7 juli 2014: Facit av Almedalsveckan

Jag har hunnit skriva en artikel om Almedalsveckan 2014, den publiceras i dagens nummer av Gotlänningen (c+fp).
Jag har givit den rubriken Den kollektiva glömskans återkomst::

Facit av Almedalen 2014:

Den kollektiva glömskans återkomst
Den 46:e Almedalsveckan i Visby är över. Vad minns vi - om något?
Kanske detta?
1. Bristen på besked i regeringsfrågan, främst från Stefan Löfven (s). 
  Den som röstar på ett oppositionsparti, kan få vad som helst den 15 september.
2. Jimmie Åkessons (sd) odlande av det politiska martyrskapet. 
  Trots att få frågor diskuteras så flitigt i medierna under flera år som invandring- och flyktingpolitik, klagar han ständigt på omild behandling, främst av pressen. 
  Utan detta martyrskap vore sd inte vad det är i dag, det har Åkesson rätt i.

3. Miljöpartiets politiska övermod. 

  De ständiga överbuden om målen, inte vägen dit, gör partiet vinnande nu - men försvinnande vid ev. regeringsansvar.

4. Fi. Eller närmare bestämt Gudrun Schyman: 

  Vad vill fi - utöver att ge mer pengar till Statens medlingskommission?
   Fi:s värsta fiende är granskning av den egna politiken, ja, det går förresten inte, inte ens partiet vet vad det tycker.
5. Den kollektiva glömskans återkomst.
I flera år har både regering och opposition - utom vänsterpartiet som alltid vill ha mer till det mesta - talat om återhållsamhet med offentligt finansierade utgifter. 
  Ordning och reda skall det vara i statens finanser.

  Den kollektiva glömskan åtföljdes av det som kallas bisatsmoral, "om ekonomin tillåter" eller av att "finansieringen" sköts på framtiden.

  Men denna ambition var som bortblåst i Visby. Allt till alla - och genast. Det var mer till barn, utbildning, forskning, facket, pensionärer, sjuka, det var snabbtåg och tåg som går i tid, det var Östersjömiljoner och andra miljöpengar och jag vet inte vad.
   Inte ens moderaterna - minns krona för krona - kunde avhålla sig från att lova 20.000 nya studentbostäder fram till 2020. Visst - någon annan skulle betala. Bra - men trovärdigt som vallöfte?
  En skillnad dock: S, mp, v och fi vill höja skatterna kraftigt på arbete redan 2015, mest kommer det att märkas på att den sänkta arbetsgivaravgiften för unga tas bort, det handlar om 17 miljarder kr. 

  Det är dock skillnad på långsiktiga investeringar, satsningar på bostäder, järnvägar och annan infrastruktur, och att lova saker som påverkar kostnaderna redan nästa år. När skolan i vårbudgeten lovades mer pengar 2015, bland annat höjda lärarlöner, finansierades det genom borttagande av avdragsrätten för pensioner med mera, sammantaget ungefär 9-10 miljarder från 2015.

Och RUT? Halverad 2016, sedan adjö.

Kanske var det ändå tänkvärt att socialdemokraternas pensionärslöfte är värt 75 kr/månad för vissa pensionärer, långt ifrån alla. Där syntes nog insikten att inte ens oppositionen har större bruttonationalprodukt att laborera med än allianspartierna.

Men som helhet går Almedalen 2014 till historien som den kollektiva ekonomiska glömskans år eller vecka.
Uppvaknandet sker när 2015 års budget skall presenteras efter valet.

Oavsett regering.

Verkligheten är vrång, det kan jag säga efter tolv år i skatteutskottet.

Gunnar Andrén

Riksdagsledamot (fp)