnd utgör en nödvändig förutsättning för en allsidig belysning och klargörande informationer av aktuella problem på hithörande område.

Beträffande en överarbetning av naturskyddslagen är det inte möjligt att här komma med några mer ingående förslag.

Vi vill dock framhålla önskvärdheten av att lagen göres mer preciserad och effektiv och framför allt att tillämpningsföreskrifterna utarbetas klarare.

Vi vill då särskilt framhålla som betydelsefullt, att tillämpningsföreskrifternas paragraf 19 preciseras så att det tydligare framgår, vilka uppgifter som åvilar de olika utredande och rådgivande organen.

Detta torde vara av värde, även om den föreslagna statliga nämnden tillkommer, då det här förutsättes att de rådgivande organen fortfarande skall bibehållas och kanske t.o.m. utöka sin verksamhet.

Så bör enligt vår mening Vetenskapsakademien få en klart definierad ställning när det gäller naturskyddets viktiga vetenskapliga uppgifter. Svenska naturskyddsföreningen bör få sin uppgift fixerad till de omfattande fridlysningsåtgärder som blir mer och mer aktuella samt i fråga om upplysningsverksamheten.

Samfundet för hembygdsvård, som förfogar över en särskild landskapsbyrå med sakkunniga beträffande både vattenfrågor och vägvård, bör i främsta rummet ha hand om de frågor som gäller landskapsvård och landskapsgestaltning, liksom också upplysningsverksamhet.

På liknande sätt bör uppgifterna preciseras för t.ex. statens fritidsnämnd, domänstyrelsen och riksantikvarieämbetet; för ämbetet bör uppgiften vara klar kring vården av landskapet i samband med fornlämningarna.

Det samordnande organet för dessa frivilliga organ bör vara den ovan nämnda föreslagna nämnden.

Vad som är av utomordentlig betydelse och som här måste särskilt understrykas är önskvärdheten av att staten i större utsträckning än som nu är fallet ställer medel till förfogande för naturskyddet.

För närvarande är läget i detta stycke ohållbart. Vetenskapsakademien förfogar över så små anslag, att någon effektiv verksamhet knappast är tänkbar.

Detta är särskilt tragiskt med tanke på speciellt vattenexploateringens omfattning och hastighet. Landskapsbyrån inom Samfundet för hembygdsvård arbetar på samma sätt med otillräckliga anslag, vilket gör att den viktiga landskapsgestaltningen, som i viss mån kommer att bestämma utformningen av vår moderna miljö, måste bedrivas rent provisoriskt och många gånger med tillfälligt anskaffade anslag.

Vi är övertygade om att en upprustning av naturskyddet och dess organ inte behöver betyda någon större investering och att de medel som kan reserveras för detta ändamål, måste anses väl använda med tanke på naturskyddets betydelsefulla uppgifter och dess inverkan även på rent ekonomiska och sociala frågor.

En riktig hushållning av våra naturtillgångar är i det långa loppet god ekonomi men kan icke ske utan medverkan av aktiv naturvård och landskapsvård.

På grund av det anförda ber vi därför hemställa

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslå inrättandet dels av en statlig nämnd för allmän tillsyn över naturens skydd och vård, möjliggörande av en ökad aktiv naturvårdspolitik, dels en översyn av gällande naturskyddslag, särskilt med tanke på att klart precisera arbetsområdena för nu befintliga utredande och rådgivande organ.

Stockholm den 21 januari 1959

David Ollén (fp) Martin Söderquist (fp)

I andra kammaren väcktes samma motion samma dag av Martin Larsson (fp) i Stockholm.

26 maj: Det fritt svävande partiet

I Umeå pågår miljöpartiets kongress. Det handlar - det är tydligt - om det näst vänsterpartiet mest opportunistiska partiet, med egen , eller lånad, sedelpress. Från Umeå kommeer ur Gustav Fridolins och Åsa Romsons munnar rader av krav och måsättningar, i alla riktningar, med det tillägget att alla deras krav är finansierade.
Javisst, det är klart att man kan ta och ge t.ex. järnvägen 100 miljarder mer (på vilken tid talar man inte om!) jämfört med regeringen, men om man inte har mer eller egna pengar, måste man ta dessa 100 miljarder kronor någon annanstans ifrån.
Varifrån? bästa miljöparti!
Socialdemorkaterna omfördelar, vänsterpartiet är tydligt med att partiet vill riva upp dagens ekonomiskt politiska ramverk och göra Sverige till ett nytt Grekland - och låna av våra barn, sverigedemokraterna har en hokuspokusmodell som går ut på att de 6-700.000 utlandsfödda som nu bidrar till vår försörjning genom företagande eller förvärsvsarbete varje dag tydligen skall inte ha kommit hit eller avvisas liksom 90 procent av de som kan tänkas komma till Sverige framöver  - så går deras så kallade ekvation ihop.
Men miljöpartiet svävar fritt över eller bland alla andra partier, det går inte att placera in på någon vänster/höger-skala i politiken men vill in i regeringen.
Man tar sig för pannan, som Jan Björklund sade när en domstol ansåg att lärare skall få tåla lite stryk!

25 maj: Carin Götblad hos folkpartiet

Ovan: Carin Götblad, nedan bl.a. Ulrika Landegren, Kungsbacka, Stefan Saläng, Nacka, Carina Ingelson, Kävlinge, Mats Larsson, Tyresö. Ewa Callhammar, Katrineholm, och Anders Ekegren, Solna, längst ner folkpartiets partisekreterare Nina Larsson, riksdagsledamot från Karlstad.

På fredagen var det åter dags för den så kallade Elver-gruppen att samlas i riksdagshuset för att överlägga om aktuell kommunpolitik. Elver-gruppen bär namnet efter förre riksdagsmannen (1971-2002), kommunstyrelseordföranden och fullmäktigeordföranden i Alingsås Elver Jonsson, Alströmerstadens mest kände postiljon. Den samlar folkpartiet kommunstyrelse- och vice kommunstyrelseordföranden i majoritetsställning runt om i landet, det blir totalt - när alla kommer - ungefär 32 personer. Vid fredagens besök var det tre nya, alla skåningar, som inte varit med tidigare, Carina Ingelson, Kävlinge, Pierre Månsson, Kristianstad, och Henrik Thorsell, Vellinge - de fick träffa bland andra Anders Ekegren, Solna, Stefan Saläng, Nacka, Ewa Kallhammar, Katrineholm, Ulrika Landegren, Kungsbacka, Claes Jägevall, Tibro, Ann-Christin Åslund, Stockholm, Mats Larsson. Tyresö och fler till - hela tretton hade, denna fredag, förhinder att närvara och som om sådana förhandsbesked till ordföranden Elver Jonsson inte räcker  behagade ett elavbrott på järnvägen göra att tillresande fick tillbringa flera timmar i trevliga orter som Uppsala och Katrineholm.

