lördag 8 februari 2014

7 februari 2014: Bristen på läkare

Det var kanske bättre förr, vad vet jag, jag var ju inte med.
   Men på ett område kan man vara fundersam: Tillgången till läkare.
   Blir den verkligen bättre, så mycket klagomål som hörs och läses.
   Så här har den skrämmande utvecklingen varit de senaste 60-70 åren:
Antal yrkesverksamma läkare i Sverige (under 65 år)
1945     3.000 cirka
1950     4.900
1960     7.100
1970   10.600
1980   18.000
1990   24.000
2000   28.000
2005   29.400
2010   33.700
2011   31.329
2012   32.349
2014   32.804
2015   34.600
2020   36.200

Det innebär att 1950 fanns det en yrkesverksam läkare per 1.440 invånare, 1960 hade siffran stigit till 1.060, året 1970 var det en läkare per 770 invånare, 1980 var siffran per 460, 1990 fanns det 350 invånare per läkrare och vid milennieskiftet 1999/2000 hade den stigit till 320.
   Antalet läkare fortsätter emellertid att stiga, år 2010 fanns det det en per 276 invånare.

Ett problem är förvisso könsfördelningen bland läkare.
  År 1950 var andelen manliga läkare 91 procent, kvinnliga 9  procent.
  Tio år senare hade andelen manliga sjunkit till 87 procent, kvinnorna ökat till 13.
  Ytterligare tio år senare, alltså 1980 då den pigge Leonid Bresjnev (alltså före sin fysiska död som Kjell Albin Abrahamsson skriver i sin bok om Ukraina) invigde OS i Moskva (och Tallinn där seglingarna gick), var tre av fyra läkare män.
  1990 vara bara två av tre män (66-34), en siffra som ändrats 2000 till 61-39.
  Och år 2010 var könsfördelningen nästan som riksdagens sammansättning, 53-47.
  Inom några få är blir det 52-48 och 51-49 men när det blir 50-50, som bland patienterna, är osäkert.
  Kanske blir det inte kvinnlig majoritet förrna 2025.
  Alltså 137 år efter första kvinnliga svenska läkaren Carolina Widerström, 1888.
  Och Nanna Swartz blev inte professor förrän 1938.
  Ändå: Det rör på sig.
  Det enda som är konstant är bristen på läkare.
  Deet måste bero på något: kanske att vi kan behandla fler, bättre, längre - eller rentav att kraven på vård ökat i både tid och närtid: Vänta - jag?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar