17 oktober 2013: Vårt avfall - och egen anklagelse

I riksdagen - med väntan på Åsa Romson (mp) som får den ovanliga ynnesten av talmannen att få kammaren ajournerad på grund av sen ankomst, har jag aldrig varit med om tidigare om det inte gällt statsråd - debatteras genom interpellationsdebatter en rad viktiga sociala- och miljöärenden, bland annat hjärtstartare.
  Sedan följer frågestund med regeringsledamöter - som vanligt får vi som alltid är närvarande inte ställa några frågor. De går till personer som sällan är på plats, det är en bister sanning. Jag vet att riksdagsledningen ogillar sådana här påpekanden men det är sant.
  Sedan blir det en debatt om vårt avfall, formellt mellan miljöminister Lena Ek (c) och Jacob Johnsson (v) som handlar om formellt ting.
  Min ingångspunkt i debatten är helt annorlunda, vårt personliga ansvar:

"Herr talman! Jag kanske har en annan ingångspunkt i denna debatt än Jacob Johnson som mest talar om tidpunkten för propositionens avlämnande. Jag skulle vilja ta upp själva sakfrågan. 

  Om kollektivtrafiken brukar jag säga att det ska vara rent och snyggt och att det ska vara lätt och tryggt att ha kollektivtrafik. 

  När det gäller hushållens avfall är det till stor del samma sak. Det ska vara lätt att göra rätt. 

  Det är det allra viktigaste.  

  Vi vet alla hur det ser ut på många återvinningsstationer. 

  Det ser ofta förfärligt ut helt enkelt. 

  Detta är ytterst en livsstilsfråga, herr talman. 

  Jacob Johnson får ursäkta, men jag tror att det är fel att göra det till en partipolitisk fråga. 

  Det är en livsstilsfråga. 

  Därför är det viktigt att ha en kraftfull opinionsbildning. Det ska vara lönsamt att hålla det snyggt vid återvinningsstationerna.  

Vi hade en kampanj för länge sedan, ledd av den tidigare ledamoten Sören Norrby, som hette Håll Sverige rent. 

  Den var viktig för det som vi nu ser. 

  Det är säkert riktigt som Jacob Johnson säger att det har gått lite upp och ned vad gäller hushållsavfallet, men totalt sett – det är viktigt att påpeka – har vi en effektiv hantering av hushållsavfall. Det hindrar inte att det finns många saker man kan fundera på, bland annat vad som ska vara förbjudet, vad det ska vara avgift på och vad som ska ingå i producentansvaret. 

   Det är många olika frågor eftersom vi har många olika sorters avfall även från hushåll, alltifrån grenar till glasburkar. 

Jag tycker personligen, liksom säkert många med mig, att det för närvarande är ganska svårt att vara riktigt miljövänlig. 

  Man ska spara på så många olika sätt. 

  Ett problem som jag tror att många upplever är att man, när man kommer till en avfallsdeponi, ska stoppa avfallet i jag tror att det är sju olika tunnor. 

  På ett område är dock återvinningen mycket hög, nämligen vad gäller tidningspapper. 

Ofta ser vi, inte minst i storstäderna, att folk går och samlar burkar. 

  Man kan tycka att det ser tråkigt ut, men det är egentligen någonting mycket bra.

   De burkarna återanvänds väldigt effektivt. Man får dessutom pengar för dem.

   Jag brukar säga till dem som samlar burkar att det är bra att de tar burkarna från papperskorgarna, för då används de på ett bra sätt. 

En annan sak som vi utvecklat väl i Sverige jämfört med många andra länder är omhändertagandet av hushållssopor som går till förbränning. 

  Det finns ett mycket högt energivärde i dessa sopor. 

  Ett av de stora problemen i sakfrågan tror jag alltså är att det finns så många olika sorteringsmöjligheter – lampor med eller utan kvicksilver, genomskinliga eller färgade glasburkar och så vidare. 

  Det är lite för många. 

Allra sist, herr talman, vill jag säga att många anser att återvinningscentralerna ligger alldeles för nära deras bostad medan andra anser att det är för långt att åka till dem. 

  Det finns en stor motsättning i var de ska ligga. 

Jag nästan skräms när jag tänker på mig själv, som ofta kör bil till en återvinningsanläggning. 

  Det är inte så där väldigt miljövänligt. 

  Jag får anklaga mig själv på den punkten.