  Dagens huvudtalare - se ovan - var Stockholms och Gotlands länspolismästare Carin Götblad, som talade om sina år som chef för den stockholmspolis som ofta utmålas i medierna som mindre framgångsrik men som - inte minst genom det ledarskap Carin Götblad utvecklat - lyckats allt bättre i kampen både mot brottslig verksamhet och inte minst att vara synlig och i allt högre grad kommit att åtmjuta allmänhetens förtroende. Polisen mitt ibland oss, var - utan att vara en slogan - den devis som marknadsfördes av Götblad, som talade varmt för ökad jämställdhet inom polisen, inte minst på chefsnivå, respekt för alla som möter polisen och kamp mot fördomar (både inom polisen och hos allmänheten) och koncentration på viktiga ting.

Det blev många frågor - och frågor som inte minst gällde hur erfarenheter från Stockholm kan spridas över landet.

Efteråt berättade partisekreterare Nina Larsson om folkpartiets politiska och organisatoriska priortieringar in för valet 2014.

En av dem som lyssnade:
Gunnar Andrén

25 maj: I luften

I bakgrunden: Stora Skuggan, en del av Nationalstadsparken. Stockholm
Foto: Alexander Andrén

Underbara vårkvällar med utsikt i alla avseenden - ballongflygning är en populär sysselsättning för många och bor man i Stocksund överflygs man regelbundet av dessa stora farkoster; just den här gick mycket nära vattennivån - och vi trodde att den nuddade vattnet men vips var den högt upp i luften igen!

23 maj: Mors dag

Plats:    Långängsvägen 34, Stocksund
Foto:    Gunnar Andrén
Var:     Från balkongen
När:     En tidig morgon denna vecka
Varför: Mors Dag  2012

23 maj: Inget kafferep - men hälften

Kuba har - uppger tidningen Granma i Havanna - 57.00 fångar i sina fängelser.
Åter ett bevis på att införandet av kommunismen inte är något kafferep.
Bara hälften:
Inget kaffe.
Men ett rep.

22 maj: Lite mer radikalism, LO!

Illustrationen på bilden har ingenting med LO att göra - utan är en ren tillfällighet - visar väl närmast det dagsaktuella ämnet om hur farlig stress är i arbetslivet.

LO skall få ytterligare en viceordförande. Skälet uppges vara att LO-ledningen annars bara kommer att bestå av män, ett nog så gott argument som visar att kvoteringsdebatten fortsätter i allt mer djärva vindlingar.
  Men om man nu är tveksam till kvotering - det är jag av den anledningen att det aldrig kan vara roligt att säga att "jag är vice ordföranden för jag är kvoterad" - varför denna snålhet, varför inte visa lite mer radikalism, LO?
  Jag har ett helt annat förslag: Låt alla eller varje LO-medlem som vill vara viceordförande!
Jag är övertygad om att den organisatoriska förändringen inte kommer att vara det  som plågar nya LO-ledaren Karl-Petter Thorwaldsson mest!

21 maj: Ganska så okänt ...

Dagens Nyheter (dn.se) uppger i dag  (21 maj) att statsssekreteraren i försvarsdepartementet Håkan Jevrell (m) entligades av regeringen den 10 maj.
Det måste vara ett av regeringens hittills mest okända beslut.
Ty inte ens i departementet tycks det vara bekant.
Den  som nämligen i dag (just 21 maj) går in på departementets hemsida får veta att statssekreteraren heter - Håkan Jevrell.
Och på regeringens egen ärendeförteckning den 10 maj finns inget ärende, vare sig i försvarsdepartementet eller statsrådsberedningen, om förändringar i försvarsdepartementets ledning medtaget.

14 maj: Det var en gång ....

En del skrifter är värda att minnas och bevara. Den här har jag kvar sen min FPU-tid, den känns alltid aktuell, ja, FPU-tiden alltså.

GA

Utblick

Förstaliga
Privatbankerna!

Leif Andersson
Willy Bergström
Karin Jonsson
Ingemar Josefsson
Bosse Ringholm
Ove Svensson

13

SSU:s socialiseringsgrupp diskuterar i denna sin första rapport kreditväsendet. Avsikten är att få till stånd en debatt både inom och utanför SSU om de praktiska framkomstvägarna för förstatligande av kreditväsendet.

Socialiseringsgruppen hoppas kunna återkomma före 1970 års förbundskongress med liknande rapporter över de andra branscher, som enligt SSU:s handlingsprogram bör förstatligas eller på annat sätt socialiseras.

FRIHET FÖRLAG

2:--

Skriften UTBLICK utges av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU. Författaren eller författarna svarar dock helt för de i skriften framförda åsikterna. FRIHETS FÖRLAG svarar för förläggningen och distributionen av skrifterna.

13 maj: Greklands underskott = expansion

Ju högre man talar, desto bättre hörs det.
Men blir argumenten starkare?
(Och om ingen lyssnar - vad har då den höga volymen för värde? Kan är den rent av skadlig eller bedräglig?)

Att man kan räkna på olika sätt vet ju alla. Att 1+1 kan bli både 1 , 3 och 11 är välbekant.
 Lägg ihop två sandhögar så skall ni se hur många ni får.
 Men när man talar om åtstramningar i Greklands ekonomi - om man får tro de siffror som publiceras - blir det upp-och-er-vända världen.
För 2012 har beräknats att underskottet i bruttonationalprodukten (produktion + utlandslån - konsumtion) skulle bli 5,4 procent. I februari justerades den siffran upp till 6,7 av grekernas egna ekonomiska experter.
Landet gör alltså av med 106,7 procent av sin produktion, i pengar räknat, under 2012.
Det kan man göra ett eller två år - med 10-15 (den tid det kommer att ta för Grekland att få sunda statsfinanser enligt vår egen riksbankschef Stefan Ingves)?
Om vi hade haft sådan expansionsistisk politik i Sverige, nu eller på 1990-talet, då hade svenskarna - kanske inte Sverige - i dag varit utfattiga, den svenska kronan nästan inget värd.
Att tro att expansionsistik politik är Greklands väg ut ur krisen för att göra det bra för grekerna och landet, det är lika smart som att ta huvudvärkspulver mot benbrott.

