1 juli 2014: Almedalen i Sundsvall

Jag har denna dag skrivit en artikel för Sundsvalls Tidning (lib) som publiceras på tidningens ledarwebb, en gång i tiden av jag ju politisk redaktör på tidningen:

Rubriken är Almedalen i Sundsvall.

Här texten:

Ibland måste man tvingas medge pinsamma brister. Här är en sådan: Jag har aldrig varit i Almedalen.

    Ja, som alla ST-läsare förstår gäller det inte Almedalen i Visby - som jag strax skall återkomma till - som jag, med undantag för 2002 då jag som politisk redaktör för denna tidning sände dåvarande ledarskribenten Hanna Hellquist till Visby eftersom jag själv var riksdagskandidat och absolut inte ville skriva om saker som berörde folkpartiet, besökt varje år sedan 1970-talets mitt - utan Almedalen i Sundsvall.

   Almedalen ligger på Skönsmogatan i södra delen av Sundsvall, ett kommunalt äldreboende - ett av många välskötta - med drygt 20-talet rum i trivsam miljö. Man kan ta buss in till stenstaden, linje 4 eller 20, om man inte kan promenera. Miljön är trivsam, det finns gott om gemensamhetsutrymmen, man kan vistas ute och maten, berättar man, försöker man göra till en daglig högtidsstund.

   Om man vill klaga? Det är också tillåtet, man kan till och med göra det över internet om man är förtrogen med vår tids kommunikationsmöjligheter, det är förvisso inte alla äldre.

Almedalen i Sundsvall är ett av alla dessa äldreboenden där de boende trivs - och som vi tar ett solidariskt finansieringsansvar för. Det brukar - med rätta - sägas att ett samhälles standard ytterst bestäms av de ekonomiska villkoren för våra allra yngsta, där barnbidragen och föräldraförsäkring är grundpelare utöver förskolan, skolan och gymnasiet, i stort sett till 100 procent utöver maxtaxan i förskolan avgiftsfri, och våra äldsta, där sjukvård, boende omsorg och en hyfsad pension är de årsrikas grundtrygghet.

   Pensionen? Den är, inte minst för många kvinnor, låg - men om man jämfört med faktiskt alla andra länder har vi sedan 1913 haft en trygghet på äldre dar som gjort att den fattigdom som präglar ålderdomen i många andra länder, inte längre förekommer. Visst - pensionerna borde vara högre, men det kan vi inte åstadkomma genom att arbeta mindre, som vissa tror. I stället måste fler komma i arbete, det är arbete som skapar resurser till välfärd, inte något annat. Nolltillväxt? Huuu!

Men så det andra Almedalen, det i Visby. Spektakel eller seriös politisk debatt?

   Jag var där i söndags - detta skrivs på måndagen - och lyssnade till flera seminarier, bland annat ST:s och Mittmedias AnnaKarin Lith om den lokala journalistiken, jag får återkomma till det, och Stefan Löven (s), vi var flera tusen på plats och kanske någon miljon framför TV-apparaterna.

   Var och en kan bilda sig en egen uppfattning, det är den stora förtjänsten med direktrapporteringen från Visby.

  Det är god demokrati.

  Däremot kan man fundera en smula över den sammanblandning som blandningen av partier, PR-jippon, organisationer, företag, politiker och journalister, resulterar i. Det blir, också i mycken rapportering, ett jättelikt kändisparty, där man måste vara känd för att bli känd, om jag får uttrycka mig  så.

Partierna - för politik är viktigt - borde ta ett fastare grepp över detta i grunden goda demokratiarrangemang.

Begreppet spektakel ligger, inte minst genom att flera riksmedier blivit aktörer, inte bara rapportörer, allt närmare.

   Det skapar enligt min mening politikerförakt.

   Alltså just det som Almedalen i Visby skall motverka.

   Undrar just hur de boende på Almedalen i Sundsvall uppfattar Almedalen i Visby?

Gunnar Andrén