12 maj: Partiråd (fp) dag 1

Trots att jag fortfarande är sjukskriven - riksdagen har just denna dag träffat beslut om att jag är tjänstledig från riksdagsarbetet till den 21 juni - har jag anmält mig till folkpartiets partiråd, som äger rum i dagarna två i riksdagshuset, i den andrakammarsal där giganter som Karl Staaff, Hjalmar Branting, Nils Edén, Per Albin Hansson, Rikard Sandler, C G Ekman, Tage Erlander, Bertil Ohlin - jag märker nu hur få kvinnor det varit tidigare i toppolitiken - till min egen tids Olof Palme, Thorbjörn Fälldin, Gösta Bohman, Per Ahlmark och Ola Ullsten för att nu nämnda 1970- och 80-talens ledande företrädare (riksdagen flyttade 1971 till Sergels torg varför t.ex. Carl Bildt, Bengt Westerberg, Anne Wibble (äntligen!) eller Göran Persson faller utanför) stått i talarstolen.
(Även jag har stått där några gånger, då riksdagen flyttat interpellationsdebatter till andra kammaren, bl.a. har jag mött just nämnde hr Bildt där, det minns jag nu,  vi debatterade Rysskland ocheriserade Rysslands utreikespolitiska hådetta sätt:
  Björnen sover, björnen sover,
  i sitt lugna bo.
  Han är inte farlig,
  bara man är varlig.
  men man kan dock,
  men man kan dock,
  honom aldrig tro.)
(Det var en verklig parentes.)
Folkpartiets nya partiprogram är ämnet för dagen - och precis som Jan Björklund (från Schenee, så uttalas det i Viskafors där jag bodde 1953-63) säger, så är den ideologiska programutformningen viktig därför att den ger svaret på många politiskt kontroversiella frågor som inte blivit stridiga  (partipolitiska) eller är föremål för beslut i den aktuella politiska debattens stridsfrågor just nu.
  Ja, varför är ideologi viktigt?
  Jo, brukar jag säga, ideologin ger svaret på vilken riktning ett parti kommer att ta i framtida politiska frågor - när de uppstår.
  Ideologi handlar alltså i grunden om förutsebarhet. (Med demokrati är sättet med bevarande av respekt för andras åsikter hantera konflikter och träffa beslut som alla kan leva med men kanske få älskar.)
   Liberalismen är superklar: Den handlar om frihet och rättvisa och ansvar, om demokrati, tolerans, respekt, solidaritet, kunskap och den enskildes livschanser, den enskildes rätt att leva ett gott liv i samverkan med andra och respekt för andras åsikter; vi har också skyldighet att lämna efter oss ett samhälle med god eller bättre miljö än vi  själva fick ta över, vi måste förvalta detta ansvar  till nästa generation; därför är miljöpolitiken en grundläggande sak för liberaler, inte fritt svävande som för vissa andra partier.
  Men liberalismen är inte kravlös: Du har rättigheter men också skyldigheter, du skall göra din plikt och ta ansvar för andra som har utrustats med mindre goda förutsättningar än du själv.
Och i demokratifrågan är liberalsimen än tydligare: Demokratin äger rätt att försvara sig och mänskliga rättigheter mot dem som med demokratin som grund vill förgöra  eller inskränka den enskildes mänskliga rättigheter.
Jag deltar själv i ett seminarium som leds av regionrådet Mats Persson från Region Skåne och tredje vice talmannen Liselott Hagberg från Nyköping - och som handlar om globaliseringen och dess följder.
  Hur ser till exemepl den framtida svenska arbetsmarknaden ut?
  En av de frågor som ställs gäller: Hur sänker vi trösklarna i globaliseringens tid på den svenska arbetsmarknaden - så att fler får jobb?
Det kommer många kloka synpunkter, debattörer som Bonnie Bernström, Carina Sandor, Jan Ertsborn, Christoffer Fagerberg och fler till kommer med många kloka förslag .
  Själv pläderar jag att vi måste inse att utan företagare blir det  inga företag, utan företag inga arbetsgivare. Vi måste därför bryta den mentalitet som Arbetsförmedlingen (och dess politiska företrädare, de är många) genom decennier tutat i oss, att den kan skapa jobb, detta socialistiska synsätt brytas.
Hur?
Jo, bland annat genom att får ett andra kompletterande verk på arbetsmarknaden som kan skapa jobb (till skillnad från Arbetsförmedlingen - genom att ta sin utgång i efterfrågan, den så kallade marknaden.
Jag kallar idén FIMP, företagare-, idé- och marknadsprövning, där bra, goda, dåliga och galna idéer prövas av erfarna företagare - som kan ge råd.
Vill du inte gå till arbetsförmedlingen och "få jobb" - gå till Fimp och bli företagare, på samma villkor men enligt principen Gör det själv.

11 maj: I Etiopien

 Att utrikesminister Carl Bildt engagerat sig mycket i fallet med de orättfärdigt fängslade svenska journalisterna i Etiopien är ju uppenbart - i dag har han träffat dem i fängelset.
Det är uppenbart för alla utom Aftonbladets kulturchef Åse Lindeborg.
Det säger något om politiska enögdhet.




Här är jag själv tillsammans med dåvarande svenske ambassadören Staffan Tillander i södra Etiopien 2009 inför lokala valen då - för att utröna hur mycket av demokrati som är möjligt i Etiopien - och det är ett backigt land med måmnga uppförsbackar och få asfalterade vägar, 80 miljoner nänniskor varav 90 procent bor i vad vi skulle  kalla väglöst land





10 maj: Bilder från Veterandagen i riksdagen

 




Daniel Tarschys, Lidingö, K G
Biörsmark, Norrköping och
Birgit Friggebo, Stockholm



Kerstin Heinemann, Västerås,
 f.d. andra vice talman i riksdagen





Den 9 maj var det Veteranernas dag i riksdagen, alltså samlades tidigare riksagsledamoter från alla partier dels för att träffas (det viktigaste), dels för att ha årsmöte i den Veteranförening som finns i riksdagen, dels - i nägra fall, bland annat skatteutskottet - träffas utskottsvis. Folkpartiet har sedan 10-talet år en särskild tradiation, att i folkpartiets klubbrum servera god förmiddagssoppa och samtidigt ge alla närvarande möjligheter att träffa den nuvarande partiledningen, den skiftar som bekant över åren. I år - 2012 - var det gruppledaren Johan Persson och partiskereteraren Nina Larsson som informerade och diskuterade. Många tidigare ledamöter hade härsammat inbjudan. Det betydde att närvarande utöver gruppledaren Johan Pehrson och partisekreteraren Nina Larsson var rader av tidigare ledamöter, Birger Möller, Göteborg, Britta Bjelle, då Luleå, nu aktiv i Öresbro, Charlotte Branting, Växjö, Ingrid Ronne Björkqvist, då från Anderstorp, i dag bosatt i Broaryd, Karl-Erik Strömberg, Botkyrka, Bengt Harding Olson, Kristianstad, Daniel Tarschys, Lidingö, K-G Biörsmark, Norrköping, Birgit Friggebo, Stockholm, Boris Åkerlund, Svensk folkpartiet (gruppledare för Svenska Folkpartiet i finska riksdagen 1995-2005), Erling Bager, Göteborg. Kerstin Heinemann, Västerås, Jörgen Ullenhag, Uppsala, Barbro Sandberg, Enköping, Margitta Edgren, Lund, Esse Pettersson, Värnamo, Jan-Erik Wikström, Uppsala men riksdagsledamot från Stockholm, Karin Pilsäter, Tullinge (konstigt att hon kan vara veteran, efter bara 19 år i riksdagen!), Börje Stensson, Österbymo, Lennart Fremling, Borlänge (i dag bosatt i Stockholm), Helena Bargholtz, Lidingö, Gabriel Romanus, Rotebro och Stockholm, Ulla Orring, Umeå, Anders Castberger, Trollhättan, Elver Jonsson, Alingsås, Sören Norrby, Åkersberga, Sigge Godin, Sundsvall, Ylva Annerstedt, då Södertälje, i dag Nice, Isa Halvarsson, Kristinehamn, Gudrun Norberg, Glanshammar, Lennart Kollmats, Kungsbacka, Olle Grahn, Falköping, i dag bosatt i Skövde, Marita Aronson, Mölndal, Margareta Mörck Ågren, Förslöv, Hans Lindblad, Gävle, och Ingemar Mundebo, Lidingö.

Och många ur den nuvarande riksagsgruppen övervar också både soppan och diskussionen, jag såg Liselott Hagberg, Lars Tysklind, Ulf Nilsson, Maria Lundqvist Brömster, kanslichefen Margaraeta Bosved och fler till.

Folkpartiet gruppledare
Johan Pehrsson, Örebro

Erling Bager, Västa Frölunda, i
bakgrunden Börje Stensson, Ydre

10 maj: Kunde ha varit värre

Alternativet till förslaget (fp)

Förslaget (fp) att ge nyanlända ungdomar förlängd skolplikt för att de skall komma väl förberedda ut i arbetslivet i Sverige emottas förstås inte med glädje av sverigedemokraterna eller vänsterpartiet.
Men det sågas också av miljöpartiet (Gustaf Fridolfin) som varande "alltför litet" och socialdemokraterna (Ibrahim Baylan) som "otillräckligt".
Illa, onekligen.
Men det kunde ju ha varit värre.
Dessa två partier kunde ju ha drivit igenom sin egen skolpolitik, sitt eget alternativ.
Och då hade det ju inte hänt någonting - möjligen bortsett från att socialdemokraterna krävt att alla under 25 år skall läsa in gymnasiekompetens, en smula främmande för just den gruppen som fp-förslaget riktar sig till, de som inte ens klarar grundskolan på grund av språkförståelse och dåliga förkunskaper.
Ty inget av partierna har ens en tillstymmelse till förslag vad man bör göra i stället för att nå målet, bättre förberedda ungdomar för yrkes- poch vuxenlivet.

9 maj: Riksdagens besserwissrar

Ett svenskt lejon - som inte tiger!

I dag är det Europadagen, beslutad av EU-parlamentet.
Sverige är som bekant medlem sedan 1 januari 1995 av den frivilliga förening av självständiga stater som utgör Europeiska unionen.
Den 13 november 1994 avgjorde svenska folket i allmänt val om Sverige skulle gå med genom att antaga eller avslå det avtal för Sveriges del som regeringen Bildt förhandlat fram och ministären Ingvar Carlsson stödde.
Det är inte oviktigt att veta att svenska folket hade full möjlighet att avså EU-medlemsskapsansökan, så som Norge har gjort vid två tillfällen och svenska folket gjorde ifråga om anslutning av Sverige till euron vid en folkomröstning 2003.
Nu var det Europadebatt i riksdagen i dag. EU-motståndarpartierna - miljöpartiet har ju ändrat åsikt liksom kristdemokraterna som en gång var mycket EU-fientligt, folkpartiet har ju åtminstone sedan 1961 varit för svensk medverkan i Europasamarbetet, tack inte minst Hadar Cars! - har ju sin linje klar : allt elände (utom möjligen vädret som är regeringens fel eller kvällstidningarnas) är EU-samarbetets fel.
Men vänsterpartiet kan man möjligen förstå (partiet kommer säkert att ändra sig, EU-projektet är ju i grunden ett vänstsamarbetsprojekt och alla partier på vänsterkaten i olika former värnat EU-samarbeteet ideologiskt som ett viktigt redskap mot kapitalets makt; de svenska vänsterpartisterna utgör ett undantag) eftersom partiet är emot allt som regeringen är för.
Men så har vi sverigedemokraterna, i dag företrädda av nye EU-nämndsledamoten Jonny Skalin från Sundsvall (han uppbär skamlöst dels riksdagsarvode för arbete till 100 procent, dels gruppledararvode (sd) för arbete i Sundsvalls fullmäktige utöver detta) som petats av sitt eget parti från positionen som ledamot i finansutskottet (jag lämnar honom därhän här, bäst så), av Julia Kronlid (som sade inget som inte andra sverigedemokrater sade), av Kenth Ekeroth (som talade om tullen som vore den perfekt före EU-inträdet coh tydligen anser att det skall vara fritt för vaur- och kapitalrörelser över alla Sveriges gränser minus sådant som är farligt, vilket inkluderar människor) av förre folkpartisten Sven-Olof Sällström från Östersund och likaså förre folkpartisten Erik Almqvist från Lund.
De var intressanta att lyssna till.
Almqvist - som verkligen skiljer på stort och smått - ondgjorde sig över att det dels på bussarna i Stockholm (som ägs av landstingsföretaget SL vilket som bekant, utom för Almqvist, inte är underställt riksdagen utan äger att agera som företagets styrelse godkänner (och till med utan att fråga Erik Almqvist först!), dels att riksdagens majoritet beslutat att det skall finnas en EU-flagga i kammaren (Almqvist är ännu inte egen majoritet i riksdagen även om han tror det) och var särskilt skeptisk till att det finns en särskild Euorpadag - vilken han skäl bör avskaffas - medan han själv skulle fira den 6 juni, utmärkt tycker jag.
Men allra värst var Sällström i Östersund som än en gång visat sig vara riksdagens, i hård konkurrens med andra sverigedemokrater och några vänsterpartister, meste besserwisser.
Han dömde totalt ut andras sätt att argumentera, förklarade att de som inte tycker som han är politiska idioter - det var innebörden - och uttalade sig otrolikgt nedsättande om samtliga andra ledamöter som inte tycker som Sven-Olof Sällström i Östersund.
Ciat: "Jag vill ha det sagt eftersom det, inte minst i den här kammaren, finns de som gärna slåss mot halmgubbar och som inte har vare sig argumenten eller förmågan att argumentera mot verkligheten som den är."
Så talar en riktig besserwisseer.
De som inte tycker som han är - rakt utryckt - politiska idioter.
Sällström har liksom Kent Ekeroth rätt, vet allt, kan allt, kan döam andra, agerar åklagare och domare i ett. Sättet att agera känns igen.
Tänk att det alltid skall finnas övermänniskor!
Liberalismens kännemärken, människovärdets okränkbarhet, humanism, solidaritet, rättssäkerheet och åsiktstolerans - är ting som Sällström i Östersund (och hans vänner i sverigedemokraterna) inte - precis som renläriga kommunister - förstått någonting av.
Det är bra att sverigedemorkaterna är emot Europasamabetet, inte mer utan allt.
Deras stöd hade svärtat ner hela Europatanken.

9 maj: Veteranernas dag

Här har vi riksdagsgruppen (fp) 1994-98, samlad framför Boo Jonssons kamera. Pröva att identifiera alla de närvarande, runt partiledaren Maria Leissner (ledamot 1985-91), ganska nyvald när bilden togs.

Svar kommer i övermorgon! (11 maj 2012)

I dag händer viktiga ting i riksdagen.
Det är nämligen Veterandagen, dvs alla tidigare riksdagsledamöter  (som vill) vänder åter till den s.k. brottsplatsen, Helgandsholmen i Stockholm. Inbjudare är talmannen Per Westerberg.
I folkpartiets klubbrum serveras soppa och så får de liberala f.d. ledamöterna säga sin hjärtas mening om dagens politik.
Det brukar råda en glädjande enighet bland de församlade.
Nämlingen att det var bättre förr.

(Rapport kommer senare.)

8 maj: När vinden vänder

Bättre än så här kan inte det aktuella opinionsläget  illustreras. Man bör observera att hjulet inte bara kan gå framåt utan också bakåt ...

Det kom en opinionsundersökning även på tisdagen.
Den var gjord under lång tid, från 10 april till början av maj.
Den visade bara två saker:
1) Att det rödgröna blocket - låt vara i spillror - har stöd av ungefär 50 procent av de tillfrågade (jag skriver så därför att osäkerheten i urvalet i denna undersökning är extremt stor)
2) Att inga träd växer upp i himlen - socialdemokraterna backar jämfört med tidigare undersäkning i samma serie.
Men: Tag lätt på alla siffror, det enda sok är säkert är att osäkerheten är stor.

7 maj: Sjukskriven ett tag till

Lite personligt:
Jag har varit i dag hos min "vanliga" läkare och fick - eller hur man nu skall uttrycka det för en som inte vill vara sjukskriven en enda dag till - därmed en månads förlängd sjukskrivning. Mycket av mina funktioner har ju blivit bättre, men inte bra. Så nu siktar jag på att återkomma till riksdagen efter ytterligare en måands bortovarodvs jag har när jag återkommer - peppar, peppar - varit borta nästan exakt fyra månader. Så nu är det den 21 juni som gäller.
Tills vidare - och till dess -försöker jag tillfriskna så gott det går.
Jag har i Martin Andreasson, Solna, en utmärkt ersättare!

7 maj: Europa darrar

Här finns skäl att fundera - blir allt bättre av att man hoppar?

Valutgången i Frankrike blev den väntade (enligt opinionsundersökningarna). Det blev mer än annat en folkomröstning om president Sarkozys ledarstil. Därmed var saken klar. Jag tror få kommer att sakna honom som president, han kommer snart att vara glömd.
(Därmed är inte sagt att Francois Hollande kommer att bli en succé, hans program kan ju bara sluta i svek mot det han utfäst sig att genomföra; tro aldrig på dem som lovar mer i plånboken utan att berätta att de måste till ökad effektivitet och mer arbete för att sådana löften kan infrias; gratis luncher finns inte!)
I Grekland röstade väljarna - ocks som väntat - mot de ansvarstagande partierna.
Men utgången blev ändå inte den katastrof som kunde befaras - utom att ett rent nynazistiskt parti valdes in i parlamentet. Främlingsfientligheten går som ett spöke genom hela Europa, våra svenska invandrarkritiker saknar som alla andra Europapartier som ser invandringen som allt onts upphov en politik för fortsatt välstånd.
Tänk om i Sverige de 600.000 jobbare som har annat ursprung än den svenska myllan helt plötsligt skulle sluta jobba - då skulle vårt samhälle falla sönder, välfärden raseras.

Men med valutgångarna i Frankrike och Grekland darrar åter Europa - och lösningen är bara mer samarbete mellan EU- och euro-länderna, inte mindre som Jonas Sjöstedt och den i andra sammanhang så förnuftige Leif Pargotsky vill och kanske även tror på (mer ovisst).
Deras bevisföring är ju också totalt vansinnig, att ge euron skulden för allt ont, som också  Sverigedemokraterna gör.
Det handlar ju alltid om den egna inrikes finanspolitiken - varför gick det annars åt skogen för Island men inte för Finland, jättebra efter tuff start för Estland men inte Polen, varför går deet bra för Tyskland men illa en rad andra länder inom euro-zonen osv?
Och om Jonas Sjöstedts bevisföring stämde, skulle ju Storbritannien i dag vara ett europeiskt toppland, med egen valuta och en även geografisk isolering som får halvön Sverige att framstå som extremt beroende av Europa.
De verkliga experterna på Europas undergång, författaren Johan Norberg och krönikören Per Lindvall i SvD (allt han skriver om går åt h-lv-t-) kommer, tro mig, att få fel.

6 maj: En bra debatt i Agenda

Debatten som helhet i dagens Agenda måste få högt betyg.
Det gäller också partiledarna som deltog:
Stefan Löfven (s)         ****
Fredrik Reinfeldt (m)   ****
Gustav Fridolin (mp)    ***      
Jan Björklund (fp)        ****
Annie Lööf (c)              ***
Jimmie Åkesson (sd)     **

Jonas Sjöstedt (v)         **   
Göran Hägglund (kd)    **
Jag får återkomma i morgon med ytterligare synpunkter, dock genast:
1. Stefan Löfven klarade sig bra, svarade dock mer än lovligt taktiskt - dvs i sak inte alls - i energipolitikfrågan, detta i motsats till välfärdsdebatten där han försvarade válfrihet i vård och omsorg
2. Statsministern inriktade sig helt på Stefan Löfven och framstod därför som mer än vanligt resonerande, nästan kylig vilket kan ge ett överlägset - mycket farligt - anslag, ändå fram till slutet då Reinfeldt krängde av sig statsministerrollen och gick till attack mot blottor hos Löfven
3. Gustav Fridolin var mindre framträdande än jag förväntat mig, kanske beroende på att miljöpartiets ideologi passar mindre väl som svävande i många frågor där vänster/högerdimensionen är påtaglig att vilja allas väl går ett tag men inte i längden
4. Jan Björklund var som vanligt effektiv och på kunskapsområdet hamnade han i hälsosam polemik med miljöpartiet som där framstår som flumskolans försvarare, en roll som bör ges till Jonas Sjöstedt
5. Annie Lööf var som bäst i början när hon valde att tala näringspolitik under arbetslöshetsdebatten - ty utan företagare inte företag, utan företag inga arbetsgivare, utan arbetsgivare inga jobb; men i övrigt blir det ofta oklart vad centerpartiets fokus är
6.  I alla frågor har Jimmy Åkesson bara ett svar: minska massinvandringen. Men hur? Vem skall stoppas - och hur?  Och de 600.000 utlandsfödda som varje dag går till jobbet och betalar stora pengar i skatt - skall vi vara utan deras insats? Åkessons enda riktiga tillgång är mångas rädsla för framtiden och det okända
7. Jonas Sjöstedt är en riktig slugger, han avviker klart i varje fråga och framstår för mig som en riktig högerpolitiker, ja, inte vänster. Han skall bestämma, bidrag skall ökas, jobb skall straffas, sedlepressen skall köras; Sjöstedt vill vrida utvecklingen tillbaka 20-50 år, som en riktigt konservativ. Och valfrihet - det är farligt och besvärligt och det största hotet av alla. Tolerans - liberalismens kännemärke framför andra - är ett verkligt rött skynke för Sjöstedt: Allas lycka är att behandlas lika illa, ekonomisk tillväxt leder till elände.
Jag förstår inte varför Sjöstedt är kvar i Sverige, så uselt som det är här. Rent skrattretande är hans EU-mostånd när man hör hans partivänner efterlysa mer samarbete inom EU på område efter område. Och att det skulle vara eurons fel att det går illa för vissa länder, är lika skrattretande: Se på Finland, Holland, Danmark, Estland, Tyskland eller Österrike - det är länder lika långt från statsbankrutt som Sverige. Men med eurosamarbete. Det avgörande för ekonomisk tillväxt och välfärd är inte valutan utan hur man utformar politiken.
8. Göran Hägglund vill väl men kommer bort i väldigt hög grad. I dag skämtade han inte ens, vilket är hans bästa gren, och såg ofta moloken ut i rutan, det blev få glada av.

5 maj: Fridolins alla pengar (Lånat sedelpress?)

Och vad hittar vi väl där, kanmantänka ...

Om det är något man lär sig i riksdagen, så är det att vara rädd om pengar. Andras pengar, alltså.
 För det är frestande att utlova ting som man inte har täckning för. Jag menar att folkpartiet såväl 2002, 2006 som 2010 varit extremt försiktiga med kostnadsdrivande vallöften - det är en investering i beredskap dels för sämre tider, dels att verkligen kunna satsa när det behövs.
Vänsterpartiet har som alla vet en annan agenda. Det partiet har alltid - sedan det nya finanspolitiska ramverket kom 1996 - velat riva upp det och förvandla Sveriges ekonomi till en låntagarekonomi, en kopia av Greklands underskottsekonomi, där man lånar av sina ofödda barn.
Största möjliga ansvarslöhet med andras pengar, är det partiets outtalade valslogan.
Miljöpartiet är ett särfall. Partiet söker placera sig dels så nära vissa andra partier man kan, dels så långt  ifrån den politiska verkligheten för att slippa ta ansvar om det är möjligt - och längst bort från moderaterna oavsett fråga, förstås.
Lördagsintervjun i P1 med språkröret Gustav Fridolin var en enda lång uppvisning i konsten att slippa bära ansvar. Man vill alla väl och lite mer av allt till alla - men hur skall det betalas?
Fem miljarder mer till skolan till exempel - mums. Men var finns pengarna?
Har Fridolin lånat Sjöstedts sedelpress?
Det skulle byggas och investeras och ökas tider då man kunde få än mer försäkringsersättning och jag vet inte vad. Men mer förmåner kräver väl ökade försäkringsavgifter från alla? Eller mer skatter?
Så ska vi ha´t (måste vara miljöpartiets slogan á la namnen Fröding) men var ska vi ta´t? (den dele av Frödingstrofen glömmer vi).
Och redan i skolan fick man lära sig att Runt omkring kan ormen sno, tills han blir ett finfint O.
Och som en orm slingrade sig verkligen Fridolin när det gällde om andra offentliganställda än lärare skulle ha ökade löner; han försåg bara kommunerna med mer pengar, men vågade inte svara rakt ut - det kallas att prioritera - om miljöpartiet vill att lärare skall ha högre lönepåslag än andra offentliganställda.
Det är besvärligt att vilja allt och allas väl.
Man hörde riktigt hurs Fridolin svängde sig och svarade på annat för att inte stöta sig med någon - han är partiledaren som vill allas väl oavett vad det kostar.
Där har vänsterpartiet det lättare.
Man kör bara sin egen sedelpress, då räcker alltid pengarna.
 - - -
Gustaf Fridolin tillönskas en trevlig och hugnesam föräldraledighet. Det blir säkert jobbigt det också, föräldraledighet är en mycket inadekvat beskrivning på vad det gäller, att ta ansvar för ett barn.
Förra språkröret Lotta Nilsson Hedström blir ersättare i riksdagen under Fridolins pappansvar på 100-procent.

4 maj: Nya framgångar (s). Måste vara poliitken (?)

En ny partisympartiundersökning visar fortsatta framgångar för socialdemokraterna och Stefan Löfven.
Vad är orsaken?
Jag anser förstås att väljarna alltid har rätt och att det alltså måste vara den socialdemokratiska politiken som den numera framförs av Löfven.
 Jo, det är så. Ingen ironi! Utöver att det finns ett sympatiskt anslag i Löfvens sätt att tala är det - som många andra kommentarorer säger -  att otydligheten innebär att varje väljare har möjlihget att tolka in exakt vad man vill höra i Löfvensuttalanden.
Tag dagens uttalanden vid Läranas riksförbunds kongress om skolan: Den skall bli jämlik, rättvisare och bättre. Hur? Det får skolmyndigheterna arbeta ut exakt hur det skall gå till, det är andra bättre på än jag,  säger den socialdemomokratiske partiledaren och statsministerkandidaten.
Tänk om någon annan uttryckt sig lika exakt - eller vagt. Vederbörande hade ju omgående avkrävts besked både hur det skulle gå till exakt och hur det skall finansieras och vad det betyder i praktiken på en massa områden.
Otydligheten (s) och nyckeln  till den politiska framgången.
Men det är å år och fyra månader kvar till nästa allmänna val.
Även Löfven måste göra sin hemläxa.

4 maj: Ny fastighetssskatt? (Rätt plats: Papperskorgen)

I denna byggnad träffas många beslut. Men det träffas också  okloka, ovisa. Dit skulle höra att återinföra en fastighetsskatt med oförutsebarhet, det vore att gräva den nuvarande regeringens grav. Det tänker jag inte medverka till, skriver Gunnar Andrén, ledamot i riksdagens skatteutskott sedan 2002.

Om det var något som ledde till ministären Persssons (s) fall 2006 så var det fastighetsskattens utformning - den var orättvis, orimlig, oförutsebar och försvarades på helt osannolika grunder av socialdemokraterna.
Statsminstern då har rätt i att ingen fråga var så tung för socialdemorkaterna att försvara, den eljest omdömesgille Pär Nuder höll fast vid denna orimliga skatt, med samma frenensi som Bosse Ringholm. Det accepterades inte av miljoner väljare.
Nu har ju skatteutskottet - som jag tillhört i tio år - sagt ifrån att också själva fastighetstaxeringen bör avskaffas.
Entusiasmen för detta har varit lika stor från finansdepartmentet som applåderna. dvs obefintlig.
Därför kommer den utredningspropå som företrädarna för Villaägarna Hans Lemker och den gode liberalen Joachim Olsson avslöjar på DN.debatt inte som någon överraskning.
På bakvända vägar och med ett obegripligt svåröverskåddligt system,  återinförs möjliigheten att åter ta in mer pengar på boende öppnas samtidigt.
Att vi fick stopp för de stigande fastighetsskattehöjningarna inkl. att den ohyggliga taxeringshöjningen på flerbostadshus 2007 aldrig tilläts slå igenom (hade kostat hyreshöjningar på 4 miljarder kronor!), är en av de verkligt viktiga effekterna av 2006 ås val.
Jag tänker självfallet inte medverka till detta - möjligen mer än att man höjer högsta fastighetsskattesumman marginellt som man får betala mot att man åter sänker reavinstskatten från 22 procent till 20 - det hade varit bättre redan från 2008 då reavinstskatten (en dum flyttskatt) höjdes, en höjning tvingades fram av kristdemokraterna för att det partiet tidigare utställt orealistiska förväntningar på fastighetsskattens -eller avgiftens - höjd: först maximalt 2.800 kr, sedan 4.500 kr som till slut blev 6.300 kr plus årlig indexuppräkning.
Nu kan man enligt min mening tänka sig att höja maximisumman med kanske upp till 1.000 kr mot att flyttskatten sänks igen till 20 procent - eller som det i verkligheten handlar om 30 procent på två tredjedelar av  en realisationsvinst utan index.
Men det förslag som nu cirkulerar kan man placera i papperskorgen innan det går i tryck.

3 maj: Stiftelsen Pressorganisation

Anders Frostell, sekreterare i Stiftelsen Press-organisation, Ulrika Stuart Hamilton, ordförande, och Martina Lind, styrelsesuppleant och Stiftelsens hemsidesredaktör.
Foto: Gunnar Andrén

På torsdagen var det årsmöte - det heter egentligen intressentmöte - i Stiftelsen Pressorganisation, en mer än 60-årig liberal pressorganisation som efter att först tillkommit för att rädda liberala tidningar under den under särskilt 1950- och 1960-talen förhärskande och förödande tidningsdöden numera har ett betydande ägarskap i viktiga liberala tidningar.
Man kan lugnt säga att vinstmaximering inte är denna stiftelses mål - i annan bemärkelse än vad gäller liberal opinsionsbildning och samhällsutveckling - tolerans och mångfald byggd på god och etisk marknadsekonomi - i största allmänhet.
Antalet intressenter är maximalt 40 och man väljs in.
Tidigare ordförande i Stiftelsen har varit Sven-Erik Österberg. kommerserråd och tidigare statsråd (fp), under 30 år tidningsekononomen John Lorentzi, f.d. finansmiminstern och landshövdingen Ingemar Mundebo (fp), framlidna borgarrådet och riksdagsmannen Per-Olof Hanson (fp), tandläkaren och kommunfullmäktigeledamot i Eskilstuna Christer Spångberg och förre riksdagsmanen, Saco-ordföranden och chefredaktören för Upsala Nya Tidning Jörgen Ullenhag.
Nu valdes huvuddelen av styrelsen om, det vill säga ordföranden Ulrika Stuart Hamilton, sekreteraren Anders Frostell och styrelseledamöterna Johanna Elgenius och Olle Schmidt, likaså suppleanterna Christer Nylander och Martina Lind.
Ny styrelseledamot, och efter styrelsens konstituering även kassör, blev Anders Westermark, i vardagslag sedan 2002 verkställande direktör i Norra Västerbotten, den sedan mer än 100 år frisinnade tidningen i Skellefteå.
Och till valberedning inför 2013 utsågs avgående styrelseledamoten Maria Arnholm Wallgren och Jan Fröman, NU:s chefredaktör sedan 2001.
Vid den efterföljande måltiden höll Stockholms kulturborgarråd sedan 2006 Madeleine Sjöstedt ett starkt ideologiskt präglat anförande varför liberal kulturpolitik behövs, mitt emellan en socialdemokratiskt präglad offentligstödsberoende kultur och en moderatpräglad kultur där denna viktiga samhällsyttring mest ses som ett sparobjekt och inte en för så många berikande del av ett gott liv.

Se
http://www.pressorganisationen.com/

3 maj: Gratis i tunnelbanan (Sedan: Stopp!)

Här en bild av kollektivtrafiken i Stockholmsområdet, tagen vid den nya stationen vid Stockholms universitet. Vem tror att den skulle ha blviit verklighet om det inte hade varit som så att SL kunde räkna fram att fler skulle bli kollektivtrafikresenärer om man flyttade den gamla 1885-åriga stationen från Frescati til dent nya läget? Tänk omvänt mot planka.nu - den organiationen är urkonservativ och det stora hotet mot god miljö i Stockholmsområdet!
Två företrädare för organisationen planka.nu skriver i Dagens Nyheters Stockholmsdel (3 maj 2012) att räddningen för kollektivtrafiken i Stockholm (och jag förmodar att de tänker på hela Stockholmsrådet från Hallstavik till Nykvarn, min valkrets) är nolltaxa.
De beskriver hur bra detta är - och har tre argument, lönsamt, rättvisare, miljön.
Men om de två representaterna för planka.nu hade tänkt ytterligare en sekund - innan de skrev - skulle de ha kunnat fundera på dessa frågor:
- Vem skall bygga nästa tunnelbanelinje?
- Vem skall bygga nästa pendeltågsspår?
- Vem skall finansiera nya bussar, sätta in nya busslinjer där folk ännu inte bor?
Det är nog gott tänkt med 0-taxa, men problemet är ju att det alltid för operatören (alltså i vårt fall Storstockholms Lokaltrafik) kommer att bli billigare att inte underhålla, inte bygga ut, inte göra något alls.
Fundera:
Om vi hade haft 0-taxa sedan 1970-talet, då skulle vi aldrig ha fått någon utbyggd tunnelbana, det skulle inte ha bedrivits så mycket kollektivtrafik - för SL - Storstockholms Lokaltrafik från 1971 - hade alltid tjänat mest på att inte göra någonting alls.
För de valda politikerna i Stockholms läns landsting hade det än mer än i dag varit frestande att säga att får vi inga statsbidrag, får vi inga pengar från annat håll, då blir det inte några mer spår, då blir det ingen ny  tunnelbana, inga nya bussar, inga nya linjer, ja, inte ens trams för turisterna.
Planka.nu tror sig ha goda argument.
I själva verket är de hopplöst konservativa och vill stoppa utvecklingen.
Stoppa planka.nu (som väl betalar för sin hemsida i alla fall?)!

3 maj: En strålande dag

Hyrespolitiken analyseras ...

En strålande dag - men orosmolnen hopar sig för hyresgäster, om jag förstår nyhetsrapporterna rätt.
I går i TV4 Nyheterna var det hot om höjda hyror som, en smula märkligt, bejakades av Hyresgästernas Stockholmsordförande Terje Gunnarsson, som - tvärs emot vad hyresgästföreningen alltid tidigare hävdat - bejakade att lägenheternas läge skall påverka hyran och att de med bättre läge och standard borde betala mer, något som - änu mer överraskande - i praktiken oroade och bestreds av Fastighetsägarnas Stockholmschef Christer Jansson, bekymrad över att - min tolkning - de överhyror som bruksvärdesystemet inneburit i många mindre attraktiva områden, skall minska hyresintäkterna.
I dag på morgon - torsdag - så var det plötsligt EU:s miljökrav, bland annat individuell mätning av förbrukningen av el, vatten och värme, som utgjorde ett hot. Nu var det orättvist och hyreshöjande, bland annat att lägenheter med flera ytterväggar och högt upp i husen skulle få betala mer därför att förbrukningen av el för uppvärmningen skulle komma att fördelas om så att de fick betala mer än dagens lägre förbrukning.
Men huva då! Då får ju de boende som förbrukar mindre el och värme nu betala för de som redan nu förbrukar mer. Vad är det för rättvisa?
Rättvisa boendekostnader är alla för, tycks det. Bara det inte drabbar mig ...

2 maj: Dagen efteråt (Han kommer att gå långt.)

Uppriktigt sagt: Var det någon som utöver den nedtonade retoriken (s) kunde utröna vad den socialdemokratiske (sympatiske) partiordföranden Stefan Löfven stakade ut för socialdemokratisk politik i Göteborg i går?
Han ville alla väl (utom regeringen).
Han ville mer av allt.
Han ville inte ändra på något av det regeringen gjort (och som socialdemokraterna bekämpat i sex år).
Han ville - fast det sade han inte - öka ungdomsarbetslösheten genom att ta bort den skattelindring som enligt socialdemokraterna uppgår till 16 miljarder kr/året i nedsatta arbetsgivareavgifter för 16-24-åringar, detta genom att lova att  - något som regeringen knappast har någon annan åsikt om - utbildning och kunskap lönar sig och leder till jobb.
Utmärkt talat. Någon emot?
Han sade inget om pensionerna, inget om jobbskatteavdraget, inget om förbud mot privata vinster i välfärden, inte heller om vikten av valfrihet i skola, vård och omsorg, inget om förmögenhettskattens återinförande, fastighetsskattens (för stora eller i alla fall högt uppskattade hus) dito, det kommunala utjämningssystemet (som i själva verket är ett rent statligt system med två delar, kostnadsutjämningssystemet och inkomstutjämningsssytemet), om vapenexporten, om miljpolitiken, konkurrenspolitiken, regionalpolitiken, infrastrukturpolitiken, om vår utrikespolitik, om EU-medlemskapet, ja, han sade inget om mycket.
Han kommer att gå långt.

1 maj: Internationalen, hela texten

Så här den 1 maj finns skäl att publicera texten till Internationalen eftersom dels bara ett fåtal verser brukar sjungas, dels många demonstranter aldrig hört talas om hela texten, långt mindre kan sjunga den.
Här finns den i Henrik Menanders översättning, verserna fem och sex av Sten Sjöberg och Elon Lindström..
Olof Palme frågade mig en gång om jag visste vem som gjort översättningen - och det visste jag.
- Inte många som vet, svarade Palme. Han hade nog rätt där också.
Men här och nu inför tågandet i dag: Var så goda!
(Jag rekommenderar särskilt femte versen, den har jag aldrig hört sjungas utan man går  direkt på sista. Den fjärde versen sjungs endast när socialdemokratin är i opposition.)

Internationalen

Text: E Pottier

Svensk text: Henrik Menander (1902)

1.
Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå!
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

2.
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar står oss bli.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

3.
I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nån'sin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvarna rånat är;
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

4.
Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner!
Den rike inga plikter trycka,
den arme inger rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

5.
(Översättning Elon Lindström och Sten Sjöberg)
Till krigets slaktande vi dragits
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits.
Nu vill vi säkra evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler
mot våra grannar än en gång
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

6.
Arbetare i stad, på landet
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättningen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta,
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

30 april: Dagens resultat

Dagens resultat:
Halmstad BK-Trelleborg 3-1
Manchester C - Manchester U 1-0
Nu vinner troligen City mästerskapet i Premier Leage (engelska ligan).
Matchen avgjordes inför 47.852 åskådare.